Skämsvarning
Så här skriver Wikipedia: A guilty pleasure is something one enjoys and considers pleasurable despite feeling guilt for enjoying it. The "guilt" involved is sometimes simply fear of others discovering one's lowbrow or otherwise embarrassing tastes. Fashion, video games, music,[1] movies[2], and junk food can be examples of guilty pleasures.
Hörde att reportage på radion om detta när det gäller musik och tänkte att inte har väl jag någon musik som jag skäms för? Men jo, det har jag ju. Och inte bara musik.
Här kommer min Guilty Pleasure-lista:
Så - det var min lista. Kommentarer på det?
Hörde att reportage på radion om detta när det gäller musik och tänkte att inte har väl jag någon musik som jag skäms för? Men jo, det har jag ju. Och inte bara musik.
Här kommer min Guilty Pleasure-lista:
- Musikaler. Älskar musikaler, gärna amerikanska smetiga extra-allt musikaler. Med koreografi. Å.
- Våldsamma filmer. Gladiator, Pulp Fiction, Kill Bill....Läskigt och spännande på samma gång.
- Amerikanska komiker som Billy Crystal, Chevy Chase och Steve Martin. Tycker de är väldigt roliga.
- Göteborgs-humor, alltså ordvitsar. Typ: "Vad har snickaren för telefonnummer? En en fura fura trä." *fniss*
- Snabbmakaroner. Med ketchup, riven ost och citronpeppar.
Så - det var min lista. Kommentarer på det?
Lost and not found
Jag har tappat bort mina läsglasögon.
Det är mycket som är jobbigt med den meningen. För det första - att jag överhuvudtaget har läsglasögon. Jag har visserligen haft terminalglasögon i flera år, men det är liksom en liten annan sak. Lite mer jobb-betonat. Men läsglasögon är ju en smula skämsigt och ett tydligt tecken på att man börjar bli till åren.
Jag köpte mina rosa läsglasögon på en mack nånstans utanför Falkenberg förra året. 99 spänn, som hittat. Då hade jag lånat Kajsas glasögon vid nåt restaurangbesök där jag inte kunde läsa menyn riktigt, och det var ju ett riktigt Halleluja-moment. Plötsligt framstod texten tydlig och klar. Så det var ju inte mycket att fundera på. Läsglasögon fick det bli. Ofta glömmer jag att använda dem, och kisar och rynkar pannan och blir trött i ögonen ganska snabbt när jag läser. Men jag KAN fortfarande läsa utan glasögon! (Skrev hon triumferande!) Men de fyller onekligen en funktion. Och nu har jag slarvat bort dem.
Folk som har läsglasögon ägnar en inte helt obetydande del av sin tillvaro åt att LETA efter glasögonen. För eftersom man inte har dem på hela tiden så lägger man dem både här och där. Och här och där har ju en tendens att flytta på sig och sen vet men inte riktigt var man har varit eller var man har sina grejor.
Jag undrar var alla saker tar vägen. Det är läsglasögon, strumpor, nycklar till skåp och diverse annat som bara försvinner och aldrig kommer tillbaka.
Är det vättarna månntro?
PS Jag VÄGRAR senilsnöre!!
Det är mycket som är jobbigt med den meningen. För det första - att jag överhuvudtaget har läsglasögon. Jag har visserligen haft terminalglasögon i flera år, men det är liksom en liten annan sak. Lite mer jobb-betonat. Men läsglasögon är ju en smula skämsigt och ett tydligt tecken på att man börjar bli till åren.
Jag köpte mina rosa läsglasögon på en mack nånstans utanför Falkenberg förra året. 99 spänn, som hittat. Då hade jag lånat Kajsas glasögon vid nåt restaurangbesök där jag inte kunde läsa menyn riktigt, och det var ju ett riktigt Halleluja-moment. Plötsligt framstod texten tydlig och klar. Så det var ju inte mycket att fundera på. Läsglasögon fick det bli. Ofta glömmer jag att använda dem, och kisar och rynkar pannan och blir trött i ögonen ganska snabbt när jag läser. Men jag KAN fortfarande läsa utan glasögon! (Skrev hon triumferande!) Men de fyller onekligen en funktion. Och nu har jag slarvat bort dem.
Folk som har läsglasögon ägnar en inte helt obetydande del av sin tillvaro åt att LETA efter glasögonen. För eftersom man inte har dem på hela tiden så lägger man dem både här och där. Och här och där har ju en tendens att flytta på sig och sen vet men inte riktigt var man har varit eller var man har sina grejor.
Jag undrar var alla saker tar vägen. Det är läsglasögon, strumpor, nycklar till skåp och diverse annat som bara försvinner och aldrig kommer tillbaka.
Är det vättarna månntro?
PS Jag VÄGRAR senilsnöre!!
Pyssel och papp
Jag håller fortfarande på med mitt lilla arbetsrum/gästrum. Jag hade span på en perfekt hylla på Fyndet på IKEA, som jag tänkte ha lösa lådor i - men när jag väl tänkte slå till var den givetvis såld. Men jag hade redan börjat fundera på fina askar och korgar, och även om det inte blir just den hyllan så kan jag ju göra mina askar. För varför köpa när man kan göra själv?
Jag hade en stadig och bra skokartong och några fina omslagspapper som jag köpte i Köpenhamn.
Sax, tejp och mina nya kompis spraylimmet. Väldigt bra, men det gäller att vara lite flink i fingrarna så att det inte kladdar ihop. Å andra sidan får du inga fula limfläckar som man ibland kan få från limstift eller annat klister.
Jag mätte upp hur mycket papper som skulle gå åt - ungefär som att slå in paket, fast man behöver ju inte papper runt om hela förstås. Det är lite pyssligt vid hörn och kanter, men jag "förvek" så att jag fick en känsla för hur det skulle bli. Jag ritade runt med en penna så att jag skulle se var locket skulle läggas på pappret så att det inte blev snett. Limmat är liksom limmat...
Och så här bra blev det! Nu kan jag spara papper och kvitton och småsaker på ett tjusigt sätt. De skulle också kunna fungera som fina presentkartonger med en stor rosett och fint silkepapper inuti, så där som det brukar vara i amerikanska filmer. Där har de ju aldrig inslagna paket, utan lyfter bara på locket när presenterna ska öppnas.
Tips: låt lock och låda torka ordentligt innan du sätter på locket, annars kan de lätt klistra ihop sig, upptäckte jag...
Från och med nu kommer alla bra kartonger och askar att sparas och kläs in i detta hus.
Jag hade en stadig och bra skokartong och några fina omslagspapper som jag köpte i Köpenhamn.
