Jag tänkte att...
Med start i morgon. Med något nytt tips eller glatt tillrop eller en julig tanke nästan varje dag.
Vad säger ni om det gott folk?
Jag är en Julkvinna
Hörde idag på radion en tjej som ondgjorde sig över det som hon kallade "Julkvinnan". Det är alltså en kvinna som la ner (enligt tjejen då) alltför mycket tid och pengar på att pyssla, baka och inte minst - hitta de perfekta utsmyckningarna till gran och hem inför julen. Enligt tjejen i fråga handlade detta om att man fastnat i nåt slags Hemmafru -syndrom och det var minsann USCHOCHFY!
En typisk sån där 30-åring som slår åt alla håll och ska vara blasé. Ja ni kan ju lyssna själva och avgöra om ni tycker att hennes resonemang håller...
www.sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=2763552
Men det handlar väl om att göra det man tycker är roligt?
Och dessutom får väl folk pyssla och vara/leka hemmafruar så mycket de vill tycker jag. Nej USCHOCHFY för såna där tjejor.
Innerst inne tror jag att hon vill vara en riktig julemor hon också.
Nu ska jag ladda upp SR Bjällerkland. Det är tydligen inte alla på Sveriges Radio som hatar julen.
Det snöar
Snön faller ner
allt mer ju mer (tiddelipom)
det snöar.
Nalle Puh
Jag gillar faktiskt snön. Det tråkiga är inte själva snön utan när den smälter. På det hela taget blir det ganska snyggt utomhus och skräpiga rabatter blir fint inbäddade i stället för bara... skräpiga. Plus att man kan bylta på sig många lager med kläder och halsdukar på ett ganska piffigt sätt. Det blir lite ljusare också.
Hellre snö än regn och rusk säger jag.
Och så är det roligt för barnen.
Den misslyckade resenären
Tog fel pass en gång. Slarvigt av mig MEN också lite konstigt att man kan komma ända fram till gaten utan att visa passet. Kan de inte kolla det lite tidigare tycker man? Så att det åtminstone finns en sportslig chans att man kan komma hem och hämta det.
Eller så kan man kolla själv, vilket jag alltid gör numera.
Idag skulle jag till Frankrike, närmare bestämt Lyon/Grenoble för att hålla utbildning. Planet (Air France) ska gå 6.50. Men fransmännen är lite sena på det och piloten står och snackar med flygvärdinnorna så de missar helt enkelt sin slot-tid. Vad händer då? Jo, de skyller på att det är strejk i Paris. Men - vänta lite nu - vi flyger ju från Köpenhamn?? Piloten var mycket lik Halvan dessutom, det gjorde kanske sitt till. Vi blir alltså en timme försenade.
Summan av kardemumman är att jag nu sitter i Paris och väntar på det vändande planet hem igen, eftersom jag missade min anslutning till Lyon. Nästa plan går 14.10, vilket innebär att jag skulle vara framme utanför Grenoble först vid 4-tiden. Inte så lönt med andra ord.
Jaha, bara att boka om. Jag ska åka ner kvällen innan så att jag säkert är på plats. Sen är det väl en annan femma hur, när och OM man kommer hem igen....
Köttfärshion
Många köttbullar på rad... smeten smaksatte jag med lite dijonsenap.
20 i taget fick koka i en buljong i ca 5 minuter...
... sen fick de rinna av på en plåt innan jag frös in dem. Inte så vackra nu, men sen ska de stekas upp med smör och soja och kanske lite kryddpeppar! Då blir de vackert bruna, precis som det ska vara.
Smaskens.
Litteraturlista
Längst bak till vänster en pärm med urklipp och recept och inspirationsbilder och annat som jag samlat på mig genom åren. Är faktiskt ganska duktig på att slänga gamla tidningar men river ut sånt jag vill spara. Mycket av det som var jätteinne för 10 år sen är ju inte lika fint idag men det finns en del guldkorn där i pärmen.
Vinterns Goda Ting av Anna Bergenström är ju en klassiker och en av mina absoluta favoritböcker. Ska man bara ha EN julbok så ska man ha den. Möjligen kompletterad med den röda boken En God Jul som är full av läckra julrecept men uppfräschade och moderna. Mycket bra. Allt Om Mat JulSpecial är förstås också ett måste.
Och så längst fram till vänster MIN julanteckningsbok, där jag skriver upp allt som ska bakas och lagas, alla julklappar, idéer och tips, var man hittar recept och så vidare. Väldigt praktiskt för man hinner glömma mycket mellan jularna.
