Magdas Blogg

Efter en nätt resa på 12 timmar landade vi på Newark. Resan gick fint, British Airways var helt okej på långflygning även om maten kanske inte toppklass. Det är ju alltid trevligt när det finns en liten filmskärm i sätet framför en, jag såg Sex & The City 2, en typisk flygfilm om ni frågar mig. Lyckades också sova några timmar. Sen är det ju alltid lite nervöst när man ska igenom Immigration, jag hade redan haft lite strul när vi checkade in eftersom alla mina namn inte kommit i rätt ordning, och det är ju allmänt känt att amerikanerna är RÄTT så petiga med sånt. Man vågar knappt röra sig, och lämnar lydigt fingeravtryck och glor stint in i ögonavläsaren. Men det gick bra och sen möttes vi av Gabriella och Rick som hade kört två timmar för att hämta oss. Otroligt lyxigt, vi somnade som stockar i baksätet.

Jaha, om en timme sätter vi oss på tåget ner till Kastrup för vidare tranport till London där vi ikväll flyger över till New York!

Känns alltid lite knepigt precis innan man ska åka, jag blir trött och tänker att NÄÄ vi struntar i det vi stannar hemma. Men sen åker man och det är ju aldrig fel.
Det ska bli superkul att att få träffa min syster och hennes man och hans familj som vi aldrig har träffat. Det ska bli superkul att få åka The Guided TV-Show-Tour genom New York. Det ska bli superkul att äta en ghetto-slice av en fettdrypande pizza, kika in i de stora affärerna på 5th Avenue och åka upp i Rockefeller Center och glo på utsikten. Det ska bli superkul att få uppleva Halloween där det är på riktigt.

Enda smolket är att jag lämnar min älskling hemma.


PS Jag har tvingat G att ta med datorn så jag ska försöka blogga under resans gång, stay tuned!

Detta är inte skräpmat, det är hemgjorda hamburgare med LIIITE rökessens i färsen för att få till den grillade känslan - ciabatta och klyftpotatis. Stark ost, god dressing och sallad. Gott som tusan.

God middag!

Var och klippte mig häromdagen. En och en halv decimeter åkte, vilket jag ångrade lite efteråt, har ju kämpat ganska hårt för att spara ut min hästsvans. Men det var slitet och fult och det fanns ingen återvändo. Dessutom är jag lite ängslig att jag ska se patetisk ut med långt, grånat hår. Så Ida klippte till. Det blev en slags page med lite längre hår på sidorna. Ganska likt Bubbens långa öron faktiskt.

Men helt nöjd var jag inte, så idag fick det bli färgning på hemmaplan. Färgen heter Elegant Brown Amber, och är rätt nära min egen färg men utan de små grå. Egentligen skulle jag vilja färga mörkare men sen den gång jag färgade det svart och såg ut som Ozzie Osbournes bortglömda dotter, så vågar jag inte riktigt ta ut svängarna.

Har dock hittat ett utmärkt användningsområde för de duschmössor som av någon outgrundlig anledning finns i många hotellbadrum. Perfekt att dra över när färgen ska verka i stället för en uppklippt plastpåse!


Infärgning. Duschmössa - snodd på hotellrum i Prag.


Så här ska det bli enligt förpackningen...


... och så här blev det. Rätt så likt.


Här kan ni se hur långt (kort!) håret är nu. Plus min kamera, en snörpig min och mina rätt så avskavda naglar.
Får ta tag i acetonet nu.

Mest överskattad just nu: Håkan Hellström. Sjunger riktigt dåligt och har konstiga betoningar på texten i sina sånger. Lite knarkigt och inte särskilt bra. Förstod heller aldrig Broder Daniels storhet, visst var han med där innan han gick solo? Begriper hursomhelst inte vad det är som är så himla bra med Håkan.

Mest underskattat: att IKEA och andra börjar sälja julsaker redan nu. Senast idag var det en insändare i Helsingborgs Dagblad som klagade på detta! Vad är det med folk?? Jag tycker det är bra, så hinner man fixa i god tid. Man BEHÖVER ju inte ställa fram julsakerna i sitt hus bara för att de står framme i butiken eller hur. Julskyltning är inte = julpyntning.

Mest uppskattat just nu: glada tillrop. Och det har jag faktiskt fått på sista tiden, känns mycket bra.

