Jag och Amelie från Montmartre
Ja, det kan man kanske tro, men det är min kära Amerika-syster och jag under ett glatt ögonblick på Kellys i New Haven.
Många tycker vi är lika, men det tycker kanske inte jag. Kanske på sättet, men sånt där ser man inte själv. Jag är ju för övrigt hemskt gammal jämfört med henne (10 års åldersskillnad).
En i kören undrade lite spefullt vem som var äldst och då tittare svåger Rick gillande på honom och sa:
"Well played, man. Nice".
Kommentaren från körkollegan gjorde mig smickrad, är dock inte lika säker på vad min syster tyckte... ;-D
(Gabs - bilden är tagen med Cs telefon, därav kom den inte med i New Haven-inlägget. Men nu så!)
Min nya badkasse
Inköpt på Pearl Market - i New York. Jättekitch och helt fabulous.
Egentligen gillar jag Barack mer än Michelle, men denna kunde jag inte motså.
Om inte annat uttrycker det min kärlek till det tokiga landet i väst.
Och risken för badkasseförväxling på stranden är troligen helt eliminerad.
Egentligen gillar jag Barack mer än Michelle, men denna kunde jag inte motså.
Om inte annat uttrycker det min kärlek till det tokiga landet i väst.
Och risken för badkasseförväxling på stranden är troligen helt eliminerad.
New Haven
Dag 3 hoppade vi in i en synnerligen skraltig buss med rätt så dåliga stötdämpare, som kördes av den rare och stammande chauffören Dexter, inte att förväxla med seriemördaren på TV. Vi lämnade Manhattar och styrde kosan mot New Haven, Connceticut där vi skulle ha vår första konsert. Hotellet hade jag bokat och det visade sig vara en riktigt höjdare med gigantiska sängar, en stilig lobby och en bra frukost. Vi promenerade till Yale Visitors Center och där möttes vi av Ben, en andraårsstudent som skulle guida oss genom området. Det fanns en hel del historia att berätta kring Yale, som ju är ett av USAs äldsta universitet. Ben var en duktig guide men blev mest upplivad när han berättade om alla bus som de ställde till med på collegen. Den tur vi gick visade mest college-delen, de går ju först på college och sen på universitet. College är ju som vårt sista gymnasieår och de två första på universitetet ungefär.
Mest imponerande var nog biblioteket som är byggt i marmor - det har inga fönster men marmorn är så tunn att den släpper igenom ljus... Väldigt häftigt.
Utanpå...
... och inuti. Väldigt coolt. Till höger ser några Gutenberg-biblar...
Tillbaka till hotellet för att hämta noter och kläder och sen iväg till en kyrka för repetition. Det kändes fint att komma igång och sjunga. Repet gick bra och efteråt hade några kyrktanter fixat lite snacks, dvs ett smärre julbord med frukt, kex, ost, goda pajer, te, läsk, frukt... Det var nästan lika bra som det berömda Strövelstorps-fikat.
Kyrkan blev långt ifrån fullsatt på själva konserten, men det var härlig stämning och alla log och applåderade och satt lite framåtlutade så jag tror det gick bra. Det var kopiöst varmt så vi svettades som små grisar i våra konstmaterial-klänningar. Min syster med man och svärmor satt i publiken, det var härligt att se dem alla.
Efter konserten begavs vi oss till Kellys, en trevlig pub/restaurang nära hotellet som min Moder hade hittat när hon var i New Haven i våras. Mycket trevligt, men det tog en väldig tid innan vi fick maten och under tiden hann ett bluesband ställa upp sig alldeles bredvid oss OCH börja spela. HÖGT. En del i sällskapet flyttade ut på terrassen så det löste sig fint, medan andra dansade och hade sig allt vad de kunde. En lyckad kväll. Men sen var det inte utan att vi längtade tillbaka till de fina rummen trots att det var 25 grader varmt ute och man hade kunnat sitta ute och dricka Blue Moon-öl i flera timmar till.
Orkade inte släpa på kameran denna kväll, så det blir bara lite bilder från repet innan konserten!
Mest imponerande var nog biblioteket som är byggt i marmor - det har inga fönster men marmorn är så tunn att den släpper igenom ljus... Väldigt häftigt.
Utanpå...
... och inuti. Väldigt coolt. Till höger ser några Gutenberg-biblar...
Tillbaka till hotellet för att hämta noter och kläder och sen iväg till en kyrka för repetition. Det kändes fint att komma igång och sjunga. Repet gick bra och efteråt hade några kyrktanter fixat lite snacks, dvs ett smärre julbord med frukt, kex, ost, goda pajer, te, läsk, frukt... Det var nästan lika bra som det berömda Strövelstorps-fikat.
Kyrkan blev långt ifrån fullsatt på själva konserten, men det var härlig stämning och alla log och applåderade och satt lite framåtlutade så jag tror det gick bra. Det var kopiöst varmt så vi svettades som små grisar i våra konstmaterial-klänningar. Min syster med man och svärmor satt i publiken, det var härligt att se dem alla.
Efter konserten begavs vi oss till Kellys, en trevlig pub/restaurang nära hotellet som min Moder hade hittat när hon var i New Haven i våras. Mycket trevligt, men det tog en väldig tid innan vi fick maten och under tiden hann ett bluesband ställa upp sig alldeles bredvid oss OCH börja spela. HÖGT. En del i sällskapet flyttade ut på terrassen så det löste sig fint, medan andra dansade och hade sig allt vad de kunde. En lyckad kväll. Men sen var det inte utan att vi längtade tillbaka till de fina rummen trots att det var 25 grader varmt ute och man hade kunnat sitta ute och dricka Blue Moon-öl i flera timmar till.
