Magdas Blogg

Jag var och tvättade bilen häromdagen. När jag skulle köpa min lilla biljett med den där koden man ska slå in, sa tjejen i kassan:
- Vill du ha en extra avfettning och så för du ett fridgepack med läsk på köpet?

(Jag utgår från att hon syftade på bilen när det gäller avfettningen.)

- Javisst, det kan jag väl, sa jag glatt och stegade ut ur macken med en kartong Cola under armen.

Jag ville egentligen inte ha den där läsken, men jag ville samtidigt inte verka TRÅKIG. För det känns ju lite tråkigt om man säger Nej tack till lite extra guldkant på vardagen. Som om man är så präktig och inrutad att man nästan för bok över dagens väder. Jag hade faktiskt en kollega en gång som gjorde det, han hade skrivit upp vädret varje dag i över 30 år. Bara vädret, inget annat. Skulle kunna tänka att det är ganska tråkig läsning. Och han skulle med största säkerhet tacka nej till både fridgepack och avfettning.

Jag får ibland lite dåligt samvete för att jag inte provar parfymer som de vill spraya på en i varuhus. Eller provsmakar på Ica Maxi - eller på Kastrup för den delen, för där kan man få provsmaka sprit. Men ofta har jag inte tid eller är inte sugen eller orkar inte höra säljramsan som de måste dra.

Men det är som sagt lite tråkigt också. Så när Väninnorna var i Köpenhamn för ett tag sen och blev inbjudna på VIP-visning av Calvin Kleins nya underkläder så tackade vi genast ja, för det var inget köptvång och man fick godis och champagne. Att vi sen ändå handlade svindyra underkläder var väl bara vad Calvin hade räknat med. Men det kändes nästan lite syndigt och onödigt. Och så ska det ju inte vara, livet är för kort för det.

Vad vill jag ha sagt med detta? Inte mer än att man nog ska tacka JA till den där ostbiten eller fridgepacken eller stänkaren som man blir bjuden. Bara för att det är kul.
Och man har ju inte roligare än man gör sig.

Nu har vi renoverat och fixat ett riktigt fint gästrum på övervåningen. Två killar har ju flyttat, men de får slagga i detta galanta rum när de är och hälsar på. Och alla andra också (fast kanske inte samtidigt).

(Ber om ursäkt för suddiga bilder, kameran och jag är inte riktigt överens just nu.)




Den gamla kofferten har tillhört min farmorsfar, har fortfarande adresslapparna kvar.
Den skulle bland annat till Hälsingborg. Sänggaveln har jag gjort själv av en plywoodplatta, två gamla istoppstäcken och en häftpistol. Och linnetyg förstås.


Den finska designstolen kom mer till sin rätt häruppe, bredvid en "notställslampa" från IKEA.

500 kronor natten - frukost ingår. Välkomna!

Det är väldigt ordentligt i Berlin.
Inget skräp på trottoarerna.
Alla bilar stannar och släpper förbi fotgängare, vilket gör att de kan ha spårvagnshållplatser mitt i gatan.
Det finns inga spärrvakter i tunnelbanan, man kan bara hoppa på och åka med och hoppas på det bästa. Om man inte köper biljett i den lilla automaten på perrongen vilket vi förstås gjorde. Men vi blev aldrig kollade.

Det är lite opersonligt på sina ställen där de fått bygga allting nytt (tex Potsdamer Platz). Men det kan man kanske inte klandra dem för.

Man klär inte upp sig när man går ut, snarare tvärtom.

Du ser VÄLDIGT få personer med utländsk härkomst och av t ex kvinnor med huvudduk syntes inte ett spår... Say no more.

Det är ganska billigt att gå ut och äta om man undviker de mest turistiga områdena. Och ölen kostar bara en spottstyver.

Vi gillade fd Öst-Berlin bäst, det var mycket charmigare och hade kvar en del av sin gamla karaktär, samtidigt som det fanns många mysiga restauranger och fina butiker.

Men Berlin är VÄLDIGT stort. Tror man måste åka dit flera gånger för att lära känna staden bättre och hitta sitt favoritområde.

Sen är det ju alltid roligt med tyska, även om tyskarna gärna vill prata engelska trots att man försöker prata tyska. Detta händer även med C som ju är fließend på Deutch. Men de vill kanske öva på sin engelska.

Och så lite extramaterial:


Förutom 17 Juni Allee fanns även en Magdalena-gata. Fint.


Allt var inte renoverat. Och just därför ganska snyggt.


Men heter han inte Peter SETTMAN? Dålig bild dessutom.


Nog för att vi såg en hel del prostituerade, men ändå...


