Världens bästa Klassiska svägerska
Jag har haft många svägerskor i min dag, men Anna är min absoluta favorit.
Hon är alltid glad och är sådär skönt bohemisk som jag inte är, tar det som det kommer och har en avslappnad inställning till det mesta. Vi är lika gamla och hade vi bott närmare varandra tror jag att jag skulle vilja hänga med henne jämt. Nu blir det alltför sällan vi ses men jag tycker mycket om henne.
Och dessutom har hon genom hård träning, viljestyrka och norrländskt jävlaranamma klarat av Klassikern (Vasaloppet, Vättern Runt, Vansbrosimmet och Lidingöloppet) på ett drygt halvår. Det är sjukt imponerande. Hon klämde dessutom in Stockholms halvmara under samma period som lite grädde på moset.
GRATTIS Världens Bästa Anna, puss & kram till dig!
VBA efter målgången i Lidingöloppet - ser ni så oberörd hon ser ut?
Bilden är lånad av Brorsan (så kan det gå när man lägger ut bilder på FB!)
Hon är alltid glad och är sådär skönt bohemisk som jag inte är, tar det som det kommer och har en avslappnad inställning till det mesta. Vi är lika gamla och hade vi bott närmare varandra tror jag att jag skulle vilja hänga med henne jämt. Nu blir det alltför sällan vi ses men jag tycker mycket om henne.
Och dessutom har hon genom hård träning, viljestyrka och norrländskt jävlaranamma klarat av Klassikern (Vasaloppet, Vättern Runt, Vansbrosimmet och Lidingöloppet) på ett drygt halvår. Det är sjukt imponerande. Hon klämde dessutom in Stockholms halvmara under samma period som lite grädde på moset.
GRATTIS Världens Bästa Anna, puss & kram till dig!
VBA efter målgången i Lidingöloppet - ser ni så oberörd hon ser ut?
Bilden är lånad av Brorsan (så kan det gå när man lägger ut bilder på FB!)
So far so good (5VU)
Hittills har jag hunnit med två träningspass i alla fall. Medelpass i söndags (lite tjuvstart) och skivstångspass igår. Imorgon blir det nog step eller medel igen.
Känns bra, men å andra sidan har jag ätit godis hela dagen (konferens) så det är väl ett nollsummespel egentligen.
Vet inte riktigt hur jag ska få ihop mina kilometer så det får nog bli en långpromenad i helgen.
Om det är väder och vind för det.
Hur går det för er?
Känns bra, men å andra sidan har jag ätit godis hela dagen (konferens) så det är väl ett nollsummespel egentligen.
Vet inte riktigt hur jag ska få ihop mina kilometer så det får nog bli en långpromenad i helgen.
Om det är väder och vind för det.
Hur går det för er?
Jag föredrar plommon
Kollegan H kom in med en stor kasse full av plommon (och bananflugor). Han hade inför en bilsemester i Europa fått ta över ett vägskattemärke från Schweiz som vi blev tvingade att köpa i somras men vägrade klistra upp i bilen och nu fick jag en kasse plommon som tack.
Det var mycket snällt, men det kan vara idé att förvarna om en sån gåva, det är ju inte alltid man har tid att ta hand om 5 kg plommon bara sådär och jag vill inte vara sån men äpplen är en bättre surprise-present.
Ikväll måste jag koka plommonsylt och baka en plommonpaj med pecannötter, om plommonen fortfarande är okej vill säga.
Och så ska jag hinna träna också, stress och press.
Apropå rubriken på detta inlägg, så är det ett (av många) Bevingade Pappa-Citat. Min Pappa brukade säga att om man blev bjuden på något man inte tyckte om så skulle man säga "Tack, men jag föredrar plommon". Historien förtäljer dock icke om han själv verkligen använde ursäkten IRL, men mina barn brukar säga det ibland när det är nåt de inte gillar och skylla på Morfar. Funkar varje gång.
Utom denna då när jag faktiskt fick plommon.
Det var mycket snällt, men det kan vara idé att förvarna om en sån gåva, det är ju inte alltid man har tid att ta hand om 5 kg plommon bara sådär och jag vill inte vara sån men äpplen är en bättre surprise-present.
Ikväll måste jag koka plommonsylt och baka en plommonpaj med pecannötter, om plommonen fortfarande är okej vill säga.
Och så ska jag hinna träna också, stress och press.
Apropå rubriken på detta inlägg, så är det ett (av många) Bevingade Pappa-Citat. Min Pappa brukade säga att om man blev bjuden på något man inte tyckte om så skulle man säga "Tack, men jag föredrar plommon". Historien förtäljer dock icke om han själv verkligen använde ursäkten IRL, men mina barn brukar säga det ibland när det är nåt de inte gillar och skylla på Morfar. Funkar varje gång.
Utom denna då när jag faktiskt fick plommon.
Att bo i lägenhet
Eftersom utsikterna att barnen ska flytta inom en överskådlig framtid är små funderar jag ibland på om inte C och jag ska flytta hemifrån i stället. Så får barnen bo kvar i huset själva.
Har redan hittat ett par trevliga lägenheter i Malmö i närheten av C:s jobb (en har till och med utsikt över St Johannes!). Jag har alltid drömt om att bo i en sekelskifteslägenhet mitt stan med knarrande parkettgolv och stuckatur i taket. Jag är visserligen uppvuxen på landet, men jag älskar att bo i stan. Jag gör verkligen det.
Jag minns när jag var liten och vi hälsade på på Fava (min farmor alltså) i Köpenhamn. Hon bodde då i en paradvåning, visserligen på första våningen, men ändå en liten halvtrappa upp så att man inte kunde se in från gatan. Tre rum i fil - salong, matsal med gröna, lena sammetsstolar och Favas sovrum. En lång gång med ett rött draperi utmed väggen ledde in i gästrummet där Mamma och Pappa sov (var det Favas rum när inte vi var där?) och så sov jag och Brorsan i jungfrukammaren med utsikt ut mot gården. På natten hörde man hur grannarna spolade i toaletterna, och hur någon skramlade med soptunnan utanför. Köket var litet och hade gasspis, jag kan fortfarande känna doften av kaffe och gas och ost i det där köket. Fava lagade inte mycket mat, men pålägg och färska "rundstykker" fanns alltid tillhands. Annars gick hon mest ut och åt, när jag var 9 år lärde hon mig äta hummer på Copenhagen Corner som var en flott restaurang på den tiden. Vi barn fick alltid välja precis vad vi ville ha. Inga Happy Meals där inte.
Jag vill bo i en sån där lägenhet nån gång, där man hör grannarna svagt när det är tyst, bilarna surrar lite humleaktigt ute på gatan och det är högt i tak och djupa fönster och lite vinklar och vrår. Sparvar som kvittrar och så de där tidiga mornarna i stan på sommaren!