Sax, tejp och mina nya kompis spraylimmet. Väldigt bra, men det gäller att vara lite flink i fingrarna så att det inte kladdar ihop. Å andra sidan får du inga fula limfläckar som man ibland kan få från limstift eller annat klister.
Jag mätte upp hur mycket papper som skulle gå åt - ungefär som att slå in paket, fast man behöver ju inte papper runt om hela förstås. Det är lite pyssligt vid hörn och kanter, men jag "förvek" så att jag fick en känsla för hur det skulle bli. Jag ritade runt med en penna så att jag skulle se var locket skulle läggas på pappret så att det inte blev snett. Limmat är liksom limmat...
Och så här bra blev det! Nu kan jag spara papper och kvitton och småsaker på ett tjusigt sätt. De skulle också kunna fungera som fina presentkartonger med en stor rosett och fint silkepapper inuti, så där som det brukar vara i amerikanska filmer. Där har de ju aldrig inslagna paket, utan lyfter bara på locket när presenterna ska öppnas.
Tips: låt lock och låda torka ordentligt innan du sätter på locket, annars kan de lätt klistra ihop sig, upptäckte jag...
Från och med nu kommer alla bra kartonger och askar att sparas och kläs in i detta hus.
Singel på vägen
Önskar verkligen att jag kunde ta bilder när jag är ute och kör. Men sen jag tog min roliga "titta-jag-har-kört-9999 km"-bild samtidigt som jag körde 100 km i timmen och fick bannor av närstående personer så gör jag inte det.
Men idag hade det varit så kul att ta en bild. Jag körde nämligen om en bil som hade registrerings-skylten "SINGLE"! Alltså en specialbeställd registreringsskylt. Nu satt den inte på nån fräck sportbil eller nån vräkig Merca eller så, nej den satt på en ganska liten, rostig Nissan Micra. Bilen kördes av en tant i övre medelåldern, med tråkig frisyr och lite omoderna glasögon. (Jag hinner kanske inte fota, men jag hinner GLO).
Jag tycker detta var mycket festligt. Antingen vill hon hitta någon och har tagit till ett lite annorlunda grepp, men hade inte råd att fullfölja sin plan (Porsche & hårförlängning) när hon köpt registreringsskylten ELLER så är hon så himla trött på alla som stöter på henne hela tiden och vill liksom klargöra att "SINGLE I am and SINGLE I will stay!"
Eller så hade hon lånat bilen. Av vem, undrar man.
Jag hade hellre köpt nya glasögon än att lägga tusentals kronor på en registreringsskylt om jag var hon.
Men det är så olika, som Ullisen brukar säga.
Men idag hade det varit så kul att ta en bild. Jag körde nämligen om en bil som hade registrerings-skylten "SINGLE"! Alltså en specialbeställd registreringsskylt. Nu satt den inte på nån fräck sportbil eller nån vräkig Merca eller så, nej den satt på en ganska liten, rostig Nissan Micra. Bilen kördes av en tant i övre medelåldern, med tråkig frisyr och lite omoderna glasögon. (Jag hinner kanske inte fota, men jag hinner GLO).
Jag tycker detta var mycket festligt. Antingen vill hon hitta någon och har tagit till ett lite annorlunda grepp, men hade inte råd att fullfölja sin plan (Porsche & hårförlängning) när hon köpt registreringsskylten ELLER så är hon så himla trött på alla som stöter på henne hela tiden och vill liksom klargöra att "SINGLE I am and SINGLE I will stay!"
Eller så hade hon lånat bilen. Av vem, undrar man.
Jag hade hellre köpt nya glasögon än att lägga tusentals kronor på en registreringsskylt om jag var hon.
Men det är så olika, som Ullisen brukar säga.
Poliskontrollen som försvann
Idag när jag körde till Maxi (jo jag åker ibland till andra ställen, men ofta dit. Väldigt ofta) var det poliskontroll i rondellen. Hade jag vågat hade jag slängt upp mobilen och fotat, men jag insåg att det kunde verka suspekt att hålla på med mobilen när man kör i rondell OCH är iakttagen av en konstapel i reflexväst OCH dessutom försöker fotografera sagda konstapel. Man kanske inte ens får lov att ta bilder på poliser när de tjänstgör?
Hursomhelst så blev jag inte invinkad, men det verkade vara körkort och bälte och sånt de kollade. Så PLÖTSLIGT hände något. Poliserna liksom frös till, sen sprang de till sina bilar och körde iväg med blåljus och sirener och lämnade alla där med körkorten framsträckta i svettiga handflator. Snopet.
Ett tag tänkte jag köra efter för att se vad som hade hänt. Men jag besinnade mig. Man kan ju inte vara en sån där som kör efter ambulanser och sånt, det är ju helt galet. Men det vore spännande.
Funderade ändå fram till brödavdelningen på vad som kunde ha hänt.
Så kul har jag det.
Hursomhelst så blev jag inte invinkad, men det verkade vara körkort och bälte och sånt de kollade. Så PLÖTSLIGT hände något. Poliserna liksom frös till, sen sprang de till sina bilar och körde iväg med blåljus och sirener och lämnade alla där med körkorten framsträckta i svettiga handflator. Snopet.
Ett tag tänkte jag köra efter för att se vad som hade hänt. Men jag besinnade mig. Man kan ju inte vara en sån där som kör efter ambulanser och sånt, det är ju helt galet. Men det vore spännande.
Funderade ändå fram till brödavdelningen på vad som kunde ha hänt.
Så kul har jag det.
Dagens fynd
Besökte idag loppisen Framtid som är kommunens loppis. Där jobbar folken som är lite "mentally challenged" eller kanske inte kan få jobb på andra ställen. Jag kanske också får jobba där en vacker dag, vem vet.
Hursomhelst har de MASSOR med prylar, den trogne läsaren minns kanske rottingstolen jag köpte till växthuset för en femtilapp förra året. Nu var jag på jakt efter en byrå till mitt arbetsrum och kanske en korgstol som "besöksstol".
Jag hittade dock varken byrå eller stol som jag ville ha, däremot fyndade jag detta:
Tre små fina silverbägare som man kan ha som små vaser (kostar säkert ett par hundralappar styck på Fina Gatan), en sås-sil som blev hur fin som helst när den hade körts i diskmaskinen, samt - skymtandes i bakgrunden - några virkade spetsar som kanske kan passa på klänningen Modern ska sy.
Allt till det facila priset av totalt 75 kronor. HÄPP!
Bör tilläggas att familjen tyckte bägarna/vaserna såg ut som 1. äggkoppar för riktigt stora ägg 2. rese-nattvardskalkar 3. mini-Graalar (se punkt 2) 4. punchbägare.
