I stället för en blomma?
Jag är inte så glad för att bli avtackad. Nu på senaste jobbet blev det en liten smygmiddag med tre kollegor och sen inget mer. På en del andra jobb har jag bestämt avsagt mig all avtackning och på ett ställe för flera år sen SMET jag utan att säga hejdå ens än gång, detta efter ett oövervägt uttalande om att jag gärna skulle hoppa bungy-jump. (Malmöfestivalen pågick utanför fönstret den veckan jag skulle sluta och vi såg bungy-hopparna från vårt kontor...)
Men det är klart. Något litet erkännande är ju alltid trevligt. Typ det här:
Skulle även fungera på en födelsedag.
Jag kan nöja mig med tröjorna om ni inte hinner öva in danssteg.
Men det är klart. Något litet erkännande är ju alltid trevligt. Typ det här:
Skulle även fungera på en födelsedag.
Jag kan nöja mig med tröjorna om ni inte hinner öva in danssteg.
So far so good
Inne på tredje dagen på vår diet. Jag är oerhört ortodox och bestämd när jag väl har bestämt mig så jag har inte fallit i några fällor ännu. Igår var vi ute och spelade golf och kände oss lite mattare än vanligt efteråt, förmodligen för att vi hade ätit lite mindre innan. Och inte ätit kexchoklad efter 8:ans hål. Tror också att socker-detoxen gör sitt.
Men maten har varit förvånansvärt god. Igår åt vi till exempel det här till middag:
Räkor i grön curry med råris! Riktigt gott, hade gärna tagit en portion till. Men nej.
Och på förekommen anledning:
- såväl surströmming som skaldjur ingår i dieten. I alla fall på lördagar. ;-)
Men maten har varit förvånansvärt god. Igår åt vi till exempel det här till middag:
Räkor i grön curry med råris! Riktigt gott, hade gärna tagit en portion till. Men nej.
Och på förekommen anledning:
- såväl surströmming som skaldjur ingår i dieten. I alla fall på lördagar. ;-)
Så var vi igång
Idag börjar min och Cs dietperiod. Den ska hålla på i 4 veckor och vi följer en veckomeny som finns på Matdagboken.se. Det är en sajt som har en del bra, men som är bökig att t ex registrera mat i om man nu vill göra det, så jag använder inte den delen. Men det är gratis och det är ju alltid trevligt.
Nu följer vi en diet som ska ge en snabb viktnedgång - inte för att jag på något sätt tror att saken är löst sen! - man jag tror att det kan vara bra som en kickstart. Jag tänker mig att träna en del under tiden, jag brukar försöka klämma in minst två Friskis-pass och några powerwalks så att jag har tränat i alla fall 4 pass varje vecka. Får väl komplettera med lite extra mat i samband med det så att man inte tynar bort alldeles, en banan eller ett glas mjölk eller så. Det ska bli spännande att se vart det bär. Sist jag la om min kost (med Viktväktarna) gick jag ner 18 kg på 3 månader. Och det var inte så himla svårt egentligen när man väl hade bestämt sig OCH såg att det gav resultat. Just nu är jag nästan uppe på samma matchvikt som jag var innan Viktväkteriet så det är hög tid att ta tag i det. Misstänker att det kan bli en smula svårare nu när jag är nästan 10 år äldre. Men om det är nån gång jag ska satsa så är det nu.
I morse blev det havrepannkaka med färska bär till frukost. Ingen jätteportion, men ganska gott och det kändes fräscht med bären. Till det min vanliga kopp te, även om det inte ingår i programmet. Men mitt te och kaffe vill jag inte avstå från. Kan ju ta en skvätt lättmjölk i bara i stället för mellanmjölk. Glömde ta bild, men det ska bli bättring med det. Här är i alla fall mitt mellanmål:
Och NEJ jag tänker inte avslöja min startvikt, men däremot kan jag ju uppdatera er på min viktnedgång. OM det blir nån.
Nu följer vi en diet som ska ge en snabb viktnedgång - inte för att jag på något sätt tror att saken är löst sen! - man jag tror att det kan vara bra som en kickstart. Jag tänker mig att träna en del under tiden, jag brukar försöka klämma in minst två Friskis-pass och några powerwalks så att jag har tränat i alla fall 4 pass varje vecka. Får väl komplettera med lite extra mat i samband med det så att man inte tynar bort alldeles, en banan eller ett glas mjölk eller så. Det ska bli spännande att se vart det bär. Sist jag la om min kost (med Viktväktarna) gick jag ner 18 kg på 3 månader. Och det var inte så himla svårt egentligen när man väl hade bestämt sig OCH såg att det gav resultat. Just nu är jag nästan uppe på samma matchvikt som jag var innan Viktväkteriet så det är hög tid att ta tag i det. Misstänker att det kan bli en smula svårare nu när jag är nästan 10 år äldre. Men om det är nån gång jag ska satsa så är det nu.