Orkade inte släpa på kameran denna kväll, så det blir bara lite bilder från repet innan konserten!
Jag älskar DMI.dk
Som vanligt på sommaren sitter jag och surfar på vädret för att försöka hitta det bästa vädret. Nu spelar det ju egentligen ingen roll eftersom jag är ledig hela sommaren, men ändå. Man vill ju liksom VETA. Ska jag planera för strand eller är det garagerensning som gäller? Jag surfar så till den milda grad att jag ibland missar de enda soliga timmarna på dagen...
Men idag hittade jag en underbar väderprognos från danska DMI. Jag hoppas ni kan förstå danskan, men sammanfattningsvis så är det genomgående en ganska laid-back-attityd till vädret som råder. Jag tycker mig också kunna tolka in ett dolt budskap som säger: Det blir vad man gör det till! Ta det som det kommer! Det finns inget dåligt väder!
Inget man hittar så ofta på SMHIs sidor. Kanske skulle meteorologen Niels Hansen själv gå på semester när han skrev detta och/eller var på osedvanligt gott humör, men trevligt skrivet är det i alla fall.
Läs själva:
Men idag hittade jag en underbar väderprognos från danska DMI. Jag hoppas ni kan förstå danskan, men sammanfattningsvis så är det genomgående en ganska laid-back-attityd till vädret som råder. Jag tycker mig också kunna tolka in ett dolt budskap som säger: Det blir vad man gör det till! Ta det som det kommer! Det finns inget dåligt väder!
Inget man hittar så ofta på SMHIs sidor. Kanske skulle meteorologen Niels Hansen själv gå på semester när han skrev detta och/eller var på osedvanligt gott humör, men trevligt skrivet är det i alla fall.
Läs själva:
|
||
 |
||
|
New York
Jag var i USA i förra veckan. Jag älskar USA, skulle gärna bo där. Jag vill inte bli amerikan, men drömmer om ett par år i New York eller nån annan härlig stad. Tänkte nu återge vår resa lite dag för dag sådär.
Skälet till resan var en turne med Helsingborgs Kammarkör. Det var vår sista resa med kören, C som dirigent och jag som första-alt. (Det var länge sen man kvittrade i första-sopranen...) Vi skulle ha tre konserter och besöka fyra städer på en vecka. C och jag agerade reseledare och planerade alltihop, med visst bistånd från några andra i kören. Så torsdagen den 16 juni samlades 28 förväntansfulla människor på Kastrup för att bege sig västerut!
Vår första anhalt var New York. Det var mitt tredje besök i denna fantastiska stad och efter en ganska smärtfri resa så befann jag mig äntligen på Broadway! Ville bara skrika rätt ut av lycka, det är så otroligt härligt med pulsen och alla människor. Vi bodde denna gång på 32:a gatan, mitt i Korea Town, så det var fullt med koreanska butiker och restauranger överallt.(note to self - koreanska chips med sjögräs är inte goda). Hotellet var helt okej och alla var ganska glada i hågen när vi tog oss ner till Finance District för att äta middag. Man kan tro att det inte är så mycket som händer där, men C hade lyckats snoka upp en pizzeria som skulle vara bra och som låg på en av New Yorks äldsta gator, Stone Street. Vi tog tunnelbanan och blev på resan underhållen av en man som loopade sig själv, dvs han sjöng och spelade in sig själv och sjöng liksom stämsång med sig själv. Väldigt fräckt och inte alls dåligt.
Sen var det en liten promenad och döm om vår förvåning när vi svängde runt hörnet på Stone Street - det var fullpackat med folk som satt på uteserveringar som täckte hela gatan. Ljudnivån var som den värsta bierstube och det var helt uppenbart att detta var nåt slags after-workhäng för alla som jobbar på Wall Street. Pizzorna var stora och goda och även om vi var lite yra i mössan av tidsomställningen var vi några som promenerade ner till Pier 17 där man har fin utsikt över Brooklyn Bridge.
Kvällen avslutades på en Sky bar med utsikt UPP mot Empire State Building, där en amerikansk student vid namn Anders med svenskt påbrå slog sig i slang med oss. Det visade sig vara ett studentställe , så vi höjde väl medelåldern med sisåsdär 10-20 år skulle jag tro. Men det var billiga drinkar.
Nästa dag var det fria lekar och vi var några som bestämde oss för att promenera över Brooklyn Bridge. Varmt och skönt och en fin halvtimmespromenad med läcker utsikt över Manhattans skyline.
Så småningom hamnade vi i Brooklyn Heights som var en fin kontrast mot det stressade Manhattan - lugnt och fint och man kände att här BOR folk liksom på riktigt. C och jag hittade flera hus som vi kunde tänka oss.
Vårt första mål var en glassbar som C hade läst om - ett gammalt ombyggt apotek som gjorde egen läsk och ice-cream sodas. (Glass med läsk - eller läsk med glass). Det var lika mysigt som vi hade hoppats och Catarina och C testade hibiskus-läsk. Inte oävet alls.