Prag var fint. Det var en skön centraleuropeisk känsla i staden även om vi bodde på ett mastodont-hotell 4 km från centrum, men en taxi kostade bara 180 Tjeckiska Kronor, så det gick lätt och geschwinnt att ta sig ner till centrum. Där kunde vi promenera runt och titta på folk och hus och Karlsbron och allt det där. Trevligt. Åker gärna tillbaka en helg.

Ber om ursäkt för suddiga bilder, hade inte min riktiga kamera med mig utan bilderna är tagna med min mobilkamera. Kanske borde installera antiskak på den... Nåväl håll tillgodo.




Klocktornet med det "fantastiska" Astronomiska Uret. Fast jag tyckte inte det var så värst imponerande, ge mig Lunds Domkyrkas Ur äny day. Varje heltimme samlades folk och glodde på uret och sen var det en kille i medeltidsstass som spelade en fanfar på trumpet högst upp i tornet, vilket möttes av folkets jubel varje gång.


Vi drack öl i stället.



Torget på kvällen, finfint upplyst och väldigt mycket folk ute en vanlig tisdagkväll oktober...



Vi promenerade förstås över Karlsbron med vacker utsikt i höstkvällen.


Mitt på bron. Eller nästan.


Den ljusa byggnaden  till vänster är Kafka-museet. Där kunde man flyga nån slags ballong och se ut över Prag. Undrar vad Kafka hade tyckt om det.


En kväll var vi på en väldigt tjusig restaurang som hette Kampa Park. Där åt jag bland annat en fantastisk chokladfondant med hallonsorbet och en slags brödglass som var hur god som helst. Suddig bild, men jag hoppas ni anar bladguldet på det spunna sockret som toppar fondanten! Lyx. I like.


Tjusiga mosaiker och ännu mer bladguld. Tveksamt om den var ätbar.



Men vi roade oss inte bara, vi var ju där på konferens och det såg ut så här.


Såhär såg hotellet ut, bilden är dock från deras hemsida och det var något skabbigare i verkligheten. Dessutom rökte folk inomhus. Äckligt. 

Nästa gång ska jag försöka gå på konsert eller opera, det finns ett enormt utbud, och om inte annat kan man gå på marionett-teater för det verkar de vara tosiga i, det fanns en i varje hörn.

Så på det hela taget får Prag tummen upp av mig!

För ett tag sen var jag på ett Mary Kay-party. Mary Kay är alltså ett smink/hudvårdsmärke som bara säljs på homepartyn. Det var Kattis som hade fixat en specialdag eftersom hon känner Karina som säljer grejorna. Karina var väldigt rar och hade massor med produkter i sina väskor och även rosa Barbie-speglar (alla fick varsin) så att vi kunde se vad vi gjorde.
Kattis hade bjudit in sin kompis Catharina som var en väldans trevlig bekantskap. Jag tog med mig Monkan som aldrig tackar nej till något och alltid är bra att ha med på kalas. Det blev ett bra gäng och vi snackade så mycket att stackars MaryKay-Karina  knappt fick en syl i vädret.  


Vi sminkade oss under glada rop "men jag ser ju ingen skillnad!! " Jo det är JÄÄTTEsnyggt på dig" "men är jag röd eller rosa i hudtonen" "ta på mer! ta på mer!"


Catharina & Monika  FÖRE - under rengöringsfasen


EFTER - glada och geschminket


Kattis blev fin tycker jag.


Den ryska bordellmamman


Det där med ta på mer var kanske inte bästa iden. När jag kom hem och såg mig i spegeln - ja då kunde man verkligen undra om jag jobbade i ett gatuhörn och härstammade från ... tja Tjech Republic kanske? Såg i alla fall många damer i Prag som inte sparade på krutet när det gäller makeup. Det tog ganska lång tid att få bort alltihop igen och det kändes lite som när jag spelade spex och man nästan kunde skrapa av sminket med smörkniv, så tjockt lager var det.

Tror nog jag forsätter hålla ihop med mina kompisar Estee L, Elizabeth A och Clinique.


Men vi hade en rolig eftermiddag!! Tack Kattis!

Jag får härmed dödförklara 5-veckorsutmaningen - ett projekt som inte gick att genomföra. Inte just nu i alla fall.

Denna veckan har jag inte tränat en enda gång, inte gått i många trappsteg, inte provat någon ny träningsmetod, inte suttit i jägarstol.
Däremot har jag suttit i flygplansstol, druckit många öl, ätit massor med mat och efterrätter och små små goda bakelser. Det var DÅLIG planering att börja med detta under en period när jag skulle resa bort i flera dagar till ett land fullt av öl och friterade bakverk.