I morse blev det havrepannkaka med färska bär till frukost. Ingen jätteportion, men ganska gott och det kändes fräscht med bären. Till det min vanliga kopp te, även om det inte ingår i programmet. Men mitt te och kaffe vill jag inte avstå från. Kan ju ta en skvätt lättmjölk i bara i stället för mellanmjölk. Glömde ta bild, men det ska bli bättring med det. Här är i alla fall mitt mellanmål:
Och NEJ jag tänker inte avslöja min startvikt, men däremot kan jag ju uppdatera er på min viktnedgång. OM det blir nån.
Home Styling
När man går här hemma och skrotar hela dagarna så blir man lite trött på sitt hem. Jag är inte vidare duktig på att piffa härhemma, men jag får mina ryck. Men det är ganska svårt - vi vill ha det avskalat och enkelt och inte för mycket prylar, men samtidigt ska det kännas ombonat och välkomnande.
Känns inte som om vi har hittat hem varken på ena eller andra hållet. Vi har t ex nästan inga gardiner - jag gillar när fönstren är helt fria. Vi har inte heller några växter, eftersom ingen av oss kan sköta dem och det finns inget fulare än halvdöda, risiga krukväxter. Några orkidéer brukar få flytta in ibland, men de brukar ge upp efter några veckor. Snittblommor är fint, och det unnar vi oss ibland. Men annars är det inte mycket.
Jag har därför ägnat dagen åt att surfa runt på olika inredningsbloggar. Den ena piffigare och tjusigare än den andra. Till slut har man nästan överdoserat snittblommor i gamla vintageflaskor, säckvävskuddar med tryck, stenarrangemang på tennbrickor och svartlaserade ljusstakar.
Jag gick ut och städade groventrén/tvättstugan. Och då fick jag i alla fall till det här:
Alla våra Converse-skor på rad.
Det tyckte jag var lite piffigt i alla fall.
Känns inte som om vi har hittat hem varken på ena eller andra hållet. Vi har t ex nästan inga gardiner - jag gillar när fönstren är helt fria. Vi har inte heller några växter, eftersom ingen av oss kan sköta dem och det finns inget fulare än halvdöda, risiga krukväxter. Några orkidéer brukar få flytta in ibland, men de brukar ge upp efter några veckor. Snittblommor är fint, och det unnar vi oss ibland. Men annars är det inte mycket.
Jag har därför ägnat dagen åt att surfa runt på olika inredningsbloggar. Den ena piffigare och tjusigare än den andra. Till slut har man nästan överdoserat snittblommor i gamla vintageflaskor, säckvävskuddar med tryck, stenarrangemang på tennbrickor och svartlaserade ljusstakar.
Jag gick ut och städade groventrén/tvättstugan. Och då fick jag i alla fall till det här:
Alla våra Converse-skor på rad.
Det tyckte jag var lite piffigt i alla fall.
Höstens program
Har bestämt mig för att göra lite nya saker i höst. Dels har jag slutat i Kammarkören och dels är jag ju "mellan jobb" så jag har ju tiden.
Följande saker är redan inplanerade:
Livssamtal - ska gå en kurs eller snarare samtalsserie hos en coach. Känner ingen av de andra deltagarna och det ska bli spännande, vi ska prata om visioner, livsmod och att vara sann mot sig själv. Känns lite läskigt också, för egentligen är jag ganska privat - jag håller gärna i utbildning och samtal men är kanske inte alltid så pigg på att blotta mitt allra innersta. Men nu utmanar jag mig själv!
Bokklubb - ska starta en läsecirkel med några goda väninnor. Ska bli mycket trevligt. Hittills är fyra härliga kvinnor med och jag har två till som jag tänkte fråga så att vi blir sju stycken. Det tror jag blir ganska lagom. The Circle.
Bakkurs - har anmält mig till en endagskurs på Kungsörnen i oktober, där man ska få lära sig baka, knåda och få tips på hur man bakar gott matbröd. Jag är duktig på kakor, men matbrödet lyckas jag sällan med. Det ska bli så kul att få lära sig den rätta knycken!
Barnboken - snart är den klar och då ska förlag kontaktas så får vi se om vi kan få den förlagd. Två nya synopsis ska jag också knåpa ihop, ideerna är klara men jag måste ju skriva ner dem så att min begåvade syster kan börja göra illustrationer. Ett globalt projekt kan man säga - jag här och hon i USA. Det blir en jättefin bok. Lilla August-priset, here we come.
Värd på Friskis - har anmält mitt intresse för att vara värd på något pass - jag menar jag är ju där ändå, så varför inte?