Det kommer att bli toppen.
Har redan hittat ett par trevliga lägenheter i Malmö i närheten av C:s jobb (en har till och med utsikt över St Johannes!). Jag har alltid drömt om att bo i en sekelskifteslägenhet mitt stan med knarrande parkettgolv och stuckatur i taket. Jag är visserligen uppvuxen på landet, men jag älskar att bo i stan. Jag gör verkligen det.
Jag minns när jag var liten och vi hälsade på på Fava (min farmor alltså) i Köpenhamn. Hon bodde då i en paradvåning, visserligen på första våningen, men ändå en liten halvtrappa upp så att man inte kunde se in från gatan. Tre rum i fil - salong, matsal med gröna, lena sammetsstolar och Favas sovrum. En lång gång med ett rött draperi utmed väggen ledde in i gästrummet där Mamma och Pappa sov (var det Favas rum när inte vi var där?) och så sov jag och Brorsan i jungfrukammaren med utsikt ut mot gården. På natten hörde man hur grannarna spolade i toaletterna, och hur någon skramlade med soptunnan utanför. Köket var litet och hade gasspis, jag kan fortfarande känna doften av kaffe och gas och ost i det där köket. Fava lagade inte mycket mat, men pålägg och färska "rundstykker" fanns alltid tillhands. Annars gick hon mest ut och åt, när jag var 9 år lärde hon mig äta hummer på Copenhagen Corner som var en flott restaurang på den tiden. Vi barn fick alltid välja precis vad vi ville ha. Inga Happy Meals där inte.
Jag vill bo i en sån där lägenhet nån gång, där man hör grannarna svagt när det är tyst, bilarna surrar lite humleaktigt ute på gatan och det är högt i tak och djupa fönster och lite vinklar och vrår. Sparvar som kvittrar och så de där tidiga mornarna i stan på sommaren!
Det kommer att bli toppen.
5-veckorsutmaningen: startvecka
Jag har äntligen fått bukt med min envisa förkylning och ska därför sätta igång med min 5-veckorsutmaning imorgon. Jag fick tips/inbjudan via min kära svägerska VBA (Världens Bästa Anna) och egentligen skulle den satt igång i veckan som gick och alltså vara en 6-veckorsutmaning, men så bidde det inte för min del. VBA passade under tiden på att springa Lidingöloppet i helgen och avslutade därmed Sverige-klassikern som hon genomfört på drygt ett halvår. Respect! Känns som om hon har liiiiite försprång.
Utmaningen som sådan kommer från en blogg som heter Äta-Träna-Kämpa och som skrivs av en tjej som heter Ella, hon jobbar hårt för att gå ner i vikt framför allt genom träning.
Ganska kul grej, tror jag har fått med mig bl a MinkompisCilla och kanske några till. Känner mig egentligen ganska opeppad, jag har inte tränat på två veckor pga förkylningen, men detta kan ju vara ett bra sätt att komma igång igen. Har dock modifierat det hela lite till 5 veckor eftersom jag åker till New York första veckan i november och då lär det ju inte bli så mycket träna av... Ni som vill köra 6-veckors kan ju bara gå in på länken längst ner till vänster (under rubriken Länkar) och följa Ellas ursprungliga upplägg.
Här kommer grundförutsättningarna:
(Upplägget kopierat från www.atatranakampa.shapemeup.se )
Utmaningen som sådan kommer från en blogg som heter Äta-Träna-Kämpa och som skrivs av en tjej som heter Ella, hon jobbar hårt för att gå ner i vikt framför allt genom träning.
Ganska kul grej, tror jag har fått med mig bl a MinkompisCilla och kanske några till. Känner mig egentligen ganska opeppad, jag har inte tränat på två veckor pga förkylningen, men detta kan ju vara ett bra sätt att komma igång igen. Har dock modifierat det hela lite till 5 veckor eftersom jag åker till New York första veckan i november och då lär det ju inte bli så mycket träna av... Ni som vill köra 6-veckors kan ju bara gå in på länken längst ner till vänster (under rubriken Länkar) och följa Ellas ursprungliga upplägg.
Här kommer grundförutsättningarna:
27/9 – 31/10
Under dessa 5 veckor ska förutom veckoutmaningarna (veckoutmaningarna får dock räknas in i nedanstående), detta avverkas:
125 km ska avverkas på frivilligt sätt. Simning, cykling, promenad, löpning, rodd osv.
25 träningspass ska avklaras. Vad som är giltigt som ett träningspass avgör du själv.
50 min i plankan, på knä eller tå, rak eller sidoplanka.
450 armhävningar, på knä eller tå.
15 min jägarvila. Se exempel här.
3 intervallpass. Du väljer själv om du vill springa/gå/cykla/simma etc etc. Alla sätt fungerar! Här finns lite intervallpass-inspiration.
1 stretchpass/avslappningspass/yogapass/meditation per vecka.
1 valfri och personlig utmaning för hela perioden.(Upplägget kopierat från www.atatranakampa.shapemeup.se )
Franska Revolutionen
Hade förmånen att få flyga ner till i Nice i onsdags för att vara med och avsluta ett ledarskapsprogram. Det innebar att jag flög ned, checkade in på hotellet, satt en stund och lyssnade på föreläsningen som pågick, åkte med gruppen på en guidad busstur och åt sen en smaskig 3-rätters på kvällen. Dagen därpå höll jag ett litet avslutningstal och delade ut diplom och sen var det klart! Ibland är mitt jobb ganska härligt ändå...
Nu var det ju så att det var utlyst generalstrejk i hela Frankrike i torsdags och alla var lite oroliga för hur de skulle ta sig hem. Själv hade jag packat lite extra-kläder utifallatt mitt flyg skulle bli inställt, men jag hörde inget och utgick från att allt var under kontroll. Innan jag for ut till flygplatsen gick jag en liten sväng i centrala Nice och satt en stund och tittade på alla strejkande fransmän som höll på att samla ihop sig för demonstration. Tusentals människor.
Det var tydligen de statsanställda som strejkade bl a mot höjd pensionsålder tror jag. Ingen kunde riktigt förklara anledningen. Alla olika fackförbund hade egna lastbilar med högtalare och musik (La Cocaracha verkar vara en mycket populär kampsång i Frankrike), alla hade västar i olika färger och skyltar och banderoller. Såväl vuvuzelas som Che Guevara-T-shirts var flitigt förekommande. Stämningen var på topp, alla kramades och verkade tycka att det var härligt alltihop. Tydligen avslutas demonstrationståget med en stor grillfest och med tanke på att det var ca 25 grader varmt i Nice och strålande sol kändes det nog inte helt fel.