Därefter skildes vi åt och C och jag tog en taxi till Williamsburg (en annan del av Brooklyn) för att äta lunch. Taxichauffören lurade oss förstås och körde rundor som han inte skulle - fattar inte varför de gör det när det finns en liten TV-skärm i baksätet som visar precis hur de kör - så till slut fick han släppa av oss i de judiska kvarteren. Där lever de ortodoxa judarna - det står till och med på hebreiska på skolbussarna - och alla män och pojkar har kindlockar och kippa (kalott), svarta kostymer och bönemantel som sticker fram. Kvinnorna har långa kjolar och hucklen och det känns ganska omodernt alltihop. Vi ville ropa: "Det är 2011!" och säga att kindlockar "does nothing for your face". Men väldigt intressant att se. Vågade dock inte ta några bilder.
Rätt som det var hamnade vi i coolare kvarter där det var mycket studenter och grafitti och tuffa restauranger och lustiga butiker med vintage och ny design i en salig blandning.
Vi åt lunch på en koreansk restaurang som vi hade läst om, väldigt gott.
Efter lunchen var vi redo för Manhattan igen och tog tunnelbanan till Union Square där det är massor med folk och gaturartister och Farmers Market och saker som händer.
Vi promenerade Broadway upp och gick in i lite olika butiker - temat för vår shopping var kitsch. Jag köpte en kasse med Michelle Obama och C en kina-hatt eftersom vi ska starta en hattsamling a la familjen Hellström. Vi var även inne i en mycket annorlunda butik med olika designsaker från hela världen. Hade vi inte vetat att den låg där hade vi nog aldrig gått in där...
Plötligt började det åska och regna och efter att ha skurat under en byggnadsställning och läst roliga anslag (se ovan), sprang vi till en choklad - och vinbar och åt praliner och drack drinkar en stund. Det var ju min födelsedag ju!
På kvällen hade vi bokat bord till hela kören på Ellens Stardust Diner, en restaurant på Broadway, snett mitt emot Ed Sullivans Theatre där David Letterman håller till. Där sjunger personalen, väldigt bra! - muskikallåtar, rock och popstandards. Maten är väl ingen höjdare, men det är ett ganska kul ställe. Kören var i sitt esse och sjöng med och jag blev dessutom uppvaktad av personalen som sjöng Happy Birthday för mig på det där amerikanska filmviset. Jag var mycket glad. Efter middagen promenerade vi till Times Square och därefter försökte vi hitta en ny skybar, men hamnade på samma som dagen innan och det var trevligt då också. Jag hade höga Sex & The City-klackar hela kvällen och höll på att förgås av ont-i-fötterna, men det var det värt!
Det var första och andra dagen.
Skälet till resan var en turne med Helsingborgs Kammarkör. Det var vår sista resa med kören, C som dirigent och jag som första-alt. (Det var länge sen man kvittrade i första-sopranen...) Vi skulle ha tre konserter och besöka fyra städer på en vecka. C och jag agerade reseledare och planerade alltihop, med visst bistånd från några andra i kören. Så torsdagen den 16 juni samlades 28 förväntansfulla människor på Kastrup för att bege sig västerut!
Vår första anhalt var New York. Det var mitt tredje besök i denna fantastiska stad och efter en ganska smärtfri resa så befann jag mig äntligen på Broadway! Ville bara skrika rätt ut av lycka, det är så otroligt härligt med pulsen och alla människor. Vi bodde denna gång på 32:a gatan, mitt i Korea Town, så det var fullt med koreanska butiker och restauranger överallt.(note to self - koreanska chips med sjögräs är inte goda). Hotellet var helt okej och alla var ganska glada i hågen när vi tog oss ner till Finance District för att äta middag. Man kan tro att det inte är så mycket som händer där, men C hade lyckats snoka upp en pizzeria som skulle vara bra och som låg på en av New Yorks äldsta gator, Stone Street. Vi tog tunnelbanan och blev på resan underhållen av en man som loopade sig själv, dvs han sjöng och spelade in sig själv och sjöng liksom stämsång med sig själv. Väldigt fräckt och inte alls dåligt.
Sen var det en liten promenad och döm om vår förvåning när vi svängde runt hörnet på Stone Street - det var fullpackat med folk som satt på uteserveringar som täckte hela gatan. Ljudnivån var som den värsta bierstube och det var helt uppenbart att detta var nåt slags after-workhäng för alla som jobbar på Wall Street. Pizzorna var stora och goda och även om vi var lite yra i mössan av tidsomställningen var vi några som promenerade ner till Pier 17 där man har fin utsikt över Brooklyn Bridge.
Kvällen avslutades på en Sky bar med utsikt UPP mot Empire State Building, där en amerikansk student vid namn Anders med svenskt påbrå slog sig i slang med oss. Det visade sig vara ett studentställe , så vi höjde väl medelåldern med sisåsdär 10-20 år skulle jag tro. Men det var billiga drinkar.
Nästa dag var det fria lekar och vi var några som bestämde oss för att promenera över Brooklyn Bridge. Varmt och skönt och en fin halvtimmespromenad med läcker utsikt över Manhattans skyline.
Så småningom hamnade vi i Brooklyn Heights som var en fin kontrast mot det stressade Manhattan - lugnt och fint och man kände att här BOR folk liksom på riktigt. C och jag hittade flera hus som vi kunde tänka oss.
Vårt första mål var en glassbar som C hade läst om - ett gammalt ombyggt apotek som gjorde egen läsk och ice-cream sodas. (Glass med läsk - eller läsk med glass). Det var lika mysigt som vi hade hoppats och Catarina och C testade hibiskus-läsk. Inte oävet alls.