Och nästa vecka börjar jag och C en 4-veckors-diet som förhoppningsvis ska göra oss lite slankare. Jag ska köra hela programmet, men han kör lite light-variant. Han vill t ex inte avstå sina K-Special på morgonen. Själv ska jag försöka lära mig att äta gröt. Jag återkommer med rapport.
Känner jag mig rastlös är det bara att sätta igång att kakla en vägg i tvättstugan eller måla om i förrådet.
Plus jobbsökande el serioso.
Må vara att jag är arbetslös, men jag är sannerligen inte sysslolös!
Följande saker är redan inplanerade:
Livssamtal - ska gå en kurs eller snarare samtalsserie hos en coach. Känner ingen av de andra deltagarna och det ska bli spännande, vi ska prata om visioner, livsmod och att vara sann mot sig själv. Känns lite läskigt också, för egentligen är jag ganska privat - jag håller gärna i utbildning och samtal men är kanske inte alltid så pigg på att blotta mitt allra innersta. Men nu utmanar jag mig själv!
Bokklubb - ska starta en läsecirkel med några goda väninnor. Ska bli mycket trevligt. Hittills är fyra härliga kvinnor med och jag har två till som jag tänkte fråga så att vi blir sju stycken. Det tror jag blir ganska lagom. The Circle.
Bakkurs - har anmält mig till en endagskurs på Kungsörnen i oktober, där man ska få lära sig baka, knåda och få tips på hur man bakar gott matbröd. Jag är duktig på kakor, men matbrödet lyckas jag sällan med. Det ska bli så kul att få lära sig den rätta knycken!
Barnboken - snart är den klar och då ska förlag kontaktas så får vi se om vi kan få den förlagd. Två nya synopsis ska jag också knåpa ihop, ideerna är klara men jag måste ju skriva ner dem så att min begåvade syster kan börja göra illustrationer. Ett globalt projekt kan man säga - jag här och hon i USA. Det blir en jättefin bok. Lilla August-priset, here we come.
Värd på Friskis - har anmält mitt intresse för att vara värd på något pass - jag menar jag är ju där ändå, så varför inte?
Och nästa vecka börjar jag och C en 4-veckors-diet som förhoppningsvis ska göra oss lite slankare. Jag ska köra hela programmet, men han kör lite light-variant. Han vill t ex inte avstå sina K-Special på morgonen. Själv ska jag försöka lära mig att äta gröt. Jag återkommer med rapport.
Känner jag mig rastlös är det bara att sätta igång att kakla en vägg i tvättstugan eller måla om i förrådet.
Plus jobbsökande el serioso.
Må vara att jag är arbetslös, men jag är sannerligen inte sysslolös!
Ångest
När jag ser såna här bilder får jag ångest. Svindel, ett sug i magen, pirr i knäna och jag vill bara ropa: NU KOMMER DU TILLBAKA! SLUTA GENAST MED DET DÄR!!
Den här snubben, Freddy Nock, har alltså gått balansgång på en linbane-lina, ca 1000 meter lång, som slutar ungefär 3000 meter upp. Vet inte riktigt hur högt det är, men bilden räcker för mig. Det är högt upp. FÖR högt upp.
Sluta genast med det där, Freddy!!
Den här snubben, Freddy Nock, har alltså gått balansgång på en linbane-lina, ca 1000 meter lång, som slutar ungefär 3000 meter upp. Vet inte riktigt hur högt det är, men bilden räcker för mig. Det är högt upp. FÖR högt upp.
Sluta genast med det där, Freddy!!
Om att hälsa
Idag sprang jag på några bekanta, några personer som jag inte sett på flera år. Mannen och min ex är goda vänner och vi umgicks vid ett par tillfällen på den tiden. Även vänner delas ju upp i bodelningen och dessa gick ju naturligtvis till exet. Jag har stött på mannen några gånger efter det och växlat några ord - ett tag jobbade vi till och med på samma firma - men henne har jag nog inte sett på många år.
Men idag sprang på jag på dem och hur det föll sig - så KRAMADE jag dem när jag såg dem. Det är egentligen inget problem, för jag tycker de är trevliga och så, men efteråt kändes som det liksom som om det blev lite fel. Som om vi var närmare vänner än vi egentligen är och som om den där hälsningskramen faktiskt betydde att vi har haft något mer än vad vi egentligen hade. Jag tog det för långt, men det var liksom en reflex, den där kramen.
Jag har gjort det där några gånger, kramat människor som det egentligen hade räckt att skaka hand med. En gång blev jag JÄTTEglad att få syn på en person och slängde mig om halsen på henne - för att därefter inse att jag förväxlat henne med en annan person. Jag kände henne, så det blev inte så tokpinsamt som om jag hade kramat någon vilt främmande person, men hon såg väldigt förvånad ut. Och jag fick ju spela vidare - "GUD vad kul att se dig" och sådär. Hon undrar nog än i denna dag varför jag blev så glad att se henne. Vi träffades nämligen i stort sett varje dag.
