Sommarkväll
Sitter på terrassen efter att ha avnjutit en Ceasarsallad och en kall (nåja, ljummen) öl.
Något stämmer inte. Först kan jag inte komma på vad det är, men sen inser jag - det är barnröster! Vi bor i ett kvarter befolkat huvudsakligen av 40-talist-panschisar, visserligen vitala och trevliga och levandes livet men det är ju inte så mycket rajtantajtan och liv i luckan på kvällarna.
"Kan ni ta posten i en vecka, nu åker vi till Mallorca och spelar golf" säger snälla grannfrun titt som tätt.
"IGEN? " säger vi.
Men nu är det tydligen barnpassarvecka. Det är ju veckan efter midsommar då fritids/dagis har stängts eller slagits ihop med en annan avdelning där det bara går storbarn och favoritfröken har gått på semester. Känns nervöst och obekvämt för curlingföräldrarna. Då vill man inte har barnen där, men man måste ju jobba också. Lösningen blir mormor/farmor/morfar/farfar. Det gäller dock att boka dem i tid, för de har så himla mycket att göra, det ska resas till Provence och det ska spelas golf och det ska gås på Kammarmusikfestivaler och has gäster...
Men i år har det tydligen lyckats med planeringen, för det hörs barnarop och skratt från trädgårdarna.
"Ville KOM nu" uppmanar en beskäftig flickröst gång på gång.
"Mormooooo-o-or" ropar en annan liten ledsen-röst och hulkar.
"Lille vän" säger mormors-tröst-rösten och baddar med salubrin.
"Ta det lugnt med bollen där, Hannes" säger en nästan-sträng farfarsröst.
Efter en stund hör man bilar stanna och bildörrar slå.
"Hejförlåtattjagärsenhardetgåttbra" säger svettiga föräldraröster.
"Jaaaaaaa då, det har varit sååååå roligt" säger farmödrarna och mormödrarna.
Farfar/morfar är uppe i arbetsrummet och limmar på vasen som gick i tre bitar. Men kontaktlim brukar fixa det mesta. Utom barnens skilsmässa, tänker morfar/farfar och skakar på huvudet. Ja jag säger då det.
"Ville KOM nu" säger mammarösten efter en stund, "hejdåtackpussokramhejdå" ropar barnarösterna och bildörrar slår igen och bilen försvinner.
Tystnaden lägrar sig över kvarteret, en kollektiv lättnadens suck dras på terrassen där rosevinet hälls upp. Det enda som hörs är koltrasten och lite eurodisco-dunk från grannens 22-årige sons bilstereo.
"Men ska han aldrig flytta hemifrån" säger vi för femtielfte gången och skakar på huvudet.
Solen går sakta ner över villakvarteret.
Något stämmer inte. Först kan jag inte komma på vad det är, men sen inser jag - det är barnröster! Vi bor i ett kvarter befolkat huvudsakligen av 40-talist-panschisar, visserligen vitala och trevliga och levandes livet men det är ju inte så mycket rajtantajtan och liv i luckan på kvällarna.
"Kan ni ta posten i en vecka, nu åker vi till Mallorca och spelar golf" säger snälla grannfrun titt som tätt.
"IGEN? " säger vi.
Men nu är det tydligen barnpassarvecka. Det är ju veckan efter midsommar då fritids/dagis har stängts eller slagits ihop med en annan avdelning där det bara går storbarn och favoritfröken har gått på semester. Känns nervöst och obekvämt för curlingföräldrarna. Då vill man inte har barnen där, men man måste ju jobba också. Lösningen blir mormor/farmor/morfar/farfar. Det gäller dock att boka dem i tid, för de har så himla mycket att göra, det ska resas till Provence och det ska spelas golf och det ska gås på Kammarmusikfestivaler och has gäster...
Men i år har det tydligen lyckats med planeringen, för det hörs barnarop och skratt från trädgårdarna.
"Ville KOM nu" uppmanar en beskäftig flickröst gång på gång.
"Mormooooo-o-or" ropar en annan liten ledsen-röst och hulkar.
"Lille vän" säger mormors-tröst-rösten och baddar med salubrin.
"Ta det lugnt med bollen där, Hannes" säger en nästan-sträng farfarsröst.
Efter en stund hör man bilar stanna och bildörrar slå.
"Hejförlåtattjagärsenhardetgåttbra" säger svettiga föräldraröster.
"Jaaaaaaa då, det har varit sååååå roligt" säger farmödrarna och mormödrarna.
Farfar/morfar är uppe i arbetsrummet och limmar på vasen som gick i tre bitar. Men kontaktlim brukar fixa det mesta. Utom barnens skilsmässa, tänker morfar/farfar och skakar på huvudet. Ja jag säger då det.
"Ville KOM nu" säger mammarösten efter en stund, "hejdåtackpussokramhejdå" ropar barnarösterna och bildörrar slår igen och bilen försvinner.
Tystnaden lägrar sig över kvarteret, en kollektiv lättnadens suck dras på terrassen där rosevinet hälls upp. Det enda som hörs är koltrasten och lite eurodisco-dunk från grannens 22-årige sons bilstereo.
"Men ska han aldrig flytta hemifrån" säger vi för femtielfte gången och skakar på huvudet.
Solen går sakta ner över villakvarteret.
Kommentarer
Postat av: Anneli H
Hahaha, känner så väl igen.. och sen helt plötsligt är man där med barnbarn som man bara längtar efter.. konstigt vilka faser man går igenom :)
Postat av: Brorsan
Kan vi inte en gång för alla komma överens om att ROSÈVIN är INTE vin - det är tonårsfnitter på flaska.
I samma liga som Halloncider och Kir.
Trackback