De kan INGENTING om mode och inredning.
Hursomhelst har de MASSOR med prylar, den trogne läsaren minns kanske rottingstolen jag köpte till växthuset för en femtilapp förra året. Nu var jag på jakt efter en byrå till mitt arbetsrum och kanske en korgstol som "besöksstol".
Jag hittade dock varken byrå eller stol som jag ville ha, däremot fyndade jag detta:
Tre små fina silverbägare som man kan ha som små vaser (kostar säkert ett par hundralappar styck på Fina Gatan), en sås-sil som blev hur fin som helst när den hade körts i diskmaskinen, samt - skymtandes i bakgrunden - några virkade spetsar som kanske kan passa på klänningen Modern ska sy.
Allt till det facila priset av totalt 75 kronor. HÄPP!
Bör tilläggas att familjen tyckte bägarna/vaserna såg ut som 1. äggkoppar för riktigt stora ägg 2. rese-nattvardskalkar 3. mini-Graalar (se punkt 2) 4. punchbägare.
De kan INGENTING om mode och inredning.
Europa - nu ÄNNU större
Eurovisionsschlagerfestivalen (detta ord måste ge minst 300 poäng i Aplfapet) gick av stapeln igår. Vi hade förmånen att först få avnjuta en synnerligen läcker middag hos MoriRäng med familj och därefter gick TV:n igång. Jag tror inte vi hörde så mycket av själva melodierna men det är ju nu inte det viktigaste, det är ju framförandet det handlade om. Glömmer aldrig när Lena Ph sjöng "Det gör ont" och jag och Modern och någon syster ondgjorde oss över hur dålig låten var. Då sa min i övrigt ganska pryde Far lite försynt: "Men jag tycker det var ganska trevligt framfört i alla fall". *sic*
Detta har nu blivit ett bevingat ord i vänkretsen, och det var ju ett antal melodier som var trevligt framförda tyckte vi alla på olika sätt. Den gode Eric Saade (som jag tycker är ganska överskattad och låten är riktigt usel, men han är ju ambitiös i alla fall) gjorde ett bra framträdande och när omröstningen satte igång blev det betting på hög nivå. Alla fick gissa vilken placering Eric skulle hamna på och satsa 20 spänn. StoraA och C hade en egen liten vadslagning som gick ut på att Spanien skulle hamna bland de tre sista och Tyskland bland de fem första. Sällan har man sett någon bli så glad som C när Rumänien fick sina första poäng och petade ner Spanien på jumbo-plats. Ett spel i spelet kan man säga.
Under omröstningen sjönk vi alla ner till nån slags primitiv förkrigsnivå. Kommentarer som "Typiskt feg-Cypern att ge sin 12:a till Grekland", "Men ÄR verkligen Moldavien ett land på riktigt? Det är väl ett Tintin-land?" "Alla öststatsländer håller ju ihop, lägg ner skiten eller låt Skåne och Småland få rösta också!" och "Det var bättre förr när det bara var det RIKTIGA Europa som var med". Det är också i dessa sammanhang det är dags att göra upp och betala tillbaks:
"Men hallå Lettland - 2 poäng? Skickade vi inte 20-mannatält till er under 2:a Världskriget?" eller "Så himla snålt av Norge, bara 4 poäng och då ÄR ni egentligen Sverige", "Isarel - jag säger bara Raoul Wallenberg!!". Nationalismen och skuldbeläggandet vet inga gränser i dessa sammanhang. Det traditionsenliga diskussionen om varför Israel är med "För det har väl ALDRIG legat i Europa" bockades förstås av och någon var lite messerschmidt och försökte berätta hur alla länder ligger geografiskt i förhållande till varandra, men ingen var särskilt intresserad.
Nu vann Azerbajdzjan (går ej att stava till utan att kolla i Wikipedia, förf anm) med en powerballad. De ropade hela tiden Oh my god när de vann, det var lite lustigt tyckte jag. Men man kan ju tänka sig att landets regering är lite bekymrad idag, för det är ju inte precis billigt att ordna Mello har man förstått. Vi gissade på vandrarhemsstandard ("Medtag egna lakan eller sovsäck") och att det hela kommer att sändas från en gympasal med max en kamera.
Jag vill också påpeka för ev geografi-intresserade att sagda land ligger NORDÖST om Israel, precis norr om Iran. Europa blir bara större och större.
Och för den som undrar så förlorade jag mina 20 spänn i bettingen.
Detta har nu blivit ett bevingat ord i vänkretsen, och det var ju ett antal melodier som var trevligt framförda tyckte vi alla på olika sätt. Den gode Eric Saade (som jag tycker är ganska överskattad och låten är riktigt usel, men han är ju ambitiös i alla fall) gjorde ett bra framträdande och när omröstningen satte igång blev det betting på hög nivå. Alla fick gissa vilken placering Eric skulle hamna på och satsa 20 spänn. StoraA och C hade en egen liten vadslagning som gick ut på att Spanien skulle hamna bland de tre sista och Tyskland bland de fem första. Sällan har man sett någon bli så glad som C när Rumänien fick sina första poäng och petade ner Spanien på jumbo-plats. Ett spel i spelet kan man säga.
Under omröstningen sjönk vi alla ner till nån slags primitiv förkrigsnivå. Kommentarer som "Typiskt feg-Cypern att ge sin 12:a till Grekland", "Men ÄR verkligen Moldavien ett land på riktigt? Det är väl ett Tintin-land?" "Alla öststatsländer håller ju ihop, lägg ner skiten eller låt Skåne och Småland få rösta också!" och "Det var bättre förr när det bara var det RIKTIGA Europa som var med". Det är också i dessa sammanhang det är dags att göra upp och betala tillbaks:
"Men hallå Lettland - 2 poäng? Skickade vi inte 20-mannatält till er under 2:a Världskriget?" eller "Så himla snålt av Norge, bara 4 poäng och då ÄR ni egentligen Sverige", "Isarel - jag säger bara Raoul Wallenberg!!". Nationalismen och skuldbeläggandet vet inga gränser i dessa sammanhang. Det traditionsenliga diskussionen om varför Israel är med "För det har väl ALDRIG legat i Europa" bockades förstås av och någon var lite messerschmidt och försökte berätta hur alla länder ligger geografiskt i förhållande till varandra, men ingen var särskilt intresserad.
Nu vann Azerbajdzjan (går ej att stava till utan att kolla i Wikipedia, förf anm) med en powerballad. De ropade hela tiden Oh my god när de vann, det var lite lustigt tyckte jag. Men man kan ju tänka sig att landets regering är lite bekymrad idag, för det är ju inte precis billigt att ordna Mello har man förstått. Vi gissade på vandrarhemsstandard ("Medtag egna lakan eller sovsäck") och att det hela kommer att sändas från en gympasal med max en kamera.
