För 25 år sen...
... mördades Olof Palme. Det var sorgligt. Jag är ingen sosse, har aldrig varit, men jag är stark motståndare till mord. Ja döden i största allmänhet faktiskt.
Jag minns exakt hur det var den där natten för 25 år sen. Jag var med spexet i Uppsala, vi hade åkt upp på torsdagen med buss och spelade spex på V-Dala Nation. Minns inte vilket spex, men det kan ha varit Vicekungen av Indien. Eller Mary Stuart, Queen of Scotch. Vi spelade förmodligen över och sjöng falskt. Men roligt var det.
På natten efter föreställningen var det eftersläckning på nationen och många var ganska berusade. Jag hade träffat en kille från Köping som hette Micke (vi var faktiskt ihop ett tag) och hade väl mest ögon för honom, de andra satt och snackade och ljög, det dansades kanske. Men så skulle PO och Anders gå ut i köket och göra nattmackor, klockan var kanske 3 på morgonen. De hade slagit på radion därute och så minns jag att Anders kom ut och sa till oss: "Palme är skjuten". Han var en ganska speciell person med ett lite bisarrt sinne för humor och nån sa "det där var väl inte kul" för vi trodde bara det var ett utslag av hans skämtlynne. Men så kom PO ut och var alldeles blek och sa samma sak. Vi blev nyktra allihop på studs, märkligt nog, och gick ut i köket och lyssnade på nyheterna, där de lät andfådda, rädda och allvarliga. Det var en konstig svindlande känsla, som att stå vid kanten av ett stup, och vi var ganska tysta när vi gick därifrån.
Nästa dag åkte vi bussen hem till Lund och radion spelade bara sorgemusik hela dagen. Många av oss skulle på Snapphanebalen på kvällen och det spekulerades i bussen om balen skulle ställas in eller inte, och om det var olämpligt att gå. Men nån sa att man kan väl inte sluta leva för att det här har hänt, ska vi inte våga eller kunna gå nånstans längre?
Så vi gick dit. Inpectorn på den tiden hette Nils Stjernqvist, han hade varit rektor för Lunds Universitet och varit personligt bekant med Palme. Han höll ett fint tal (han var en fantastisk talare) och manade till eftertanke och respekt för det som hade hänt, men samtidigt tyckte han också att det var rätt att ha balen och dansa och ha roligt. Inget blev bättre för att man ställde in. Då skulle de onda krafterna vinna.
Så vi dansade och skålade, även om det nog var den lugnaste balen jag varit på.
Så minns jag det.
Jag minns exakt hur det var den där natten för 25 år sen. Jag var med spexet i Uppsala, vi hade åkt upp på torsdagen med buss och spelade spex på V-Dala Nation. Minns inte vilket spex, men det kan ha varit Vicekungen av Indien. Eller Mary Stuart, Queen of Scotch. Vi spelade förmodligen över och sjöng falskt. Men roligt var det.
På natten efter föreställningen var det eftersläckning på nationen och många var ganska berusade. Jag hade träffat en kille från Köping som hette Micke (vi var faktiskt ihop ett tag) och hade väl mest ögon för honom, de andra satt och snackade och ljög, det dansades kanske. Men så skulle PO och Anders gå ut i köket och göra nattmackor, klockan var kanske 3 på morgonen. De hade slagit på radion därute och så minns jag att Anders kom ut och sa till oss: "Palme är skjuten". Han var en ganska speciell person med ett lite bisarrt sinne för humor och nån sa "det där var väl inte kul" för vi trodde bara det var ett utslag av hans skämtlynne. Men så kom PO ut och var alldeles blek och sa samma sak. Vi blev nyktra allihop på studs, märkligt nog, och gick ut i köket och lyssnade på nyheterna, där de lät andfådda, rädda och allvarliga. Det var en konstig svindlande känsla, som att stå vid kanten av ett stup, och vi var ganska tysta när vi gick därifrån.
Nästa dag åkte vi bussen hem till Lund och radion spelade bara sorgemusik hela dagen. Många av oss skulle på Snapphanebalen på kvällen och det spekulerades i bussen om balen skulle ställas in eller inte, och om det var olämpligt att gå. Men nån sa att man kan väl inte sluta leva för att det här har hänt, ska vi inte våga eller kunna gå nånstans längre?
Så vi gick dit. Inpectorn på den tiden hette Nils Stjernqvist, han hade varit rektor för Lunds Universitet och varit personligt bekant med Palme. Han höll ett fint tal (han var en fantastisk talare) och manade till eftertanke och respekt för det som hade hänt, men samtidigt tyckte han också att det var rätt att ha balen och dansa och ha roligt. Inget blev bättre för att man ställde in. Då skulle de onda krafterna vinna.
Så vi dansade och skålade, även om det nog var den lugnaste balen jag varit på.
Så minns jag det.
Det går sådär
Igår kikade Den Äldste över min axel när jag satt och kollade besöksstatistik på bloggen. (Jo alla som har en blogg gör det, det ingår i ego-trippen).
"Jag tycker det går sådär för dig mamma" sa han och klappade mig lite tröstande på huvudet.
Jag har ungefär 50 läsare om dagen och det tycker jag är ganska okej. Men jag blev ändå lite stött.
Kanske borde skriva kortare?
Roligare?
Fler bilder? (fast Bra-kameran är fortfarande sönder).
Jag kan i alla fall utlova bilder och blogginlägg från London nästa helg. Det vill ingen av er 50 missa!
"Jag tycker det går sådär för dig mamma" sa han och klappade mig lite tröstande på huvudet.
Jag har ungefär 50 läsare om dagen och det tycker jag är ganska okej. Men jag blev ändå lite stött.
Kanske borde skriva kortare?