Men jag kanske tar upp det igen efter jul eller så och kanske någon som läser detta har blivit lite peppad att utmana sig själv.

Får det vara en kaka till?

Nej det går inte att blogga härifrån, uppkopplingen på hotellet är superkass och man kan skatta sig lycklig om man lyckas vara uppkopplad mer än 10 minuter i stöten. Men det är fint här på ett centraleuropeiskt sätt. Har avverkat torget och Karlsbron i sällskap med tusen turister, mest japaner. Ölen är stora och goda och hotellrummet helt okej, konferensen känns lite 90-tal men det har redan varit några bra föreläsningar.

Man jag tar bilder med telefonen och så lägger jag upp dem när jag kommer hem, okej? Okej.

Fråga: vad har de för valuta i Tjeckien? Inte Euro utan...

Dålig aktivitet på bloggen den senaste dagarna, kan man tycka. Och det är ju helt rätt och riktigt.

Men jag har haft mycket på jobbet och även varit bortrest några dagar - närmare bestämt till Ystad Saltsjöbad på spa. Härligt och roligt och mycket skratt och lite gråt och dessutom sprang jag en runda som jag hoppas var ca 4 km lång, varav jag sprang utan uppehåll i nästan 2 km! Mycket stolt över detta.  Spa-andet var det inte så mycket med, men dopp i pool såväl inne som ute och en stund i ångbastun blev det i alla fall. Sen vill jag säga att det är direkt olämpligt att äta frukost i spa-badrocken som vissa gäster gjorde.

I morgon bitti åker jag till Prag några dagar på HR-konferens. Det ska bli roligt, jag har aldrig varit i Prag innan så jag hoppas jag hinner se lite av staden i alla fall. Ska försöka blogga därifrån också om det finnes uppkoppling på hotellet. Har packat ned träningsgrejorna också, duktigt va.

Nya spännande inlägg på gång - uppdatering om 5VU, min dag med Mary Kay och så ska jag beklaga mig över dagens ungdom. Snart på en blogg nära dig.

Nu ska jag titta på Indiana Jones, film-musiken är ju min theme-sång... Ni kan lyssna på den så länge.

Jag gillar:

- att jag ska åka på spa med mina kära U, S & K i helgen

- att mitt föredrag gick så bra igår

- den finfina tunikan som jag köpte som belöning åt mig själv efter föredraget

- att jag och sönerna snart ska åka till New Haven och New York - 3 veckor kvar!

- att en ny säsong av Greys Anatomy börjar ikväll

- att min träningsambition håller i sig och jag har nästan inte ont i knäna alls längre


och sist men inte minst:

- att Gary Barlow och Robbie Williams har gjort en duett tillsammans! Kul att de är kompisar igen. 
(Tydlig Brokeback Mountain-underton i videon, man undrar...)

Har kämpat en del denna första vecka för att hinna med allt som ska hinnas, men det är verkligen svårt att få tiden att räcka till om man inte har några naturliga träningsinslag i sitt dagliga värv.
Jag kan t ex inte cykla till jobbet (5 mil enkel är lite mastigt även för VBA skulle jag tro) så det är knepigt att få ihop kilometrarna.

Men jag har gjort delar av maxtestet ändå:

Plankan: 1 min 17 sek
Jägarstol: 1 min 20 sek
Armhävningar: 32

Ganska dåligt resultat och jag får erkänna att jag gav upp innan jag hade gett allt. Men ändå. Benen skakade nästan redan från början i jägarstolen, får väl skylla på att jag precis hade varit på ett pulspass med mycket hoppsan studsan hejsan.

Jaha, nu är det VECKA 2 och då ska man  - förutom allt det andra - gå 2000 trappsteg. Det borde jag kunna fixa, sitter ju för sjutton på 4:e våningen och går upp och ner minst tre gånger om dagen. 51 trappsteg är det, det blir några hundra på en vecka.

I värsta fall får jag tokspringa upp och ner några gånger på fredag eftermiddag.

Jag har suttit i otaliga hel- och halvdagskonferenser och pratat om beteenden och hur man ska ge och ta feedback. Mer eller mindre överbetalda konsulter med "lång och gedigen erfarenhet" och som "genomgått en personlig resa" har berättat om hur VIKTIGT det är att man kan hantera feedback och kritik. Jag har till och med själv stått och predikat denna lära vid flera tillfällen.

