Magdas Blogg

Jag förstår att ni är sprickfärdiga av nyfikenhet och förväntan på vad jag tyckte om det engelska prinsbröllopet. Och JA jag såg det  (fattas bara annat!!) och jag har en och annan åsikt.

Men ni får bärga er någon dag till, idag är det Valborg eller Siste April eller Hans Majestät Konungens födelsedag om man så vill så det hinns inte med. Vi ska ha gäster (goa familjen R och Staffanna) så jag måste brassa rabarberpaj och arrangera 7 sorters smörrebröd.

Ni får nöja er med en bild på vår ståtliga och sprickfärdiga magnolia så länge!

Happy Valborg alleman!

Står i godan ro och packar mina varor på vårt lilla lokala Hemköp. Vi stödhandlar där ibland och där sitter Roger i kassan. Tidigare jobbade även Rogers mamma Siv där. Numera tror jag bara hon jobbar lite på fredagar och serverar Fredagsklippet, dvs kaffe, kanske en våffla, en snutt leverpastej och lite sparrissoppa i plastkopp. Eller vad det nu är det är kampanj på just den dagen.

Hursomhelst, där står jag i kön och efter mig kommer en man som jag råkar VETA är äldre än jag (eftersom han varit gift med en kompis kompis, men det vet ju inte han att jag vet...). Han språkar lite med Roger och får se att de säljer buketter med pioner där vid kassan. Han frågar Roger:

"Hur länge står de där blommorna innan de vissnar?"

"Jaa, du det vet jag inte" svarar Roger.

Då vänder sig mannen till mig och frågar:

"Kanske damen vet?"

"Damen?!?" säger jag.

"Ja, hehe, vad ska jag säga, farbrorn?" säger han och skrattar. Roger skrattar också. (Damn you Roger.)

Jag ger honom en (vad jag hoppas) förintande blick och går därifrån. Damen för dig va! tänker jag sårat.
Inte konstigt att min kompis kompis skilde sig från honom.

Gubbe.

"Krämare är en köpman. Ordet kommer från det grekiska ordet för pengar, chrēma. Under 1700-talet kallades de borgare i svenska småstäder som reste runt på marknader ofta för krämare. Ordet är nedsättande och då med hänvisning till att en krämare inte utför något produktivt." (källa Wikipedia)

Krämare får bli min nya titel. Jag gillar ju att resa runt på marknader (läs: outlets och shoppingcenter) och utför inte så mycket produktivt just nu.

Jodå, det gör jag visst det. Idag har jag t ex sålt ett skrivbord på Blocket för 300 spänn. Avhämtas redan i kväll. Mycket nöjd med det. Har också lagt ut en tunika på Tradera, inga bud ännu, men den ska ligga där en vecka. Hoppas jag har fattat det där med att skicka och PayPal och sånt bara....

Ska även försöka kränga följande:

1 par golfskor stl 42,5
1 TV-bänk
1 strandklänning
1 pojkcykel

Och på den vägen är det.  Garage och förråd ska gås igenom och då kan det bli fler grejor som blir till salu.

Jag tycker nog det känns ganska fint att vara krämare minnsann.

Igår hade vi besök av vår guddotter Anna. Hon är snart två år och kanske den gladaste ungen man stött på. Ganska förtjust i att bli fotograferad också.


Söt va!

Men när hon blev lite trött så fick hon kolla på Pingu i sin faders Iphone. Ity hon är ju ett barn av sin tid.

Påskafton firades i vanlig ordning hos Mor I Stugan uppe på Bjäre. Go mad, möen mad och mad i rättan tid. Soligt och varmt var det också, till skillnad från förra året.

Här kommer lite bilder!


Mors Stuga.


Vårigt och fint.


Takkronan i lusthuset hade ramlat ner. För liten krok förmodade vi.


C spikade dit en ny krok som en hel karl. Som han ju också är.


Och medan han gjorde det chillade vi andra i solen.


Bubben tyckte det var härligt att rulla sig i gräset.


Här är jag och Den Äldste.


Här är jag och Den Yngste.


My Boys! <3


Sen gick vi in och åt Påsk-cheesecake och letade ägg och skypade med Amerka-systern.

En finfin Påskafton helt enkelt.

... gick jag ut på i solen. Då hade make och söner kommit hem och genast kändes det bättre. Jag dristade mig till och med till att ta på linne och highwaterbyxor, helt galet.

Sen lagade vi en fruktansvärt god middag, lammracks på grillen och till det potatisgratäng och en rödvins- och balsamicoreduktion. Och så lite savojkål som jag strimlade och fräste hårt i olivolja. Slängde i lite cashewnötter på slutet, det blev riktigt bra. En Långfredagsmiddag värd namnet.