Men det är knepigt - kramen är ju ganska gängse idag, man hälsar på varandra med kramar, särskilt när man kommer hem till någon. Kramar du de flesta av dina gäster så måste du krama alla, även dem som du inte känner så väl eller som du träffar för första gången. Eller?
Men inte på jobbet, där känns det fel att krama alla varje morgon. Kan lätt misstolkas. Vi säger bara hej och nickar lite. I Frankrike skakar man hand och - om man känner varandra lite bättre - kysser på kind, även på jobbet. Det skulle kännas tokigt i Sverige. Jag har också noterat att mina tonårssöner hälsar i hand på sina kompisar, ibland blir det nån slags kombination av handskak och en slags broderlig kram beroende på hur väl man känner varandra. Kanske tycker de att det är lite vuxet att hälsa i hand, och det är ju ganska trevligt också.
Men från handskak till kram är steget vacklande och osäkert tycker jag. Häromdagen var jag på kräftkalas med gamla goda vänner. Vi kramades när vi kom, men inte när vi gick, förutom värdparet som förstås kramades till som tack för trevligt gille. Vi andra bara vinkade lite till varandra. Varför är det så?
Åsa Sandell skrev en väldigt bra krönika på ämnet Helsingborgs Dagblad. Läs gärna. Kunde inte skrivit det bättre själv.
www.hd.se/kultur/2011/08/21/halsandets-intimitet/
Men idag sprang på jag på dem och hur det föll sig - så KRAMADE jag dem när jag såg dem. Det är egentligen inget problem, för jag tycker de är trevliga och så, men efteråt kändes som det liksom som om det blev lite fel. Som om vi var närmare vänner än vi egentligen är och som om den där hälsningskramen faktiskt betydde att vi har haft något mer än vad vi egentligen hade. Jag tog det för långt, men det var liksom en reflex, den där kramen.
Jag har gjort det där några gånger, kramat människor som det egentligen hade räckt att skaka hand med. En gång blev jag JÄTTEglad att få syn på en person och slängde mig om halsen på henne - för att därefter inse att jag förväxlat henne med en annan person. Jag kände henne, så det blev inte så tokpinsamt som om jag hade kramat någon vilt främmande person, men hon såg väldigt förvånad ut. Och jag fick ju spela vidare - "GUD vad kul att se dig" och sådär. Hon undrar nog än i denna dag varför jag blev så glad att se henne. Vi träffades nämligen i stort sett varje dag.
Men det är knepigt - kramen är ju ganska gängse idag, man hälsar på varandra med kramar, särskilt när man kommer hem till någon. Kramar du de flesta av dina gäster så måste du krama alla, även dem som du inte känner så väl eller som du träffar för första gången. Eller?
Men inte på jobbet, där känns det fel att krama alla varje morgon. Kan lätt misstolkas. Vi säger bara hej och nickar lite. I Frankrike skakar man hand och - om man känner varandra lite bättre - kysser på kind, även på jobbet. Det skulle kännas tokigt i Sverige. Jag har också noterat att mina tonårssöner hälsar i hand på sina kompisar, ibland blir det nån slags kombination av handskak och en slags broderlig kram beroende på hur väl man känner varandra. Kanske tycker de att det är lite vuxet att hälsa i hand, och det är ju ganska trevligt också.
Men från handskak till kram är steget vacklande och osäkert tycker jag. Häromdagen var jag på kräftkalas med gamla goda vänner. Vi kramades när vi kom, men inte när vi gick, förutom värdparet som förstås kramades till som tack för trevligt gille. Vi andra bara vinkade lite till varandra. Varför är det så?
Åsa Sandell skrev en väldigt bra krönika på ämnet Helsingborgs Dagblad. Läs gärna. Kunde inte skrivit det bättre själv.
www.hd.se/kultur/2011/08/21/halsandets-intimitet/
Maria & Fabian
Igår fick jag tidningen Buffe, en utmärkt mattidning från ICA som man får om man handlar järnet på ICA-kortet. Så mycket som vi handlar borde vi få två ex minst...
Hursomhelst - på framsidan av detta nummer ser man - MARIA MONTAZAMI. Vad är det med denna kvinna? Jag tycker hon är över-överallt just nu! I Buffé lagar hon snacks, i Allt Om Mats senaste nummer lagar hon - hör och häpna: TACOS. Hon gör reklam för Ving och snart ska hon väl vara med i Mästarnas Mästare.