Det finns ju som bekant även ett liv efter jul. Och däremellan kommer fastan.
Besked
Ingen cancer i mina bröst.
Känns mycket bra. Och snabbt gick det ju att få besked också. Jag kommer nu att bli kallad vartannat år tills jag fyller 74 stod det i brevet. Var kommer den siffran ifrån? Brukar man inte jobba med jämna födelsedagar så som 70 eller 75?
Ja, positivt besked var det i alla fall. I ordets RÄTTA bemärkelse.
Det lackar mot jul...
"Nä, jag känner inte alls för julen iår. Det känns liksom så 90-tal. Skulle helst bara vilja tända ett vackert ljus och så får det vara med det."
Sa jag och såg förmodligen blasé ut.
Nu vill jag passa att ta tillbaka allt och hävda motsatsen. Jag är väldigt sugen på julen, är redan igång med lilla Julboken där jag antecknar allt som ska göras och skriver upp små komihåg-notiser inför kommande jular. Dock är jag inne på en lite stramare julpyntning av granen, men det kräver nog en förhandling i sig. C går igång på det kitschiga just i granväg, annars är han ganska sparsmakad. Vi får se.
Nästa helg är det i alla fall Första Advent, det firar vi med högmässa & Bereden Väg, sedan Modern på adventslunch och därtillhörande adventsfika med skurna pepparkakor och sen avslutar vi med att sjunga Händels Messias i Landskrona. Ja, alltså det är bara jag (och några till) som sjunger, men C dirigerar och Modern och förhoppningsvis några söner lyssnar. Kanske ni också? Sofia Albertina i Landskrona, klockan 18, 100 spänn? Hör av er i så fall om ni vill ha biljetter!
Mammografi
Det var SÅDÄR.
För det första var mottagningen nere i en källare. När man anmält sin närvaro fick man gå in och sätta sig i ett rum utan fönster där det var fyra små "provhytter". I varje provhytt satt en kvinna och såg lite nervös ut. En radio stod och spelade Mix Megapol eller nåt annat andefattigt. Inredningen gick i den sedvanliga Landstings-färgskalan, med aprikosfärgade draperier med lite obskyrt mönster, stoppade trästolar i ljust lackat trä och så den obligatoriska käcka utsmyckningen - några inramade Gunilla Bergström-vykort, lite torkade blommor och nån slags gipsgrej som kanske skulle föreställa en virkad hatt? - på väggen. Det ser alltid ut så i väntrum i Landstingets regi, inte minst på kvinnomottagningar. Är det privat mottagning kan det även förekomma sälsång och doftljus samt en sån där mobil som pinglar lite. Det fanns dock inte här. Jag hann inreda det där rummet för en billig peng ganska många gånger i tanken innan det var dags för mig. (Hade jag vågat ta fram kameran hade ni fått bildbevis, men det verkade nog lite suspekt så jag avstod.)
In i ett annat källarrum och så av med linne och behå och mot den STORA monstermammografimaskinen. Syrran som skötte det hela var i och för sig helt okej, korrekt men lite hårdhänt. Man fick stå PRESSAD mot maskinen och lägga upp det stackars bröstet på en liten hylla och sen kom det ner en plastskiva och tryckte till. HÅRT. Jag är förundrad över att bröstet kunde bli så platt. Och det var inte skönt. Syrran tryckte dessutom på ryggen så att man skulle stå riktigt nära. Fyra bilder på korsan och tvärsan tog hon och det gick ganska snabbt, men jag var rätt så öm efteråt. Inte heller här tog jag bilder, hade fullt upp med att pressa mig mot maskinen och titta upp i taket och vrida axeln bakåt - på det hela taget hålla mig i en onaturlig position. Men det hade väl varit ännu mer suspekt att ta bilder därinne.
Man kan undra om män skulle stått ut med samma behandling - eller hade de genast avsatt tid och pengar för att utveckla en annan metod som inte gjorde ont?
Man samtidigt är det ju fantastiskt att bli erbjuden möjlighet att göra en sån här undersökning. När jag tänker på det blir jag lite tacksam att jag bor där jag bor.
Nu väntar vi på provsvaret, tror inte det är någon fara, men det skadar ju inte att hålla nån liten tumme i alla fall.
