Fyra dagar i Paris - dag 1
Vi börjar väl med en kort sammanfattning av våra härliga dagar i Paris! Jag har fått massor med bloggidéer, men jag kan ju portionera ut det lite allt eftersom!
Dag 1 - iväg i ottan. Parkering och incheckning gick galant, som vanligt stod det en del losers i kön till security som glömde tömma fickor och ta av bältet - man måste alltid räkna med lite extra tid där. Folk verkar inte kunna läsa skyltar eller så har de aldrig varit ute förr. Och så dessa som har en flaska vatten eller läsk eller body lotion i väskan och blir JÄTTEFÖRVÅNADE när tullaren säger att de inte får ta med det in. Suck.
Vi somnade som stenar på planet och sov nästan hela vägen, men vaknade av lite rejäl turbulens. Gillar inte det men nu kunde jag hålla C i handen och pipa lite. Värre när man reser själv.
Vi fick vårt bagage (innan dess sa vi dock "Ou sont les bagages?" med förvånade röster som Monthy Python) och tråcklade oss med tåget in mot Paris. Paris' förorter är inte så kul. Där vill man nog inte bo.
Hotellet visade sig vara riktigt fint, ett renoverat 1700-talshus i ett lugnt område. Med fräcka Philippe Starck-stolar i frukostmatsalen.
Vårt rum låg på 6:e våningen, under takåsarna, och det första vi ser genom fönstret när vi kommer in är det här!
Jag klappade händerna! Sängen var dock grymt hård så jag har haft ont i höfterna varje morgon. Är ju van vid "hängmattan" här hemma.
Direkt ut på stan när vi dumpat väskorna, först upp till Moulin Rouge
och sen lunch på ett hak
innan vi klättrade upp till Sacre Coeur.
Den är ju stor. För stor, som så mycket annat i Paris. Jag förundrades hela veckan över dessa monument som fransmännen byggt för inte så länge sen.
Jag hade läst om en kyrkogård som jag ville besöka och det var verkligen en bisarr upplevelse. Där ligger Victor Hugo och Degas och några andra kändisar begravda. Då ska man inte tro att detta är en historisk plats, nej det fanns nästan dagsfärska gravplatser också.
Man kan också ha sig själv på gravstenen, i helfigur. Tips till Vita Arkivet, kanske?
Sen promenerade vi vidare genom folkmyllret mot Metron, hela vägen ner till Gare du Nord för att hitta ett fik. Alltså där man kan köpa en kopp kaffe OCH en kaka eller tårtbit. Men icke sa Nicke - eller No sa Rousseau - för det är liksom antingen eller. Bara kaffe på cafe eller bara kaka på patisserie. Till slut tog vi kaffe och crepes på en bistro och det funkade ju det med. Det var kallt i Paris så vi var genomfrusna och drog oss tillbaka till hotellet och vilade. Dvs vi tok-SOV i två timmar. Kändes som om vi inte hade sovit på flera veckor.
På kvällen hamnade vi på Chez Claude, en restaurang som ingår i en kedja och finns på flera ställen i Paris. Ungefär som Cheesecake Factory i USA eller Jensens Böf i Danmark. Vi gick förbi flera Chez Claude under veckan och alla såg exakt likadana ut. Men helt okej mat, en schysst 3-rätters för 25 Euro.
Vi tog en blåsig promenad på maten till Louvren, groteskt stort. Rätt så obehagligt tyckte jag, återigen ett monument som är FÖR stort. Tänk vad det måste ha kostat. Inte undra på att det blev revolution! Men glaspyramiden i mitten är häftig.
Dag 1 - iväg i ottan. Parkering och incheckning gick galant, som vanligt stod det en del losers i kön till security som glömde tömma fickor och ta av bältet - man måste alltid räkna med lite extra tid där. Folk verkar inte kunna läsa skyltar eller så har de aldrig varit ute förr. Och så dessa som har en flaska vatten eller läsk eller body lotion i väskan och blir JÄTTEFÖRVÅNADE när tullaren säger att de inte får ta med det in. Suck.
Vi somnade som stenar på planet och sov nästan hela vägen, men vaknade av lite rejäl turbulens. Gillar inte det men nu kunde jag hålla C i handen och pipa lite. Värre när man reser själv.
Vi fick vårt bagage (innan dess sa vi dock "Ou sont les bagages?" med förvånade röster som Monthy Python) och tråcklade oss med tåget in mot Paris. Paris' förorter är inte så kul. Där vill man nog inte bo.
Hotellet visade sig vara riktigt fint, ett renoverat 1700-talshus i ett lugnt område. Med fräcka Philippe Starck-stolar i frukostmatsalen.
Vårt rum låg på 6:e våningen, under takåsarna, och det första vi ser genom fönstret när vi kommer in är det här!
Jag klappade händerna! Sängen var dock grymt hård så jag har haft ont i höfterna varje morgon. Är ju van vid "hängmattan" här hemma.
Direkt ut på stan när vi dumpat väskorna, först upp till Moulin Rouge
och sen lunch på ett hak
innan vi klättrade upp till Sacre Coeur. Den är ju stor. För stor, som så mycket annat i Paris. Jag förundrades hela veckan över dessa monument som fransmännen byggt för inte så länge sen.
Jag hade läst om en kyrkogård som jag ville besöka och det var verkligen en bisarr upplevelse. Där ligger Victor Hugo och Degas och några andra kändisar begravda. Då ska man inte tro att detta är en historisk plats, nej det fanns nästan dagsfärska gravplatser också.
Man kan också ha sig själv på gravstenen, i helfigur. Tips till Vita Arkivet, kanske?Sen promenerade vi vidare genom folkmyllret mot Metron, hela vägen ner till Gare du Nord för att hitta ett fik. Alltså där man kan köpa en kopp kaffe OCH en kaka eller tårtbit. Men icke sa Nicke - eller No sa Rousseau - för det är liksom antingen eller. Bara kaffe på cafe eller bara kaka på patisserie. Till slut tog vi kaffe och crepes på en bistro och det funkade ju det med. Det var kallt i Paris så vi var genomfrusna och drog oss tillbaka till hotellet och vilade. Dvs vi tok-SOV i två timmar. Kändes som om vi inte hade sovit på flera veckor.
På kvällen hamnade vi på Chez Claude, en restaurang som ingår i en kedja och finns på flera ställen i Paris. Ungefär som Cheesecake Factory i USA eller Jensens Böf i Danmark. Vi gick förbi flera Chez Claude under veckan och alla såg exakt likadana ut. Men helt okej mat, en schysst 3-rätters för 25 Euro.
Vi tog en blåsig promenad på maten till Louvren, groteskt stort. Rätt så obehagligt tyckte jag, återigen ett monument som är FÖR stort. Tänk vad det måste ha kostat. Inte undra på att det blev revolution! Men glaspyramiden i mitten är häftig.
Kommentarer
Trackback