Jag vill också påpeka för ev geografi-intresserade att sagda land ligger NORDÖST om Israel, precis norr om Iran. Europa blir bara större och större.
Och för den som undrar så förlorade jag mina 20 spänn i bettingen.
En fiskedag på stan
Igår gjorde Modern och jag en heldag i Malmö. Hon skulle nämligen få sin födelsedagspresent - en fotvårdsbehandling med fiskar! Jo - hon hade verkligen önskat sig det! Så jag hämtade upp henne i Lund och sen for vi vidare till Malmö för att promenera till Doktor Fisk Nail & Spa som det heter.
Där jobbade några små arga thailändska tjejer - de var ganska stränga, vilket jag upplever att de asiatiska tjejerna ofta är. Vet inte riktigt varför - upplevde samma sak när jag och Monika var på fotvårdsbehandling i Shanghai, de var också stränga. Fast sjukt duktiga på fotmassage, de KNÅDADE bort varenda liten förhårdnad. Kan inte vara så kul, så det är kanske inte undra på att de var lite buttra.
Tillbaka till Malmö. Modern fick snabbt ta av skorna och ner i ett fotbad en stund. Man kan uppenbarligen inte stoppa svettig fot i fisktanken.
Sen var det ner i akvariet med fötterna.
Och tjenare vad de var hungriga de där små rackarna! De nafsade och gnagde för allt vad de var värda i 15 minuter. Enligt Modern kändes det ungefär som att klia sig lite, och på slutet sved det lite grann, men på det hela taget var det ganska behagligt.
De där små fiskarna kallas just Doktorsfiskar och det är en metod som har använts i Asien i flera hundra år. Fiskarna äter död hud och det ska vara speciellt bra för dem som har t ex psoriasis, eftersom fiskarna har ett enzym i munnen som är bra för huden och lindrar hudsjukdomar. Man stoppa när händerna också - och tydligen hela kroppen, men det tycker jag är att gå för långt. Jag är tveksam till att stoppa ner ens en stortå i tanken, eftersom jag inte gillar fiskar. Men man ska aldrig säga aldrig.
Modern fick därefter lite mer pedikyr och gick därfrån på lena fötter, mycket nöjd.
Sen gick vi till St Johannes och lyssnade på C som spelade lunchmusik på orgeln. (Det gör han varje torsdag 12.10, en kvart tar det, gå dit hörni! Gratis också). Han är duktig min man.
Nu var vi vederkvickta till kropp (fot i alla fall) och själ och gick till trevliga Plockepinn och åt Wallenbergare och pratade om ditt och datt.
På vägen från Doktor Fisk hade vi gått förbi en tygaffär som heter Glada Tyger på Södra Förstadsgatan så dit måste vi ju gå tillbaka. Modern är ju tygoholic. I denna del av Malmö finns väldigt många "invandrarbutiker" och Glada Tyger är en sån. Fullsmockat med fantastiska tyger i alla regnbågens färger, framför allt festtyger. Och hur billigt som helst! Jag blev så till mig så jag glömde fota. Tänk om det hade funnits en sån affär på 80-talet när K och jag sydde balklänningar i parti och minut!
Modern ska sy en klänning till mig som ska likna en Odd Molly-klänning i siden som jag blivit förtjust i och det var tyger till den vi skulle ha.
Odd Molly-klänningen kostar ofattbara 7000 kronor - nu fick vi finfina tyger för endast 375 kronor! Jag måste börja sy igen, den saken är klar.
Sen strosade vi (Modern tyckte jag "älgade" för fort precis som mina systrar så vi fick strosa i stället) i olika affärer, jag köpte grönt nagellack och en sommarklänning och Modern sa hela tiden "Såna här affärer går jag ALDRIG in i annars" och förfasade sig lite över hur dyrt det var med vissa saker, t ex enkla nyckelband i Liberty-tyg för 199 kr. "Såna syr jag ju hur lätt som helst!" sa Modern lite upprört. Men man behöver ju inte köpa, vi enades om att man bara kan titta och bli inspirerad. Och kopiera när man kommer hem (se ovan :-D)
Sen avslutade vi med glass och blommor på torget. En finfin dag med Modern. Och fiskarna.
Där jobbade några små arga thailändska tjejer - de var ganska stränga, vilket jag upplever att de asiatiska tjejerna ofta är. Vet inte riktigt varför - upplevde samma sak när jag och Monika var på fotvårdsbehandling i Shanghai, de var också stränga. Fast sjukt duktiga på fotmassage, de KNÅDADE bort varenda liten förhårdnad. Kan inte vara så kul, så det är kanske inte undra på att de var lite buttra.
Tillbaka till Malmö. Modern fick snabbt ta av skorna och ner i ett fotbad en stund. Man kan uppenbarligen inte stoppa svettig fot i fisktanken.
Sen var det ner i akvariet med fötterna.
Och tjenare vad de var hungriga de där små rackarna! De nafsade och gnagde för allt vad de var värda i 15 minuter. Enligt Modern kändes det ungefär som att klia sig lite, och på slutet sved det lite grann, men på det hela taget var det ganska behagligt.
De där små fiskarna kallas just Doktorsfiskar och det är en metod som har använts i Asien i flera hundra år. Fiskarna äter död hud och det ska vara speciellt bra för dem som har t ex psoriasis, eftersom fiskarna har ett enzym i munnen som är bra för huden och lindrar hudsjukdomar. Man stoppa när händerna också - och tydligen hela kroppen, men det tycker jag är att gå för långt. Jag är tveksam till att stoppa ner ens en stortå i tanken, eftersom jag inte gillar fiskar. Men man ska aldrig säga aldrig.
Modern fick därefter lite mer pedikyr och gick därfrån på lena fötter, mycket nöjd.
Sen gick vi till St Johannes och lyssnade på C som spelade lunchmusik på orgeln. (Det gör han varje torsdag 12.10, en kvart tar det, gå dit hörni! Gratis också). Han är duktig min man.
Nu var vi vederkvickta till kropp (fot i alla fall) och själ och gick till trevliga Plockepinn och åt Wallenbergare och pratade om ditt och datt.
På vägen från Doktor Fisk hade vi gått förbi en tygaffär som heter Glada Tyger på Södra Förstadsgatan så dit måste vi ju gå tillbaka. Modern är ju tygoholic. I denna del av Malmö finns väldigt många "invandrarbutiker" och Glada Tyger är en sån. Fullsmockat med fantastiska tyger i alla regnbågens färger, framför allt festtyger. Och hur billigt som helst! Jag blev så till mig så jag glömde fota. Tänk om det hade funnits en sån affär på 80-talet när K och jag sydde balklänningar i parti och minut!
