Kung Bore och jag
Min relation till Bore är kluven. Å ena sidan snyggt och trevligt med snö, det döljer liksom osorterade rabatter och kvarglömda trädgårdsmöbler på ett trevligt och konstfärdigt sätt. Snö är liksom naturens empire-skärning, trendigt och låter samtidigt buken hänga fritt. Och en promenad i gnistrande snö en solig vinterdag eller en klar kväll, det är ju tjusigt och naturromantiskt och sportigt. Lite 50-tal. Jag vill gärna ha pjäxor av gamla sorten och islandströja som luktar får och kliar lite på halsen. Men tjockjackan duger också bra.
Å ANDRA SIDAN - skrapa bilen varje morgon stör mitt pressade tidsschema. Saltning och slut på spolarvätskan gör dessutom att min svarta Audi inte kommer till sin rätt. Jag ser konstig ut i mössa och tappar bort mina vantar. Ändå måste jag ha dem. Händerna blir torra och spruckna (eller är det handspriten?) Man svettas inne, eftersom man inte orkar skala av långkalsongerna under jeansen. Eller så har man kjol och fryser bokstavligt talat häcken av sig de 30 metrarna mellan kontoret och bilen. Det är konstigt att man blir så kall på rumpan, konstaterade Cilla och jag häromdagen när vi båda hade kjol. En teori vi hade är att det kan bero på att rumpan bara består av fett och fett isolerar inte så väldans bra. Men Cilla är smal som en sticka och har väldigt lite fett på sin rumpa och fryser ändå. Så vår teori sprack.
Slasket som uppstår efter snön är vedervärdigt. V-E-D-E-R-V-Ä-R-D-I-G-T. Men lite takdropp och sol på näsan och en talgoxe som kvittrar i björken, det är fint det.
Så jag har sammanträtt med mig själv och domen blir:
Fuck off, Kung Bore. Nu räcker det.
Å ANDRA SIDAN - skrapa bilen varje morgon stör mitt pressade tidsschema. Saltning och slut på spolarvätskan gör dessutom att min svarta Audi inte kommer till sin rätt. Jag ser konstig ut i mössa och tappar bort mina vantar. Ändå måste jag ha dem. Händerna blir torra och spruckna (eller är det handspriten?) Man svettas inne, eftersom man inte orkar skala av långkalsongerna under jeansen. Eller så har man kjol och fryser bokstavligt talat häcken av sig de 30 metrarna mellan kontoret och bilen. Det är konstigt att man blir så kall på rumpan, konstaterade Cilla och jag häromdagen när vi båda hade kjol. En teori vi hade är att det kan bero på att rumpan bara består av fett och fett isolerar inte så väldans bra. Men Cilla är smal som en sticka och har väldigt lite fett på sin rumpa och fryser ändå. Så vår teori sprack.
Slasket som uppstår efter snön är vedervärdigt. V-E-D-E-R-V-Ä-R-D-I-G-T. Men lite takdropp och sol på näsan och en talgoxe som kvittrar i björken, det är fint det.
Så jag har sammanträtt med mig själv och domen blir:
Fuck off, Kung Bore. Nu räcker det.
Kommentarer
Trackback