Roligare?
Fler bilder? (fast Bra-kameran är fortfarande sönder).
Jag kan i alla fall utlova bilder och blogginlägg från London nästa helg. Det vill ingen av er 50 missa!
Fisfestival
Bubben går på massor med medicin och detta är tydligen inte så bra för magen. Han hade ju innan redan ett rykte om sig att vara en storfisare, men efter att ha bytt foder så blev det bättre (läs uthärdligt) och våra gäster behövde inte längre fly med tårade ögon ut genom dörren.
Men nu är han igång igen. Det är nästan värre än innan och särskilt på kvällen kommer det den ena sumpdoften efter den andra och lägger sig som en matta i huset. Fruktansvärt. Själv verkar han ganska oberörd av de odörer han sprider runt sig. Vi funderar på att smörja Vick under näsan på värsta rättsmedicinar-maner.
Men det finns en liten fördel - man kan själv passa på och lätta lite på trycket när Bubben ändå är igång, det märks liksom inte när det blandar upp sig. Kanske taskigt att skylla på en hund, men det drabbar ju ingen oskyldig om man säger så.
Så universalregeln: Den som nämnde't, han klämde't gäller alltså inte i vårt hus. Bara så ni vet.
Men nu är han igång igen. Det är nästan värre än innan och särskilt på kvällen kommer det den ena sumpdoften efter den andra och lägger sig som en matta i huset. Fruktansvärt. Själv verkar han ganska oberörd av de odörer han sprider runt sig. Vi funderar på att smörja Vick under näsan på värsta rättsmedicinar-maner.
Men det finns en liten fördel - man kan själv passa på och lätta lite på trycket när Bubben ändå är igång, det märks liksom inte när det blandar upp sig. Kanske taskigt att skylla på en hund, men det drabbar ju ingen oskyldig om man säger så.
Så universalregeln: Den som nämnde't, han klämde't gäller alltså inte i vårt hus. Bara så ni vet.
Köpstopp!!
Vi pratar inte totalt shoppingstopp som för två år sen, men det är några saker som jag MÅSTE sluta köpa:
JÄST - köper ofta två paket jäst som jag lite nonchalant och jomenmanbakarjusjälvvettu-aktigt slänger ner i kundvagnen. Nästan alltid ett paket för söta degar och ett paket för vanliga. När jag kommer sen hem har baklustan avtagit och när den tilltar igen har jästen blivit för gammal. Lika ofta som jag slänger ner paketen i kundvagnen, lika ofta slängs den i soppåsen.
LÄPPSTIFT - det är verkligen snyggt med läppstift och sedan en smink-kunnig person en gång sa åt mig att läppstift framhäver mina ögon (jag blev löjligt smickrad över detta) så tänker jag nästan varje dag att jag borde ha läppstift. Men det går liksom inte. Efter mindre än en kvart sitter läppstiftet endast kvar runt kanterna i värsta Lulu Carter-stil och det är ju så fult. Och trots det köper jag ofta läppstift och tänker att NU ska det målas - och sen ligger de där i badrumsskåpet och härsknar till. Underlag och överlack och allt vad det är fungerar inte heller. Jag pratar väl för mycket och plutar för lite.
TRÄNINGSTIDNINGAR - jag köper allt som oftast lösnummer av tidningar som MåBra, IForm och Toppform. Läser noga och planerar att nu ska jag följa den där spännande dieten eller följa det jättelätta kom-igång-med-löpningen-programmet. Det brukar stanna vid planering - eller i värsta fall inköp av dyra löparskor som inte ens är sköna eller dyra vindtäta löparställ. Måste sluta med det. Jag gillar ju inte ens att springa.
Vad tvångsköper ni?
JÄST - köper ofta två paket jäst som jag lite nonchalant och jomenmanbakarjusjälvvettu-aktigt slänger ner i kundvagnen. Nästan alltid ett paket för söta degar och ett paket för vanliga. När jag kommer sen hem har baklustan avtagit och när den tilltar igen har jästen blivit för gammal. Lika ofta som jag slänger ner paketen i kundvagnen, lika ofta slängs den i soppåsen.
LÄPPSTIFT - det är verkligen snyggt med läppstift och sedan en smink-kunnig person en gång sa åt mig att läppstift framhäver mina ögon (jag blev löjligt smickrad över detta) så tänker jag nästan varje dag att jag borde ha läppstift. Men det går liksom inte. Efter mindre än en kvart sitter läppstiftet endast kvar runt kanterna i värsta Lulu Carter-stil och det är ju så fult. Och trots det köper jag ofta läppstift och tänker att NU ska det målas - och sen ligger de där i badrumsskåpet och härsknar till. Underlag och överlack och allt vad det är fungerar inte heller. Jag pratar väl för mycket och plutar för lite.
TRÄNINGSTIDNINGAR - jag köper allt som oftast lösnummer av tidningar som MåBra, IForm och Toppform. Läser noga och planerar att nu ska jag följa den där spännande dieten eller följa det jättelätta kom-igång-med-löpningen-programmet. Det brukar stanna vid planering - eller i värsta fall inköp av dyra löparskor som inte ens är sköna eller dyra vindtäta löparställ. Måste sluta med det. Jag gillar ju inte ens att springa.
Vad tvångsköper ni?
Fönstertittare
Det byggs som bara den i ett område mycket nära oss. Jag tar en sväng med Bubben nån gång i veckan för att se hur det hela framskrider. Många STORA villor med gigantiska fönster mot alla håll. I en del hus har familjerna redan flyttat in så där kan man se deras högar med skor, överbelamrade klädhängare, pappan i kallingar på väg till badrummet, alla gäster, vad de kollar på för TV-program, flyttkartongerna som inte packats upp ännu, dammsugare och vilka fondtapeter de har valt. För fondtapeter, det har alla. Stora mönster, gärna i hallen. En del har har också stora ord (bokstavligt talat) målade på väggen, som till exempel Family, Love och sånt.