Modern ska sy en klänning till mig som ska likna en Odd Molly-klänning i siden som jag blivit förtjust i och det var tyger till den vi skulle ha.
Odd Molly-klänningen kostar ofattbara 7000 kronor - nu fick vi finfina tyger för endast 375 kronor! Jag måste börja sy igen, den saken är klar.
Sen strosade vi (Modern tyckte jag "älgade" för fort precis som mina systrar så vi fick strosa i stället) i olika affärer, jag köpte grönt nagellack och en sommarklänning och Modern sa hela tiden "Såna här affärer går jag ALDRIG in i annars" och förfasade sig lite över hur dyrt det var med vissa saker, t ex enkla nyckelband i Liberty-tyg för 199 kr. "Såna syr jag ju hur lätt som helst!" sa Modern lite upprört. Men man behöver ju inte köpa, vi enades om att man bara kan titta och bli inspirerad. Och kopiera när man kommer hem (se ovan :-D)
Sen avslutade vi med glass och blommor på torget. En finfin dag med Modern. Och fiskarna.
Vad är oddsen?
Nu har jag hittat två äggulor i varje i ägg jag använt de senaste dagarna! Äggen är ekologiska men annars köpta på Maxi. Gulorna är lite gulare än vanliga (men de är de ju oftast i ekologiska ägg) och alla ägg kom från samma förpackning. Kan de också komma från samma höna?
Hade man bott i det gamla Kina eller nåt sånt hade det säkert varit ett tecken på något. Jag vet bara inte om det betyder tur eller otur - är det att jämställa med att hitta en lyckoklöver eller att hitta ett hästhuvud i sängen? Googlade på saken men hittade inget av värde, annat än att två gulor betyder att man väntar tvillingar, vilket INTE är fallet, det kan jag lova. Men det kanske ser ut så i vissa vinklar.... hmmm, får hålla igen på chokladen tror jag.
Kanske borde åka och köpa en trisslott i alla fall. Men vet ju aldrig.
Hade man bott i det gamla Kina eller nåt sånt hade det säkert varit ett tecken på något. Jag vet bara inte om det betyder tur eller otur - är det att jämställa med att hitta en lyckoklöver eller att hitta ett hästhuvud i sängen? Googlade på saken men hittade inget av värde, annat än att två gulor betyder att man väntar tvillingar, vilket INTE är fallet, det kan jag lova. Men det kanske ser ut så i vissa vinklar.... hmmm, får hålla igen på chokladen tror jag.
Kanske borde åka och köpa en trisslott i alla fall. Men vet ju aldrig.
Detta har hänt...
... det var några dagar sen jag bloggade. Ser på portalen att det har varit tekniska problem så jag kan ju alltid skylla på det. Men nej. Jag ska vara ärlig och berätta vad jag har gjort sen sist.
Torsdag - deltog i en heldagsövning i mitt kära HR-chefsnätverk Close, som jag tyvärr måste lämna nu när jag inte är anställd längre. Men snälla Patrik som håller ihop alltihop lät mig komma med på Close's bekostnad en sista gång och det var väldigt hyggligt av honom. Det brukar vara fantastiska föreläsare och sen lite nätverkande och möjlighet att dryfta olika problem med kollegor från olika brancher. Sist var det en superbra kille som heter Svante Randlert som pratade om sociala medier. Denna gång var det en så kallad "framgångscoach" som hette Anders nånting och som tydligen varit Europa-mästare i golf och "mental rådgivare" åt Olympiska Kommitten. Jag skulle kunna ägna ett helt inlägg åt honom, men jag kan väl säga att jag har LIIIITE svårt för de där coacherna som 1. måste framhäva sig själva hela tiden (typ "sist jag pratade med Dalai Lama" eller "4500 människor köade för att höra mig i San Fransisco" eller "När jag pratade med Nasdaqs ledning senast"). 2. Säger ganska många hemmasnickrade sanningar som bygger mer på fragångsteologi a la Livets Ord än på sunt förnuft. Jag blev väldigt provocerad, men det var trevligt att träffa mina bekantingar i nätverket. Får väl hoppas att det inte var sista gången.
Fredag - dags för vårens Köpenhamnsresa med tjejorna. U och jag for i förväg och började shoppa redan vid halv elva snåret, sen anslöt S & K och vi shoppade som aldrig förr. Jag köpte klänning, kjol, skor, tröja, skärp och lite annat smått och gott. Vi besökte även den beryktade butiken Abercrombie & Fitch och det är också något som jag nog måste ägna ett helt inlägg till. Där står nämligen unga killar med bar överkropp och tar emot i dörren och så kan man bli fotograferad med dem.... Och här får sig jämställdhetstänkandet en törn - för vad hade hänt om det var unga tjejer som stod i bikini och tog emot? Men vi tänkte inte alls på det då utan vad där inte bara en utan TVÅ gånger. Hmm. Får återkomma i ärendet. Dagen avslutades med god middag i Nyhavn - som vanligt kan ingen serveringspersonal i Köpenhamn förstå ett ord svenska men det gick bra ändå. Köpenhamn är toppen tycker jag. Men bäst är mina kära vänner U, S och K!
Lördag - här skulle spelas golf! Vårt lilla löst sammansatta vinprovargäng bytte skepnad till ett golfgäng och efter lunch på golfklubben gick vi ut och spelade 18 hål. Det gick hyfsat bra i början men sen var det riktig katastrofgolf från min sida. De andra spelade dock mycket bra, och vi hade väldigt trevligt så det får väl anses vara en lyckad eftermiddag på det sättet. Sen var det middag hos våra nya fina vänner familjen B och det var hur trevligt som helst även om alla var ganska möra efter dagens runda. Vinet satt som det skulle och det gick väldigt lätt att cykla hem.
Söndag - förflöt med trädgårdsfix och allmänt slappande, lite besök av svärföräldrar och grille fram på eftermiddagen.
Måndag - jag börjar tycka måndagar är lite ledsamma för då blir det väldigt uppenbart att jag inte jobbar. Men så ringde en kollega och spikade en liten utgång med middag på fredag och då blev det lite roligt igen. Jag promenerade till Posten (dvs tobaksaffären) och lämnade iväg de två paket med prylar som jag sålt på Tradera och sen tog jag en timslång runda utmed havet i mina toning-skor. Stod och glodde lite på brygg-bygget nere vid stranden där de pålade ner 10 meter långa stolpar. Där stod jag, några småkillar och några farbröder. Men det var lite häftigt att se. Sen var det körövning på kvällen - bara 6 veckor kvar tills vi åker till USA! Det ska bli så himla kul.