Jag är irriterad och fascinerad. För jag tror ärligt att hon är en snäll människa, det vittnar ju alla om som har träffat henne. Men frågan är om hon gör parodi på sig själv i t ex Ving-reklamen. För om hon INTE är regisserad så tycker jag synd om henne. Då är det någon som gör sig elakt lustig på hennes bekostnad. Om OM hon gör parodi på sig själv - är det då en roll hon spelar i vanliga fall också? Vad tror ni?
En annan person i reklamsammanhang som man är trött på är den där Fabian Bengtsson. Jag vet att han varit kidnappad och inlåst i en låda, så det är ju kul att han är tillbaks och verkar må bra och sådär. Men kanske borde han ha lagt pengarna på en skådis. Eller en annan reklambyrå. Jag blir i alla fall inte sugen på att handla elektronik och då har reklamen väl fått motsatt effekt.
Nej, fy Fabian säger jag.
Hursomhelst - på framsidan av detta nummer ser man - MARIA MONTAZAMI. Vad är det med denna kvinna? Jag tycker hon är över-överallt just nu! I Buffé lagar hon snacks, i Allt Om Mats senaste nummer lagar hon - hör och häpna: TACOS. Hon gör reklam för Ving och snart ska hon väl vara med i Mästarnas Mästare.
Jag är irriterad och fascinerad. För jag tror ärligt att hon är en snäll människa, det vittnar ju alla om som har träffat henne. Men frågan är om hon gör parodi på sig själv i t ex Ving-reklamen. För om hon INTE är regisserad så tycker jag synd om henne. Då är det någon som gör sig elakt lustig på hennes bekostnad. Om OM hon gör parodi på sig själv - är det då en roll hon spelar i vanliga fall också? Vad tror ni?
En annan person i reklamsammanhang som man är trött på är den där Fabian Bengtsson. Jag vet att han varit kidnappad och inlåst i en låda, så det är ju kul att han är tillbaks och verkar må bra och sådär. Men kanske borde han ha lagt pengarna på en skådis. Eller en annan reklambyrå. Jag blir i alla fall inte sugen på att handla elektronik och då har reklamen väl fått motsatt effekt.
Nej, fy Fabian säger jag.
Jurassic Park?
Som en del kanske sett på Facebook har vi fått en ny inneboende i vår trädgård:
Enligt många av varandra oberoende källor är det en vattensalamander. Just nu är den bara ca decimetern lång och ganska söt, men när jag bildgooglade på salamander hittade jag det här:
Hoppas vår salamander inte växer lika mycket. Man blir ju lite orolig.
I så fall hoppas jag skötaren ingår.
Enligt många av varandra oberoende källor är det en vattensalamander. Just nu är den bara ca decimetern lång och ganska söt, men när jag bildgooglade på salamander hittade jag det här:
Hoppas vår salamander inte växer lika mycket. Man blir ju lite orolig.
I så fall hoppas jag skötaren ingår.
I min trädgård
Vi har en fjärilsbuske i trädgården. Den blommar ganska klent i år, men fjärilarna gillar den skarpt ändå. Den kanske luktar gott. Ack tänk den som hade en fjärils näsa. Eller vad de nu har. (Felix?)
(Jag har tagit bilden själv, bloggarens anm)
Det är nåt visst med fjärilsbusken hos Schultzes, säger fjärilarna kanske till varandra.
Men var har citronfjärilen tagit vägen? (Felix??)
Förutom fjärilar hade vi häromdagen hade vi även en granne i ett annat träd.
Det var ganska spännande.
Grannen klarade sig helskinnad men trädet är ett minne blott.
Det var allt från Trädgårdsdax.
(Jag har tagit bilden själv, bloggarens anm)
Det är nåt visst med fjärilsbusken hos Schultzes, säger fjärilarna kanske till varandra.
Men var har citronfjärilen tagit vägen? (Felix??)
Förutom fjärilar hade vi häromdagen hade vi även en granne i ett annat träd.
Det var ganska spännande.
Grannen klarade sig helskinnad men trädet är ett minne blott.
Det var allt från Trädgårdsdax.
För att jag äter mask?
Fick idag besked att jag inte fått ett jobb jag sökt. "Vi har valt att gå vidare med en annan kandidat". Det kändes - tråkigt. Jag tyckte jobbet verkade bra och hade varit på två intervjuer och då får man ju onekligen lite hopp. Men icke.
Som vanligt borde jag ha frågat vad det var som gjorde att jag inte fick det, men ofta blir man ju lite ledsen besviken och då kommer man sig inte riktigt för att göra det. Men kanske något att tänka på för alla rekryterare, att ge en bra förklaring till varför man inte gått vidare så att man som kandidat inte behöver fråga. Fast det är klart - man vill kanske inte höra...
