Nostalgia
Vart tredje år samlas alla som varit Quratorer på alla nationer i Lund för en stor bal, Stora KK (KK=Kuratorskollegiet. Borde kanske i konsekvensens namn hetat Stora QK, men så är det inte). Där är folk mellan 90 och 22 och på det sättet är det en häftig grej. Igår var det dags igen. Den lilla kameran fick åka med i väskan, tyvärr blev bilderna inte så bra, men det funkade.
Mingel i Universitetsaulan. Ingen Pelarsal i år.
Fina Sofia och härliga bästa Ulli!
Dans i Lilla Salen. Ser ni orkestern på balkongen?
Nån fick skoskav. Orutinerat.
Och här är jag med Quratorsbandet och allt.
Funderar mycket över gårdagskvällen idag - jag kan känna att den där punchromantiska bilden som många av de riktigt unga och många av de riktigt gamla vurmar för inte riktigt känns fräsch för mig längre. Det finns så mycket som man skulle kunna ordna bättre eller skippa eller göra på ett nytt sätt... Träffade också en hel del personer som jag umgicks mycket med för 20 år sen - och idag hade vi inget alls att säga varandra. Inga hard feelings eller så, men vi hade verkligen inget att säga... när man hade vaskat av var alla bodde, jobbade med och hur gamla barnen var - ja då var det liksom stopp. Däremot träffade jag med några nya bekantskaper och det var väldigt trevligt. Plus de fina vänner som jag har fortsatt umgås med genom åren och som jag har kontakt med på ett annat sätt idag. Där finns det starkare band och det har väl alltid varit så annars hade vi ju inte fortsatt hålla kontakten.
Jag är lyckligt lottad med många nära och fina vänner från Lundatiden, men har också många vänner från gamla arbetsplatser och andra sammanhang i livet - och jag blir varm i hjärtat och tacksam när jag tänker på det. Kanske behöver man inte göra en resa tillbaka till det förflutna där allt förväntas vara som det var då, utan istället ta med sig det bästa framåt och vidare i stället?
Kanske ska man låta studenttiden vara kvar i minneslådan i garaget, lite suddig och dammig och sliten och omodern. Inget man vill eller kan uppleva igen eller ha ogjort, men fint att ha varit med om, att tänka på ibland och vara glad för. Men inte återuppliva.
Nej det dröjer nog innan jag går på Stora KK igen. 2023, då ska jag kanske gå igen. Om det finns kvar?
Vi får se.
Oj va djupt! Vi får alltså ta det riktiga skvallret per telefon ;-)
Kloka ord. Det finns många "bekantingar" från förr som man kanske inte har så mycket gemensamt med idag. De som verkligen betyder något, de vänner från Lundatiden som bestått, de vännerna har man alltid kvar. Fast Stora KK handlar inte för mig om att vrida tillbaka klockan och återvända till studenttiden, eller att man har svårt att leva i nuet. Nej då var då, och även om det var en fantastisk tid, så är det inget som slår nuet. Men jag tycker fortfarande att det för en kväll är rätt kul att mingla runt och småprata med gamla vänner, och också träffa nya unga som lever mitt i det som en gång var min egen vardag. Sen kanske det för min del hjälper att jag får vakna upp på Grand dagen efter med världen sötaste Hallandsqurator:-)) Och en sak är säker Magda, du var finast bland alla vänner igår. Är glad att jag fick hänga med dig hela kvällen!!
