Barnkalas
Ibland är jag innerligt glad över att mina pojkar är i tonåren. För då slipper jag ordna barnkalas.
Jag HATADE att ordna barnkalas när mina grabbarna var små. Men jag gick ut ganska hårt och ordnade en julgransplundring när G var 4 och P 1. Jag bjöd alla barn på dagis. Jag hade aldrig ordnat ett större barnkalas förut och mindes mina egna julgransplundringar med stor glädje, och detta ville jag ge mina barn också.
Gästerna anlände. Föräldrarna var mycket snabba att langa in ungarna och sen kasta sig i bilarna och dra iväg med en rivstart. Barnen var finklädda i lackskor och små slipsar, men det dröjde inte mer än en kvart så låg det uddaskor överallt och slipsarna var sönderrivna. Jag minns att jag hade ordnat mat och planerat lekar. Kalaset skulle vara i tre timmar (bara det var ju ett misstag) men efter 45 minuter var hela programmet avverkat. Vissa barn ville inte äta maten - "Det är ÄCKLIGT" skrek nån, nån annan hade kissat på sig och i stort sett alla vägrade delta i lekarna. De sprang bara omkring och skrek med korviga strumpor och svettiga nackar. G tyckte inte det var ett dugg kul och föreslog att alla skulle gå hem efter 10 minuter. När föräldrarna väl kom för att hämta sina barn, var det en luttrad flerbarnsmor som lutade sig över mig där jag satt helt knäckt på golvet i mitt trashade vardagsrum och sa "Ett tips - man ska bara bjuda så många barn som barnet är år". Alltså 3 år - små gäster, 4 år - 4 små gäster och så vidare. En ganska bra tumregel men det var ju så dags.
Mina killar fyller år på sommaren så det har av naturliga skäl blivit ganska små kalas och ofta har man kunnat vara utomhus, det underlättar ju. En gång ordnade jag ett badkalas nere på stranden, tror det var när P fyllde 8. Inget jag rekommenderar. När alla barnen försvann ner för att bada insåg jag mitt misstag - jag skulle ju hålla koll på ungarna så att de inte kom för långt ut eller - Gud förbjude - drunknade. Det var en ovanligt varm sommardag och alla barn ville bada - det ville även tusentals andra människor, så det var inte helt lätt att hålla koll på vilka små huvuden som tillhörde vilken unge och om den ungen tillhörde vårt sällskap. Jag minns att jag stod i vattnet och skrek: "INTE FÖR LÅNGT UUUUT" i en och en halv timme. Brände mig sönder och samman på axlarna.
Numera är det bio och pizza, laserdome eller liknande som gäller. Eller till och med puben för 18-åringen. Mycket nimmt, man ger dem lite pengar, skjutsar iväg dem och de klarar sig själva. Själv kan man sjunka ner i soffan med ett glas vin och njuta.
Det är vid dessa tillfällen man gillar att vara tonårsförälder.
Jag HATADE att ordna barnkalas när mina grabbarna var små. Men jag gick ut ganska hårt och ordnade en julgransplundring när G var 4 och P 1. Jag bjöd alla barn på dagis. Jag hade aldrig ordnat ett större barnkalas förut och mindes mina egna julgransplundringar med stor glädje, och detta ville jag ge mina barn också.
Gästerna anlände. Föräldrarna var mycket snabba att langa in ungarna och sen kasta sig i bilarna och dra iväg med en rivstart. Barnen var finklädda i lackskor och små slipsar, men det dröjde inte mer än en kvart så låg det uddaskor överallt och slipsarna var sönderrivna. Jag minns att jag hade ordnat mat och planerat lekar. Kalaset skulle vara i tre timmar (bara det var ju ett misstag) men efter 45 minuter var hela programmet avverkat. Vissa barn ville inte äta maten - "Det är ÄCKLIGT" skrek nån, nån annan hade kissat på sig och i stort sett alla vägrade delta i lekarna. De sprang bara omkring och skrek med korviga strumpor och svettiga nackar. G tyckte inte det var ett dugg kul och föreslog att alla skulle gå hem efter 10 minuter. När föräldrarna väl kom för att hämta sina barn, var det en luttrad flerbarnsmor som lutade sig över mig där jag satt helt knäckt på golvet i mitt trashade vardagsrum och sa "Ett tips - man ska bara bjuda så många barn som barnet är år". Alltså 3 år - små gäster, 4 år - 4 små gäster och så vidare. En ganska bra tumregel men det var ju så dags.
Mina killar fyller år på sommaren så det har av naturliga skäl blivit ganska små kalas och ofta har man kunnat vara utomhus, det underlättar ju. En gång ordnade jag ett badkalas nere på stranden, tror det var när P fyllde 8. Inget jag rekommenderar. När alla barnen försvann ner för att bada insåg jag mitt misstag - jag skulle ju hålla koll på ungarna så att de inte kom för långt ut eller - Gud förbjude - drunknade. Det var en ovanligt varm sommardag och alla barn ville bada - det ville även tusentals andra människor, så det var inte helt lätt att hålla koll på vilka små huvuden som tillhörde vilken unge och om den ungen tillhörde vårt sällskap. Jag minns att jag stod i vattnet och skrek: "INTE FÖR LÅNGT UUUUT" i en och en halv timme. Brände mig sönder och samman på axlarna.
Numera är det bio och pizza, laserdome eller liknande som gäller. Eller till och med puben för 18-åringen. Mycket nimmt, man ger dem lite pengar, skjutsar iväg dem och de klarar sig själva. Själv kan man sjunka ner i soffan med ett glas vin och njuta.
Det är vid dessa tillfällen man gillar att vara tonårsförälder.
Kommentarer
Trackback