Nu kände jag att jag nog inte connectade så bra med den person intervjuade mig sist, så det berodde säkert på det, för uppenbarligen tyckte de att mina meriter på pappret såg bra ut. Och om inte vi fick så bra kontakt så hade det ju inte heller fungerat så bra att jobba där, så det var nog lika bra.
Men ändå. Det där att bli ratad är ju alltid lite tufft.
Har haft denna lilla visan på hjärnan idag:
"Ingen vill ha mig, ingen tycker om mig
för att jag äter mask..."
Vill då bara påpeka för ordningens skull att jag INTE äter mask.
Har dock ätit orm, men det var i Kina. För flera år sen. Så det så.
Som vanligt borde jag ha frågat vad det var som gjorde att jag inte fick det, men ofta blir man ju lite ledsen besviken och då kommer man sig inte riktigt för att göra det. Men kanske något att tänka på för alla rekryterare, att ge en bra förklaring till varför man inte gått vidare så att man som kandidat inte behöver fråga. Fast det är klart - man vill kanske inte höra...
Nu kände jag att jag nog inte connectade så bra med den person intervjuade mig sist, så det berodde säkert på det, för uppenbarligen tyckte de att mina meriter på pappret såg bra ut. Och om inte vi fick så bra kontakt så hade det ju inte heller fungerat så bra att jobba där, så det var nog lika bra.
Men ändå. Det där att bli ratad är ju alltid lite tufft.
Har haft denna lilla visan på hjärnan idag:
"Ingen vill ha mig, ingen tycker om mig
för att jag äter mask..."
Vill då bara påpeka för ordningens skull att jag INTE äter mask.
Har dock ätit orm, men det var i Kina. För flera år sen. Så det så.
Småkillar, förenen eder!
Småkillar har det inte lätt.
För ett tag sen var jag inne i en klädaffär och in kom en mamma med några barn mellan 7 och 2 och en väninna med ungefär samma barnuppsättning. Mamman och väninnan går runt och bläddrar bland kläderna, håller upp framför sig och säger: "Men vad tror du om den här?" "Jättesnygg. Alltså verkligen. Skitsnygg. Jag köpte nåt liknande och har använt den JÄTTEmycket" , Detta pågick i ungefär 10 minuter. Plötsligt börjar ett av barnen storgråta, en liten kille på kanske 6 år. Han gråter och hulkar som om han brutit benet och hjärtat gått i tusen bitar. Mamman är ganska lugn, men väninnnan blir lite nervös och frågar till sist: "Men vad ÄR det?"
Den lille killen och snyftar och snorar och svarar till slut alldeles hulkande:
"Det är så TRÅ-Å-Å-KIGT att handla kläder!!"
Och idag på ICA Maxi hörde jag en liten kille diskutera med sin pappa om de skulle köpa vattenmelon eller inte.
"Nej vi ska inte ha melon" sa pappan.
"Men vi kan ju göra en MELONHJÄLM!" sa killen entusiastiskt.
"Nej, men det finns inte såna hjälmar" sa pappan varvid den lille killen började gråta - "Johoooo, det finns det visst, det är COOLT med melonhjälm!".
Jag vill visa mitt stöd. Melonhjälmar finns.
Sen kanske man inte behöver se så arg ut när man har det. Men det är en helt annan sak.
För ett tag sen var jag inne i en klädaffär och in kom en mamma med några barn mellan 7 och 2 och en väninna med ungefär samma barnuppsättning. Mamman och väninnan går runt och bläddrar bland kläderna, håller upp framför sig och säger: "Men vad tror du om den här?" "Jättesnygg. Alltså verkligen. Skitsnygg. Jag köpte nåt liknande och har använt den JÄTTEmycket" , Detta pågick i ungefär 10 minuter. Plötsligt börjar ett av barnen storgråta, en liten kille på kanske 6 år. Han gråter och hulkar som om han brutit benet och hjärtat gått i tusen bitar. Mamman är ganska lugn, men väninnnan blir lite nervös och frågar till sist: "Men vad ÄR det?"
Den lille killen och snyftar och snorar och svarar till slut alldeles hulkande:
"Det är så TRÅ-Å-Å-KIGT att handla kläder!!"
Och idag på ICA Maxi hörde jag en liten kille diskutera med sin pappa om de skulle köpa vattenmelon eller inte.
"Nej vi ska inte ha melon" sa pappan.
"Men vi kan ju göra en MELONHJÄLM!" sa killen entusiastiskt.
"Nej, men det finns inte såna hjälmar" sa pappan varvid den lille killen började gråta - "Johoooo, det finns det visst, det är COOLT med melonhjälm!".
Jag vill visa mitt stöd. Melonhjälmar finns.
Sen kanske man inte behöver se så arg ut när man har det. Men det är en helt annan sak.
