För 25 år sen...
... mördades Olof Palme. Det var sorgligt. Jag är ingen sosse, har aldrig varit, men jag är stark motståndare till mord. Ja döden i största allmänhet faktiskt.
Jag minns exakt hur det var den där natten för 25 år sen. Jag var med spexet i Uppsala, vi hade åkt upp på torsdagen med buss och spelade spex på V-Dala Nation. Minns inte vilket spex, men det kan ha varit Vicekungen av Indien. Eller Mary Stuart, Queen of Scotch. Vi spelade förmodligen över och sjöng falskt. Men roligt var det.
På natten efter föreställningen var det eftersläckning på nationen och många var ganska berusade. Jag hade träffat en kille från Köping som hette Micke (vi var faktiskt ihop ett tag) och hade väl mest ögon för honom, de andra satt och snackade och ljög, det dansades kanske. Men så skulle PO och Anders gå ut i köket och göra nattmackor, klockan var kanske 3 på morgonen. De hade slagit på radion därute och så minns jag att Anders kom ut och sa till oss: "Palme är skjuten". Han var en ganska speciell person med ett lite bisarrt sinne för humor och nån sa "det där var väl inte kul" för vi trodde bara det var ett utslag av hans skämtlynne. Men så kom PO ut och var alldeles blek och sa samma sak. Vi blev nyktra allihop på studs, märkligt nog, och gick ut i köket och lyssnade på nyheterna, där de lät andfådda, rädda och allvarliga. Det var en konstig svindlande känsla, som att stå vid kanten av ett stup, och vi var ganska tysta när vi gick därifrån.
Nästa dag åkte vi bussen hem till Lund och radion spelade bara sorgemusik hela dagen. Många av oss skulle på Snapphanebalen på kvällen och det spekulerades i bussen om balen skulle ställas in eller inte, och om det var olämpligt att gå. Men nån sa att man kan väl inte sluta leva för att det här har hänt, ska vi inte våga eller kunna gå nånstans längre?
Så vi gick dit. Inpectorn på den tiden hette Nils Stjernqvist, han hade varit rektor för Lunds Universitet och varit personligt bekant med Palme. Han höll ett fint tal (han var en fantastisk talare) och manade till eftertanke och respekt för det som hade hänt, men samtidigt tyckte han också att det var rätt att ha balen och dansa och ha roligt. Inget blev bättre för att man ställde in. Då skulle de onda krafterna vinna.
Så vi dansade och skålade, även om det nog var den lugnaste balen jag varit på.
Så minns jag det.
Jag minns exakt hur det var den där natten för 25 år sen. Jag var med spexet i Uppsala, vi hade åkt upp på torsdagen med buss och spelade spex på V-Dala Nation. Minns inte vilket spex, men det kan ha varit Vicekungen av Indien. Eller Mary Stuart, Queen of Scotch. Vi spelade förmodligen över och sjöng falskt. Men roligt var det.
På natten efter föreställningen var det eftersläckning på nationen och många var ganska berusade. Jag hade träffat en kille från Köping som hette Micke (vi var faktiskt ihop ett tag) och hade väl mest ögon för honom, de andra satt och snackade och ljög, det dansades kanske. Men så skulle PO och Anders gå ut i köket och göra nattmackor, klockan var kanske 3 på morgonen. De hade slagit på radion därute och så minns jag att Anders kom ut och sa till oss: "Palme är skjuten". Han var en ganska speciell person med ett lite bisarrt sinne för humor och nån sa "det där var väl inte kul" för vi trodde bara det var ett utslag av hans skämtlynne. Men så kom PO ut och var alldeles blek och sa samma sak. Vi blev nyktra allihop på studs, märkligt nog, och gick ut i köket och lyssnade på nyheterna, där de lät andfådda, rädda och allvarliga. Det var en konstig svindlande känsla, som att stå vid kanten av ett stup, och vi var ganska tysta när vi gick därifrån.
Nästa dag åkte vi bussen hem till Lund och radion spelade bara sorgemusik hela dagen. Många av oss skulle på Snapphanebalen på kvällen och det spekulerades i bussen om balen skulle ställas in eller inte, och om det var olämpligt att gå. Men nån sa att man kan väl inte sluta leva för att det här har hänt, ska vi inte våga eller kunna gå nånstans längre?
Så vi gick dit. Inpectorn på den tiden hette Nils Stjernqvist, han hade varit rektor för Lunds Universitet och varit personligt bekant med Palme. Han höll ett fint tal (han var en fantastisk talare) och manade till eftertanke och respekt för det som hade hänt, men samtidigt tyckte han också att det var rätt att ha balen och dansa och ha roligt. Inget blev bättre för att man ställde in. Då skulle de onda krafterna vinna.
Så vi dansade och skålade, även om det nog var den lugnaste balen jag varit på.
Så minns jag det.
Kommentarer
Trackback
