Snorfestival och blodvite
Ibland tänker jag att det skulle vara lite skönt att vara lite sjuk, bara lite och inget allvarligt, så att man kunde få vara hemma en dag eller två.
Jag är sjuk nu. På riktigt. Och de är inget vidare kan jag säga.
Jag som ALDRIG är sjuk. Jag som alltid slår mig för bröstet och går och lägger mig och kurerar mig i förebyggande syfte så fort jag känner att det börjar killa i halsen och näsan. Men denna gången hjälpte det inte alls. Jag har fått en rejäl bonnaförkylning.
Jag lyckades hålla mig upprätt och kände mig faktiskt helt okej igår, eftersom vi skulle ha gäster på kvällen, men i natt bröt det ut. Jag har snarkat och snorat och hostat och nyst och stackars C har knappt fått en blund i ögonen.
Han råkade dessutom skära sig så illa i tummen igår att en liten bit av nageln OCH tummen hängde som en liten slamsa, och jag såg ingen annan råd än att dra bort den. Nu har jag förutom min förkylning svettats över mitt beslut - tänk om han nu är skadad för livet? Jag försöker trösta mig med att det åtminstone inte är översidan av tummen som är skadad och inte fingerdynan (heter det så? Det heter ju trampdyna...) så han kommer nog att kunna spela orgel och piano även i fortsättningen. Det blödde en del, men jag lyckades få stopp på det värsta. Nu får han gå till en doktor med legitimation och få det omlagt och tilltittat i morgon.
Dagen har tillbringats mer eller mindre i sängläge och till slut vet man inte om det är det faktum att man legat hela dagen eller det faktum att man faktiskt är rejält sjuk som gör att man känner sig så mosig. Jag har försökt dricka mycket och äta lite grann, men jag får stanna hemma från jobbet i morgon. Det känns sådär.
Jag får spendera dagen i soffan och titta på OS. Shorttrack. Det är nog ungefär vad jag orkar med.
Jag är sjuk nu. På riktigt. Och de är inget vidare kan jag säga.
Jag som ALDRIG är sjuk. Jag som alltid slår mig för bröstet och går och lägger mig och kurerar mig i förebyggande syfte så fort jag känner att det börjar killa i halsen och näsan. Men denna gången hjälpte det inte alls. Jag har fått en rejäl bonnaförkylning.
Jag lyckades hålla mig upprätt och kände mig faktiskt helt okej igår, eftersom vi skulle ha gäster på kvällen, men i natt bröt det ut. Jag har snarkat och snorat och hostat och nyst och stackars C har knappt fått en blund i ögonen.
Han råkade dessutom skära sig så illa i tummen igår att en liten bit av nageln OCH tummen hängde som en liten slamsa, och jag såg ingen annan råd än att dra bort den. Nu har jag förutom min förkylning svettats över mitt beslut - tänk om han nu är skadad för livet? Jag försöker trösta mig med att det åtminstone inte är översidan av tummen som är skadad och inte fingerdynan (heter det så? Det heter ju trampdyna...) så han kommer nog att kunna spela orgel och piano även i fortsättningen. Det blödde en del, men jag lyckades få stopp på det värsta. Nu får han gå till en doktor med legitimation och få det omlagt och tilltittat i morgon.
Dagen har tillbringats mer eller mindre i sängläge och till slut vet man inte om det är det faktum att man legat hela dagen eller det faktum att man faktiskt är rejält sjuk som gör att man känner sig så mosig. Jag har försökt dricka mycket och äta lite grann, men jag får stanna hemma från jobbet i morgon. Det känns sådär.
Jag får spendera dagen i soffan och titta på OS. Shorttrack. Det är nog ungefär vad jag orkar med.
Kommentarer
Postat av: M
Tänk att det alltid ska krångla när jag kommenterar och att det aldrig är något bra på tv när man är hemma och är sjuk. Skulle det vara det är man ändå för dålig för att uppskatta det. Nej, frisk och ledig, det är melodin. Krya på dig (o C)
Trackback