Skulle också kunna tänka mig att strejka under såna omständigheter.
Franska demonstranter
Även brandmännen strejkade, här står de och chillar i skuggan, bilden blev suddig eftersom jag tog den i smyg med mobilen.
Men när vi sen skulle ut till flygplatsen tog det en evig tid att få tag på taxi eftersom alla vill åka taxi nu när alla bussar och tåg var inställda. Väl ute vid flygplatsen fick jag veta att mitt plan skulle avgå - men 3 timmar försenat. Många plan var inställda och nästan alla försenade.
Jag gjorde det fatala misstaget att inte käka innan jag gick igenom Security, det visade sig nämligen att vänthallen var packad med folk och det enda caféet var - STÄNGT! Bra tänkt där fransoser. Det fanns en automat där man kunde köpa vattenflaskor men de tog snabbt slut - det var inte helt svalt i lokalen och folk var törstiga. Jag gick och frågade om man kunde få gå ut igen för att äta och köpa vatten, men det var förstås Strictly Forbidden. IMPOSSIBLE. Non!
Jag lyckade hitta en svindyr juice (33 cl för 5 Euro!) i en souvenirbutik och den ihop med en påse chips fick bli min lunch. En snäll norrman fick på nåt sätt tag på en stor flaska vatten och plastmuggar och gick runt och bjöd alla som ville ha. En galen engelsman sprang runt med nåt vilt i blicken och väste "French bastards" till alla. Han hade händerna fulla med kassar och ibland satte han försiktigt ner kassarna - och gav fingret åt oss allihop. Det var lite spännande och läskigt på samma gång.
Som tur var hade jag en bok med mig och lyckades få en sittplats så det gick väl ingen större nöd på mig ändå. Men det var ju inte så att man ÄLSKADE Frankrike under de där timmarna.
Men de har ett härligt klimat därnere på Rivieran - det kan inte hjälpas.
Nu var det ju så att det var utlyst generalstrejk i hela Frankrike i torsdags och alla var lite oroliga för hur de skulle ta sig hem. Själv hade jag packat lite extra-kläder utifallatt mitt flyg skulle bli inställt, men jag hörde inget och utgick från att allt var under kontroll. Innan jag for ut till flygplatsen gick jag en liten sväng i centrala Nice och satt en stund och tittade på alla strejkande fransmän som höll på att samla ihop sig för demonstration. Tusentals människor.
Det var tydligen de statsanställda som strejkade bl a mot höjd pensionsålder tror jag. Ingen kunde riktigt förklara anledningen. Alla olika fackförbund hade egna lastbilar med högtalare och musik (La Cocaracha verkar vara en mycket populär kampsång i Frankrike), alla hade västar i olika färger och skyltar och banderoller. Såväl vuvuzelas som Che Guevara-T-shirts var flitigt förekommande. Stämningen var på topp, alla kramades och verkade tycka att det var härligt alltihop. Tydligen avslutas demonstrationståget med en stor grillfest och med tanke på att det var ca 25 grader varmt i Nice och strålande sol kändes det nog inte helt fel.
Skulle också kunna tänka mig att strejka under såna omständigheter.
Franska demonstranter
Även brandmännen strejkade, här står de och chillar i skuggan, bilden blev suddig eftersom jag tog den i smyg med mobilen.
Men när vi sen skulle ut till flygplatsen tog det en evig tid att få tag på taxi eftersom alla vill åka taxi nu när alla bussar och tåg var inställda. Väl ute vid flygplatsen fick jag veta att mitt plan skulle avgå - men 3 timmar försenat. Många plan var inställda och nästan alla försenade.
Jag gjorde det fatala misstaget att inte käka innan jag gick igenom Security, det visade sig nämligen att vänthallen var packad med folk och det enda caféet var - STÄNGT! Bra tänkt där fransoser. Det fanns en automat där man kunde köpa vattenflaskor men de tog snabbt slut - det var inte helt svalt i lokalen och folk var törstiga. Jag gick och frågade om man kunde få gå ut igen för att äta och köpa vatten, men det var förstås Strictly Forbidden. IMPOSSIBLE. Non!
Jag lyckade hitta en svindyr juice (33 cl för 5 Euro!) i en souvenirbutik och den ihop med en påse chips fick bli min lunch. En snäll norrman fick på nåt sätt tag på en stor flaska vatten och plastmuggar och gick runt och bjöd alla som ville ha. En galen engelsman sprang runt med nåt vilt i blicken och väste "French bastards" till alla. Han hade händerna fulla med kassar och ibland satte han försiktigt ner kassarna - och gav fingret åt oss allihop. Det var lite spännande och läskigt på samma gång.
Som tur var hade jag en bok med mig och lyckades få en sittplats så det gick väl ingen större nöd på mig ändå. Men det var ju inte så att man ÄLSKADE Frankrike under de där timmarna.
Men de har ett härligt klimat därnere på Rivieran - det kan inte hjälpas.
6-veckorsutmaningen
För den som inte har Facebook (Ullisen) så kan man läsa om 6-veckors-utmaningen i länken längst ner till vänster på denna sida där det står Länkar.
Egentligen började det igår, men jag börjar nästa vecka och min belöning är ett par fina stövlar. Häng på vetja!
Egentligen började det igår, men jag börjar nästa vecka och min belöning är ett par fina stövlar. Häng på vetja!
Motgång
10% av alla korkskallar som röstat fram SD till positioner både nationellt och lokalt är skåningar.
Man baxnar. Man skäms.
Håll i nu Fredrik och släpp inte fram dem.
Dessutom måste alla vi andra börja bemöta smygrasism och intolerans där vi befinner oss - på arbetsplatser och skolor och alla andra sammanhang. Det räcker inte att skriva upprörda statusuppdateringar på Facebook eller sitta och förfasa sig på parmiddagarna längre, nu måste vi säga stopp och belägg. Agera när det behövs. Ge våra barn värderingar och mod att stå emot. Gemensamt stå upp för det som är rätt, nämligen att alla människor har lika värde och att alla förtjänar att bli bemötta med respekt.
Dessutom är jag förkyld och kan inte starta min 6-veckorsutmaning.
Mvh sign "Lite arg, lite ledsen och småbesviken"
Man baxnar. Man skäms.
Håll i nu Fredrik och släpp inte fram dem.
Dessutom måste alla vi andra börja bemöta smygrasism och intolerans där vi befinner oss - på arbetsplatser och skolor och alla andra sammanhang. Det räcker inte att skriva upprörda statusuppdateringar på Facebook eller sitta och förfasa sig på parmiddagarna längre, nu måste vi säga stopp och belägg. Agera när det behövs. Ge våra barn värderingar och mod att stå emot. Gemensamt stå upp för det som är rätt, nämligen att alla människor har lika värde och att alla förtjänar att bli bemötta med respekt.