Alla har öppen planlösning mellan vardagsrum och kök. Det lär inte bli mycket bacon stekt i dessa hus. Shabby chic ljusstakar och orkideer i fönstren är ett måste tydligen. Låg, bred soffa i grått eller svart ingår också i standardmöblemanget, liksom två små rara barn i Buggaboo-vagn och lång hästvans på mammorna.
Jag börjar kanske bli gammal, men jag skulle aldrig bygga ett hus med så mycket insyn. Jag gillar stora fönster, men inte vill jag att alla grannar och förbipasserande ska se allt vad som händer i huset? Det är nämligen stört omöjligt att INTE titta in, särskilt på kvällen.
Men det är ju lite kul också för oss hundägare som måste gå ut flera gånger om dagen, det kryddar ju upp promenaden när man kan tjuvkika lite. Åhå, hämtpizza idag, tänker man.
Jag anar dock att det inom kort kommer att sättas upp persienner. Åt alla håll.
Och vad var då poängen med dessa skyltfönster?
Alla har öppen planlösning mellan vardagsrum och kök. Det lär inte bli mycket bacon stekt i dessa hus. Shabby chic ljusstakar och orkideer i fönstren är ett måste tydligen. Låg, bred soffa i grått eller svart ingår också i standardmöblemanget, liksom två små rara barn i Buggaboo-vagn och lång hästvans på mammorna.
Jag börjar kanske bli gammal, men jag skulle aldrig bygga ett hus med så mycket insyn. Jag gillar stora fönster, men inte vill jag att alla grannar och förbipasserande ska se allt vad som händer i huset? Det är nämligen stört omöjligt att INTE titta in, särskilt på kvällen.
Men det är ju lite kul också för oss hundägare som måste gå ut flera gånger om dagen, det kryddar ju upp promenaden när man kan tjuvkika lite. Åhå, hämtpizza idag, tänker man.
Jag anar dock att det inom kort kommer att sättas upp persienner. Åt alla håll.
Och vad var då poängen med dessa skyltfönster?
Melodifestivalen
Finner mig plötsligt framför Melodifestivalen. En deltävling, så vitt jag förstår i Linköping. Funderar på om min svägerska är där kanske.
Jag har hittills lyckats undvika Mello. Och nu känner jag mig smutsig - ångerfull.
Så många frågor.
Är det möjligen så att det delas ut handskrivna skyltar till publiken? För vem vet vem annars Sara Lumholdt är??
Måste man inte provsjunga innan? Jag menar, det är ganska många som sjunger SJUKT falskt. Eller är det en förutsättning kanske...
Skrattade högt åt alla Per Anderssons göteborgsvitsar - särskilt när Leif Silbersky ropade åt en ukulele: "Jag ska stämma dig, din falskspelare". Fast det kändes lite som ett sånt där skratt som är lite blandat med gråt.
Mellanakten med Lena Ph är det bästa. Kan man rösta på den undrar jag. Men det verkar vara ungefär 20 år för sent.
Men i övrigt ville jag mest skada mig själv.
Riktigt riktigt riktigt dåligt.
Vin tycks nu vara enda lösningen.
Jag har hittills lyckats undvika Mello. Och nu känner jag mig smutsig - ångerfull.
Så många frågor.
Är det möjligen så att det delas ut handskrivna skyltar till publiken? För vem vet vem annars Sara Lumholdt är??
Måste man inte provsjunga innan? Jag menar, det är ganska många som sjunger SJUKT falskt. Eller är det en förutsättning kanske...
Skrattade högt åt alla Per Anderssons göteborgsvitsar - särskilt när Leif Silbersky ropade åt en ukulele: "Jag ska stämma dig, din falskspelare". Fast det kändes lite som ett sånt där skratt som är lite blandat med gråt.
Mellanakten med Lena Ph är det bästa. Kan man rösta på den undrar jag. Men det verkar vara ungefär 20 år för sent.
Men i övrigt ville jag mest skada mig själv.
Riktigt riktigt riktigt dåligt.
Vin tycks nu vara enda lösningen.
Hos gynekologen
Idag har jag varit på gynundersökning. Jag tänker inte visa bilder eller utlämna några personliga detaljer så alla som är ute efter det kan sluta läsa nu. Eller varför skulle nån vara ute efter det? Ett besök hos gynekologen är nog det minst sexiga kan kan vara med om med rumpan bar.
Men det är ju väldigt bra att man blir inbjuden att få ta cellprov. Jag har fått inbjudan i flera år men det har alltid "kommit nåt i vägen" om jag säger så. Det är ju inte så att man springer ner dörrarna hos gyn för att det är så KUL. Men nu fick det vara nog med att skjuta upp saker. Alltså tog jag mig äntligen iväg till gyn-mottagningen.
Som alltid är jag sen och det är först i hissen upp jag kommer på att jag har hål på strumpan. Och det är ju inte så att man kan dölja det, nej man ska ligga där med fötterna ungefär i höjd med någons ansikte. Överväger alternativet att behålla stövlarna på. Men det känns inte rätt.
Sen kommer man på att man inte rakat benen.
Jaja, man är ju inte på friarstråt direkt.
Väl uppe hos gynmottagningen får man betala 120 spänn och sen sitter man där och bläddrar lite håglöst i en gammal ICA-Kuriren och sneglar på de andra. Plötsligt blir man uppropad och får gå in i undersökningsrummet och upprepa sitt personnummer för femtielfte gången innan man "kan ta av sig på underkroppen och sitta upp i stolen". (Visst rös ni lite när ni läste det, tjejer). In bakom skynket, av med kläderna och jaha hejsan stortån, försöker dra i sockan för att dölja hålet, men så fort jag "sitter upp" glider tån glatt fram ur hålet igen.
