OS - vintervarianten
Jaha, ska vi tala lite om OS då. Det tar ju slut idag och som vanligt infinner sig den lilla tomhetskänslan. Man har ju blivit kompis med Andre Pops nu och har precis fattat reglerna i curling - och så är det slut. Bara sådär.
Men livet går vidare och om två veckor kommer jag inte att ägna skidskytte en tanke längre.
Några reflektioner kring detta OS:
1. Jag gillar inte när de har OS i en annan tidszon. Det blir jobbigt. Jag fattar att det måste skifta mellan världsdelarna, men det är ändå jobbigt. Man missar mycket. Några av oss måste ju jobba också.
2. Det har varit väldigt bra tryck i nationalsångssjungandet överlag, det är bra. Kanske är vinteridrottare generallt sett bättre på att sjunga, jag jämför då närmast med till exempel fotbollslandslaget där de knappt ens orkar mima. Björn Ferry har en oväntat snygg baryton.
Jag gråter annars till de flesta nationalsånger, det är inte så noga vilken.
3. Mössan - jamen den var väl trevlig? Lite cool sådär, men jag önskar att den hade varit tillverkad av damer i någon liten fabrik i Norrland och inte av kinesiska 9-åringar på nattskiftet.
4. Längdskidåkningen har varit överlag det bästa detta OS. Jag brukar kolla på konståkningen också, men eftersom den har sänts klockan 3 på nätterna så har jag tyvärr missat denna härliga sportkitsch-godbit. Såg endast en liten snutt av paråkningen och får hålla med kommentatorn om att flickorna såg obehagligt undernärda ut i förhållande till de rätt så biffiga killarna, allt enligt principen Han 110 kg, Hon 45 kg. Men det är klart, ska han kunna kasta runt henne som en liten vante så får hon ju inte vara för tung. Men jag undrar hur de små tändstickbenen egentligen håller när de landar efter hopp och skutt...
5. Jag saknar de där udda historierna, som den om den ensamme skidåkaren från Kazakstan som hade en begagnad svensk tävlingsdräkt som han köpt på marknad i Moskva. Eller den om den 51-årige prinsen och playboyen från Mexiko (!) som kom sist i slalomen. Men det kommer kanske ett sånt program så småningom.
6. Ny upptäckt: ski-cross. Festligt, fartfyllt. Man vill testa.
Mitt bästa vinter-OS är annars Lillehammer, fantastisk produktion, bra tider och jag var dessutom mammaledig så jag kunde sitta och kolla på OS hela dagarna. Då fick man se ALLT.
Jag stickade mig en lusekofta efter det.
Jaha, får väl börja nedräkningen till London 2012 nu.
Man kanske rentav skulle ta och åka dit... nån som hänger på?
Men livet går vidare och om två veckor kommer jag inte att ägna skidskytte en tanke längre.
Några reflektioner kring detta OS:
1. Jag gillar inte när de har OS i en annan tidszon. Det blir jobbigt. Jag fattar att det måste skifta mellan världsdelarna, men det är ändå jobbigt. Man missar mycket. Några av oss måste ju jobba också.
2. Det har varit väldigt bra tryck i nationalsångssjungandet överlag, det är bra. Kanske är vinteridrottare generallt sett bättre på att sjunga, jag jämför då närmast med till exempel fotbollslandslaget där de knappt ens orkar mima. Björn Ferry har en oväntat snygg baryton.
Jag gråter annars till de flesta nationalsånger, det är inte så noga vilken.
3. Mössan - jamen den var väl trevlig? Lite cool sådär, men jag önskar att den hade varit tillverkad av damer i någon liten fabrik i Norrland och inte av kinesiska 9-åringar på nattskiftet.
4. Längdskidåkningen har varit överlag det bästa detta OS. Jag brukar kolla på konståkningen också, men eftersom den har sänts klockan 3 på nätterna så har jag tyvärr missat denna härliga sportkitsch-godbit. Såg endast en liten snutt av paråkningen och får hålla med kommentatorn om att flickorna såg obehagligt undernärda ut i förhållande till de rätt så biffiga killarna, allt enligt principen Han 110 kg, Hon 45 kg. Men det är klart, ska han kunna kasta runt henne som en liten vante så får hon ju inte vara för tung. Men jag undrar hur de små tändstickbenen egentligen håller när de landar efter hopp och skutt...
5. Jag saknar de där udda historierna, som den om den ensamme skidåkaren från Kazakstan som hade en begagnad svensk tävlingsdräkt som han köpt på marknad i Moskva. Eller den om den 51-årige prinsen och playboyen från Mexiko (!) som kom sist i slalomen. Men det kommer kanske ett sånt program så småningom.
6. Ny upptäckt: ski-cross. Festligt, fartfyllt. Man vill testa.
Mitt bästa vinter-OS är annars Lillehammer, fantastisk produktion, bra tider och jag var dessutom mammaledig så jag kunde sitta och kolla på OS hela dagarna. Då fick man se ALLT.
Jag stickade mig en lusekofta efter det.
Jaha, får väl börja nedräkningen till London 2012 nu.
Man kanske rentav skulle ta och åka dit... nån som hänger på?
Kommentarer
Postat av: Schultzes
Absolut! Dessutom tror jag väl att skidåkaren var från tatzikistan...eller är det en grekisk maträtt?
/C
Postat av: Brorsan
Man saknade Eddie the Eagle - britternas okrönte backhopparkung.
Postat av: Bloggaren själv
Ja, Eddie... han hade flaskbottnade glasögon och brittisk tandstatus och det är ett under att han överlevde.
Postat av: Staffan
Flåt! Varit borta en vecka och ligger efter i bloggläsandet (Var var vi?, kolla känd blogg).
London.... tanken har faktiskt slagit mig. Varför inte åka dit. Biljetterna är dock inte ännu släppta.
/S
Trackback