Bohuslän
Utlovade ju ett smärre bildspel från vår lilla golf- och spa-semester i Bohuslän. Men som vanligt orkar jag inte släpa med mig kameran, så det blir bara några få som vi tog på morgonen innan vi skulle åka hem.
Hursomhelst så hade vi väldigt mysigt. Spelade golf gjorde vi, det gick helt åt pipsvängen båda dagarna. Jag skyller på regn och blöta banor dag 1, och på mig själv dag 2. Men jag gjorde min första birdie! (vilket innebär att man slår bollen i hålet på ett slag mindre än par, dvs det rekommenderade antalet slag på hålet). Mycket skojigt. Dessutom fick vi sällskap av ett par i 60årsåldern på banan - det är ju så när man bokar tid på en bana att man blir ihop-parad med främmande människor - och det visade sig vara min gamla gympalärare från högstadiet. Men jag kände inte igen henne och mindes henne inte alls. Hon mindes inte mig, men visste vem Brorsan är, så som alla i Västergötland gör, han är ju lite av en lokalkändis där sen sin tid på Radio Skaraborg. (Redan på skoltiden var det knappt nån som visste vad jag hette, jag kallades Svempa av en del vilket var en förkortning av Svenningsens Syrra...)
Men vi bodde flott första natten på St Jörgens Hotell och Spa utanför Göteborg och det kan jag minsann rekommendera. Fint, nytt, fräscht - fantastiskt spa med två stora pooler, stor relaxavdelning och 4 olika sorters bastu. Vi var med om Aufguss, en slags tyska bastu-variant där de häller eteriska oljor på stenarna så att det ångar. Det blev helt vansinnigt varmt och doftade starkt men samtidigt en häftig upplevelse. Jag var även med på ett vattengympapass som var bra mycket jobbigare än jag hade trott. Sen åt vi supergod 3-rätters och blev lite på pickalurven så vi ska inte klaga. Vi kommer säkert att åka dit igen.
St Jörgen Resort - a piece of Mallorca utanför Göteborg. Typ.
Andra natten bodde vi på Smögens Havsbad och det är ju ett gammalt anrikt ställe. Inte alls lika snitsigt, men fint läge längst ut på klipporna och där hade vi bokat massage på spaet och det är ju alltid trevligt. Jag blev skrubbad med saltskrubb och sen masserad och fick dessutom uppleva lymfdränage! Jag har alltid föreställt mig att det skulle vara nålar inblandat i det så jag blev lite förskräckt först, men det visade sig vara den mesigaste ansiktsmassagen nånsin! Hon bara tryckte lite på olika punkter i ansiktet och på halsen, det kändes knappt och jag blev nästan irriterad. Men det kanske fungerade, vad vet jag, jag blev i alla fall rosig och fin och mjuk och len hela trinda jag.
Smögens Havsbad - a piece of New England i - Smögen...
Jag måste säga att jag är väldigt svag för Bohuslän. De rosa klipporna, husen som ligger tätt, havet, ljuset. Så totalt annorlunda jämfört med Skåne. Vi promenerade lite i Smögen på kvällen, fint men nere i hamnen var det lite Las Vegas med en massa barer och jättefulla danskar och norrmän i lustiga hattar och krimskrams till överpris. Antar att det är kul om man är festsugen, men när båtarna ligger fyra och fyra tycker man lite synd om småbarnsfamiljen längst in när alla människor kliver på deras båt för att komma ut till festbåten längst ut...
Vi (eller jag i alla fall) är nu sugen på att utforska Bohuslän lite mer nästa sommar, kanske till och med hyra ett litet hus en vecka eller så.
På vägen hem åt vi lunch i Göteborg och handlade på Saluhallen. Göteborg är trevligt, goa gubbar som tjötar och fint utbud av affärer och restauranger. Sveriges svar på Boston kanske?
Fina dagar var det!
Utsikt från Smögens Havsbad
I love Bohuslän.
Hursomhelst så hade vi väldigt mysigt. Spelade golf gjorde vi, det gick helt åt pipsvängen båda dagarna. Jag skyller på regn och blöta banor dag 1, och på mig själv dag 2. Men jag gjorde min första birdie! (vilket innebär att man slår bollen i hålet på ett slag mindre än par, dvs det rekommenderade antalet slag på hålet). Mycket skojigt. Dessutom fick vi sällskap av ett par i 60årsåldern på banan - det är ju så när man bokar tid på en bana att man blir ihop-parad med främmande människor - och det visade sig vara min gamla gympalärare från högstadiet. Men jag kände inte igen henne och mindes henne inte alls. Hon mindes inte mig, men visste vem Brorsan är, så som alla i Västergötland gör, han är ju lite av en lokalkändis där sen sin tid på Radio Skaraborg. (Redan på skoltiden var det knappt nån som visste vad jag hette, jag kallades Svempa av en del vilket var en förkortning av Svenningsens Syrra...)