Lite klassisk husockupation. Men vi såg inga ockupanter.


Ytterligare en bild inifrån kupolen i Bundestag. Tänk er att under detta glasschabrak sitter Angela Merkel och bestämmer saker.

Berlin får 4 schnitzlar av 5 av mig. I´ll be back.

Söndagmorgonen var lite seg, kanske på grund av vårt ryska äventyr kvällen innan...


Vi hade bokat plats för en tur upp i den nybyggda glaskupolen i Bundestag, alltså riksdagshuset. Det fick man göra 2 dagar i förväg och sen blev man scannad och fick visa leg innan man fick komma in. Men det var värt besväret för det var ett häftigt bygge och man fick en fin utsikt över Berlin, dessutom med en bärbar guide i örat.



Det fanns en kupol före kriget, men den brann ner redan på 30-talet och denna nya kupol byggdes i samband med att Bundestag flyttade tillbaka till Berlin. Inuti finns en slags trombliknande byggnad med solpaneler som lyser och värmer upp riksdagssalen rakt under.




Utsikt över Tiergarten, den stora parken mitt i Berlin.


Snygga höstfärger. Hübsch.


Hej hej.


Sen var det dags för loppis!

Väskor...


...kameror...


...lite jamsession i instrumenthörnan...


... och ofattbart mycket skräp.

Jag köpte bara en rysk docka till minne av Pasternak-kvällen. Men är man loppis-kännare och har gott om tid kan man säkert fynda! Flohmarkt Am Mauer, varje söndag!

Sen for vi hem.

Här kommer ett gäng bilder från vår helg i Berlin.

Vi körde bil ner och det gick väldans smidigt. Eftersom vi har brobizz kunde vi köra i VIP-kön och på båten före alla andra. Som alltid en go och lite förbjuden känsla.

Första kvällen hade jag inte kameran med, men då promenerade vi runt och tog först en öl på ett riktigt turistigt bryggeri och köpte böcker i en underbar bokhandel som bara sålde böcker om konst, arkitektur, foto och filosofi. C handlade två snygga skjortor i en snitsig butik med tatuerade och skäggiga expediter. Vi promenerade igenom fina innergårdar som var sammanbyggda och huserade ett gäng fräna butiker... Vi försökte gå in i Domkyrkan, men den var stängd. Sen åt vi tapas på ett bullrigt spanskt ställe innan vi promenerade hemåt i natten till vårt hotell. Det satt mycket folk ute på uteserveringarna. Gick förbi flera prostituerade och var ganska förvånade över att de var både unga och snygga. Tråkigt att se.  Vi gick ockå förbi synagogan, den var vaktad av tre poliser och man fick inte stanna med bil framför. Fortfarande, 2011. Också tråkigt. Men på det hela taget var det annars en mycket trevlig kväll.

På lördagen började vi med att besöka det Judiska minnesmonumentet. 2611 stora stenblock i ett slags labyrint. Vackert och häftigt och storslaget.





Därefter promenerade vi till Brandenburger Tour som ligger precis intill. Det är konstigt att tänka sig att muren gick precis framför - jag var aldrig i Berlin när muren fanns och nu ser man knappt ett spår efter den. Jag sa "Men det var ju inte KLOKT" hundra gånger när vi pratade om muren och passerade alla monument.



På andra sidan ligger 17 Juni Allee. Så gulligt av tyskarna att uppkalla en liten gata efter min födelsedag!




Sen promenerade vi mot TV-tornet. Utmed kajerna var det bokloppis.


TV-tornet. Till vänster alltså.


Efter lite shopping var det dags för en Berliner Weisse Mit Schuss! Alltså öl och läsk. Gott.



Från klassiska Alexanderplatz for vi ner till Potsdamer Platz, som är helt nybyggt. För där gick ju muren förr (inte klokt). Nu är det ett film- och kulturcenter.



Men innan dess tog vi en sväng förbi en del av muren som står kvar och som nu är täckt med konstverk. Det var ju inte KLOKT det där med muren!


Efter sen lunch tog vi tunnelbanan hem till hotellet.

These boots were made for walkin'... Vi var tämligen trötta i fötterna.


Här är hotellrummet. Hotell Tryp var fräscht, nytt och hade en MAKALÖST bra dusch - men sängarna var hårda som sten.
Hursomhelst var det skönt att sträcka ut sig innan vi åkte till Prenzlauer Berg för att först ta en öl på baren Gagarin och sen äta middag på den ryska restaurangen Pasternak. Inrett som en fin gammal lägenhet och med god och billig mat. 4-rättersmeny för 25 Euro, vad sägs om det? Därför bestämde vi oss för att dricka skumpa från Krim till maten och tog dessutom varsin stor vodka till förrätten. Väldigt gott och trevligt! Jag tog några bilder med mobilen, men som ni förstår blev de inte helt bra... Men vi var mycket glada hela middagen innan vi tog tunnelbanan hem.