Dessutom är jag förkyld och kan inte starta min 6-veckorsutmaning.
Mvh sign "Lite arg, lite ledsen och småbesviken"
Politiskt inlägg i rabatten
Politik hör väl inte till vanligheterna här på bloggen. Och då kanske inte så många vet att jag faktiskt har ett politiskt förflutet, visserligen i ett så kallat "studentfackligt" parti, men lik förbaskat har jag befunnit mig i hetluften. Jag var vice kårordförande för Lunds Studentkår i slutet av 80-talet och satt i en alliansledd kårstyrelse tillsammans med Moderata Studenter. Men det passade inte mig. Jag var lite för blåögd, lite för inriktad på lösningar snarare än på att vinna verbala poänger. Jag blev ledsen när folk hoppade på mig i debatterna och avgick efter 10 månader efter att ha fått en misstroendeförklaring riktad mot mig - från just Moderata Studenter. En kniv i ryggen helt enkelt. Nej, det kunde jag bara inte leva med. Och jag tittade aldrig tillbaka. Men det är ju lite synd för jag tror att jag hade kunnat bli en sjukt bra politiker.
Men en av mina käraste vänner (en Moderat) lärde jag känna genom kårpolitiken så det var ju inte helt bortkastat.
Och politik är inte ointressant, det är viktigt.
Jag tycker att valrörelsen i år har varit lite blek. Har tittat på olika debatter och ögnat valmaterialet som kommit i brevlådan, och jag tänkte att jag skulle recensera det hela lite.
Vi går från höger till vänster.
Moderaterna - har ju mycket som är bra men man kan också bli lite fundersam om man kikar på lokalpolitiker som är mer bruna än blå i sina uppfattningar. Efter att ha bott i Båstad några år blir man aningen allergisk, det saknas också ett inslag av humintär inriktning i politiken. Jag känner många aktiva moderater som är härliga människor, men det passar inte mig. Jag har ju inte heller glömt att jag blev Skändligen Avsatt Under Förnedrande Former den där hösten 1989... Fredrik Reinfeldt var aktiv i studentpolitken samtidigt som jag - han var förfärligt charmig och hade hår på den tiden. Var ganska svag för blondiner vill jag minnas. Han ringde mig en gång om nåt. Men han skulle nog inte minnas mig nu.
Centern - jamen Maud Olofsson är ju härlig, det kan inte hjälpas. Betydligt mer stadskvinnoaktig än Mona och man skulle gärna sitta och dricka kaffe i hennes kök. Jag tror hon har ett sånt där förkläde med volanger på axlarna. Centern känns dock en smula mossigt och är lite otydliga i sin strävan att vara både fräna och jordnära. De försöker vara Odd Molly men blir bara Gudrun Sjödén. Och så tycker jag Andreas Carlgren har varit ENORMT slätstruken som miljöminister.
Folkpartiet - är inte helt förtjust i Jan Björklund, men jag är dock liberal och därmed blir ju FP alltid mitt parti när jag gör såna där valtester på kvällstidningarnas websidor. Jag tror på marknadsekonomi kombinerat med socialt ansvar och det står jag för. Men Jan borde kväst sina Sarkozy-fasoner och hållit klaffen om burkan. Eller tagit på en själv.
KD - här är det riktigt trixigt. Jag gillar verkligen Göran Hägglund, men sen vet man att det lurar abortmotståndare och Livets Ord-medlemmar och Carola i vassen och då blir det inte lika trevligt längre. Snarare ruskigt.
Det dröjer nog inte så länge innan de slår ihop sig till ett parti, för det är ju vad de agerar som idag.
På vänsterkanten:
Sossarna - å tänk om Anna Lindh hade levt idag! Sossarnas grundtanke är nånstans god, de har historiskt sett gjort mycket som är bra, men de har också Mååååna. Och det är INTE bra. För att inte prata om Tomas Östros, maken till tråkig människa får man leta efter. Det hjälper inte att Mona försöker, hon förblir en brudig brud med eyeliner. Och "Eye-liner does NOTHING for your face" som de säger i What not to Wear på Discovery Channel. Men sen kanske de också måste gå vidare - ta sitt parti in i 2000-talet på nåt vis. Jag vet inte hur. Jag är inte sosse. Men jag tycker synd om dem som är det nu när de har en sån white-trash-partiledare.
Miljöpartier - Maria Wetterstrand har jag respekt för, fast hon är så himla arg jämt och det avskräcker nog många. Ingen kan väl säga annat än att miljöfrågor är viktiga och det är bra att dessa drivs som huvudfrågor. Men vi har ju lite andra grejor i samhället som också måste fixas, typ skola och integration. Där känns MP rätt så vagt. Peter Eriksson? Ingen kommentar. Jo, ansa skägget Peter. Och var ÄR Maria förresten? Hon har ju inte varit med i de senate debatterna på TV4. Sjuka barn?
Vänsterpartiet - den fånigaste av alla partiledarna är väl den ständigt tokleende konduktören Lars Ohly. Han är ju helt av banan ( eller rälsen) och känns inte det minsta trovärdig. När han dessutom friar till sin sambo i TV, då är det dags att ta upp skämskudden. Även här kan jag tycka synd om alla övertygade vänstermänniskor - men undrar samtidigt hur det står till om Lars var den bästa ni hade?
Vill slutligen säga att Sverigedemokraterna är ett sorgligt bevis på folks intolerans, okunskap och kork-skalle-mentalitet. Man skäms. Om de kommer in i Riksdagen så hoppas jag att de lär sig ett och annat och omvärderar sina solkiga åsikter. Men problemet är väl att alla korkskallar som röstade på dem går omkring och sprider sin dynga i samhället ändå och de är fler än man tror. Det känns lite tröstlöst.
Jag gläder mig oavsett att rösta på söndag, det känns fint att får lov att göra det. Det är det minsta jag kan göra.
Det är det det minsta alla kan göra.
Gör det.
Men en av mina käraste vänner (en Moderat) lärde jag känna genom kårpolitiken så det var ju inte helt bortkastat.
Och politik är inte ointressant, det är viktigt.
Jag tycker att valrörelsen i år har varit lite blek. Har tittat på olika debatter och ögnat valmaterialet som kommit i brevlådan, och jag tänkte att jag skulle recensera det hela lite.
Vi går från höger till vänster.
