Pass & pusskalas
Var hos Polisen idag. Mitt pass går ut i maj och eftersom jag ska till Asien om några veckor och till USA i juni så var det lika bra att skaffa nytt på en gång så man slipper resa med rosa skäms-pass eller kanske inte ens komma in i USA.
Det är en evig väntan i passavdelningen så man får vackert sitta ner och vänta. Strax efter att jag kommit dit kom ett ungt par i sällskap med tjejkompis och slog sig ner bredvid mig, tjejkompisen på en stol och paret på en annan. Hon satte sig alltså i knät på honom. Jag gissar att de var i 20-årsåldern.
Sen satte ett pusskalas utan like igång. De (bara paret alltså, varken tjejkompisen, jag eller någon annan var inblandad) pussades oavbrutet - inga tungkyssar utan bara ett pussande och smackande som bara fortsatte och fortsatte. Det lustiga var att de lyckades föra ett samtal samtidigt. Tjejkompisen frågade till exempel: "Har du varit på banken?" och då svarade puss-tjejen - utan att hennes mun släppte kontakten med killens ansikte "Ja, och de sa att jag var tvungen att skaffa en ny dosa." "Har du inte hittat den" sa killen, fortfarande som en sugpropp på tjejens mun - "Nä jag vet inte var den är" svarade hon och så pussades det och smackades vidare i den stilen. Ett slags tandem-buktaleri kan man säga.
Först var det ju lite gulligt, men efter en stund var det enbart störigt. Jag tyckte synd om tjejkompisen som fick sitta där och försöka föra ett samtal med två totalt sammanvuxna personer. Dessutom var det lite genant på nåt sätt efter ett tag. Man vill säga "Men hörni, sluta nu, seså, nu räcker det, nu vill vi inte se och höra mer av det där".
Ett litet barn tultade fram och tokstirrade sådär som små barn gör, tills mamman skyndade fram och lyfte bort det och förmanade "Inte titta sådär". Lite som man säger när barn stirrar på handikappade eller gamla. De brydde sig inte.
Men jag tyckte vi kunde slagit oss ihop med barnet och stirrat ut dem allihop så att de la av.
Som tur var var det tjejkompisen som skulle ha pass, annars vete fåglarna hur det hade gått med fotograferingen. Gemensamt pass? (Hur gör siamesiska tvillingar, har de varsitt pass?)
Det var till slut min tur och jag blev fotograferad med dubbelhakor och spretigt hår och vilt stirrande blick. "Det blev ju en jättebra bild!" sa polisflickan glatt.
Jaja. Nåt roligt ska de väl ha i passkontrollen.
När jag gick ut pågick pusskalaset fortfarande. Och har de inte slutat, så fortsätter de väl än och lever lyckliga i alla sina dagar. Det kan man ju hoppas i alla fall.
Det är en evig väntan i passavdelningen så man får vackert sitta ner och vänta. Strax efter att jag kommit dit kom ett ungt par i sällskap med tjejkompis och slog sig ner bredvid mig, tjejkompisen på en stol och paret på en annan. Hon satte sig alltså i knät på honom. Jag gissar att de var i 20-årsåldern.
Sen satte ett pusskalas utan like igång. De (bara paret alltså, varken tjejkompisen, jag eller någon annan var inblandad) pussades oavbrutet - inga tungkyssar utan bara ett pussande och smackande som bara fortsatte och fortsatte. Det lustiga var att de lyckades föra ett samtal samtidigt. Tjejkompisen frågade till exempel: "Har du varit på banken?" och då svarade puss-tjejen - utan att hennes mun släppte kontakten med killens ansikte "Ja, och de sa att jag var tvungen att skaffa en ny dosa." "Har du inte hittat den" sa killen, fortfarande som en sugpropp på tjejens mun - "Nä jag vet inte var den är" svarade hon och så pussades det och smackades vidare i den stilen. Ett slags tandem-buktaleri kan man säga.
Först var det ju lite gulligt, men efter en stund var det enbart störigt. Jag tyckte synd om tjejkompisen som fick sitta där och försöka föra ett samtal med två totalt sammanvuxna personer. Dessutom var det lite genant på nåt sätt efter ett tag. Man vill säga "Men hörni, sluta nu, seså, nu räcker det, nu vill vi inte se och höra mer av det där".
Ett litet barn tultade fram och tokstirrade sådär som små barn gör, tills mamman skyndade fram och lyfte bort det och förmanade "Inte titta sådär". Lite som man säger när barn stirrar på handikappade eller gamla. De brydde sig inte.
Men jag tyckte vi kunde slagit oss ihop med barnet och stirrat ut dem allihop så att de la av.
Som tur var var det tjejkompisen som skulle ha pass, annars vete fåglarna hur det hade gått med fotograferingen. Gemensamt pass? (Hur gör siamesiska tvillingar, har de varsitt pass?)
Det var till slut min tur och jag blev fotograferad med dubbelhakor och spretigt hår och vilt stirrande blick. "Det blev ju en jättebra bild!" sa polisflickan glatt.
Jaja. Nåt roligt ska de väl ha i passkontrollen.
När jag gick ut pågick pusskalaset fortfarande. Och har de inte slutat, så fortsätter de väl än och lever lyckliga i alla sina dagar. Det kan man ju hoppas i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Anneli H
Finns ingen ursäkt jag tycker det är dåligt uppförande och uppvisande på dålig respekt för andra människor! En puss eller en snabb kyss, ok men resten kan man sköta hemma - tycker jag iaf!
Trackback