Gott sa Leif.


Sen la sig grabbarna och solade. Dom är ju helt tokiga.

Jag blir lite stressad nu när det börjar bli varmt ute. Alla människor verkar gå direkt från grå vintermood till limegrön sommaryra på 5 röda sekunder. Kastar av sig strumpor och skor, packar picknickkorgen och grillar som om det inte fanns någon morgondag. Och det har inte ens blivit musöron på björkarna ännu. Jag är måhända lite gammaldags, men jag tycker det känns fel att lägga sig och sola i fjolårsgräset. Inte för att det ÄR fel, men det känns liksom inte rätt för mig.

På Facebook finns det just nu ingen måtta på lyckan och för första gången blir jag lite irriterad på alla utrop som "har det underbart i stugan", "rose på altanen" "påskmyyys!!","grill med bästa vännerna, puss allihop". För att inte tala om alla som "njuter för fulla muggar" och har det "28+ - härligt" på sina olika semestrar på Kanarieöar och spahotell runt om i världen. Det är inte det att jag missunnar mina älskade vänner sina härliga dagar, men jag är inte på det unnsamma humöret just nu. 
Och JA jag är lite avundsjuk. För själv är jag hemma. Själv.

"Jaha, men då är det väl bara att gå ut på altanen" säger ni nu uppfordrande. "Du har ju en altan, vad gnäller du för."
Men jag är inte redo att exponera blåvitt fläsk för ljus och allmänhet. Jag är fortfarande hostig och förkyld och vågar inte riktigt ta av mig så där lätt i linne och shorts. Jag har skorviga fötter och grå utväxt i håret och ytliga tårkanaler och solen passar dåligt ihop med det.

Känner mig sådär som man var i skolan när den ständiga frågan var om man var tvungen att gå ut på rasten. Jag har en känsla av att man pliktskyldigt och av ren vana gick ut på rasten i sjuan, för på mellanstadiet var det ju no mercy, ut bara i ur och skur. Men sen insåg man att man inte var tvungen längre, man kunde stanna inne i korridoren så länge man inte satt på golvet eller uppe på skåpen. (I uppehållsrummet spelade de tuffa killarna i 9:an nazistpoker så dit vågade man inte gå) Jag kan faktiskt inte ens komma ihåg hur skolgården såg ut på Mariaskolan där jag gick. Det var höjden av frihet, det där att slippa gå ut.

Jaja, jag ska ta mig samman och ta med min kaffemugg ut på altanen en stund. Kan ju sitta i skuggan och vänja mig lite.
Men koftan behåller jag på.

Gav mig på att göra brända mandlar idag. Normalt sett brukar de ju vara röda, men jag tänkte göra gula så här i påskatider. Enligt den fina bloggen Söta Saker skulle det i princip bara vara att röra ihop, men så enkelt var det inte riktigt. Tvärtom, när man hade hävt ner mandlarna i sockerlagen så blev det bara en stor klump. Inte alls sådär fint med smet runtom som det ska vara. Jag hade förmodligen igång sockerlagen för länge. Så jag fick helt enkelt knåpa till varje mandel för hand, ta lite sockerlagssmet och trycka till runtom. Inget jag gör om, men resultatet blev helt okej.


Först skålla mandeln...


... och skala den.


Socker och vatten...


...och så glukos (som jag faktiskt inte jobbat med tidigare).


Gul karamellfärg!


Så här gul och fin blev sockerlagen!


Tyvärr blev resultatet lite blekare, men det är i alla fall gult.

De blev fasligt söta. Men goda.

Idag var det varmt, jag satt ute i solstolen en stund och det var riktigt skönt. Men det blåste ändå lite kallt så jag fick ha koftan över axlarna. Gissar på att det kan ha varit +15 eller så.

Och vad skådar då mitt norra öga när jag på eftermiddagen kör till Maxi? Jo en man, endast iförd shorts och flipflops som är ute och spankulerar. Det är som jag brukar säga, när det blir över 10 grader varmt kan en del helt enkelt inte hålla sig utan MÅSTE slänga av sig alla kläder. Hej lunginflammation säger jag.  Det är dessutom ALDRIG trevligt när folk går omkring med bar överkropp på stan. Och direkt olämpligt i mitten av april. Nej än är det vinter kvar säger mor.

Och för er som inte tror mig, så lyckades jag ta en bild - i smyg och på långt avstånd.(Kalla mig paparazzi.)


Tror det är en tröja som hänger därbak. ELLER så har han en väldig hockeyrumpa.

