A new beginning
Idag reser den äldste av våra gossar- min ena bonus-son- till Paris för att jobba som au-pair och plugga franska.
Det känns konstigt. Jag har levt med honom i mitt liv i 7 år, genom tonårsperiodernas alla toppar och dalar. Vi har inte haft en precis tajt relation men på senare tid har vi ändå kommit varandra lite närmre, han har mognat och jag har lugnat ner mig och vi kan skratta åt samma skämt och skaka på huvudet åt de andra tre som fortfarande är "små". Så det blir nog lite tomt.
Samtidigt är det ju helt rätt och riktigt att han åker. Det finns tillräckligt många ungdomar som bara sitter hemma och blir håglösa och har tappat sugen för länge sen. Så detta blir ett kanonår för honom.
Men det var en smula vemodigt när vi stod där alla sex uppe på övervåningen igår kväll och vi som skulle upp tidigt skulle säga hejdå. Vi har ändå gjort väldigt mycket roligt tillsammans och gått igenom både glädje och sorg och skrattat mycket och bråkat mycket och allt det där. Ungefär som en vanlig familj fast lite mer strävhårigt.
Nu börjar en ny period för oss, en man mindre i flocken och C har bara en unge hemma.
Det är kluvet. Söt-ont liksom.
Nästa vecka flyttar P upp i F:s rum och C&jag får äntligen nedervåningen för oss själva.
Livet går vidare.
Flocken!!
Det känns konstigt. Jag har levt med honom i mitt liv i 7 år, genom tonårsperiodernas alla toppar och dalar. Vi har inte haft en precis tajt relation men på senare tid har vi ändå kommit varandra lite närmre, han har mognat och jag har lugnat ner mig och vi kan skratta åt samma skämt och skaka på huvudet åt de andra tre som fortfarande är "små". Så det blir nog lite tomt.
Samtidigt är det ju helt rätt och riktigt att han åker. Det finns tillräckligt många ungdomar som bara sitter hemma och blir håglösa och har tappat sugen för länge sen. Så detta blir ett kanonår för honom.
Men det var en smula vemodigt när vi stod där alla sex uppe på övervåningen igår kväll och vi som skulle upp tidigt skulle säga hejdå. Vi har ändå gjort väldigt mycket roligt tillsammans och gått igenom både glädje och sorg och skrattat mycket och bråkat mycket och allt det där. Ungefär som en vanlig familj fast lite mer strävhårigt.
Nu börjar en ny period för oss, en man mindre i flocken och C har bara en unge hemma.
Det är kluvet. Söt-ont liksom.
Nästa vecka flyttar P upp i F:s rum och C&jag får äntligen nedervåningen för oss själva.
Livet går vidare.
Flocken!!
Kommentarer
Postat av: Anneli H
Vad fina ni är! Magda - tiden han är borta kommer gå jättefort och idag har man ju så nära kontakt via Internet så ni kommer känna att ni har honom nära iaf :)) Jag minns hur det var när vår dotter var utbytes-student i USA ett år - året efter nian hon var då 16/17 år man tyckte det kändes som en evighet hon skulle vara borta men vips så var hon tillbaka. Det var väldigt bra och lärorikt och hon fick vänner för livet i skolan. Bland det bästa man kan göra som ung - tycker jag!!
Postat av: Ingrid
Vilken härlig bild !!
Trackback