Moderaterna - har ju mycket som är bra men man kan också bli lite fundersam om man kikar på lokalpolitiker som är mer bruna än blå i sina uppfattningar. Efter att ha bott i Båstad några år blir man aningen allergisk, det saknas också ett inslag av humintär inriktning i politiken. Jag känner många aktiva moderater som är härliga människor, men det passar inte mig. Jag har ju inte heller glömt att jag blev Skändligen Avsatt Under Förnedrande Former den där hösten 1989... Fredrik Reinfeldt var aktiv i studentpolitken samtidigt som jag - han var förfärligt charmig och hade hår på den tiden. Var ganska svag för blondiner vill jag minnas. Han ringde mig en gång om nåt. Men han skulle nog inte minnas mig nu.
Centern - jamen Maud Olofsson är ju härlig, det kan inte hjälpas. Betydligt mer stadskvinnoaktig än Mona och man skulle gärna sitta och dricka kaffe i hennes kök. Jag tror hon har ett sånt där förkläde med volanger på axlarna. Centern känns dock en smula mossigt och är lite otydliga i sin strävan att vara både fräna och jordnära. De försöker vara Odd Molly men blir bara Gudrun Sjödén. Och så tycker jag Andreas Carlgren har varit ENORMT slätstruken som miljöminister.
Folkpartiet - är inte helt förtjust i Jan Björklund, men jag är dock liberal och därmed blir ju FP alltid mitt parti när jag gör såna där valtester på kvällstidningarnas websidor. Jag tror på marknadsekonomi kombinerat med socialt ansvar och det står jag för. Men Jan borde kväst sina Sarkozy-fasoner och hållit klaffen om burkan. Eller tagit på en själv.
KD - här är det riktigt trixigt. Jag gillar verkligen Göran Hägglund, men sen vet man att det lurar abortmotståndare och Livets Ord-medlemmar och Carola i vassen och då blir det inte lika trevligt längre. Snarare ruskigt.
Det dröjer nog inte så länge innan de slår ihop sig till ett parti, för det är ju vad de agerar som idag.
På vänsterkanten:
Sossarna - å tänk om Anna Lindh hade levt idag! Sossarnas grundtanke är nånstans god, de har historiskt sett gjort mycket som är bra, men de har också Mååååna. Och det är INTE bra. För att inte prata om Tomas Östros, maken till tråkig människa får man leta efter. Det hjälper inte att Mona försöker, hon förblir en brudig brud med eyeliner. Och "Eye-liner does NOTHING for your face" som de säger i What not to Wear på Discovery Channel. Men sen kanske de också måste gå vidare - ta sitt parti in i 2000-talet på nåt vis. Jag vet inte hur. Jag är inte sosse. Men jag tycker synd om dem som är det nu när de har en sån white-trash-partiledare.
Miljöpartier - Maria Wetterstrand har jag respekt för, fast hon är så himla arg jämt och det avskräcker nog många. Ingen kan väl säga annat än att miljöfrågor är viktiga och det är bra att dessa drivs som huvudfrågor. Men vi har ju lite andra grejor i samhället som också måste fixas, typ skola och integration. Där känns MP rätt så vagt. Peter Eriksson? Ingen kommentar. Jo, ansa skägget Peter. Och var ÄR Maria förresten? Hon har ju inte varit med i de senate debatterna på TV4. Sjuka barn?
Vänsterpartiet - den fånigaste av alla partiledarna är väl den ständigt tokleende konduktören Lars Ohly. Han är ju helt av banan ( eller rälsen) och känns inte det minsta trovärdig. När han dessutom friar till sin sambo i TV, då är det dags att ta upp skämskudden. Även här kan jag tycka synd om alla övertygade vänstermänniskor - men undrar samtidigt hur det står till om Lars var den bästa ni hade?
Vill slutligen säga att Sverigedemokraterna är ett sorgligt bevis på folks intolerans, okunskap och kork-skalle-mentalitet. Man skäms. Om de kommer in i Riksdagen så hoppas jag att de lär sig ett och annat och omvärderar sina solkiga åsikter. Men problemet är väl att alla korkskallar som röstade på dem går omkring och sprider sin dynga i samhället ändå och de är fler än man tror. Det känns lite tröstlöst.
Jag gläder mig oavsett att rösta på söndag, det känns fint att får lov att göra det. Det är det minsta jag kan göra.
Det är det det minsta alla kan göra.
Gör det.
Pass!
SKulle resa till Manchester idag.
Kände mig väldigt cool, har ju rest dit massor med gånger och detta var bara en dagsresa. Allt gick bra, boarding-kortet printat dagen innan, uppe kvart i sex, hann äta frukost och läsa tidningen och till och med tvätta håret.
For iväg mot Kastrup, regn och rusk och väldans blåsigt på bron, men jag kom i god tid och fick bra parkering i mitt favvo-P-hus. Bra flyt i Security, var igenom när det var precis lagom att börja promenera mot gaten.
Ingen kö i passkontrollen, jag hivar upp mitt pass - och upptäcker att jag fått med mig P:s pass!
Passkontrollanten - en av dessa uttråkade medelålders män vars enda nöje förmodligen är att gissa åldern på alla som passerar - vinkade fram mig.
"Oj, jag har visst fått med mig fel pass" sa jag.
Han bara tittade på mig. Couldn't care less, liksom.
Jag fånlog mot honom - ingen respons - och vände om.
Jaha, typiskt klantigt. Fick cancellera (heter det så?) biljetten så att de inte skulle ropa ut mitt namn över hela flygplatsen. Vilket i och för sig hade varit lite spännande.
Funderade sen på om jag skulle chilla lite på Kastrup nu när jag ändå var där, kanske shoppa i taxfree. Men det blev bara en svindyr Tall Latte på Starbucks och ett skamset SMS till chefen innan jag åkte hemåt igen.
Nästa vecka ska jag till Nice för att medverka i ett ledarskapsprogram, ska försöka se till att ha både plånbok, pass och det sunda förnuftet med mig då.
Wish me luck.
Kände mig väldigt cool, har ju rest dit massor med gånger och detta var bara en dagsresa. Allt gick bra, boarding-kortet printat dagen innan, uppe kvart i sex, hann äta frukost och läsa tidningen och till och med tvätta håret.
For iväg mot Kastrup, regn och rusk och väldans blåsigt på bron, men jag kom i god tid och fick bra parkering i mitt favvo-P-hus. Bra flyt i Security, var igenom när det var precis lagom att börja promenera mot gaten.
Ingen kö i passkontrollen, jag hivar upp mitt pass - och upptäcker att jag fått med mig P:s pass!
Passkontrollanten - en av dessa uttråkade medelålders män vars enda nöje förmodligen är att gissa åldern på alla som passerar - vinkade fram mig.
"Oj, jag har visst fått med mig fel pass" sa jag.
Han bara tittade på mig. Couldn't care less, liksom.
Jag fånlog mot honom - ingen respons - och vände om.