Man har ju inte roligare än man gör sig.


Tomatsoppa, skinkmacka med krasse och tomat, ost och så en apelsin till efterrätt. Allt serverat på prinsessbricka.

Tiden bara rinner iväg. Jag har tillbringat så mycket tid här hemma nu att jag tror soffan börjar få ett bestående avtryck av baken. Som tur är har vi fått hem efterlängtad investering - en läsfåtölj med tillhörande lampa, och det har numera blivit min plats. Här sitter jag med min dator och surfar, spelar lite spel, dricker kaffe och tittar lite på TV.

I torsdags tog jag mig ner till Bjärred och lunchade med bästa Ullisen för att sedan glo på de danska tvillingarnas dop. Lite småbesvikna var vi över att det inte var fler kungligheter, men man fick ändå sin beskärda del av danska kungafamiljen och det är ju aldrig fel. Säga vad man vill om danskarna, men de suger verkligen ut det göttaste ur sitt kungahus. Jag menar när man nu ändå har ett kungahus så kan man väl frossa lite i det?
Vincent och Josephine fick de små barnen heta. Josephine är sött, men jag tycker namnet Vincent är SÅDÄR. Jag tänker bara på den gamla 80-talsserien Skönheten och odjuret, där en tjej av någon outgrundlig anledning hade ihop det med en extremt hårig lejonsnubbe som bodde i underjorden under New York. Han hette Vincent. Vi får väl hoppas att den lille prinsen inte blir lika hårig i alla fall:


Minns ni Vincent? Vad var det för fel på honom egentligen? Fick man någonsin veta det? Eller var det helt enkelt en Narnia-ripoff?

I fredags var C och jag en liten sväng på stan men sen har det mest varit ett stugsittande utan like. Jag börjar bli evigt trött på detta, men kanske mest för att jag inte orkar så mycket. Har man bara energi är jag ganska bra på att vara hemma och pyssla och fixa. Men jag har klippt rosorna i alla fall och plockat in mina sommarkläder. Alltid nåt.
Nu går vi in i påskveckan! Nu vänder det!

Jag blev sugen på nåt gott till min miljonte kopp te, och hittade en mix för mjuk pepparkaka som stod och samlade damm i skafferiet. Jag måste ha köpt den i julas, vill minnas att jag hade nån ide om jul-cupcakes som jag inte orkade fullfölja. Visserligen är det april, men idag är det en regnig och kurig dag så då kunde det väl passa med lite vintriga smaker.


Jag hade lite frusna tranbär i frysen och så fick det åka med lite flagad mandel.


Innan de åkte in i ugnen klickade jag på lite färskost och så några extra tranbär på toppen.


Helt okej resultat.

Ja detta är ju inte klokt. Jag är inne på vecka 3 och är fortfarande kass, hostar som en gammal uteliggare och är ibland så täppt i näsan att jag andas tyngre än den värste telefonflåsaren. Mycket trött och matt i kroppen även om jag stundtals känner mig vid ganska gott mod och vill börja göra saker. Men blir helt slut efter ungefär en kvart. Långsamma promenader med Bubben och lite stillsam matlagning är ungefär vad jag orkar med. Men jag längtar till och planerar vilt för den dagen jag är frisk och orkar göra saker - träna, städa garaget, luncha, gräva en ny rabatt...

Nu har en snäll doktorskompis lovat att ta mer prover på torsdag (tack Mus!!) så då kanske vi kan få bukt med det hela. Inget jag direkt ser fram emot i för sig eftersom det inte är skönt med de där näsproverna. Glömmer aldrig när jag jobbade på Proffice och vår chef (vi kan kalla henne Anna) fick problem med att hon och hennes barn alltid var sjuka. Hennes husläkare misstänkte att det kunde vara någon på jobbet som smittade henne, så vi fick vackert lomma iväg till Företagshälsovården och där halades JÄTTEtopsen fram och stacks upp i näsan. Det kändes som om den slog i bakhuvudet (på insidan) - så lång var den. Där satt vi sen allihop på rad med tårar i ögonen och vojade oss.

Sen visade det sig att den var "Annas" man, vi kan kalla honom "Bosse", som hade viruset.

Förkylningen sitter i. Ett dubbelvirus kunde det vara sa doktorn, så det tar väl dubbelt så lång tid att bli frisk kan jag tro. C och jag var liiite besvikna på att det inte var lunginflammation, det är ändå en ganska klassisk och respektingivande Downton Abbey-liknande sjukdom, virus är liksom inte lika mäktigt. Men man kan ju inte välja.

