Att bo i lägenhet
Eftersom utsikterna att barnen ska flytta inom en överskådlig framtid är små funderar jag ibland på om inte C och jag ska flytta hemifrån i stället. Så får barnen bo kvar i huset själva.
Har redan hittat ett par trevliga lägenheter i Malmö i närheten av C:s jobb (en har till och med utsikt över St Johannes!). Jag har alltid drömt om att bo i en sekelskifteslägenhet mitt stan med knarrande parkettgolv och stuckatur i taket. Jag är visserligen uppvuxen på landet, men jag älskar att bo i stan. Jag gör verkligen det.
Jag minns när jag var liten och vi hälsade på på Fava (min farmor alltså) i Köpenhamn. Hon bodde då i en paradvåning, visserligen på första våningen, men ändå en liten halvtrappa upp så att man inte kunde se in från gatan. Tre rum i fil - salong, matsal med gröna, lena sammetsstolar och Favas sovrum. En lång gång med ett rött draperi utmed väggen ledde in i gästrummet där Mamma och Pappa sov (var det Favas rum när inte vi var där?) och så sov jag och Brorsan i jungfrukammaren med utsikt ut mot gården. På natten hörde man hur grannarna spolade i toaletterna, och hur någon skramlade med soptunnan utanför. Köket var litet och hade gasspis, jag kan fortfarande känna doften av kaffe och gas och ost i det där köket. Fava lagade inte mycket mat, men pålägg och färska "rundstykker" fanns alltid tillhands. Annars gick hon mest ut och åt, när jag var 9 år lärde hon mig äta hummer på Copenhagen Corner som var en flott restaurang på den tiden. Vi barn fick alltid välja precis vad vi ville ha. Inga Happy Meals där inte.
Jag vill bo i en sån där lägenhet nån gång, där man hör grannarna svagt när det är tyst, bilarna surrar lite humleaktigt ute på gatan och det är högt i tak och djupa fönster och lite vinklar och vrår. Sparvar som kvittrar och så de där tidiga mornarna i stan på sommaren!
Det kommer att bli toppen.
Har redan hittat ett par trevliga lägenheter i Malmö i närheten av C:s jobb (en har till och med utsikt över St Johannes!). Jag har alltid drömt om att bo i en sekelskifteslägenhet mitt stan med knarrande parkettgolv och stuckatur i taket. Jag är visserligen uppvuxen på landet, men jag älskar att bo i stan. Jag gör verkligen det.
Jag minns när jag var liten och vi hälsade på på Fava (min farmor alltså) i Köpenhamn. Hon bodde då i en paradvåning, visserligen på första våningen, men ändå en liten halvtrappa upp så att man inte kunde se in från gatan. Tre rum i fil - salong, matsal med gröna, lena sammetsstolar och Favas sovrum. En lång gång med ett rött draperi utmed väggen ledde in i gästrummet där Mamma och Pappa sov (var det Favas rum när inte vi var där?) och så sov jag och Brorsan i jungfrukammaren med utsikt ut mot gården. På natten hörde man hur grannarna spolade i toaletterna, och hur någon skramlade med soptunnan utanför. Köket var litet och hade gasspis, jag kan fortfarande känna doften av kaffe och gas och ost i det där köket. Fava lagade inte mycket mat, men pålägg och färska "rundstykker" fanns alltid tillhands. Annars gick hon mest ut och åt, när jag var 9 år lärde hon mig äta hummer på Copenhagen Corner som var en flott restaurang på den tiden. Vi barn fick alltid välja precis vad vi ville ha. Inga Happy Meals där inte.
Jag vill bo i en sån där lägenhet nån gång, där man hör grannarna svagt när det är tyst, bilarna surrar lite humleaktigt ute på gatan och det är högt i tak och djupa fönster och lite vinklar och vrår. Sparvar som kvittrar och så de där tidiga mornarna i stan på sommaren!
Det kommer att bli toppen.
Kommentarer
Postat av: C
jag är med! Ska vi hämta grekiskt eller japanskt ikväll? C
Postat av: Gabriella
Oh, fina Fava!
Men be careful what you wish for! Man trottnar ganska snabbt pa att hora grannarna spola och skramla med soptunnorna pa natten... ;)
Postat av: Ulrika
Hmm, V har nämnt flera gånger senaste tiden att hon skulle vilja äta hummer. Nu förstår jag vem hon är inspirerad av... ;)
Postat av: Brorsan
Lägenhet - JA!
Gammal - NÄ!
Trackback