Jaha, typiskt klantigt. Fick cancellera (heter det så?) biljetten så att de inte skulle ropa ut mitt namn över hela flygplatsen. Vilket i och för sig hade varit lite spännande.
Funderade sen på om jag skulle chilla lite på Kastrup nu när jag ändå var där, kanske shoppa i taxfree. Men det blev bara en svindyr Tall Latte på Starbucks och ett skamset SMS till chefen innan jag åkte hemåt igen.
Nästa vecka ska jag till Nice för att medverka i ett ledarskapsprogram, ska försöka se till att ha både plånbok, pass och det sunda förnuftet med mig då.
Wish me luck.
Imse Vimse
Vad säger ni om den här lille rackaren som satt på ytterdörren häromdagen??
Garderobsrensning
Har ägnat förmiddagen åt att rensa ut sommarkläder och plocka in vinterkläder. Jag gjorde en rejäl rensning i våras, men något händer med kläder, de liksom förökar sig och man kan inte begripa hur man fick plats med dem innan. Hittade dock inte så många överraskningar (dvs kläder som jag hade glömt att jag hade) bland vinterkläderna som jag hade hoppats.
Men jag har många skor. Mångamånga skor.
Vinterskor... och då saknas 6 par stövlar...
Sommarskor minus gympadojjor.
Jaja, var och en är tossig på sitt sätt.
Men jag har många skor. Mångamånga skor.
Vinterskor... och då saknas 6 par stövlar...
Sommarskor minus gympadojjor.
Jaja, var och en är tossig på sitt sätt.
Alliansen
Idag såg jag Alliansens partiledare framträda (för man säger väl inte UPPträda i dessa sammanhang?) på Stortorget i Helsingborg. Det var hög stämning och många MUFare där. Innan de klev upp på scenen spelades "We are family" på högsta och oranga ballonger slet sig i vinden. Det kändes amerikanskt och jag är ju i smyg en sucker för masspsykos (Friskis ni vet) så jag tyckte det kändes ganska härligt.
När de äntrade scenen en kvart för sent, lite rockstjärnaktigt sådär, så jublade alla MUFarna. Särskilt Fredrik fick mycket applåder. Sen fick de tala lite var och en och jag får nog säga att Göran Hägglund är en duktig talare, tydligt och bra och man kunde inte riktigt låta bli att lyssna.
Fredrik var gråhårigare i verkligheten och verkade förkyld. Jag kände honom lite när han hade hår en gång i tiden, men det kan jag återkomma till.
Maud är fräsig på nåt vis, liten och ettrig och solbränd, man tänker HAR hon gått på spraytan?
Jan Björklund var tråkig, jag slutade i alla fall lyssna efter sisådär 47 sekunder. Lite besviken där. Man är ju ändå liberal.
Göran var som sagt irriterande härlig och som vanligt snitsigt klädd. Han sneglade lite mot Stenströms tyckte jag. Var kanske lite shoppingsugen.
G var där och kollade också, och efteråt kom Maud fram och handhälsade på honom och hans kompisar. Han blev inte det minsta star-struck, medan jag däremot ropade "MÄH! Du tog väl autograf??". Det hade han inte gjort. Men han sa att hon var ganska kort.
Jag kunde bara stanna en kvart för jag hade ett lunchmöte.
När jag gick därifrån var det faktiskt någon som ropade Yes We Can.
Fast kanske inte på fullaste allvar.
När de äntrade scenen en kvart för sent, lite rockstjärnaktigt sådär, så jublade alla MUFarna. Särskilt Fredrik fick mycket applåder. Sen fick de tala lite var och en och jag får nog säga att Göran Hägglund är en duktig talare, tydligt och bra och man kunde inte riktigt låta bli att lyssna.
Fredrik var gråhårigare i verkligheten och verkade förkyld. Jag kände honom lite när han hade hår en gång i tiden, men det kan jag återkomma till.
Maud är fräsig på nåt vis, liten och ettrig och solbränd, man tänker HAR hon gått på spraytan?
Jan Björklund var tråkig, jag slutade i alla fall lyssna efter sisådär 47 sekunder. Lite besviken där. Man är ju ändå liberal.
Göran var som sagt irriterande härlig och som vanligt snitsigt klädd. Han sneglade lite mot Stenströms tyckte jag. Var kanske lite shoppingsugen.
G var där och kollade också, och efteråt kom Maud fram och handhälsade på honom och hans kompisar. Han blev inte det minsta star-struck, medan jag däremot ropade "MÄH! Du tog väl autograf??". Det hade han inte gjort. Men han sa att hon var ganska kort.
Jag kunde bara stanna en kvart för jag hade ett lunchmöte.
När jag gick därifrån var det faktiskt någon som ropade Yes We Can.
Fast kanske inte på fullaste allvar.
Äntligen!!
Saffran, konjak och en gnutta pomerans sätter smaken på årets glögg från Blossa. Tidigare smaker har varit bland annat vinteräpple, havtorn och clementin.
- Vi jobbar varje år med smaker som är nordiska eller starkt förknippade med jul, säger Åsa Orsvärn som är chief blender på Blossa.
Åsa Orsvärn själv dricker helst saffransglöggen rumstempererad, men hon menar att den smakar bra både varm och kall, och till söta såväl som salta tilltugg.
Redan den 10 september kan man förhandsboka sitt exemplar av årgångsglöggen på blossa.se. Flaskan kostar 89 kronor.
(Text & bild hämtad från Alltommat.se)
Gissa vem som ska boka????
Nyhetsmorgon, TV4 nu på söndag!!
På söndag sjunger min älskade make och hans fina Vega-kör i Nyhetsmorgon!
Vega-kören består av ca 35 tjejer mellan 19 och 25 som sjunger pop och rock i kör-arrangemang. De leds av C som även gjort nästa alla arrangemangen. Riktigt riktigt bra!
De har precis kommit ut med en CD - Keep Breathing - som man kan köpa från mig för 60 spänn om man vill. Om några veckor kan den även laddas ner på I-tunes. De har också precis spelat in en ny video till låten True Colors, filmad av Othman Karim. I videon medverkar även min gode vän Cris och hans make. Top notch från början till slut.
Så SÖNDAG mellan 8 och 10, TV4, hörni.
Alla måste titta!!
Här nedan har ni Vegas video Creep som setts av över 100 000 personer på YouTube!!
Vega-kören består av ca 35 tjejer mellan 19 och 25 som sjunger pop och rock i kör-arrangemang. De leds av C som även gjort nästa alla arrangemangen. Riktigt riktigt bra!
De har precis kommit ut med en CD - Keep Breathing - som man kan köpa från mig för 60 spänn om man vill. Om några veckor kan den även laddas ner på I-tunes. De har också precis spelat in en ny video till låten True Colors, filmad av Othman Karim. I videon medverkar även min gode vän Cris och hans make. Top notch från början till slut.