Jag anar att den luktar lite fotsvett.
"Fram med stjärten" (ytterligare en rys-replik), "såja, är du beredd?"
NEJ jag är INTE beredd, men nu finns ingen återvändo.
Skulle här vilja tipsa gynekologer och tandläkare om att sätta upp bilder i taket. Kanske en rebus eller nåt litet quiz som man kan lösa medan man ligger där. Eller en sån där rolig bild med många detaljer som man kan titta länge på.
Men det gick för all del väldigt kvickt och JA jag är tacksam att jag lever i ett samhälle där vi kan få denna service och kanske upptäcka sjukdomar i tid och allt det där.
Men det blir inte roligare för det.
"Så - nu var det klart".
Hör mig själv mumla ett "tack" för vad ska man säga?
På med kläderna och ut i hallen. Möter nästa kvinna som är på väg in, det är rena löpande bandet och förmodligen hur träligt som helst för den stackars barnmorskan som göra detta dag ut och dag in.
Så - Mammografi - CHECK, cellprov - CHECK.
Nu återstår tandläkaren. Kanske ska ringa och boka på direkten?
Naa, jag ringer en annan dag.
Men det är ju väldigt bra att man blir inbjuden att få ta cellprov. Jag har fått inbjudan i flera år men det har alltid "kommit nåt i vägen" om jag säger så. Det är ju inte så att man springer ner dörrarna hos gyn för att det är så KUL. Men nu fick det vara nog med att skjuta upp saker. Alltså tog jag mig äntligen iväg till gyn-mottagningen.
Som alltid är jag sen och det är först i hissen upp jag kommer på att jag har hål på strumpan. Och det är ju inte så att man kan dölja det, nej man ska ligga där med fötterna ungefär i höjd med någons ansikte. Överväger alternativet att behålla stövlarna på. Men det känns inte rätt.
Sen kommer man på att man inte rakat benen.
Jaja, man är ju inte på friarstråt direkt.
Väl uppe hos gynmottagningen får man betala 120 spänn och sen sitter man där och bläddrar lite håglöst i en gammal ICA-Kuriren och sneglar på de andra. Plötsligt blir man uppropad och får gå in i undersökningsrummet och upprepa sitt personnummer för femtielfte gången innan man "kan ta av sig på underkroppen och sitta upp i stolen". (Visst rös ni lite när ni läste det, tjejer). In bakom skynket, av med kläderna och jaha hejsan stortån, försöker dra i sockan för att dölja hålet, men så fort jag "sitter upp" glider tån glatt fram ur hålet igen.
Jag anar att den luktar lite fotsvett.
"Fram med stjärten" (ytterligare en rys-replik), "såja, är du beredd?"
NEJ jag är INTE beredd, men nu finns ingen återvändo.
Skulle här vilja tipsa gynekologer och tandläkare om att sätta upp bilder i taket. Kanske en rebus eller nåt litet quiz som man kan lösa medan man ligger där. Eller en sån där rolig bild med många detaljer som man kan titta länge på.
Men det gick för all del väldigt kvickt och JA jag är tacksam att jag lever i ett samhälle där vi kan få denna service och kanske upptäcka sjukdomar i tid och allt det där.
Men det blir inte roligare för det.
"Så - nu var det klart".
Hör mig själv mumla ett "tack" för vad ska man säga?
På med kläderna och ut i hallen. Möter nästa kvinna som är på väg in, det är rena löpande bandet och förmodligen hur träligt som helst för den stackars barnmorskan som göra detta dag ut och dag in.
Så - Mammografi - CHECK, cellprov - CHECK.
Nu återstår tandläkaren. Kanske ska ringa och boka på direkten?
Naa, jag ringer en annan dag.
Death by Powerpoint
Härförleden satt jag på ett möte och bevittnade en power-point-presentation på inalles 215 bilder!
Det var ingen lek. Särskilt inte som presentatören ifråga nog hade missförstått poängen med att använda PowerPoint, dvs att det ska vara ett STÖD, en illustration till det man säger. Inte ett manus.
Det är på det hela taget ganska ansträngande med alla dessa powerpoint-presentationer som sköljer över en dag ut och dag in. Jag kan själv erkänna mig skyldig till ganska många och blippande och bluppande bilder - det var ju så kul när man lärde sig att animera sin presentation - men det är ju SÅÅÅ 90-tal.
Nästan så man längtar efter en overhead. En svart tavla med dammiga kritor. Fast jag vill minnas att de var gröna när man gick i skolan? Hursomhelst, det vore uppfriskande att någon gång få höra ett riktigt bra framförande på ett nytt sätt. Eller en muntligt presentation som är så väl framförd att det inte behövs något stöd i form av bilder.
That'll be the day.
Det var ingen lek. Särskilt inte som presentatören ifråga nog hade missförstått poängen med att använda PowerPoint, dvs att det ska vara ett STÖD, en illustration till det man säger. Inte ett manus.
Det är på det hela taget ganska ansträngande med alla dessa powerpoint-presentationer som sköljer över en dag ut och dag in. Jag kan själv erkänna mig skyldig till ganska många och blippande och bluppande bilder - det var ju så kul när man lärde sig att animera sin presentation - men det är ju SÅÅÅ 90-tal.
Nästan så man längtar efter en overhead. En svart tavla med dammiga kritor. Fast jag vill minnas att de var gröna när man gick i skolan? Hursomhelst, det vore uppfriskande att någon gång få höra ett riktigt bra framförande på ett nytt sätt. Eller en muntligt presentation som är så väl framförd att det inte behövs något stöd i form av bilder.