Det är vad som har hänt sen sist, så jag sitter inte och glor rätt ut i luften om ni nu trodde det.
Och just det - jag har målat naglarna blå också.
Torsdag - deltog i en heldagsövning i mitt kära HR-chefsnätverk Close, som jag tyvärr måste lämna nu när jag inte är anställd längre. Men snälla Patrik som håller ihop alltihop lät mig komma med på Close's bekostnad en sista gång och det var väldigt hyggligt av honom. Det brukar vara fantastiska föreläsare och sen lite nätverkande och möjlighet att dryfta olika problem med kollegor från olika brancher. Sist var det en superbra kille som heter Svante Randlert som pratade om sociala medier. Denna gång var det en så kallad "framgångscoach" som hette Anders nånting och som tydligen varit Europa-mästare i golf och "mental rådgivare" åt Olympiska Kommitten. Jag skulle kunna ägna ett helt inlägg åt honom, men jag kan väl säga att jag har LIIIITE svårt för de där coacherna som 1. måste framhäva sig själva hela tiden (typ "sist jag pratade med Dalai Lama" eller "4500 människor köade för att höra mig i San Fransisco" eller "När jag pratade med Nasdaqs ledning senast"). 2. Säger ganska många hemmasnickrade sanningar som bygger mer på fragångsteologi a la Livets Ord än på sunt förnuft. Jag blev väldigt provocerad, men det var trevligt att träffa mina bekantingar i nätverket. Får väl hoppas att det inte var sista gången.
Fredag - dags för vårens Köpenhamnsresa med tjejorna. U och jag for i förväg och började shoppa redan vid halv elva snåret, sen anslöt S & K och vi shoppade som aldrig förr. Jag köpte klänning, kjol, skor, tröja, skärp och lite annat smått och gott. Vi besökte även den beryktade butiken Abercrombie & Fitch och det är också något som jag nog måste ägna ett helt inlägg till. Där står nämligen unga killar med bar överkropp och tar emot i dörren och så kan man bli fotograferad med dem.... Och här får sig jämställdhetstänkandet en törn - för vad hade hänt om det var unga tjejer som stod i bikini och tog emot? Men vi tänkte inte alls på det då utan vad där inte bara en utan TVÅ gånger. Hmm. Får återkomma i ärendet. Dagen avslutades med god middag i Nyhavn - som vanligt kan ingen serveringspersonal i Köpenhamn förstå ett ord svenska men det gick bra ändå. Köpenhamn är toppen tycker jag. Men bäst är mina kära vänner U, S och K!
Lördag - här skulle spelas golf! Vårt lilla löst sammansatta vinprovargäng bytte skepnad till ett golfgäng och efter lunch på golfklubben gick vi ut och spelade 18 hål. Det gick hyfsat bra i början men sen var det riktig katastrofgolf från min sida. De andra spelade dock mycket bra, och vi hade väldigt trevligt så det får väl anses vara en lyckad eftermiddag på det sättet. Sen var det middag hos våra nya fina vänner familjen B och det var hur trevligt som helst även om alla var ganska möra efter dagens runda. Vinet satt som det skulle och det gick väldigt lätt att cykla hem.
Söndag - förflöt med trädgårdsfix och allmänt slappande, lite besök av svärföräldrar och grille fram på eftermiddagen.
Måndag - jag börjar tycka måndagar är lite ledsamma för då blir det väldigt uppenbart att jag inte jobbar. Men så ringde en kollega och spikade en liten utgång med middag på fredag och då blev det lite roligt igen. Jag promenerade till Posten (dvs tobaksaffären) och lämnade iväg de två paket med prylar som jag sålt på Tradera och sen tog jag en timslång runda utmed havet i mina toning-skor. Stod och glodde lite på brygg-bygget nere vid stranden där de pålade ner 10 meter långa stolpar. Där stod jag, några småkillar och några farbröder. Men det var lite häftigt att se. Sen var det körövning på kvällen - bara 6 veckor kvar tills vi åker till USA! Det ska bli så himla kul.
Det är vad som har hänt sen sist, så jag sitter inte och glor rätt ut i luften om ni nu trodde det.
Och just det - jag har målat naglarna blå också.
Pyssel och pynt
Håller på att göra om gästrummet till mitt hemmakontor. Det är inte klart än, men jag har i alla fall ett skrivbord och en skrivbordsstol. Skrivbordsstolen är jag MÄKTA nöjd med - vi hade en gammal ful i garaget som nån av pojkarna haft och förmodligen hade den åkt till tippen om jag inte kommit på att jag kunde klä om den.
Tyg från IKEA, 49 kr metern, och en häftpistol var allt jag behövde. Voila!
Jag är nu på jakt efter en liten hurts med många lådor samt en korgstol som jag ska ha som "besöksstol".
Har även talat med Modern om ett hon skulle kunna få sy ett lapptäcke till gästsängen. Så att Bubben kan eftermiddagssova på något som matchar resten av rummet...
Och för den som undrar - NEJ han sover inte i våra sängar. Han tar sig en lur i gästsängen ibland bara.
Mer bilder kommer när rummet är färdigt.
Tyg från IKEA, 49 kr metern, och en häftpistol var allt jag behövde. Voila!
Jag är nu på jakt efter en liten hurts med många lådor samt en korgstol som jag ska ha som "besöksstol".
Har även talat med Modern om ett hon skulle kunna få sy ett lapptäcke till gästsängen. Så att Bubben kan eftermiddagssova på något som matchar resten av rummet...
Och för den som undrar - NEJ han sover inte i våra sängar. Han tar sig en lur i gästsängen ibland bara.
Mer bilder kommer när rummet är färdigt.
Dags att e-deklarera
Jag deklarerade i söndags kväll. På ett mycket modernt vis, nämligen via nätet och med e-legitimation. Nu ska man inte tro att det verkligen var så lätt och härligt som Skattefolket velat påskina.
För det första har jag en Mac, och även om jag hade installerat e-legitimation TVÅ gånger så fick jag felmeddelande. Funkade icke med Mac. Efter några dagar gav jag upp och fick efter visst förhandlande tillgång till Den Yngstes PC. Jag satte igång att installera e-legitimation där också, in med uppgifter, bankdosa och stänga ner och öppna igen.... Efter tre försök lyckades jag, då hade jag retarderat till en 5-åring och gnällt och stampat och sagt ett stort antal fula ord.
