Drottning Snor
Min förkylning har tagit ett fast grepp om min näsa. Jag snyter nästan oavbrutet en strid ström ur näsan, och andas flämtande med öppen mun, som en hund en varm dag (dock utan tungan hängandes utanför). Jag har förmodligen bidragit till en markant ökning av månadsomsättningen hos Dunis avdelning för pappersnäsdukar. Hoppas deras chef bjuder på tårta för att fira deras fina resultat.
Men annars mår jag bra och är på jobbet.
Jag märker dock att min snuviga uppenbarelse inte väcker några direkt varma känslor hos mina kollegor. Trots att jag spritar händerna väldigt ofta och övertydligt och alltid hostar i armvecket så backar de lite när jag kommer in i rummet. Ingen vill gärna sitta bredvid mig på lunchen, så det ser lite lustigt ut när jag sitter själv på ena sidan och de andra på rad mittemot. Platsen rakt över mig är inte heller så eftertraktad. I hissen håller några handen för munnen. Ibland på mötena sneglar nån lite menande på den gamla gulnade svininfluensa-planschen på väggen i konferensrummet.
Jag känner mig som en spetälsk. Det är bara bjällran som saknas. Och även om jag ibland lyckas få till en helt naturlig och fri andning genom näsan så tycks jag föbli Den Förkylda Drottning Snor ett bra tag till.
Därhemma ligger den lilla Snorungen i soffan och maratonkollar på How I Met Your Mother-boxen. Det är ungefär vad han orkar med, för han är lika förkyld.
Kanske skulle ansluta till honom, så kan vi snyta ikapp.
Men annars mår jag bra och är på jobbet.
Jag märker dock att min snuviga uppenbarelse inte väcker några direkt varma känslor hos mina kollegor. Trots att jag spritar händerna väldigt ofta och övertydligt och alltid hostar i armvecket så backar de lite när jag kommer in i rummet. Ingen vill gärna sitta bredvid mig på lunchen, så det ser lite lustigt ut när jag sitter själv på ena sidan och de andra på rad mittemot. Platsen rakt över mig är inte heller så eftertraktad. I hissen håller några handen för munnen. Ibland på mötena sneglar nån lite menande på den gamla gulnade svininfluensa-planschen på väggen i konferensrummet.
Jag känner mig som en spetälsk. Det är bara bjällran som saknas. Och även om jag ibland lyckas få till en helt naturlig och fri andning genom näsan så tycks jag föbli Den Förkylda Drottning Snor ett bra tag till.
Därhemma ligger den lilla Snorungen i soffan och maratonkollar på How I Met Your Mother-boxen. Det är ungefär vad han orkar med, för han är lika förkyld.
Kanske skulle ansluta till honom, så kan vi snyta ikapp.
Kommentarer
Trackback