Frågan är nu bara - vilket är nu är det bra beskedet i det här sammanhanget: det positiva eller det negativa?
Mona
Tycker ni inte också som jag att den gode Ibraihim Baylan OCKSÅ såg ganska nöjd ut? Lite väl nöjd kanske?
Detta torde bliva spännande att följa.
Så länge de inte väljer tråkmånsen Östros eller tönten Bodström eller - bevare mig väl - Ylva Johansson så ska det nog nog bli bra.
Fast vad bryr jag mig om det egentligen, jag är ju som bekant folkpartist.
Lite fler bilder från USA...
Hemma hos Rick & Gabs, där det finns många små installationer...
... och samlingar som man kan titta på.
Fin höst i New Haven.
Tummen upp!
Lika som bär?
Om the porch (stavas det så?) - Rick & Gabs hus.
Får man verkligen stå här?
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Grease is the word?
Dagar i New York
Här kommer lite bilder!
Här bodde vi, i den röda byggnaden i mitten. Apple Core Hotel på 46:e gatan mellan 5:e och 6:e Avenyn. Kanonläge.
Första kvällen åkte vi upp i Rockefeller Center och tittade på utsikten.
Obs - Chrysler Building i mitten!
Nästa dag åkte vi på On Location Tour - en busstur till en massa platser där det spelats in film och TV-serier. Här ser vi guiden Gary (arbetslös skådis). Väldigt trevlig tur som jag kan rekommendera!
Här är Triumfbågen där Harry släppte av Sally när de hade åkt bil från Californien...
Här hade Ghostbusters sitt kontor - faktiskt en fungerande brandstation idag för när vi stod där och tittade kom det en brandbil och körde in i garaget...
Här står Gary utanför familjen Cosbys hus. Jag har alltid trott att de bodde i Boston...
Här bodde (bor?) Vänner... men notera att cafeet är rött!
Efter Touren promenerade vi i SoHo - ett väldigt annorlunda och mysigt område jämfört med Times Square. Vi gillade det skarpt.
Vi åt lunch på Five Guys som är Obamas favorit-hamburger-kedja. Gott tyckte en del.
På kvällen åt vi sushi och sen var vi på stand-up! Stundtals riktigt kul. Broadway Comedy Club är en anrik klubb där Jerry Seinfeld, David Letterman och en del andra storheter uppträtt.
Dag två shoppade vi, då hade vi inte tid att ta några bilder. Jag köpte en väska.
Sista dagen regnade det, så då gick vi (och alla andra) på Museum Of Modern Art - MoMa. Där fanns det tavlor av alla slag och vi pratade en del om vad som är konst och inte. Jag blev även hotad av en arg fransman som försökte tränga sig i kön till garderoben.
Utsikt från MoMa - nästan konst det med.
Sen köpte vi cupcakes från Magnolia Bakery och kaffe på Starbucks och åt det i hotell-lobbyn innan vi for till flygplatsen. Gott tyckte jag.
Sen åkte vi hem!
Halloween i New Haven
New Haven är en fin universitetsstad, där Yale University ligger lite för sig självt - verkligen så som ett campus ska vara. Yale utalas "Jael" och inte "Jail" fick vi lära oss. Vi övade ganska mycket på att säga det i bilen, vilket Rick inte uppskattade efter 20 minuters oavbrutet upprepande av ordet Yale...
Frukost åt vi som sagt ute, det gör man liksom, och det är inte direkt fil och knäckemacka om man säger så. P åt bland annat Breakfast Burrito, som är exakt vad det låter som - ost, skinka, grönsaker i en burritorulle. Jag åt Chocolate Waffles with Strawberries en morgon och så kaffe till det - inget som jag skulle äta hemma precis... Efter frukost for vi upp till en utsiktsplats där man såg ut över hela New Haven. Det var väldigt höstigt och fint och vackra färger. Men blåsigt!
Reflektion - när man äter på restaurang i USA så gäller det att veta vad man vill ha. Det är faktiskt inte bara en film- grej att man vill ha salladen vid sidan och så där - du ska beställa vilket bröd, vilken dressing, ibland vilka grönsaker som ska i salladen, hur köttet ska vara, om du vill ha pasta eller potatis osv i all evighet... För er som inte varit i USA så kan ni äta på Subways här hemma, samma princip med en oändlig massa val och kombinationsmöjligheter. trevligt för det mesta, men lite störigt ibland.