Men glädjen när man väl kom in på sin deklaration! Närmast euforiskt, som att fynda på rean, som att möta sin älskade efter att ha varit i från varandra en längre tid, den känslan!
Fyllde i mina resor till och från jobbet och väntade spänt på nästa steg.
"Skriv under!" - var uppmaningen. Jag skrev in min lilla e-legskod i därför avsedd ruta.
Och sen var det klart. Bara sådär.
Måste säga att jag tyckte det var ganska lite upplevelse med tanke på hur mycket jobb jag hade lagt ner för att komma åt deklarationen. "Det va' som en besvikelse" som en klasskamrat sa om en bok hon hade läst.
Nä mer action vill man ha, kanske nån level eller boss som man ska vinna över. Det hade varit roligt. En liten film där Anders Borg tackar för hjälpen eller en belöning kanske? Presentkort på Cervera?
ÄR det för mycket begärt?
Men jag får lite tillbaka i alla fall. Alltid nåt.
För det första har jag en Mac, och även om jag hade installerat e-legitimation TVÅ gånger så fick jag felmeddelande. Funkade icke med Mac. Efter några dagar gav jag upp och fick efter visst förhandlande tillgång till Den Yngstes PC. Jag satte igång att installera e-legitimation där också, in med uppgifter, bankdosa och stänga ner och öppna igen.... Efter tre försök lyckades jag, då hade jag retarderat till en 5-åring och gnällt och stampat och sagt ett stort antal fula ord.
Men glädjen när man väl kom in på sin deklaration! Närmast euforiskt, som att fynda på rean, som att möta sin älskade efter att ha varit i från varandra en längre tid, den känslan!
Fyllde i mina resor till och från jobbet och väntade spänt på nästa steg.
"Skriv under!" - var uppmaningen. Jag skrev in min lilla e-legskod i därför avsedd ruta.
Och sen var det klart. Bara sådär.
Måste säga att jag tyckte det var ganska lite upplevelse med tanke på hur mycket jobb jag hade lagt ner för att komma åt deklarationen. "Det va' som en besvikelse" som en klasskamrat sa om en bok hon hade läst.
Nä mer action vill man ha, kanske nån level eller boss som man ska vinna över. Det hade varit roligt. En liten film där Anders Borg tackar för hjälpen eller en belöning kanske? Presentkort på Cervera?
ÄR det för mycket begärt?
Men jag får lite tillbaka i alla fall. Alltid nåt.
Materialare
Jag tycker det är trevligt med sporter som har många tillbehör. Inte så många så att man måste byta bil för att kunna utöva sporten (typ hockey eller ridning) men jag tycker det piggar upp att kunna skylla på materialet och sen kanske kunna köpa nytt när det inte går så bra. Golf passar mig därför utmärkt, även om jag bärjar inse att man kanske måste man träna lite också. Ska spela årets första 18-hålsrunda på lördag, det kan nog gå hursomhelst. Men det är faktiskt ett sällskapsspel, ingen tävling (om det inte går bra förstås, DÅ är det tävling).
Jag promenerar en del, särskilt nu när jag är hemma och tar minst två promenader med Bubben varje dag. Brukar promenera i mina gamla ingångna, ljusblå (!), fula och mycket sköna Nike-gympadojjor. Men nu har de gett upp och jag behövde nya. Bestämde mig för att slå till på ett par toning-skor, jag menar, varför inte förena nytta med nöje?
Tonings-skor är gympaskor som är lite runda under - men inte så runda som MBT-skor. Det är liksom två halva bollar inbyggda under sulan och därmed ska det bli lite ostabilt att gå och då måste man sträcka på sig och spänna vaderna och låren och rumpan. Enligt reklamen ska man få en mycket tjusig och fast rumpa inom kort om man promenerar med skorna. Jag tror dock att man måste gå med dem JÄMT om det ska bli så stor effekt. Plus att det nog underlättar om man har en fast rumpa redan innan...
De känns dock inte alls särskilt ostabila (jag kanske är för tung så att jag trycker ner bollarna i stället?) men är sköna och fungerar utmärkt att gå i. Tycker kanske att jag sträcker LIIIITE mer på mig och det kan ju behövas med tanke på att jag har hållning som en gam.
Jag kanske är grundlurad. Men jag ska hålla er uppdaterade. Vem vet, kanske har jag värsta samba-rumpan redan till midsommar!
Så här ser de ut, fast mina är silverfärgade. Jodåsåatt...
Jag promenerar en del, särskilt nu när jag är hemma och tar minst två promenader med Bubben varje dag. Brukar promenera i mina gamla ingångna, ljusblå (!), fula och mycket sköna Nike-gympadojjor. Men nu har de gett upp och jag behövde nya. Bestämde mig för att slå till på ett par toning-skor, jag menar, varför inte förena nytta med nöje?
Tonings-skor är gympaskor som är lite runda under - men inte så runda som MBT-skor. Det är liksom två halva bollar inbyggda under sulan och därmed ska det bli lite ostabilt att gå och då måste man sträcka på sig och spänna vaderna och låren och rumpan. Enligt reklamen ska man få en mycket tjusig och fast rumpa inom kort om man promenerar med skorna. Jag tror dock att man måste gå med dem JÄMT om det ska bli så stor effekt. Plus att det nog underlättar om man har en fast rumpa redan innan...
De känns dock inte alls särskilt ostabila (jag kanske är för tung så att jag trycker ner bollarna i stället?) men är sköna och fungerar utmärkt att gå i. Tycker kanske att jag sträcker LIIIITE mer på mig och det kan ju behövas med tanke på att jag har hållning som en gam.
Jag kanske är grundlurad. Men jag ska hålla er uppdaterade. Vem vet, kanske har jag värsta samba-rumpan redan till midsommar!
Så här ser de ut, fast mina är silverfärgade. Jodåsåatt...
Will & Kate
Finns det inte en fim som heter så? Med Meg Ryan?
Hursomhelst.
Jag for i fredags ner till min kära vän och ledighetskollega i Bjärred där det hade dukats upp finlunch och bubbel. Här skulle tittas på prinsbröllop. Vi hade kollat "inför"-programmen också och jag har inte varit en stor fan av det engelska kungahuset - de verkar så konstiga hela bunten - men som mor till två söner får jag ändå säga att mitt hjärta veknar lite när man ser William och Henry. Fina killar och verkar vara väldigt tajta på något sätt. Det är ju onekligen väldans sorgligt att se hur pojkarna går där efter Dianas kista när hon hade dött...