Därefter skildes vi åt och C och jag tog en taxi till Williamsburg (en annan del av Brooklyn) för att äta lunch. Taxichauffören lurade oss förstås och körde rundor som han inte skulle - fattar inte varför de gör det när det finns en liten TV-skärm i baksätet som visar precis hur de kör - så till slut fick han släppa av oss i de judiska kvarteren. Där lever de ortodoxa judarna - det står till och med på hebreiska på skolbussarna - och alla män och pojkar har kindlockar och kippa (kalott), svarta kostymer och bönemantel som sticker fram. Kvinnorna har långa kjolar och hucklen och det känns ganska omodernt alltihop. Vi ville ropa: "Det är 2011!" och säga att kindlockar "does nothing for your face". Men väldigt intressant att se. Vågade dock inte ta några bilder.
Rätt som det var hamnade vi i coolare kvarter där det var mycket studenter och grafitti och tuffa restauranger och lustiga butiker med vintage och ny design i en salig blandning.
Vi åt lunch på en koreansk restaurang som vi hade läst om, väldigt gott.
Efter lunchen var vi redo för Manhattan igen och tog tunnelbanan till Union Square där det är massor med folk och gaturartister och Farmers Market och saker som händer.
Vi promenerade Broadway upp och gick in i lite olika butiker - temat för vår shopping var kitsch. Jag köpte en kasse med Michelle Obama och C en kina-hatt eftersom vi ska starta en hattsamling a la familjen Hellström. Vi var även inne i en mycket annorlunda butik med olika designsaker från hela världen. Hade vi inte vetat att den låg där hade vi nog aldrig gått in där...
Plötligt började det åska och regna och efter att ha skurat under en byggnadsställning och läst roliga anslag (se ovan), sprang vi till en choklad - och vinbar och åt praliner och drack drinkar en stund. Det var ju min födelsedag ju!
På kvällen hade vi bokat bord till hela kören på Ellens Stardust Diner, en restaurant på Broadway, snett mitt emot Ed Sullivans Theatre där David Letterman håller till. Där sjunger personalen, väldigt bra! - muskikallåtar, rock och popstandards. Maten är väl ingen höjdare, men det är ett ganska kul ställe. Kören var i sitt esse och sjöng med och jag blev dessutom uppvaktad av personalen som sjöng Happy Birthday för mig på det där amerikanska filmviset. Jag var mycket glad. Efter middagen promenerade vi till Times Square och därefter försökte vi hitta en ny skybar, men hamnade på samma som dagen innan och det var trevligt då också. Jag hade höga Sex & The City-klackar hela kvällen och höll på att förgås av ont-i-fötterna, men det var det värt!
Det var första och andra dagen.
Rolig humor
G sommarjobbar på ett klädlager. Det är en känd skjortfirma här i Skåne och han har fått jobbet via sin bäste väns mamma.
På lagret jobbar - förutom G - Johannes, Jakob och Simon.
Vad de övriga lärjungarna gör i sommar är inte känt.
På lagret jobbar - förutom G - Johannes, Jakob och Simon.
Vad de övriga lärjungarna gör i sommar är inte känt.
Midsommar 2011
Jag är ingen direkt stor fan av Midsommar, har liksom aldrig haft traditioner kring denna för många så heliga helg. Men visst är det trevligt med kalas och sill och nubbe är ju ALDRIG fel.
Vi ställde i år kosan till Mor-I- Räng, dvs familjen T där vi sammanstrålade med de andra lagom till att sillbuffén skulle intas. De andra hade varit och dansat kring midsommarstången, men vi kände oss lite för gamla och jetlaggade för detta i år. Bubben fick stanna hemma, förra gången han var med på midsommar jagades han hela kvällen av små barn med plastgafflar i högsta hugg som han skulle kammas med. Han var mycket sorgsen och fann sig tåligt i den kärleksfulla men något omilda behandlingen. Vi kände dock att han fick avstå detta i år och han opponerade sig inte vidare värst. Den Yngste stannade hemma som hundvakt och fick pizza och en halv liter Ben& Jerrys-glass som tack för besväret.
Det var en väldigt trevligt kväll!! Snapsen gick åt i en aldrig sinande ström och värden själv var mycket uppspelt över det kommande snapsandet redan innan vi hade satt oss till bords.
Vi bidrog med sillar och en jätteskål jordgubbar - 10 liter till 10 pers måste väl räcka tänkte vi?
Gott med jordgubbar. Jag är lite allergisk mot dem, men väljer att låtsas som inget på midsommar.
Mor Sara dukade så småningom upp en härlig drinkbuffé och vi drack ack så starka men goda Cosmos, precis som det anstår galanta kvinnor. Herr R hade sammanställt en musiktävling som var SJUKT svår och som Herrlaget dessvärre vann till vårt stora förtret. Alla fuskade ganska öppet så egentligen var det väl oavgjort. Frampå småtimmarna åt vi korv med bröd och sen for vi hemåt i sommarnatten.
Midsommarafton 2011 får 2 tummar upp av 2 möjliga!