Men så fick jag häromdagen lite "open and canded" feedback som det kallas på mitt jobb. Jag var totalt oförberedd och dessutom fick jag denna feedback från en person som jag trodde gillade mig och såg mer till mina fördelar än mina mindre fördelaktiga drag. Jag sa naturligtvis som man ska göra: "Vad tråkigt att du upplever det så, jag ska naturligtvis ta det till mig och fundera på det, tack så mycket."

Fast egentligen var jag inte ett dugg tacksam, tvärtom blev jag bara lite ledsen. Och ganska förbannad om jag ska vara ärlig.

Och när jag tänker på det efteråt så funderar jag på om någon innerst inne verkligen vill ha kritik och feedback. Vem vill höra att man är dålig? Vem vill höra (i efterhand) att det där och det där gjorde du inte särskilt bra?
Hur kan den andra parten veta att man är mottaglig på "det rätta sättet" just i den stund han eller hon känner att det är dags för lite open and canded feedback? Man kanske har sovit dåligt, har mental skoskav eller har bråkat med barnen/mannen/hunden?
För oftast är det ju bara en renodlad kritik som framförs, rätt sällan medföljer ett konstruktivt förslag om vad som skulle kunna göras annorlunda.

Nej, jag vill nog inte ha feedback alls.  Jag vill inte vara samlad och lugn och låta den andra prata till punkt. Jag vill börja snörvla och sparka på ett bordsben och säga "Jaha och DU DÅ? Är du så j-a bra själv då? Va va VA?" och riktigt gå i försvar. Jag vill hålla för öronen och ropa LA-LA-LA-LA-LA. Jag vill inte höra att jag har dåligt kroppspråk eller är för passiv eller tar för mycket plats eller uttrycker mig klumpigt och sen bara förväntas bara TA det och dessutom vara tacksam!
Jag har ingen lust att ändra mig för att det ska passa alla andra, hur skulle det vara om alla andra ändrade sig istället?? Jag vill bara höra att jag är duktig, rolig, snygg och populär. Jag vill bara höra de snälla sakerna.


Synpunkter på det?! Nej, jag tänkte väl det.

Enligt ursprungsutmaningen ska man börja vecka 1 med att göra ett Maxtest, skriva ner resultatet och sen göra om testet den sista veckan, jämföra och förhoppningsvis se förbättringar. Jag har dock valt att modifiera testet lite. Har själv inte gjort dem än, men jag tänkte börja ikväll.

Kursivt är ursprungsförslaget för den som vill följa det, sen kommer min variant!

Maxtest 1: ”Kom så långt du kan på 30 minuter” : Testet är relativt enkelt. Välj en konditionsform som passar dig och som du kan upprepa om sex veckor. Exempelvis löpning, promenad, cykling, crosstrainer, rodd, simning etc. Värm upp före om du vill och kör sedan 30 minuter så snabbt du orkar och mät hur långt du kommer. Den sträckan ska vi förhoppningsvis slå vecka 6. (Tänk på att om du gör maxtestet på en maskin, så är ett bra tips att om möjligt köra på samma maskin nästa maxtest och med samma inställningar utav motstånd och liknande, så att resultatet går att jämföra sinsemellan rättvist. )
Jag tänkte powergå en bestämd runda istället och klocka mig själv på tiden. Kanske varvar jag med lite löpning, men det är inte min grej så det blir nog promenad ändå. Ska försöka hålla ett ganska högt tempo första rundan och se om jag kan slå det vecka 5.

Maxtest 2: Plankan. På knä eller på tå, eller börja på tå och fortsätt på knä, beroende på hur stark du är.  Håll ut så länge du orkar.
Jepp, den kör vi som den är.

Maxtest 3: Armhävningar. Så många du orkar. På knä eller på tå, eller börja på tå och fortsätt på knä, beroende på hur stark du är.
Även denna behåller jag, jag är URKASS på armhävningar så det kan bli en utmaning bara det att förbättra och kanske orka göra några på tå...

Maxtest 4: Upphopp. Så många du hinner på 1 minut. Händerna ska nudda golvet mellan hoppen och klappa i luften i hoppet.
Hatar att hoppa. Man har ju fött barn om jag säger så. Så den skippar jag helt enkelt.

Maxtest 5: Jägarvila. Stå i jägarvila så länge du orkar.
Jepp, bring it on. Här får man vara taktiskt och köra denna som första övning, ingen bra ide att göra den på trötta ben...

Skriv ner minst 10 saker med dig själv som du är stolt över/nöjd med.

Denna ska jag göra. Den kan man faktiskt göra även om man inte är med i 5VU.