Så SÖNDAG mellan 8 och 10, TV4, hörni.
Alla måste titta!!
Här nedan har ni Vegas video Creep som setts av över 100 000 personer på YouTube!!
Höstdepp
Drabbades som hastigast av den först höst-depressions-känningen idag.
Känner mig inte värst nöjd med det, det är bara i början av september och hösten har ju knappt börjat, även om jag ser många kollegor som redan tagit på nya höststövlar och kappa. Det är för tidigt.
Men depp-känslan går inte att ta fel på, den där våta sura trasan på huvudet, klumpen i bröstet och känslan av att det inte är någon idé. Överkänsligheten för allt och alla.
Nu tror jag kanske snarare att det var en släng av blodsockerfall som spökade, symptomen är ganska lika. Men det fick mig ändå att fundera på den där höstdepressionen. Jag får alltid en liten dipp på hösten även om jag som alla andra ropar: "Hösten är HÄRLIG! TÄNK vilken HÖG och KLAR luft! En skogspromenad i de vackra färgerna, ÅÅÅ vad FIIIINT!"
Sanningen är att det oftast inte blir mer än en enda sån promenad och om man råkar sätta sig på en sten för att andas den HÖGA luften blir man blöt i baken eftersom det har regnat oavbrutet i flera dagar. Jag är dessutom helt kass på att plocka svamp, folk kan komma knäande förbi mig med säckar fulla av kantareller, jag hittar knappt en flugsvamp. Sockarna korvar sig längst fram i gummistövlarna och tjocktröjan kliar i halsen. Hunden vill gå hem. Det är mest blött och besvärligt och inte det minsta härligt. Och sen ska det ställas om till vintertid och det blir mörkt hela ti'n. Fy för.
Jag måste nog mota Depp-Olle i grind i år. Hålla mig aktiv, fixa och dona och distrahera mig så att moll-tonerna i huvudet blandas med lite svensk-topps-rajtantajtan. Börja beta av säsong 2 av Mad Men kanske. Baka äppelkaka till det. Tapetsera om vid matplatsen kanske eller möblera om lite. Börja sticka en tröja.
Och till sist - snart är det ju dags att börja julpyssla - det är det ultimata uppåt-tjacket för en julentusiast med höstskav!
Känner mig inte värst nöjd med det, det är bara i början av september och hösten har ju knappt börjat, även om jag ser många kollegor som redan tagit på nya höststövlar och kappa. Det är för tidigt.
Men depp-känslan går inte att ta fel på, den där våta sura trasan på huvudet, klumpen i bröstet och känslan av att det inte är någon idé. Överkänsligheten för allt och alla.
Nu tror jag kanske snarare att det var en släng av blodsockerfall som spökade, symptomen är ganska lika. Men det fick mig ändå att fundera på den där höstdepressionen. Jag får alltid en liten dipp på hösten även om jag som alla andra ropar: "Hösten är HÄRLIG! TÄNK vilken HÖG och KLAR luft! En skogspromenad i de vackra färgerna, ÅÅÅ vad FIIIINT!"
Sanningen är att det oftast inte blir mer än en enda sån promenad och om man råkar sätta sig på en sten för att andas den HÖGA luften blir man blöt i baken eftersom det har regnat oavbrutet i flera dagar. Jag är dessutom helt kass på att plocka svamp, folk kan komma knäande förbi mig med säckar fulla av kantareller, jag hittar knappt en flugsvamp. Sockarna korvar sig längst fram i gummistövlarna och tjocktröjan kliar i halsen. Hunden vill gå hem. Det är mest blött och besvärligt och inte det minsta härligt. Och sen ska det ställas om till vintertid och det blir mörkt hela ti'n. Fy för.
Jag måste nog mota Depp-Olle i grind i år. Hålla mig aktiv, fixa och dona och distrahera mig så att moll-tonerna i huvudet blandas med lite svensk-topps-rajtantajtan. Börja beta av säsong 2 av Mad Men kanske. Baka äppelkaka till det. Tapetsera om vid matplatsen kanske eller möblera om lite. Börja sticka en tröja.
Och till sist - snart är det ju dags att börja julpyssla - det är det ultimata uppåt-tjacket för en julentusiast med höstskav!
Feng Shui i huvudet
Ibland har C & jag så mycket att göra att vi nästan tappar andan. Var och en på sitt håll, båda pendlar en försvarlig bit till jobbet och har många projekt på gång både hemma och på jobbet.
Just nu är det så. Men då brukar jag tänka att man får ta en sak i taget. Göra en överblick av situationen och sortera in det som ska göras i högar. Precis som man gör i Feng Shui:
Sparas - det där ska jag ta tag i, men jag gör det inte just nu
Slängas - det där får jag helt enkelt strunta i och kasta bort, sänka kraven och vara okej med det som är (eller inte är). Det gäller dock att inte noja sig över det man inte gjort.
Ta tag i nu - det som är akut idag, som kan underlätta att ha gjort för att hinna med i morgon, det tar vi tag i nu.
Så idag ska jag handla lite mat, raka benen och stryka klänningen till 40-årsfesten ikväll.
Städning, dusch av hunden och bjuda in till brunch tar jag tag i morgon.
Plommonsylt, strandpromenad och göra nya naglar - det skippar vi helt enkelt.
Men först - en kopp kaffe!
Just nu är det så. Men då brukar jag tänka att man får ta en sak i taget. Göra en överblick av situationen och sortera in det som ska göras i högar. Precis som man gör i Feng Shui:
Sparas - det där ska jag ta tag i, men jag gör det inte just nu
Slängas - det där får jag helt enkelt strunta i och kasta bort, sänka kraven och vara okej med det som är (eller inte är). Det gäller dock att inte noja sig över det man inte gjort.
Ta tag i nu - det som är akut idag, som kan underlätta att ha gjort för att hinna med i morgon, det tar vi tag i nu.
Så idag ska jag handla lite mat, raka benen och stryka klänningen till 40-årsfesten ikväll.
Städning, dusch av hunden och bjuda in till brunch tar jag tag i morgon.
Plommonsylt, strandpromenad och göra nya naglar - det skippar vi helt enkelt.
Men först - en kopp kaffe!
En resa med Skånetrafiken
Idag tog jag tåget från Malmö och hem. Jag hade varit på möte och C skulle jobba sent så jag tog bilen ner och han tåget och sen bytte vi i halvtid.
Kände oss mycket nöjda med vårt arrangemang tills jag upptäckte att tåget var INSTÄLLT. Där stod man som en idiot och glodde på skylten som inte angav någon annan information än att tåget var just - inställt. Det kunde lika gärna ha stått "Lös det själva, losers!"