Vi for runt en tur runt Connecticut på söndagen och hälsade bland annat på några vänner till Rick och Gabs. De hade köpt ett hus från 1800-talet- inte så vanligt och väldigt fint, men OJ vilket renoveringsobjekt!
Lunch med Ricks mamma Connie och sen iväg till några andra kompisar som hade bjudit in oss på en äkta amerikansk Halloween. Ett jättemysigt område nere vid vattnet med gamla fina hus där gatan stängdes av för Halloween-parad. Alla hus var pyntade med skelett, pumpor, gravstenar, spindelväv och allt möjligt. Dylan, som vi var hos, hade sparat tre pumpor som vi fick skära med speciella pumkin-carving-knivar. Jag skadade mig bara lite. 
P gröper ur pumpan...
Koncentrerad kreativitet
Gabs illustrerar hur hennes pumpa ska se ut. "FEH".
Det färdiga resultatet!
Såhär snyggt ska jag göra nästa år... Caitlins verk.
Vissa hade jobbat ganska mycket med pumparrangemangen...
Dylan klädde ut sig till Liemannen, och Howie (bror till den andra killen som bodde i huset) som sitter i rullstol klädde ut sig till Yoda, vilket jag tyckte var helt fantastiskt festligt. Han tänkte liksom - Okej, jag är en liten kille med en lustig röst, jag kan lika gärna klä ut mig till en annan liten kille med lustig röst. Howie var grym. Awesome, som de säger hela tiden.
Dylan The Death
Howie/Yoda! Här syns även Howies mops som var utklädd till humla.
Snart började det knacka på dörren och utklädda barn ropade TRICK OR TREAT! och så fick de godis. Även tonåringar - knappt utklädda- kom förbi och ville ha godis, men då sa Dylan: "You're kidding me, right? Go away". 
Paraden - GANSKA mycket folk.
Även vuxna klär ut sig... Kanske han längst till höger var utklädd till en från The Hood?
Flingpaketsmannen
Beetlejuice!
Efter ett tag sprang vi över till Dan och Dana, några andra kompisar som bodde i ett helt fantastiskt hus PRECIS vid havet och hjälpte dem att dela ut godis till barnen. En liten flicka kom förbi och var helt uppjagad och kunde inte sluta ropa TWICK OR TWEET!! TWICK OR TWEET!! Gissar att hon sov ganska gott den natten... Det var kallt som tusan så efter en stund gick vi tillbaka till Dylan och käkade maccaroni & cheese, Sloppy Joes och drack öl och Hot Cider... Riktigt trevligt och så urbota amerikanskt att det nästan blev klyschigt fast ändå helt rätt. Väldigt kul att få komma hem till vanligt folk och alla vi träffade var verkligen gästfria och supertrevliga.
Nåt att att ta efter, det behöver ju inte vara så märkvärdigt alltid.
G delar ut godis - barnet längst fram i bild är TWICK OR TWEEEET-flickan. Oklart vad hon var utklädd till.
Sista kvällen i New Haven slutade med besök på mexikansk restaurang där man fick ett BERG med nachos.
Det var godare än det såg ut...
Sen stupade vi i säng. G drog på sig en rejäl förkylning under godis-utdelandet så vi skippade den guidade turen på Yale ("Jael") på måndagen och tog tåget mot New York efter att ha sagt hejdå till Gabs & Rick.
Tack bästa R&G, it was AWESOME!!
Fortsättning följer...
I'm back!
Jag hade ju som ambition att blogga varje dag, men hur det nu är - är man reiseleiter så finns inte riktigt orken där på kvällen. Det är väldigt trevligt att resa med sina barn, men onekligen saknade jag vuxensällskap när vi var i New York - alla beslut ska fattas, alla notor ska betalas, hela tiden ska man tänka ut var man ska och vad man ska göra. Jag är ju van vid att C är den som sköter reseplanerandet när vi är på semester och när jag reser i jobbet så är allt ju redan planerat i förväg. Men det fungerade bra även om jag var helt slut på kvällarna.
Igår kämpade vi mot jetlagen hela eftermiddagen - och vann!- så efter en god natts sömn i egen säng är jag fit for fight igen. Nu går tvättmaskinen för fullt och väskorna är redan ute i förrådet igen. Som P sa: "borta bra men hemma riktigt gött!".
Men vi hade en fantastisk vecka.
Jag ska ägna dagen åt att ladda in bilder och försöka återge en del av vad vi var med om, så gå ingenstans!