That'll be the day.
Lördagsmys
Lördagen ägnade vi oss åt att slappa i soffan halva dagen. Sen tog vi oss i pyjamaskragarna och började fixa gästrummet. Fram till i julas var det en av killarnas rum, men då en av de fyra beslöt sig för att flytta fick vi plötsligt ett rum över. Det är nu gästrum/musikrum/arbetsrum/rummetdärvisorterartvätt. Egentligen ett helt onödigt rum men ändå bra att ha. C har plockat in sina gamla högtalare med superljud så nu kan han sitta där inne och träningsdirigera med ljudet på högsta. "Hör du vilket bra ljud" skrek han lyckligt. Technodunket från övervåningen fick plötsligt konkurrens av Mozart.
Själv ägnade jag mig åt en etapp i mitt rensa-ut-projekt och sorterade in handdukar och dukar i en garderob som blivit över. Vet inte varför det tycks vara så svårt att göra sig av med frotte och dukar? Och hur mycket behöver man egentligen? Det är samtidigt en av de allra tråkigaste sakerna att få. Nu har i alla fall en försvarlig hög åkt ut i garaget i väntan på vidarebefordran till Frälsis eller motsvarande.
Jag märkte dessutom upp hyllorna med Dymon, kändes väldigt fint och jag ville stå länge och glo in i garderoben när det blivit så fint. Kanske lite över-kill, men fint.
Vår bastu har nu blivit bastu igen och är inte längre handduksförråd. Känns ju bra eftersom vi bastar så ofta - NOT. Jag tror jag har bastat två gånger på de dryga 6 år jag bott i detta hus. Gillar inte bastu särskilt mycket, förutom ångbastu. Men det finns ju nästan bara på spa. Bastu och vinterbad har jag också testat, spännande och tufft och då fyller ju bastun en funktion. Men annars tycker jag det är ganska obehagligt att sitta med bar rumpa och svettas på en fuktig bänk där någon annan haft sina svampiga fötter...
Lördagen avslutades med bio på Röda Kvarn - vi såg "Gudar och människor", en förfärligt sorglig film om några munkar i Algeriet. Fin och låååååångsam och sorglig. Se den.
Sen gick vi på lokal och åt middag - oxtartar och vinkokta musslor och citrontarte med italiensk maräng, kittlade dödsskönt i kistan. I en hörna av restaurangen satt Ulrika Hydman-Vallien och Bertil Vallien och hade väl en liten paus i glasblåseriet. Bertil hade en väldigt behaglig röst noterade jag.
När vi kom hem såg vi slutet på Dream Girls, filmen om Supremes. Har ni inte sett den så är den också att rekommendera, särskilt den här scenen där Jennifer Hudson ger järnet. Dålig bildkvalitet, men pipan är det ju verkligen inget fel på: Det var min lördag det.
Själv ägnade jag mig åt en etapp i mitt rensa-ut-projekt och sorterade in handdukar och dukar i en garderob som blivit över. Vet inte varför det tycks vara så svårt att göra sig av med frotte och dukar? Och hur mycket behöver man egentligen? Det är samtidigt en av de allra tråkigaste sakerna att få. Nu har i alla fall en försvarlig hög åkt ut i garaget i väntan på vidarebefordran till Frälsis eller motsvarande.
Jag märkte dessutom upp hyllorna med Dymon, kändes väldigt fint och jag ville stå länge och glo in i garderoben när det blivit så fint. Kanske lite över-kill, men fint.
Vår bastu har nu blivit bastu igen och är inte längre handduksförråd. Känns ju bra eftersom vi bastar så ofta - NOT. Jag tror jag har bastat två gånger på de dryga 6 år jag bott i detta hus. Gillar inte bastu särskilt mycket, förutom ångbastu. Men det finns ju nästan bara på spa. Bastu och vinterbad har jag också testat, spännande och tufft och då fyller ju bastun en funktion. Men annars tycker jag det är ganska obehagligt att sitta med bar rumpa och svettas på en fuktig bänk där någon annan haft sina svampiga fötter...
Lördagen avslutades med bio på Röda Kvarn - vi såg "Gudar och människor", en förfärligt sorglig film om några munkar i Algeriet. Fin och låååååångsam och sorglig. Se den.
Sen gick vi på lokal och åt middag - oxtartar och vinkokta musslor och citrontarte med italiensk maräng, kittlade dödsskönt i kistan. I en hörna av restaurangen satt Ulrika Hydman-Vallien och Bertil Vallien och hade väl en liten paus i glasblåseriet. Bertil hade en väldigt behaglig röst noterade jag.
När vi kom hem såg vi slutet på Dream Girls, filmen om Supremes. Har ni inte sett den så är den också att rekommendera, särskilt den här scenen där Jennifer Hudson ger järnet. Dålig bildkvalitet, men pipan är det ju verkligen inget fel på: Det var min lördag det.
Dokusåpastjärna
Är det ett ord egentligen? Dokusåpastjärna?
Lyssnade på radion igår och där pratade de om vilken dokusåpa/tävling man skulle kunna tänka sig att vara med i. Började fundera på det själv och kom fram till följande:
Sveriges Mästerkock - nej jag är alldeles för receptbunden. Jag skulle nog kunna träna upp vissa moment, men det där med att plocka ihop ingredienser på två minuter och svänga ihop en middag - det är inte riktigt min grej. Plus att jag är riktigt dålig på att lägga upp mat snyggt.