Vi ställde i år kosan till Mor-I- Räng, dvs familjen T där vi sammanstrålade med de andra lagom till att sillbuffén skulle intas. De andra hade varit och dansat kring midsommarstången, men vi kände oss lite för gamla och jetlaggade för detta i år. Bubben fick stanna hemma, förra gången han var med på midsommar jagades han hela kvällen av små barn med plastgafflar i högsta hugg som han skulle kammas med. Han var mycket sorgsen och fann sig tåligt i den kärleksfulla men något omilda behandlingen. Vi kände dock att han fick avstå detta i år och han opponerade sig inte vidare värst. Den Yngste stannade hemma som hundvakt och fick pizza och en halv liter Ben& Jerrys-glass som tack för besväret.
Det var en väldigt trevligt kväll!! Snapsen gick åt i en aldrig sinande ström och värden själv var mycket uppspelt över det kommande snapsandet redan innan vi hade satt oss till bords.
Vi bidrog med sillar och en jätteskål jordgubbar - 10 liter till 10 pers måste väl räcka tänkte vi?
Gott med jordgubbar. Jag är lite allergisk mot dem, men väljer att låtsas som inget på midsommar.
Mor Sara dukade så småningom upp en härlig drinkbuffé och vi drack ack så starka men goda Cosmos, precis som det anstår galanta kvinnor. Herr R hade sammanställt en musiktävling som var SJUKT svår och som Herrlaget dessvärre vann till vårt stora förtret. Alla fuskade ganska öppet så egentligen var det väl oavgjort. Frampå småtimmarna åt vi korv med bröd och sen for vi hemåt i sommarnatten.
Midsommarafton 2011 får 2 tummar upp av 2 möjliga!
Den som väntar på nåt gott...
Nu är jag tillbaka från blogg-tystnaden. Inom kort kommer bilder och berättelser från USA-resan, men även bilder från Midsommarfirandet hos Mor-I-Räng, backluckeloppis och lite annat smått och gått.
Men - hipphurra - jag har fått en Kitchen Aid i födelsedagspresent av C! Jag tyckte först det var helt på tok att köpa en ny och tackade först nej (han hade inte köpt den än, för vi var ju i USA när jag fyllde), men sen bara snubblade jag över en på Blocket som vi åkte och köpte idag. Cremefärgad, helt ny, väger ett ton och är precis sådär Leila-aktig som jag vill att den ska vara. Ut åkte den gamla hushållsassistenten - den kommer nog på Blocket rätt som det är (om ingen vill köpa? - 500 spänn köttkvarn ingår!) och den finfina skönheten står nu köksbänken. Man kan kanske inte ha den framme alltid, men nån vecka får den stå där i alla fall. Tyst och galant.
Vi invigde med att baka chokladrutor, fungerade utmärkt och kändes mäktigt. Imorgon blir det nog bröd. Jag har ju anmält mig till en brödbakarkurs på Kungsörnen i höst, så jag hoppas kunna träna upp mina matbröds-skills lagom till jul, men jag kan ju testa nån enkel rör-ihop-variant. Eller kanelbullar. Eller...
Men - hipphurra - jag har fått en Kitchen Aid i födelsedagspresent av C! Jag tyckte först det var helt på tok att köpa en ny och tackade först nej (han hade inte köpt den än, för vi var ju i USA när jag fyllde), men sen bara snubblade jag över en på Blocket som vi åkte och köpte idag. Cremefärgad, helt ny, väger ett ton och är precis sådär Leila-aktig som jag vill att den ska vara. Ut åkte den gamla hushållsassistenten - den kommer nog på Blocket rätt som det är (om ingen vill köpa? - 500 spänn köttkvarn ingår!) och den finfina skönheten står nu köksbänken. Man kan kanske inte ha den framme alltid, men nån vecka får den stå där i alla fall. Tyst och galant.
Vi invigde med att baka chokladrutor, fungerade utmärkt och kändes mäktigt. Imorgon blir det nog bröd. Jag har ju anmält mig till en brödbakarkurs på Kungsörnen i höst, så jag hoppas kunna träna upp mina matbröds-skills lagom till jul, men jag kan ju testa nån enkel rör-ihop-variant. Eller kanelbullar. Eller...
Studenten lite på avstånd
Går genom grannskapet med Bubben och konstaterar att det firas student både här och där. Tänker - "jaha, så deras äldste tar studenten" och "jag trodde den tjejen var yngre". Försöker kika in i tält som satts upp på uteplatser, konstaterar att någon tydligen ska ha middag med kristallglas och hela baletten. Ser pappor som bekymrat känner på tältens förankring och mammor som bär in fat på fat med rostbiff från garaget, äldre syskon om obekymrat dricker öl med äldre släktingar och småsyskon som uttråkat hoppar upp och ner på studsmattan. Några ballonger har redan smällt fast klockan bara är strax efter 5, och hänger i slamsor på brevlådorna. Bilar tutar på avstånd och alla är uppspelta.
Vi har ingen student att uppvakta i år, jo vi vet många som tar studenten men det är liksom ingen familj eller ungdom som vi känner väl som ska uppvaktas. Det är lite skönt, förra året hade vi vår första student och det var en hel del jobb med det även om det gick väldigt bra trots regn och tårtor som sprack. Nästa år däremot, då har vi två killar som tar studenten - hårdrockaren J och klädsnobben G. Kan bli spännande att ordna studentmottagning för två så helt olika killar. Men tält blir det, hyrtält från firma så vi slipper dåliga tält från Jysk. Jag är redan igång med planeringen. Min kompis Helene skrev på Facebook att hennes son tyckte hon varit lite av en "Bridezilla" när hon planerade hans student. Jag har en stark känsla av att jag kommer att bli likadan. Men det ska bli skoj. Och lite vemodigt.
