A walk down memory lane
Tack var min trogna (trognaste?) bloggläsare Anneli har jag fått kontakt med och uppdateringar om en massa människor från min grundskoletid i Lyrestad och Mariestad, Västergötland.
Anneli och jag gick i samma klass från 2:an till 9:an. Anneli var en sån där pojkflicka som man alltid kunde lita på och som alltid var glad, hon bodde i ett stort hus med många vinklar och vrår där det ständigt renoverades (var det inte så Anneli?) Men vi har inte haft någon kontakt sen jag flyttade efter 1:an på gymnasiet.
På något sätt luskade hon reda mig och min blogg för ett tag sen och sen dess har jag kunnat läsa hennes fina blogg och även bli kompisar på Facebook. Plötsligt poppade det upp andra kontakter: Lillemor, tjejen från Torsö som var the it-girl på den tiden med perfekta vita tänder och avancerade inbakade flätor. (Hon är har fortfarande vita tänder by the way). Bittan S, vars mamma var distriktssköterska och som var ganska allvarlig som barn, och som egentligen borde ha blivit Lucia i flickkören när jag blev det... Maria, som jag lärde känna på högstadiet och som jag sov över hos när vi hade varit på Parken, mycket roligt hade vi (vad hette de där killarna i 9an , Ola och Jonas?)... och några till. Nu senast Bettan som tydligen bor i Helsingborg precis som jag.
Plötsligt börjar man minnas. Det är nu 28 år sen jag flyttade från Lyrestad ner till Skåne och det är säkert lika många år sen jag träffade de här tjejerna. Jag har knappt tänkt på min högstadietid de senaste 20 åren, men så kommer det en hälsning, någon röst från förr och minnena blinkar förbi, som pappas suddiga super8-film eller karusell med diabilder. Klick - en minnesbild - klick - nästa - och bitarna faller på plats...
Det känns väldigt kul och spännande men också overkligt. Jag minns ju mina kompisar som dem vi var då, när vi sågs senast på skolavslutningen i 9:an eller i 1:an på gymnasiet och det är svårt att ta in att vi är gifta, skilda, mammor och till och med mormödrar i vissa fall. För mig är vi fortfarande tonåringar, nästan barn. Och jag antar att de minns mig på samma sätt. Skulle vara spännande att ses i verkligheten, kanske skulle de bli chockade över att se mig som jag ser ut nu....
Tack till Anneli som tog första kontakten! Jag fortsätter lägga pusslet. Ett ålderstecken månne...
Men Magdalena! Jag har inte åldrats, det är bara tiden som gått...Jag känner mej, och beter mej fortfarande likadant som när jag gick i högstadiet. Att jag nu har en son på 20 och en dotter som snart slutar 9:an förändrar inget, det har bara gett mej lite mer erfarenhet.
Jag har fortfarande kontakt med några från D-klassen på Maria. Jeanette Fagerström, Annelie Olsson och Agneta Karlsson ska jag träffa om en månad, vi fnittrar precis som förr.
Anneli kommer jag ihåg. Hon var så häftig - just den där pojkflickan som var så tuff... Får nog hoppa in på hennes blogg, som jag har förstått att hon har, och säga "hej". Och Bittan, hon sjöng så fint...Lillemor som bodde så fint och som hade så fint hår...
Förresten, kommer du ihåg Lars Johansson i min klass? Han är rektor på Mariaskolan...
Dessutom fick jag en hälsning till dej för nåt år sen: Eva, som vi var på bröllop hos i Stockholm. Henne träffade jag i en kyrka under dotterns konfaläsning. Hon frågade om jag visste nåt om "er andra". Hennes man var kantor i Lidköpings pastorat.
En återträff från Mariaskolan vore rolig!
Såklart att vi inte har åldrats! Spelar ingen roll om man har barn som är 26 år och själva har barn.. det är ju bara alla andra som åldras..eller hehe
Roligt Magdalena att du uppskattar att jag på något konstigt sätt lyckades hitta dig :) Det kanske ändå har lite med tiden att göra att man tänker tillbaka när ens egna barn kommer upp lite i åren.
Det där huset med vinklar och vrår håller fortfarande på att renoveras .. därav en anledning till att vi byggde ett nytt hus för att slippa bo på en ständig byggarbetsplats som jag tycker mina föräldrar gjort - alltid något rum, någon vrå som ska fixas. Dock nya hus blir gamla ...
Fortsätt med ditt pussel Magda! ;))
Maria - var tvungen leta upp den gamla skolkatalogen från Mariaskolan för att vara säker på vilken "Maria" du är det var ju några stycken och nu när du säger att du gick i D-klassen då blev det lättare :) Så klart jag kommer ihåg dig också även om vi inte umgicks och pratade på det sättet. Ler lite när ni beskriver mig som "häftig tuff pojkflicka" jag kände mig nog allt annat än tuff och häftig :) Så roligt när det dyker upp lite kända ansikte här och där och man kan dela lite minnen :)
Sen kan man flytta till Stockholm och träffa alla gamla polare från förr. Det kallas för Mariestadspuben och hålls en gång om året.
Och en lång rad av era gamla kompisar är där. I morgon är det faktiskt dags igen!
Jaha, så man kan åka till stockholm för att träffa "Mariestadare" kul :) men .. nej jag trivs så bra hääär under min korkek :D