Men vi bodde flott första natten på St Jörgens Hotell och Spa utanför Göteborg och det kan jag minsann rekommendera. Fint, nytt, fräscht - fantastiskt spa med två stora pooler, stor relaxavdelning och 4 olika sorters bastu. Vi var med om Aufguss, en slags tyska bastu-variant där de häller eteriska oljor på stenarna så att det ångar. Det blev helt vansinnigt varmt och doftade starkt men samtidigt en häftig upplevelse. Jag var även med på ett vattengympapass som var bra mycket jobbigare än jag hade trott. Sen åt vi supergod 3-rätters och blev lite på pickalurven så vi ska inte klaga. Vi kommer säkert att åka dit igen.
St Jörgen Resort - a piece of Mallorca utanför Göteborg. Typ.
Andra natten bodde vi på Smögens Havsbad och det är ju ett gammalt anrikt ställe. Inte alls lika snitsigt, men fint läge längst ut på klipporna och där hade vi bokat massage på spaet och det är ju alltid trevligt. Jag blev skrubbad med saltskrubb och sen masserad och fick dessutom uppleva lymfdränage! Jag har alltid föreställt mig att det skulle vara nålar inblandat i det så jag blev lite förskräckt först, men det visade sig vara den mesigaste ansiktsmassagen nånsin! Hon bara tryckte lite på olika punkter i ansiktet och på halsen, det kändes knappt och jag blev nästan irriterad. Men det kanske fungerade, vad vet jag, jag blev i alla fall rosig och fin och mjuk och len hela trinda jag.
Smögens Havsbad - a piece of New England i - Smögen...
Jag måste säga att jag är väldigt svag för Bohuslän. De rosa klipporna, husen som ligger tätt, havet, ljuset. Så totalt annorlunda jämfört med Skåne. Vi promenerade lite i Smögen på kvällen, fint men nere i hamnen var det lite Las Vegas med en massa barer och jättefulla danskar och norrmän i lustiga hattar och krimskrams till överpris. Antar att det är kul om man är festsugen, men när båtarna ligger fyra och fyra tycker man lite synd om småbarnsfamiljen längst in när alla människor kliver på deras båt för att komma ut till festbåten längst ut...
Vi (eller jag i alla fall) är nu sugen på att utforska Bohuslän lite mer nästa sommar, kanske till och med hyra ett litet hus en vecka eller så.
På vägen hem åt vi lunch i Göteborg och handlade på Saluhallen. Göteborg är trevligt, goa gubbar som tjötar och fint utbud av affärer och restauranger. Sveriges svar på Boston kanske?
Fina dagar var det!
Utsikt från Smögens Havsbad
I love Bohuslän.
Tillbaka till ordningen
Nu är det augusti och sommaren börjar ta slut - så klart inte, men visst känns augusti en smula mer höstigt än juli? Juli var ju sisådär var gäller väder och så värst mycket sol har man ju inte fått på sin bleka lekamen, men vi har ändå hållit igång och haft fullt upp mest hela tiden, mycket gäster och besök hos andra och andra projekt. C har semester och då kan man inte ligga på latsidan, utan då måste man vara aktiv!
Men nu i augusti ska jag börja ta tag i mitt liv på flera plan, och det innefattar även bloggen. Så det kommer att komma inlägg igen, men kanske lite kortare inlägg lite oftare. Ifall ni nu kanske hade gett upp hoppet.
Här är lite bilder från trädgården:
Terrassen har fått nya möbler och ny dyna på långbänken.
Hortensian är cerise i år. Den har varit både blå och rosa och nån säger att det beror på hur man gödslar. Men vi har inte gödslat alls utan den gör som den vill.
Rabatten som låg i träda i flera år blev klar förra sommaren och har äntligen tagit sig, utom fjärilsbusken som klipptes lite för hårt i höstas och inte vill blomma riktigt.
... och här är vår senaste inneboende. Grodan Boll.
Men nu i augusti ska jag börja ta tag i mitt liv på flera plan, och det innefattar även bloggen. Så det kommer att komma inlägg igen, men kanske lite kortare inlägg lite oftare. Ifall ni nu kanske hade gett upp hoppet.
Här är lite bilder från trädgården:
Terrassen har fått nya möbler och ny dyna på långbänken.
Hortensian är cerise i år. Den har varit både blå och rosa och nån säger att det beror på hur man gödslar. Men vi har inte gödslat alls utan den gör som den vill.
Rabatten som låg i träda i flera år blev klar förra sommaren och har äntligen tagit sig, utom fjärilsbusken som klipptes lite för hårt i höstas och inte vill blomma riktigt.
... och här är vår senaste inneboende. Grodan Boll.