Tunnelbanan går hela natten i Berlin till skillnad från London där de slutar gå klockan 12...

Fortsättning följer.

På allmän begäran (eller i alla fall Kajsas) kommer här en veckomatsedel. Vi brukar planera måndag-torsdag numera eftersom vi aldrig riktigt vet hur många vi är på fredagen och vad vi känner för då. På lördag ska vi på Halloween-fest!

Måndag: Spagetti med köttfärssås - en klassiker

Tisdag: Fiskgratäng med fänkål och dill (recept finns på AlltOmMat.se)

Onsdag: Choucroute på Lenas vis - en förenklad variant av den franska maträtten Choucroute - korv, fläsk och surkål ingår. Inget för den mesige men vi gillar surkål i den här familjen. Hittade ett förenklat recept i senaste Buffé som jag ska testa, kanske finns receptet på ICA.se. också. Hoppas det blir bra, bilden lovar gott. Riktig skogshuggarmat är det i alla fall.

Torsdag: Kycklingburgare med avocado och varm morotssallad


Smaklig spis!

Imorgon far C och jag på ännu en liten storstadstripp över helgen. Vi var ju i London i våras,  New York i somras och nu tänkte vi pricka av Berlin. Jag har bara varit där en gång, i ett annat liv, för 10 år sen ungefär. Har aldrig sett Muren, vare sig för eller efter. Men jag har sett Checkpoint Charlie, var på en fest i en lägenhet alldeles bredvid.

C däremot har varit i Berlin mången god gång, fast det är nu 20 år sen sist. Och när han var där senast åkte han fast i gränskontrollen för att han och några musikhögskolekompisar smugglade med sig noter från öst till väst. Noter var billigt i öst, men förbjudet att föra in, men någon råkade avslöja sig och C som pratar flytande tyska och har tyskt pass satt i förhör i flera timmar innan han fick en stämpel i passet och information om att han ICKE på villkors vis var välkommen tillbaka till DDR.

Nåväl, DDR-problematiken är ju löst nu så vi hoppas de låter udda vara jämnt. Men C får kanske låta bli att köpa noter.

Auf Wiedersehen!

Skulle på en intervju häromdagen. Som alltid är det lite kinkigt med vad man ska ha på sig - ska man vara strikt men lite tråkig eller lite mer avslappnad och personlig? Kavaj eller kofta?
Jag bestämde mig för en jerseyklänning som jag köpte i Köpenhamn förra veckan, kofta och ett par stövlar med lite klack. Speglade mig och kände mig ganska galant och snygg och lite sådär lagom casual/elegant. Jag visste att den jag skulle träffa var gravid och tänkte lite sådär att "jaja, nu kanske hon kommer att längta tills den dan hon är lika tjusig som jag". Egocentriskt, jag vet, men så tänker tjejer ibland, så boostar man liksom sig själv.

Åkte till intervjun.
Möttes där av en mycket petit och ärtig ung kvinna, iförd snortajta jeans och en piffig blus och DUBBELT så höga stövlar som mina. Långt fint platt hår och perfekta naglar och den minsta lilla gravidmage jag sett. Hon väntade sitt tredje berättade hon. Hon var dessutom väldigt trevlig och smart och duktig.

Så där satt jag och kände mig tantig och dum i min blommiga klänning och mitt frissiga hår.

Tjej-karma.

Idag är det regnigt och blåsigt. Varken jag eller Bubben är särskilt sugna på att gå ut, det finns inga Hunter-stövlar i världen som kan uppväga en grå höstdag. Sitter mest och stirrar ut genom fönstret och kan inte riktigt ta mig för nånting. Jag har haft fullt upp varje dag i flera veckor och känt mig ganska uppåt och energisk. Men idag gick luften ur. OCh det måste den väl få göra. Då måste man få lov att ligga under en filt och stirra ut i luften ett par timmar.

Det är kanske det som kallas återhämtning?



Vill dock poängtera att jag både har duschat och tvättat håret idag.

För varje dag som går förvandlas mitt liv mer och mer till en pensionärstillvaro. Detta innebär att idag har jag varit på IKEA och därmed är denna dagen liksom klar. Man kan ju inte börja stressa runt och göra flera saker samma dag, nej, nu är det kaffe och lite vila som gäller innan det är dags att sätta igång med middagen. Har dessutom tvättat en maskin och gått ut med hunden, ja ni förstår själva att det inte hinns med att sätta UPP den där lampan som jag köpte idag. Det får bli imorgon.