Robinson - jag skulle nog kunna vara med, men eftersom jag är otroligt petig när det gäller hotell och comfort när jag är på semester så vete fåglarna om jag inte skulle gnälla efter tre timmar. Skulle förmodligen vilja styra upp allt och irritera mig på folk som inte gjorde som jag sa. Blir dessutom grining om jag inte får mat. Men det är klart - det är ju som Tiffany Persson säger, man skulle ju bli "Känd å smal, känd å smal".
Ensam Mamma Söker - nu är jag ju ingen ensam mamma, men även om så vore så skulle jag ändå inte kunna tänka mig att vara med, och ännu mindre utsätta mina barn för detta. Dessutom har jag inga tatueringar.
Let's Dance - hade varit kul att lära sig dansa, men jag skulle väldig ångest inför eventuella lyft då en 70-kgs 27-åring med tändsticksben skulle hiva upp min stadiga lekamen på sin knotiga armar... Nejnej. Vet ju av erfarenhet från Danspass på Friskis att de moves jag i mitt huvud tror mig göra inte på något sätt omvandlas till rörelser i kroppen.
Ullared - Där har jag aldrig varit. Vill inte åka dit heller.
Sveriges sämsta bilförare - alltså en sak är jag bra på. Och det är att köra bil, GRYMT bra. Så det kommer inte på fråga.
Återstår alltså några inredningsprogram - och det skulle väl funka, men jag har ju inget pokerfejs så om det blir fult kommer det att synas. Både på rummet och på mig.
Fast det kanske är bra TV?
Lyssnade på radion igår och där pratade de om vilken dokusåpa/tävling man skulle kunna tänka sig att vara med i. Började fundera på det själv och kom fram till följande:
Sveriges Mästerkock - nej jag är alldeles för receptbunden. Jag skulle nog kunna träna upp vissa moment, men det där med att plocka ihop ingredienser på två minuter och svänga ihop en middag - det är inte riktigt min grej. Plus att jag är riktigt dålig på att lägga upp mat snyggt.
Robinson - jag skulle nog kunna vara med, men eftersom jag är otroligt petig när det gäller hotell och comfort när jag är på semester så vete fåglarna om jag inte skulle gnälla efter tre timmar. Skulle förmodligen vilja styra upp allt och irritera mig på folk som inte gjorde som jag sa. Blir dessutom grining om jag inte får mat. Men det är klart - det är ju som Tiffany Persson säger, man skulle ju bli "Känd å smal, känd å smal".
Ensam Mamma Söker - nu är jag ju ingen ensam mamma, men även om så vore så skulle jag ändå inte kunna tänka mig att vara med, och ännu mindre utsätta mina barn för detta. Dessutom har jag inga tatueringar.
Let's Dance - hade varit kul att lära sig dansa, men jag skulle väldig ångest inför eventuella lyft då en 70-kgs 27-åring med tändsticksben skulle hiva upp min stadiga lekamen på sin knotiga armar... Nejnej. Vet ju av erfarenhet från Danspass på Friskis att de moves jag i mitt huvud tror mig göra inte på något sätt omvandlas till rörelser i kroppen.
Ullared - Där har jag aldrig varit. Vill inte åka dit heller.
Sveriges sämsta bilförare - alltså en sak är jag bra på. Och det är att köra bil, GRYMT bra. Så det kommer inte på fråga.
Återstår alltså några inredningsprogram - och det skulle väl funka, men jag har ju inget pokerfejs så om det blir fult kommer det att synas. Både på rummet och på mig.
Fast det kanske är bra TV?
Därför har jag alltid radion på
Jag sitter väldigt nära toaletterna här på jobbet. Och jag måste bara få dela med mig av lite synpunkter på det här med toalettetikett. Inte för att jag är överkänslig (lever ju med tonårskillar så jag är ganska luttrad) men för att man HÄPNAR över hur folk beter sig.
Ska också höja ett varnande finger. Det KAN förekomma lite äckelinslag så känsliga läsare ombedes blunda eller hämta en vuxen.
Det handlar egentligen mest om ljud. Särskilt män KASTAR sig in på toaletten som om det gällde livet (och det kanske det gör, vad vet jag). De sliter upp dörren, slänger igen den med en smäll och låser väldigt slamrande på nåt sätt. Liksom för att meddela att nu går jag på muggen! HÖR NI DET, MUGGEN!!! Sen smäller de upp toalocket/ringen och efter nån sekund låter det ungefär som om någon fyller en hink med trädgårdsslangen. I ditt rum!
Jag vet inte vad det är, ibland undrar jag om det där med att vara man och kissa så det hörs är lite samma fenomen som män som får en motorsåg i näven. Spärrarna släpper liksom. Kontentan är - det är inte trevligt!
Sen slamrar det i bästa fall till när locket stängs, men det är ganska sällsynt. Lock och ring lämnas oftast uppe. Och i värsta fall, mina damer och herrar - och det är INTE ovanligt - kliver herren ut och smäller igen dörren *PANG* - utan att du har hört kranen till handfatet spola. Han har alltså inte tvättat händerna. I rest my case.
Jag vet inte vad ni får för bilder i huvudet, men jag tycker nog att oavsett vilken teknik man har så ska man väl tvätta händerna när man varit på muggen? Särskilt om man går direkt till fruktskålen och känner lite på äpplena och sen tar kaffe i den gemensamma automaten... Behöver jag fortsätta...???
Dessutom undrar man lite vad folk egentligen gör inne på toan. Det ligger toapapper och pappersservetter på golvet, tvål är spillt lite här och där och dessutom är jag ganska säker på att flera människor missar själva toan när de ska kissa. Eller göra annat.
Jag undrar hur det är hemma hos folk om det är så här på jobbet.
Inte så konstigt att man har radion på hela dagarna.
Ska också höja ett varnande finger. Det KAN förekomma lite äckelinslag så känsliga läsare ombedes blunda eller hämta en vuxen.