Ikväll är C och jag själva i huset, vi ska äta skaldjursrisotto på terrassen och njuta av att det bara är vi.
Om ett år är det en helt annan kväll.
Grattis alla studenter!
Vi har ingen student att uppvakta i år, jo vi vet många som tar studenten men det är liksom ingen familj eller ungdom som vi känner väl som ska uppvaktas. Det är lite skönt, förra året hade vi vår första student och det var en hel del jobb med det även om det gick väldigt bra trots regn och tårtor som sprack. Nästa år däremot, då har vi två killar som tar studenten - hårdrockaren J och klädsnobben G. Kan bli spännande att ordna studentmottagning för två så helt olika killar. Men tält blir det, hyrtält från firma så vi slipper dåliga tält från Jysk. Jag är redan igång med planeringen. Min kompis Helene skrev på Facebook att hennes son tyckte hon varit lite av en "Bridezilla" när hon planerade hans student. Jag har en stark känsla av att jag kommer att bli likadan. Men det ska bli skoj. Och lite vemodigt.
Ikväll är C och jag själva i huset, vi ska äta skaldjursrisotto på terrassen och njuta av att det bara är vi.
Om ett år är det en helt annan kväll.
Grattis alla studenter!
En som blev arg
Häromdagen var C och jag ute på lite ärendestråt. Vilket innebar Apoteket, Maxi och Systemet.
Det är faktiskt trevligt och praktiskt att handla tillsammans - nu när jag är hemma så blir det mest så att jag åker och handlar på dagtid när resten av familjen är i skolan och på jobbet. Men just denna dag for vi tillsammans. Vi gick där i godan ro över parkeringen med några kassar med vin och öl (men vi glömde rosé - note to self: KÖPA ROSÉVIN!). På vägen mot bilen höll en bil på att backa på oss och vi hann precis hoppa undan och jag sa till C:
"Han hade INGEN koll bakåt" och så konstaterade vi att han hade parkerat på en handikapp-parkering och funderade på om han verkligen fick stå där eller ej... alla handikapp syns ju inte på utsidan.
När vi har satt oss i bilen ser jag en snubbe i 40-årsåldern som stegar fram mot oss. Efter några sekunder förstår jag att han vill säga något till oss och hissar ner rutan.
"Gör man så?!" ropar han ilsket.
"Va?" säger jag helt förvånad.
"Ja, ni sparkade på min bil när ni gick förbi" säger han lika ilsket.
"Va? Vilken bil?" säger jag
"Vi har inte rört nån bil" säger C och hoppar ur bilen.
Då backade snubben lite - 1.90 med keps var kanske inte vad han hade tänkt sig att mucka gräl med.
"Vilken bil menar du?" frågade C.
"Saaben" sa han argt och backade lite till.
"Men vi har ju inte rört din bil" pep jag (fortfarande inne i bilen)
"Du har helt fel för dig" sa C (med ganska tuff röst tyckte jag lite beundrande).
"Nej det har jag f-n inte" sa snubben och gick därifrån.
Men han hade fel, förmodligen var det han som höll på att backa på oss, och kanske var det något som dunsade till i hans bil, men det var baske mig INTE vi som kom åt den, det hade vi ju märkt i så fall.
Och där hade han förstört vår förmiddag på ett litet kick. Ganska dålig stil. Om inte annat för att han liksom inte fullföljde sin utskällning ELLER bad om ursäkt för att han tagit fel - han bara gick. Och där satt vi och var upprörda och fick inte rentvå oss.
Men en sak är klar - han hade ett klart problem med sin attityd.
Frågan är nu om det berättigar till att parkera på handikapp-parkering?
Det är faktiskt trevligt och praktiskt att handla tillsammans - nu när jag är hemma så blir det mest så att jag åker och handlar på dagtid när resten av familjen är i skolan och på jobbet. Men just denna dag for vi tillsammans. Vi gick där i godan ro över parkeringen med några kassar med vin och öl (men vi glömde rosé - note to self: KÖPA ROSÉVIN!). På vägen mot bilen höll en bil på att backa på oss och vi hann precis hoppa undan och jag sa till C:
"Han hade INGEN koll bakåt" och så konstaterade vi att han hade parkerat på en handikapp-parkering och funderade på om han verkligen fick stå där eller ej... alla handikapp syns ju inte på utsidan.
När vi har satt oss i bilen ser jag en snubbe i 40-årsåldern som stegar fram mot oss. Efter några sekunder förstår jag att han vill säga något till oss och hissar ner rutan.
"Gör man så?!" ropar han ilsket.
"Va?" säger jag helt förvånad.
"Ja, ni sparkade på min bil när ni gick förbi" säger han lika ilsket.
"Va? Vilken bil?" säger jag
"Vi har inte rört nån bil" säger C och hoppar ur bilen.
Då backade snubben lite - 1.90 med keps var kanske inte vad han hade tänkt sig att mucka gräl med.
"Vilken bil menar du?" frågade C.
"Saaben" sa han argt och backade lite till.
"Men vi har ju inte rört din bil" pep jag (fortfarande inne i bilen)
"Du har helt fel för dig" sa C (med ganska tuff röst tyckte jag lite beundrande).
"Nej det har jag f-n inte" sa snubben och gick därifrån.
Men han hade fel, förmodligen var det han som höll på att backa på oss, och kanske var det något som dunsade till i hans bil, men det var baske mig INTE vi som kom åt den, det hade vi ju märkt i så fall.
