Another brick in the wall...
Orkar knappt inte ens blogga om det. Jag har så lågt ställda förväntningar på lärarna, de andra föräldrarna och totalupplevelsen att jag nog hade mått bättre av att inte gå dit.
Kort sammanfattning:
- Gympaläraren hatar hela årskurs 7. Nån konstruktiv lösning tycks inte vara i sikte trots intensiv diskussion. Två och ett halvt år kvar...
- Om man är pedagogiskt utbildad tycker jag man borde besitta en någotsånär hygglig presentationsteknik. Men så är det inte. Om det är detta kidsen blir utsatta för varje dag så är det ganska lätt att räkna ut vart världen är på väg.
- Just när du trodde det var över, så är den tillbaka igen: Overhead-apparaten med handskrivna bilder. No further comments.
Kanske borde sluta bry mig och hoppas på det bästa. Men sen vet jag att min unge tillhör de störigare, så jag måste ju ta min del av ansvaret också.
Men var är kommunikationen, dialogen, fokuset på lösning - och 2000-talet?
Det var inte bättre förr, men frågan är om det inte är sämre nu.
Jag kanske ska utbilda mig till rektor och styra upp det hela...
Förlåt alla lärare som kämpar, men få saker gör mig mer frustrerad än föräldramöten, det blir som en sur känslokompott av uppgivenhet, irritation och hjälplöshet.
Jag får helt enkelt skolskav.
Du verkar bitter..........
Det har du absolut ingen anledning till att vara!
Att vara lite störig är sannolikt en tillgång. Tänk på motsatsen, klarar man sig bättre då i livet?
/S
Bitter? Ja ä'nte bitter. Bara lite arg. Det friskar upp.
Märkligt! min kommentar försvann, vi kör igen.
Du låter bitter.....
Det har du absolut ingen anledning att vara. Störighet är en tillgång. Tänk på motsatsen. Hade alla uppfört sig som fröknarna i Rydebäck vill så hade utvecklingen avstannat.
ooohps! Där dök den upp!
Var inbjuden till en föreläsning (föräldrastöd) med efterföljande föräldramöte på dagis igår. Det första jag ser när jag kliver in i lokalen är OH-apparaten. Det var inte igår...tänkte jag. När föreläsaren lade på en OH-slide (heter det så?) full med telefonnummer i typsnitt "12", ville jag hoppa ut genom fönstret och rulla mig i snön.
Ojdå..hoppas att du har bättre erfarenheter från G:s skola ;)
Verkar som det är dags. Det har nog mognat fram under årens lopp. Att byta. Skola alltså.
Var är inspirationen och glädjen?
Trodde att läraryrket var ett kall men det är kanske inte är så?
Får återigen en bekräftelse på att vi gjorde rätt när vår äldste bytte skola till 6:an!
Håller med Ingrid - det kanske är dax att byta skola?
Ett kall????? (Jag trodde vi levde på 2000-talet)