Folk spankulerade lite håglöst runt tills vi fick veta att man kunde ta tåget till Lund och sen vidare. Vilket i sig var märkligt eftersom det tidigare meddelats att tågen mellan Lund och Malmö var inställda.
Alltså knödde vi oss alla på tåget och det utlovades stopp i såväl Burlöv som Arlöv. Detta löfte tog man dock tillbaka strax efter att tåget hade lämnat Malmö C.
Kollektiv suck i tåget följt av vansinnes-skratt och trötta samtal i mobilerna.
Och då hörde jag tjejen bredvid mig säga i telefonen:
"Jag hatar detta, jag orkar inte mer, ni får hämta mig i Lund. Tåget stannar ju inte!!! Och så sitter det en ful kärring och glor på mig!!"
Oups. Jag hade ju bara sneglat lite.
Stirrade stint ut genom fönstret resten av resan. Hon hade en arg katt i bur i knät, ville ju gärna inte att hon skulle bussa den på mig.
På stationen i Lund hördes följande meddelande i högtalaren (och jag skojar inte):
"Tåget till Malmö kommer strax in på perrong 3. Öhhhh... nej 4 ska det vara. Tåg mot Ängelholm ankommer strax till perrong 6. Eller 4? Ett ögonblick. *prasselprassel* Perrong 5 ska det vara. Tåg mot Kristianstad avgår från perrong 5, förlåt 4. *tystnad - djup suck* Jag tar tillbaka allt och börjar om. *prasselprassel* Tåg mot Ängelholm perrong 6." *klick*
Sen var det slut på meddelande.
Jag hade tur, jag skulle med tåget mot Ängelholm, hur alla de andra kom med rätt tåg är för mig en gåta.
Just idag var kollektivtrafik MYCKET överskattat.
Kände oss mycket nöjda med vårt arrangemang tills jag upptäckte att tåget var INSTÄLLT. Där stod man som en idiot och glodde på skylten som inte angav någon annan information än att tåget var just - inställt. Det kunde lika gärna ha stått "Lös det själva, losers!"
Folk spankulerade lite håglöst runt tills vi fick veta att man kunde ta tåget till Lund och sen vidare. Vilket i sig var märkligt eftersom det tidigare meddelats att tågen mellan Lund och Malmö var inställda.
Alltså knödde vi oss alla på tåget och det utlovades stopp i såväl Burlöv som Arlöv. Detta löfte tog man dock tillbaka strax efter att tåget hade lämnat Malmö C.
Kollektiv suck i tåget följt av vansinnes-skratt och trötta samtal i mobilerna.
Och då hörde jag tjejen bredvid mig säga i telefonen:
"Jag hatar detta, jag orkar inte mer, ni får hämta mig i Lund. Tåget stannar ju inte!!! Och så sitter det en ful kärring och glor på mig!!"
Oups. Jag hade ju bara sneglat lite.
Stirrade stint ut genom fönstret resten av resan. Hon hade en arg katt i bur i knät, ville ju gärna inte att hon skulle bussa den på mig.
På stationen i Lund hördes följande meddelande i högtalaren (och jag skojar inte):
"Tåget till Malmö kommer strax in på perrong 3. Öhhhh... nej 4 ska det vara. Tåg mot Ängelholm ankommer strax till perrong 6. Eller 4? Ett ögonblick. *prasselprassel* Perrong 5 ska det vara. Tåg mot Kristianstad avgår från perrong 5, förlåt 4. *tystnad - djup suck* Jag tar tillbaka allt och börjar om. *prasselprassel* Tåg mot Ängelholm perrong 6." *klick*
Sen var det slut på meddelande.
Jag hade tur, jag skulle med tåget mot Ängelholm, hur alla de andra kom med rätt tåg är för mig en gåta.
Just idag var kollektivtrafik MYCKET överskattat.
Årets skörd
Ja, det är väl inte direkt läge att ställa sig på torget.
Men goda var de i alla fall!
Men goda var de i alla fall!
A new beginning
Idag reser den äldste av våra gossar- min ena bonus-son- till Paris för att jobba som au-pair och plugga franska.
Det känns konstigt. Jag har levt med honom i mitt liv i 7 år, genom tonårsperiodernas alla toppar och dalar. Vi har inte haft en precis tajt relation men på senare tid har vi ändå kommit varandra lite närmre, han har mognat och jag har lugnat ner mig och vi kan skratta åt samma skämt och skaka på huvudet åt de andra tre som fortfarande är "små". Så det blir nog lite tomt.
Samtidigt är det ju helt rätt och riktigt att han åker. Det finns tillräckligt många ungdomar som bara sitter hemma och blir håglösa och har tappat sugen för länge sen. Så detta blir ett kanonår för honom.
Men det var en smula vemodigt när vi stod där alla sex uppe på övervåningen igår kväll och vi som skulle upp tidigt skulle säga hejdå. Vi har ändå gjort väldigt mycket roligt tillsammans och gått igenom både glädje och sorg och skrattat mycket och bråkat mycket och allt det där. Ungefär som en vanlig familj fast lite mer strävhårigt.
Nu börjar en ny period för oss, en man mindre i flocken och C har bara en unge hemma.
Det är kluvet. Söt-ont liksom.
Nästa vecka flyttar P upp i F:s rum och C&jag får äntligen nedervåningen för oss själva.
Livet går vidare.
Flocken!!
Det känns konstigt. Jag har levt med honom i mitt liv i 7 år, genom tonårsperiodernas alla toppar och dalar. Vi har inte haft en precis tajt relation men på senare tid har vi ändå kommit varandra lite närmre, han har mognat och jag har lugnat ner mig och vi kan skratta åt samma skämt och skaka på huvudet åt de andra tre som fortfarande är "små". Så det blir nog lite tomt.
Samtidigt är det ju helt rätt och riktigt att han åker. Det finns tillräckligt många ungdomar som bara sitter hemma och blir håglösa och har tappat sugen för länge sen. Så detta blir ett kanonår för honom.
Men det var en smula vemodigt när vi stod där alla sex uppe på övervåningen igår kväll och vi som skulle upp tidigt skulle säga hejdå. Vi har ändå gjort väldigt mycket roligt tillsammans och gått igenom både glädje och sorg och skrattat mycket och bråkat mycket och allt det där. Ungefär som en vanlig familj fast lite mer strävhårigt.
Nu börjar en ny period för oss, en man mindre i flocken och C har bara en unge hemma.
Det är kluvet. Söt-ont liksom.
Nästa vecka flyttar P upp i F:s rum och C&jag får äntligen nedervåningen för oss själva.
Livet går vidare.
Flocken!!