Och där hade han förstört vår förmiddag på ett litet kick. Ganska dålig stil. Om inte annat för att han liksom inte fullföljde sin utskällning ELLER bad om ursäkt för att han tagit fel - han bara gick. Och där satt vi och var upprörda och fick inte rentvå oss.
Men en sak är klar - han hade ett klart problem med sin attityd.
Frågan är nu om det berättigar till att parkera på handikapp-parkering?
Svartfot?
Nej snarare tvärtom. Så här tjusigt blir det när man promenerar med toningskor hela tiden OCH dessutom spelar golf och knallar runt flera timmar i gassande sol iförd strumpor och rejäla snörskor med dobbar. Solen får inte en chans och fötterna förblir vita som snö.
För dem som undrar så är det faktiskt bra med golfskor, man står liksom stadigare i gräset. Dock spelar man inte ett dugg bättre. Men jag ska nog försöka hitta ett par i sandalmodell.
Idag blir det alltså till att sola fötterna, resten av kroppen ska hålla sig i skuggan. Efter två dagar på golfbanan har axlar, armar och knäveck antagit nyansen Pink Salami...
Ont och dumt.
För dem som undrar så är det faktiskt bra med golfskor, man står liksom stadigare i gräset. Dock spelar man inte ett dugg bättre. Men jag ska nog försöka hitta ett par i sandalmodell.
Idag blir det alltså till att sola fötterna, resten av kroppen ska hålla sig i skuggan. Efter två dagar på golfbanan har axlar, armar och knäveck antagit nyansen Pink Salami...
Ont och dumt.
Svenska spel och jag
För ett tag sen fick jag en Triss-lott som tack för att jag deltog i nån undersökning på nätet. Och det hade väl varit käckt om det inte var så att det var en VIRTUELL Triss-lott. Alltså blev man länkad till Svenska Spel för att kunna skrapa lotten. Men för att kunna göra det måste man dessutom lämna sina personuppgifter och bli medlem i Svenska Spel.
Så innan jag hann tänka igenom det hela - så blev jag medlem. Det kändes inte helt rätt, men jag kom ju åt min Triss-lott och "skrapade" den (man fick välja om man ville skrapa med en guldtia, en pinne, en guldtacka och nåt mer... en vanlig plastmojäng såg det ut som oavsett vad man valde). Jag vann 25 spänn. Otippat. Förmodligen vinner ALLA som går med i Svenska Spel 25 spänn. Men får man ut sina pengar? Nejnej, de sätts in på nåt konto PÅ SVENSKA SPEL och så kan man använda dem att spela med.
Och det vill jag ju inte, man har ju hört talas om folk som fastnar i det där och spelar bort hela arvet på några dagar. Rätt som det är sitter man väl och spelar nätpoker hela nätterna. Uschamej.
Så jag lämnade mina 25 virtuella kronor åt sitt öde och försökte glömma bort saken. Kände mig smutsig, som jag råkat bläddra i en herrtidning eller handlat på Lidl.
Men efter några dagar kom det brev på Posten. Från Svenska Spel. Det var mitt så kallade "Spelkort". Ett slags kontokort som man kan använda när man ska spela på travet i spelhörnan på ICA Maxi. Antar jag. Harry Boy och sånt där. Stryktipset. Oddset. Keno. Vad vet jag.
Jag gömde genast kortet i skröfslådan bland presentsnören, kvitton, nyckelringar, trådrullar, gamla IKEA-familykort, kvitton, knappar, rabattkuponger som gått ut och pärlor från ett trasigt halsband. Duschade länge och försökte glömma bort alltihop.
Idag fick jag MAIL från Svenska Spel.
Svenska Spel har blivit min stalker.
Jag måste göra slut på det här.
Annars får jag väl flytta till hemlig ort och/eller byta identitet.
Så innan jag hann tänka igenom det hela - så blev jag medlem. Det kändes inte helt rätt, men jag kom ju åt min Triss-lott och "skrapade" den (man fick välja om man ville skrapa med en guldtia, en pinne, en guldtacka och nåt mer... en vanlig plastmojäng såg det ut som oavsett vad man valde). Jag vann 25 spänn. Otippat. Förmodligen vinner ALLA som går med i Svenska Spel 25 spänn. Men får man ut sina pengar? Nejnej, de sätts in på nåt konto PÅ SVENSKA SPEL och så kan man använda dem att spela med.
Och det vill jag ju inte, man har ju hört talas om folk som fastnar i det där och spelar bort hela arvet på några dagar. Rätt som det är sitter man väl och spelar nätpoker hela nätterna. Uschamej.
Så jag lämnade mina 25 virtuella kronor åt sitt öde och försökte glömma bort saken. Kände mig smutsig, som jag råkat bläddra i en herrtidning eller handlat på Lidl.
Men efter några dagar kom det brev på Posten. Från Svenska Spel. Det var mitt så kallade "Spelkort". Ett slags kontokort som man kan använda när man ska spela på travet i spelhörnan på ICA Maxi. Antar jag. Harry Boy och sånt där. Stryktipset. Oddset. Keno. Vad vet jag.
Jag gömde genast kortet i skröfslådan bland presentsnören, kvitton, nyckelringar, trådrullar, gamla IKEA-familykort, kvitton, knappar, rabattkuponger som gått ut och pärlor från ett trasigt halsband. Duschade länge och försökte glömma bort alltihop.
