Lost and not found
Jag har tappat bort mina läsglasögon.
Det är mycket som är jobbigt med den meningen. För det första - att jag överhuvudtaget har läsglasögon. Jag har visserligen haft terminalglasögon i flera år, men det är liksom en liten annan sak. Lite mer jobb-betonat. Men läsglasögon är ju en smula skämsigt och ett tydligt tecken på att man börjar bli till åren.
Jag köpte mina rosa läsglasögon på en mack nånstans utanför Falkenberg förra året. 99 spänn, som hittat. Då hade jag lånat Kajsas glasögon vid nåt restaurangbesök där jag inte kunde läsa menyn riktigt, och det var ju ett riktigt Halleluja-moment. Plötsligt framstod texten tydlig och klar. Så det var ju inte mycket att fundera på. Läsglasögon fick det bli. Ofta glömmer jag att använda dem, och kisar och rynkar pannan och blir trött i ögonen ganska snabbt när jag läser. Men jag KAN fortfarande läsa utan glasögon! (Skrev hon triumferande!) Men de fyller onekligen en funktion. Och nu har jag slarvat bort dem.
Folk som har läsglasögon ägnar en inte helt obetydande del av sin tillvaro åt att LETA efter glasögonen. För eftersom man inte har dem på hela tiden så lägger man dem både här och där. Och här och där har ju en tendens att flytta på sig och sen vet men inte riktigt var man har varit eller var man har sina grejor.
Jag undrar var alla saker tar vägen. Det är läsglasögon, strumpor, nycklar till skåp och diverse annat som bara försvinner och aldrig kommer tillbaka.
Är det vättarna månntro?
PS Jag VÄGRAR senilsnöre!!
Det är mycket som är jobbigt med den meningen. För det första - att jag överhuvudtaget har läsglasögon. Jag har visserligen haft terminalglasögon i flera år, men det är liksom en liten annan sak. Lite mer jobb-betonat. Men läsglasögon är ju en smula skämsigt och ett tydligt tecken på att man börjar bli till åren.
Jag köpte mina rosa läsglasögon på en mack nånstans utanför Falkenberg förra året. 99 spänn, som hittat. Då hade jag lånat Kajsas glasögon vid nåt restaurangbesök där jag inte kunde läsa menyn riktigt, och det var ju ett riktigt Halleluja-moment. Plötsligt framstod texten tydlig och klar. Så det var ju inte mycket att fundera på. Läsglasögon fick det bli. Ofta glömmer jag att använda dem, och kisar och rynkar pannan och blir trött i ögonen ganska snabbt när jag läser. Men jag KAN fortfarande läsa utan glasögon! (Skrev hon triumferande!) Men de fyller onekligen en funktion. Och nu har jag slarvat bort dem.
Folk som har läsglasögon ägnar en inte helt obetydande del av sin tillvaro åt att LETA efter glasögonen. För eftersom man inte har dem på hela tiden så lägger man dem både här och där. Och här och där har ju en tendens att flytta på sig och sen vet men inte riktigt var man har varit eller var man har sina grejor.
Jag undrar var alla saker tar vägen. Det är läsglasögon, strumpor, nycklar till skåp och diverse annat som bara försvinner och aldrig kommer tillbaka.
Är det vättarna månntro?
PS Jag VÄGRAR senilsnöre!!
Kommentarer
Postat av: Oscar den golfande "Messerschmitten" som också har läsglasögon
Jag är övertygad om att detta är ett kvinnligt fenomen!
Handlar knappast om "Rocket Science"!
Lägg alltid dina glasögon, nycklar, plånbok eller var det nu månde vara på samma ställe varje gång du inte använder dem. (Glasögon förslagsvis på nattduksbordet, nycklarna i nyckelskåpet, plånboken i handväskan, osv.)
Hur svårt kan det vara? ;-)
Trackback