Det handlar egentligen mest om ljud. Särskilt män KASTAR sig in på toaletten som om det gällde livet (och det kanske det gör, vad vet jag). De sliter upp dörren, slänger igen den med en smäll och låser väldigt slamrande på nåt sätt. Liksom för att meddela att nu går jag på muggen! HÖR NI DET, MUGGEN!!! Sen smäller de upp toalocket/ringen och efter nån sekund låter det ungefär som om någon fyller en hink med trädgårdsslangen. I ditt rum!
Jag vet inte vad det är, ibland undrar jag om det där med att vara man och kissa så det hörs är lite samma fenomen som män som får en motorsåg i näven. Spärrarna släpper liksom. Kontentan är - det är inte trevligt!
Sen slamrar det i bästa fall till när locket stängs, men det är ganska sällsynt. Lock och ring lämnas oftast uppe. Och i värsta fall, mina damer och herrar - och det är INTE ovanligt - kliver herren ut och smäller igen dörren *PANG* - utan att du har hört kranen till handfatet spola. Han har alltså inte tvättat händerna. I rest my case.
Jag vet inte vad ni får för bilder i huvudet, men jag tycker nog att oavsett vilken teknik man har så ska man väl tvätta händerna när man varit på muggen? Särskilt om man går direkt till fruktskålen och känner lite på äpplena och sen tar kaffe i den gemensamma automaten... Behöver jag fortsätta...???
Dessutom undrar man lite vad folk egentligen gör inne på toan. Det ligger toapapper och pappersservetter på golvet, tvål är spillt lite här och där och dessutom är jag ganska säker på att flera människor missar själva toan när de ska kissa. Eller göra annat.
Jag undrar hur det är hemma hos folk om det är så här på jobbet.
Inte så konstigt att man har radion på hela dagarna.
Nostalgia
När jag pluggade i Lund på 80-talet var jag väldans aktiv i studentlivet. Bland annat var jag Qurator (ungefär ordförande) på Helsingkrona Nation, ett fint uppdrag som man väljs till på heltid i ett år. Mycket av det jag lärde mig då har jag glädje av än idag. De där åren i Lund betydde enormt mycket för mig både vad gäller erfarenhet och att få ett fantastiskt nätverk av människor som idag finns i massor av olika organisationer och företag. Mycket bus och fest blev det ju också...
Vart tredje år samlas alla som varit Quratorer på alla nationer i Lund för en stor bal, Stora KK (KK=Kuratorskollegiet. Borde kanske i konsekvensens namn hetat Stora QK, men så är det inte). Där är folk mellan 90 och 22 och på det sättet är det en häftig grej. Igår var det dags igen. Den lilla kameran fick åka med i väskan, tyvärr blev bilderna inte så bra, men det funkade.
Mingel i Universitetsaulan. Ingen Pelarsal i år.
Fina Sofia och härliga bästa Ulli!
Dans i Lilla Salen. Ser ni orkestern på balkongen?
Nån fick skoskav. Orutinerat.
Och här är jag med Quratorsbandet och allt.
Funderar mycket över gårdagskvällen idag - jag kan känna att den där punchromantiska bilden som många av de riktigt unga och många av de riktigt gamla vurmar för inte riktigt känns fräsch för mig längre. Det finns så mycket som man skulle kunna ordna bättre eller skippa eller göra på ett nytt sätt... Träffade också en hel del personer som jag umgicks mycket med för 20 år sen - och idag hade vi inget alls att säga varandra. Inga hard feelings eller så, men vi hade verkligen inget att säga... när man hade vaskat av var alla bodde, jobbade med och hur gamla barnen var - ja då var det liksom stopp. Däremot träffade jag med några nya bekantskaper och det var väldigt trevligt. Plus de fina vänner som jag har fortsatt umgås med genom åren och som jag har kontakt med på ett annat sätt idag. Där finns det starkare band och det har väl alltid varit så annars hade vi ju inte fortsatt hålla kontakten.
Jag är lyckligt lottad med många nära och fina vänner från Lundatiden, men har också många vänner från gamla arbetsplatser och andra sammanhang i livet - och jag blir varm i hjärtat och tacksam när jag tänker på det. Kanske behöver man inte göra en resa tillbaka till det förflutna där allt förväntas vara som det var då, utan istället ta med sig det bästa framåt och vidare i stället?
Kanske ska man låta studenttiden vara kvar i minneslådan i garaget, lite suddig och dammig och sliten och omodern. Inget man vill eller kan uppleva igen eller ha ogjort, men fint att ha varit med om, att tänka på ibland och vara glad för. Men inte återuppliva.
Nej det dröjer nog innan jag går på Stora KK igen. 2023, då ska jag kanske gå igen. Om det finns kvar?
Vi får se.
Vart tredje år samlas alla som varit Quratorer på alla nationer i Lund för en stor bal, Stora KK (KK=Kuratorskollegiet. Borde kanske i konsekvensens namn hetat Stora QK, men så är det inte). Där är folk mellan 90 och 22 och på det sättet är det en häftig grej. Igår var det dags igen. Den lilla kameran fick åka med i väskan, tyvärr blev bilderna inte så bra, men det funkade.
Mingel i Universitetsaulan. Ingen Pelarsal i år.
Fina Sofia och härliga bästa Ulli!
Dans i Lilla Salen. Ser ni orkestern på balkongen?
Nån fick skoskav. Orutinerat.
Och här är jag med Quratorsbandet och allt.