Idag fick jag MAIL från Svenska Spel.
Svenska Spel har blivit min stalker.
Jag måste göra slut på det här.
Annars får jag väl flytta till hemlig ort och/eller byta identitet.
En sväng till Österlen
Förra veckan åkte U och jag på en liten utflykt. Vi styrde kosan mot Simrishamn längst ner på Österlen.
"Här känner jag bara en enda person, det är Marie" sa jag när vi körde in i stan.
"Ja men är det inte hon som kommer gående där?" sa U.
Och det var det! Helt galet och kul att stöta på henne. Det är Marie som har den hesa sexiga radiorösten i Radio Kristianstad för hon är lokalredaktör i Simrishamn på sagda radiostation.
Vi strosade runt i lite i Simrishamn och tittade bland annat in på Apotekarens Trädgård, där det var fin medelhavskänsla med marockanska mosaikbord och kryddväxter.
Sen blev det lunch på en väldigt trevlig italiensk restaurang med god buffé (Börje Olssons Skafferi) och vi konstaterade att vi nog skulle kunna leva på plockmat resten av våra liv.
Efter maten for vi uppåt mot Kivik. På vägen stannade vi till en trevlig gårdsbutik (Gröna Butiken - Orelund) och köpte tomater och lokalproducerad getost som luktade STARKT som gammal gympadojja, som visade sig vara väldigt mild och god i smaken.
Därefter blev det stopp i en outlet i Kivik (Stärkan) där vi köpte varsin T-shirt som egentligen var för dyr och inte alls på outlet - men så kan det gå när två shoppingproffs är i farten. Tyvärr var det mycket som inte hade öppnat för sommaren ännu, så vi fick tjata oss in i ett gårdskafé som egentligen hade stängt. Vi fick kaffe/te och äppelkaka med vaniljsås och U stödköpte lite té så det var inte en helt misslyckad affär för ägaren.
Jag hade hört talas om en inredningsbutik i Simrishamn (Urban Living) så vi svängde förbi den på vägen hem. Lite svårt att hitta dit men U läste karta som värsta Tina Törner så det gick bra. DYR butik med många fina saker - jag köpte Kusmi-té för det är ungefär lika hutlöst dyrt var man än är, men just den här sorten är väldigt god och jag har bara sett det i Paris tidigare så det var ju bara att slå till.
Lustigt nog frågade alla var vi kom ifrån - vi såg nog verkligen ut som två damer på semester - och de blev ganska snopna när vi sa "Helsingborg och Bjärred". Jaha, men hur kom det sig att vi var där? undrade man då.
Konstigt - vuxna människor kan faktiskt vara lediga en vardag och Österlen är väl inte bara förbehållet stockholmare och kulturpersonligheter och Björn Ranelid?
Turen avslutades med inköp av rökt fisk som smakade smaskens till nypotatis när vi kom hem.
En finfin dag på alla sätt.
"Här känner jag bara en enda person, det är Marie" sa jag när vi körde in i stan.
"Ja men är det inte hon som kommer gående där?" sa U.
Och det var det! Helt galet och kul att stöta på henne. Det är Marie som har den hesa sexiga radiorösten i Radio Kristianstad för hon är lokalredaktör i Simrishamn på sagda radiostation.
Vi strosade runt i lite i Simrishamn och tittade bland annat in på Apotekarens Trädgård, där det var fin medelhavskänsla med marockanska mosaikbord och kryddväxter.
Sen blev det lunch på en väldigt trevlig italiensk restaurang med god buffé (Börje Olssons Skafferi) och vi konstaterade att vi nog skulle kunna leva på plockmat resten av våra liv.
Efter maten for vi uppåt mot Kivik. På vägen stannade vi till en trevlig gårdsbutik (Gröna Butiken - Orelund) och köpte tomater och lokalproducerad getost som luktade STARKT som gammal gympadojja, som visade sig vara väldigt mild och god i smaken.
Därefter blev det stopp i en outlet i Kivik (Stärkan) där vi köpte varsin T-shirt som egentligen var för dyr och inte alls på outlet - men så kan det gå när två shoppingproffs är i farten. Tyvärr var det mycket som inte hade öppnat för sommaren ännu, så vi fick tjata oss in i ett gårdskafé som egentligen hade stängt. Vi fick kaffe/te och äppelkaka med vaniljsås och U stödköpte lite té så det var inte en helt misslyckad affär för ägaren.
Jag hade hört talas om en inredningsbutik i Simrishamn (Urban Living) så vi svängde förbi den på vägen hem. Lite svårt att hitta dit men U läste karta som värsta Tina Törner så det gick bra. DYR butik med många fina saker - jag köpte Kusmi-té för det är ungefär lika hutlöst dyrt var man än är, men just den här sorten är väldigt god och jag har bara sett det i Paris tidigare så det var ju bara att slå till.
Lustigt nog frågade alla var vi kom ifrån - vi såg nog verkligen ut som två damer på semester - och de blev ganska snopna när vi sa "Helsingborg och Bjärred". Jaha, men hur kom det sig att vi var där? undrade man då.
Konstigt - vuxna människor kan faktiskt vara lediga en vardag och Österlen är väl inte bara förbehållet stockholmare och kulturpersonligheter och Björn Ranelid?
Turen avslutades med inköp av rökt fisk som smakade smaskens till nypotatis när vi kom hem.
En finfin dag på alla sätt.