Det måste nog bli lite skärpning. Inte för att jag lider särskilt mycket, tvärtom!, men det kommer troligen att bli en chock när jag börjar jobba igen och måste börja multitaska och inte hinner med att kolla bloggar och titta ut genom fönstret.

Men jag kan säga att jag redan nu ser fram emot den dag då jag får bli pensionär på riktigt och kan gå in för detta lugna sköna tempo på allvar.

Det lär dock inte bli förrän man har passerat 80 med tanke på hur pensionerna verkar arta sig.
Men se det är ett helt annat inlägg.

Jag var på bakkurs i helgen. Jag anmälde mig redan i våras och hade verkligen sett fram mot kursen, inte minst sen min fina Kitchen Aid kom in i vårt hus. Den har nu stått och snudd på dammat igen ett tag, men snart ska den igång.

Kursen ägde rum Kungsörnens provbageri i Malmö och vi var 8 blandade pers på kursen. Det var Tord1 som jobbade på Posten, en indisk/pakistansk (?) läkare, en hushållslärare, en tjej som drev kafé, en annan tjej som nog var lite surdegsentusiast, Tord2 som hade kalkonfarm, en kvinna som jag inte riktigt fick kläm på vem hon var, men mycket trevlig! - och så jag. Vi leddes med bestämd hand av Maria Blohm, utbildad bagare, kompetent och oerhört pedagogisk och behaglig.

Vi fick lära oss saker som att driva degen, att degvätskan kan vara kall, att "slå" en limpa, rulla frallor, ångjäsning och en hel del andra knep. Jag hade gärna bakat mer, men det hann man inte med riktigt. Vi fick träna på ljusa degar och det blir kanske inte det mest nyttiga eller goda brödet vid första anblicken, men resultatet blev oväntat bra. Jag kom hem med 4 limpor och 4 frallor (min bagarpartner Gunilla och jag delade på det vi bakade). Väldigt kul, om än ganska basic och grundläggande. Själva piffet och smaker och kryddningar får man experimentera fram själv, Marias tes är nämligen att kan man grundtekniken så kan man baka vad som helst.

Så jag är väldans pepp på att komma igång. Jag har en känsla av att det är övning som krävs och då måste man nog baka ganska mycket innan man får in den rätta knycken. Eller drivet.

Men i morgon ska det sättas en deg, med kall degvätska.

Sen blir det andra bullar hoppas jag.

Jag kan stoltsera med att jag läst Tomas Tranströmer sen jag var tonåring. Inte varje dag, men ett tag i övre tonåren när man nästan var poet själv (NOT) läste jag mycket lyrik och poesi och Tranströmer var en sån poet som jag liksom kunde fatta. Som skrev så som jag själv ville skriva, men det kunde jag naturligtvis inte. Då hade man kanske suttit på ett Nobelpris idag!
Inser dock att jag inte har en enda samling av honom i min lyrikhylla, så det får man väl skriva upp på sin önskelista inför julen. (Idé, Moder!!)

Men grattis herr T, det är dig väl unt.

Det finns många fina texter av Tranströmer, här är en favorit. Håll till godo.

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Jag önskar mig ett par ovala pärlörhängen, eftersom jag har tappat bort dem som jag hade när vi gifte oss. :-(


Känner också starkt sug efter en I-phone, eftersom jag är trött på min gamla. Förlåt alla gamla SEMC-kollegor.


Denna ursnygga korgstol skulle vara fin i mitt arbetsrum. Det är inte Day Interior, utan IKEA! Bra där, Ingvar.


Solsemester med min älskling skulle inte vara fel. Det skulle vara rätt. En vecka räcker. Men två går också bra.


Dessa galanta boots från Hope! Men de kostar lika mycket som en vecka i solen.

Jaja, men önskar kostar ingenting som det heter i visan.

Några tecken på att jag håller på att bli en gammal surkäring:

- jag går förbi en trädgård som är belamrad med leksaker, cyklar, bollar etc. Jag tänker: "Men vad är det MED folk, kan de inte plocka undan efter sig??"

- jag läser i en blogg att en mamma klär sin lilla pojke i klänning. Jag ryser indignerat innan jag hinner räta upp tankevurpan till något mer politiskt korrekt.

- jag åker buss och tar ett extra hårt tag om väskan när Otäcka Niklas stiger på. Och skäms när han säger ett alldeles vänligt "Hej".

- jag tycker de svär för mycket i P3 och slår om till - P4.

- jag funderar ganska mycket på om jag ska baka hallongrottor eller kolasnittar.


Finns det hjälp att få tror ni?