Funderar mycket över gårdagskvällen idag - jag kan känna att den där punchromantiska bilden som många av de riktigt unga och många av de riktigt gamla vurmar för inte riktigt känns fräsch för mig längre. Det finns så mycket som man skulle kunna ordna bättre eller skippa eller göra på ett nytt sätt... Träffade också en hel del personer som jag umgicks mycket med för 20 år sen - och idag hade vi inget alls att säga varandra. Inga hard feelings eller så, men vi hade verkligen inget att säga... när man hade vaskat av var alla bodde, jobbade med och hur gamla barnen var - ja då var det liksom stopp. Däremot träffade jag med några nya bekantskaper och det var väldigt trevligt. Plus de fina vänner som jag har fortsatt umgås med genom åren och som jag har kontakt med på ett annat sätt idag. Där finns det starkare band och det har väl alltid varit så annars hade vi ju inte fortsatt hålla kontakten.
Jag är lyckligt lottad med många nära och fina vänner från Lundatiden, men har också många vänner från gamla arbetsplatser och andra sammanhang i livet - och jag blir varm i hjärtat och tacksam när jag tänker på det. Kanske behöver man inte göra en resa tillbaka till det förflutna där allt förväntas vara som det var då, utan istället ta med sig det bästa framåt och vidare i stället?
Kanske ska man låta studenttiden vara kvar i minneslådan i garaget, lite suddig och dammig och sliten och omodern. Inget man vill eller kan uppleva igen eller ha ogjort, men fint att ha varit med om, att tänka på ibland och vara glad för. Men inte återuppliva.
Nej det dröjer nog innan jag går på Stora KK igen. 2023, då ska jag kanske gå igen. Om det finns kvar?
Vi får se.
Det här med att ta anteckningar
Sitter på vissa möten bredvid en man som antecknar flitigt. Jag menar verkligen FLITIGT. Han antecknar allt som alla säger. Skriver ner varenda siffra som nämns, stryker under och fyller i vissa ord och siffror lite extra. Han fyller sida upp och sida ner med text, viktigt blandat med oviktigt. Han har alltid flera kollegieblock med sig och ibland bläddrar han lite i dem och stryker under något. Han plitar små symboler i mariginalen och ibland tar han fram överstrykningspennan och markerar - lite på måfå tycks det - olika ord och meningar. Ofta namn.
Det fascinerar mig. Detta är en mycket smart och respekterad och social person, men visste man inte det skulle man kanske tvivla på hur det stod till. Samtidigt funderar jag på om det är hans sätt att lära in saker, att skriva upp det och sen försöka sortera. Att liksom repetera hela mötet en gång till, läsa det och markera det viktiga. Kanske en smart metod?
Äsch. Orka det. Jag kör som vanligt:
Det fascinerar mig. Detta är en mycket smart och respekterad och social person, men visste man inte det skulle man kanske tvivla på hur det stod till. Samtidigt funderar jag på om det är hans sätt att lära in saker, att skriva upp det och sen försöka sortera. Att liksom repetera hela mötet en gång till, läsa det och markera det viktiga. Kanske en smart metod?
Äsch. Orka det. Jag kör som vanligt:
Jag är en Dog Whisperer
Vår älskade vovve har varit hos veterinären (en butter men duktig sådan) och röntgat lungor och tagit ultraljud på hjärtat. Det visade sig att han har vatten i lungorna och ett kraftigt hjärtfel, så han kommer att få medicinera resten av livet.
Som om det inte var nog med att han redan tar medicin två gånger om dagen för sin dåligt fungerande sköldkörtel. Ett tag droppade vi också hans ögon två gånger om dagen, men det har vi slutat med eftersom det fel han har (sammanfallande kammarvinklar) varken blir sämre eller bättre med medicinering såvitt vi förstår.
Nu får vi nog skaffa en egen dosett till honom - 3 tabletter på morgonen och 5,5 på kvällen - lite att hålla reda på.
Men Bubben är trots allt glad och viftar på sin lilla svans. Mindre glad var han dock hos veterinären - han darrade som ett asplöv och försökte hoppa upp i mitt knä. Sen lyckades han få upp dörren till undersökningsrummet och pep iväg mot utgången så jag fick jaga honom genom hela kliniken och bära honom tillbaka. Han var lätt sårad över detta.
Hursomhelst så är det faktiskt alltid jag som har upptäckt att han varit sjuk på något sätt. Denna gången var det hosta som var symptom, så det var väl i och för sig inte så svårt att räkna ut att nåt inte stod rätt till. Men på nåt sätt har jag alltid känt på mig att det inte är bra, att han måste kollas upp. Och oftast har jag haft rätt. (Tyvärr).
Vad säger du om det, Cesar Millan?
Som om det inte var nog med att han redan tar medicin två gånger om dagen för sin dåligt fungerande sköldkörtel. Ett tag droppade vi också hans ögon två gånger om dagen, men det har vi slutat med eftersom det fel han har (sammanfallande kammarvinklar) varken blir sämre eller bättre med medicinering såvitt vi förstår.
Nu får vi nog skaffa en egen dosett till honom - 3 tabletter på morgonen och 5,5 på kvällen - lite att hålla reda på.
Men Bubben är trots allt glad och viftar på sin lilla svans. Mindre glad var han dock hos veterinären - han darrade som ett asplöv och försökte hoppa upp i mitt knä. Sen lyckades han få upp dörren till undersökningsrummet och pep iväg mot utgången så jag fick jaga honom genom hela kliniken och bära honom tillbaka. Han var lätt sårad över detta.
Hursomhelst så är det faktiskt alltid jag som har upptäckt att han varit sjuk på något sätt. Denna gången var det hosta som var symptom, så det var väl i och för sig inte så svårt att räkna ut att nåt inte stod rätt till. Men på nåt sätt har jag alltid känt på mig att det inte är bra, att han måste kollas upp. Och oftast har jag haft rätt. (Tyvärr).
Vad säger du om det, Cesar Millan?