Men nu vankades det bröllop och här kommer recensionen:
Kate och klänningen - man kan tycka att klänningen var enkel och tråkig, men den var väldigt lik Grace Kellys klänning och därmed av ett klassiskt snitt. Hon hade väldigt sparsmakat diadem och en mycket liten brudbukett - men jag tror hon valde att hålla det nedtonat just för att hon inte är en kunglighet. Det skulle säkert uppfattas som lite osmakligt och vulgärt om hon hade dragit på med värsta kronjuvelerna och haft en smärre rabatt i famnen. Det kommer nog så småningom. Tyckte kanske det var trist att ha håret utsläppt, men hon ville se ut som sig själv, och hon har ju alltid håret nedsläppt. Hon har kanske fula öron. Nåt gemensamt med sin svärfar i så fall.
William - makalöst lik sin mor och var ju stilig i sin uniform. Kanske borde han överväga att köra trimmer i stället för att försöka fluffa upp det lilla tunna hår han har, men han är ju bara 29 år och inte riktigt redo för flinten ännu.
Många tyckte det saknades kemi mellan dem, men jag tror att de hade fullt upp med att göra rätt, inte uppröra eller visa för mycket eller för lite, så det var säkert det som gjorde att det kändes lite stelt. Jag tycker man har sett mer värme dem emellan i andra sammanhang så jag är inte så bekymrad. Kate verkar väldigt naturlig och vänlig ( till skillnad från den supersvala Mary i Danmark) så det ska nog gå bra. Sen beror det väl på hur tossiga släkten är och om de får vara ifred.
Drottningen hade som vanligt sin tantväska på armen och vi spekulerade i vad hon egentligen har i den. För vad kan hon ha där som bara hon kan bära - som inte nån hovdam eller annan person i entouraget skulle kunna fixa? Vi gissade på att det kunde vara näsduk, läppstift, halstablett/mediciner och kanske extra strumpbyxor. Men har hon mobil, plånbok och almanacka?
Tyvärr sågs inte Viktoria till, men hon var där. Det var ju förmiddagsbröllop så det bars hattar, de flesta ganska fula måste jag säga.
Biskopen som vigde dem hade osedvanligt buskiga ögonbryn - de hängde faktiskt på glasögonen!- tomteskägg och hade inte klippt sig på år och dag, men han hade en vacker röst och talade fin engelska, så det gick väl på ett ut.
Prins Harry är min nya favorit, han verkar väldigt charmig och spottar nog inte i glaset. Sen kan han ju OMÖJLIGT vara son till prins Charles, men det gör ju bara det hela mer pikant. I övrigt är de ju inte alltför fagra i huset Windsor, tur att de får in lite nytt blod och slipper skrapa på botten av genpoolen.
Jag tycker nog det svenska bröllopet förra året var snäppet bättre, men där fick man också se fler kungligheter och det var mer gala över det. Samtidigt som det var mer avspänt och personligt.
Jag tycker i alla fall att det är roligt att titta på spektaklet, det är festligt och alla är glada och det är ju inget fel med det. Nu ser vi fram emot Alberts av Monacos bröllop i juli.
Slut från Gala-hörnan för denna gång.
Hursomhelst.
Jag for i fredags ner till min kära vän och ledighetskollega i Bjärred där det hade dukats upp finlunch och bubbel. Här skulle tittas på prinsbröllop. Vi hade kollat "inför"-programmen också och jag har inte varit en stor fan av det engelska kungahuset - de verkar så konstiga hela bunten - men som mor till två söner får jag ändå säga att mitt hjärta veknar lite när man ser William och Henry. Fina killar och verkar vara väldigt tajta på något sätt. Det är ju onekligen väldans sorgligt att se hur pojkarna går där efter Dianas kista när hon hade dött...
Men nu vankades det bröllop och här kommer recensionen:
Kate och klänningen - man kan tycka att klänningen var enkel och tråkig, men den var väldigt lik Grace Kellys klänning och därmed av ett klassiskt snitt. Hon hade väldigt sparsmakat diadem och en mycket liten brudbukett - men jag tror hon valde att hålla det nedtonat just för att hon inte är en kunglighet. Det skulle säkert uppfattas som lite osmakligt och vulgärt om hon hade dragit på med värsta kronjuvelerna och haft en smärre rabatt i famnen. Det kommer nog så småningom. Tyckte kanske det var trist att ha håret utsläppt, men hon ville se ut som sig själv, och hon har ju alltid håret nedsläppt. Hon har kanske fula öron. Nåt gemensamt med sin svärfar i så fall.
William - makalöst lik sin mor och var ju stilig i sin uniform. Kanske borde han överväga att köra trimmer i stället för att försöka fluffa upp det lilla tunna hår han har, men han är ju bara 29 år och inte riktigt redo för flinten ännu.
Många tyckte det saknades kemi mellan dem, men jag tror att de hade fullt upp med att göra rätt, inte uppröra eller visa för mycket eller för lite, så det var säkert det som gjorde att det kändes lite stelt. Jag tycker man har sett mer värme dem emellan i andra sammanhang så jag är inte så bekymrad. Kate verkar väldigt naturlig och vänlig ( till skillnad från den supersvala Mary i Danmark) så det ska nog gå bra. Sen beror det väl på hur tossiga släkten är och om de får vara ifred.
Drottningen hade som vanligt sin tantväska på armen och vi spekulerade i vad hon egentligen har i den. För vad kan hon ha där som bara hon kan bära - som inte nån hovdam eller annan person i entouraget skulle kunna fixa? Vi gissade på att det kunde vara näsduk, läppstift, halstablett/mediciner och kanske extra strumpbyxor. Men har hon mobil, plånbok och almanacka?
Tyvärr sågs inte Viktoria till, men hon var där. Det var ju förmiddagsbröllop så det bars hattar, de flesta ganska fula måste jag säga.
Biskopen som vigde dem hade osedvanligt buskiga ögonbryn - de hängde faktiskt på glasögonen!- tomteskägg och hade inte klippt sig på år och dag, men han hade en vacker röst och talade fin engelska, så det gick väl på ett ut.
Prins Harry är min nya favorit, han verkar väldigt charmig och spottar nog inte i glaset. Sen kan han ju OMÖJLIGT vara son till prins Charles, men det gör ju bara det hela mer pikant. I övrigt är de ju inte alltför fagra i huset Windsor, tur att de får in lite nytt blod och slipper skrapa på botten av genpoolen.
Jag tycker nog det svenska bröllopet förra året var snäppet bättre, men där fick man också se fler kungligheter och det var mer gala över det. Samtidigt som det var mer avspänt och personligt.
Jag tycker i alla fall att det är roligt att titta på spektaklet, det är festligt och alla är glada och det är ju inget fel med det. Nu ser vi fram emot Alberts av Monacos bröllop i juli.
Slut från Gala-hörnan för denna gång.
