Vår i luften
Snön har smält i Skåne.
På hundpromenaden knastrar det under fötterna av allt antihalkgrus som spritts ut över cykelbanorna.
Jag kommer att tänka på hur det var när man var liten och fick nya träskor på våren. Jag ville helst ha naturfärgade, det var så snyggt när de mörknade framåt sommaren. Men nya träskor är sällan sköna, så det gällde att gå in dem så fort det gick. Det innebar skav på ovansidan av foten. En del gick med sina skor i vatten för att de skulle forma sig efter foten. Det vågade inte jag. Jag var ett lydigt barn. Men man kunde ju inte ha sina gamla sköna ingångna träskor, dem hade man kanske i stallet eller så hade man vuxit ur dem. Jag kan inte minnas att vi hade gympaskor eller någon annan typ av sko - nej, det var träskor som gällde. Den pirriga känslan när det skulle köpas nya träskor är oslagbar. Kanske grundlades min shoe-shopoholism redan då...
Det var härligt med nya träskor, lite svalt om hälen men man kände sig fri på något sätt. När man gungade kunde man slänga iväg den ena skon i farten och se vilken som kom längst.
Det gick utmärkt att hoppa twist i träskor, särskilt när man skulle trampa ner tråden och stå på den, det gick hur lätt som helst att bara kroka i klacken och sen hade man klarat Åttan. Hopprep var lite värre, de modiga tjejerna som Ulla-Lena och såna hoppade barfota redan i april. Det vågade jag inte heller.
Jag fick aldrig ha platåssulor på träskorna, jag vill minnas att Modern hade argument som "man kan vricka fötterna" eller "du är lång nog som du är". Eller klassikern, den svårbemötta "Vad ska det vara bra för?"
Själv hade hon tuffa flätade träskor. Naturfärgade of course. Men aldrig platå, det får jag ge henne. Och det blev ju folk av mig med.
Förra årets hade jag ett väldigt köpsug på träskor, men det har dock avtagit något. Kanske blir det ett par som man ha på till sommaren - ute i trädgården eller ner till stranden.
Kanske blommiga.
Eller naturfärgade. Med platå.
På hundpromenaden knastrar det under fötterna av allt antihalkgrus som spritts ut över cykelbanorna.
Jag kommer att tänka på hur det var när man var liten och fick nya träskor på våren. Jag ville helst ha naturfärgade, det var så snyggt när de mörknade framåt sommaren. Men nya träskor är sällan sköna, så det gällde att gå in dem så fort det gick. Det innebar skav på ovansidan av foten. En del gick med sina skor i vatten för att de skulle forma sig efter foten. Det vågade inte jag. Jag var ett lydigt barn. Men man kunde ju inte ha sina gamla sköna ingångna träskor, dem hade man kanske i stallet eller så hade man vuxit ur dem. Jag kan inte minnas att vi hade gympaskor eller någon annan typ av sko - nej, det var träskor som gällde. Den pirriga känslan när det skulle köpas nya träskor är oslagbar. Kanske grundlades min shoe-shopoholism redan då...
Det var härligt med nya träskor, lite svalt om hälen men man kände sig fri på något sätt. När man gungade kunde man slänga iväg den ena skon i farten och se vilken som kom längst.
Det gick utmärkt att hoppa twist i träskor, särskilt när man skulle trampa ner tråden och stå på den, det gick hur lätt som helst att bara kroka i klacken och sen hade man klarat Åttan. Hopprep var lite värre, de modiga tjejerna som Ulla-Lena och såna hoppade barfota redan i april. Det vågade jag inte heller.
Jag fick aldrig ha platåssulor på träskorna, jag vill minnas att Modern hade argument som "man kan vricka fötterna" eller "du är lång nog som du är". Eller klassikern, den svårbemötta "Vad ska det vara bra för?"
Själv hade hon tuffa flätade träskor. Naturfärgade of course. Men aldrig platå, det får jag ge henne. Och det blev ju folk av mig med.
Förra årets hade jag ett väldigt köpsug på träskor, men det har dock avtagit något. Kanske blir det ett par som man ha på till sommaren - ute i trädgården eller ner till stranden.
Kanske blommiga.
Eller naturfärgade. Med platå.
Kommentarer
Postat av: Anneli Harrysson Hvass
Ja, minns precis! Åkte varje vår till träskofabriken i Töreboda där vi (jag och mina systrar) fick välja vilka vi ville ha. Åh vilken lycka när man hade sina nya träskor! Minns oxå dom modiga tjejerna ;)
Postat av: Ulrika
Jag fick inte heller några med platå. Aldrig nånsin. Det sved i själen. Nu, 30 år senare, går jag med mina tollor igen varje dag hela sommaren (exotiskt här uppe i Tjockhult). Kanske skulle skaffa ett par med platå. Som protest mot mina föräldrar.
Trackback