Men jag känner att jag börjar bli lite piggare i huvudet och har börjat planera framåt. Stort och smått - det ska bli kontor av gästrummet, jag har gjort en lista på en massa folk jag ska ringa och maila när jag är frisk och dessutom har jag gjort en veckomatsedel. Och den kan ni få del av här:

MÅNDAG: Vitlöksstekt fransyska med sötsyrlig tomatsky och råmarinerad broccoli

TISDAG: Krämigt curryris med kycklingspett och äpple

ONSDAG: Ugnspannkaka med fläsk, keso och riven morot

TORSDAG: Pasta Carbonara

Kanske lite höga ambitioner men nu när jag inte jobbar så kan jag ju passa på och göra Det Lilla Extra. Steken på måndag beror på att vi spontanköpte en billig bit fransyska och tänkte göra något i helgen, men det orkade vi inte.

Kan nog bli goda lunchlådor på detta också. Och bilder på bloggen, finkameran är nämligen lagad och har fått nytt objektiv, så nu blir det fota av!

Tack alla för fina tankar, samtal, mail, blommor och jag vet inte allt de senaste dagarna. Eftersom jag är sjuk har jag varit extra känslig och tror inte jag har bölat så mycket på bra länge. Men det lär ju vara bra för hyn så inget ont och allt det där. Jag är OERHÖRT tacksam över min familj och alla mina fina vänner, det är en stor gåva. Love you all.

*

Ringde sjukvårdsupplysningen för min hosta. En sträng sjuksköterska som bröt på nåt balkan-språk (min favoritbrytning) sa strängt:
"Nu lissnar du på mig Magdalena och gor PRECIS som jag sejer". Och det var att jag skulle gå till doktorn och inte gå runt hemma och hosta livet ur mig.

Så alltså var jag hos doktorn idag. Det är alltid en smula irriterande att läkare ofta tilltalar en som om man vore lite svagsint, alltså som en idiot. Det är fint att de utgår från nåt slags läge där de vill att alla ska förstå, men de kunde ju lägga ribban NÅGOT högre.
Nu träffade jag i och för sig en mycket snäll doktor. "Berätta hur du har det" sa han och plirade vänligt.
Då ville jag böla igen, men det var inte läge och han hade ju andra patienter också så vi språkades vid om min hosta och han lyssnade på lungor och hjärta. Sen fick jag gå in provtagningsrummet där alla sköterskorna hängde och få stick i fingret. Men det var bara ett virus. Ett elakt virus. Så jag fick recept på hostmedicin El Starko (inte dricka hela flaskan på en gång sa doktorn, vilket var tur att han sa för annars hade jag naturligtvis gjort det. För det brukar man väl göra? NOT) och nu ligger jag här i soffan igen.

Tycker lite synd om mig själv, men jag har köpt ostbågar och ska titta på dubbelavsnitt av Will & Grace, så jag överlever även denna dag.

Hoppas dock kunna svänga in på Bättringsvägen inom kort.

Jag har åkt på en rejäl förkylning, eller är det influensa om man inte snorar?

Hursomhelst så har jag legat hemma med lite feber och hosta i flera dagar, är nu inne på dag 4. Har hört om folk som legat i tre veckor med samma sjuka. Det vill jag INTE kan jag säga. Jag blir oerhört trött av att hosta och PÅ att hosta. Också trött på att ligga ner i soffa och säng.

Samtidigt läser jag om en 4-barnsmamma med cancer som dog i förra veckan, hon hade en blogg som jag läste lite. Hon skrev sitt sista inlägg dagen innan hon dog. Då känner man att man inte ska klaga så mycket kanske.

Kurerar mig med olika huskurer, men jag tar gärna tips på sånt som lindrar hosta. Det är inte slemhosta utan mer ett kill i halsen, sitter ganska högt upp i bröstet. Te och halstabletter funkar ganska bra för stunden. Men det kanske finns andra naturknep? Man vill ju inte knapra tabletter hur mycket som helst, försöker spara det till natten. Ingefära? Chilipeppar? Det får inte vara för starkt, eftersom svalget är väldigt ömt efter allt hostande.

Min fina träningsform får jag nog starta om helt och hållet. Hej Baspass.

Jaja, det kunde som sagt varit värre. Ska tvätta håret och gå en liten runda med vovven så känns det kanske lite bättre sen. Jag lever ju.

Vi har satt upp en ny fondtapet vid vår matplats. Den är lite annorlunda. När vi fick hem den började jag nästan gråta, för jag tyckte den var SÅÅÅ ful. Men vi satte upp den och nu tycker jag den är riktigt fin. Vad tycker ni?


Ser ni vad det är?


Kartbilder  - och det här är Rydebäck!