Medelålderskris
Under hela vår bilresa genom Europa har C och jag diskuterat det här med att vara medelålders, "act your age", livskriser kopplat till ålder och saker som man gör nu som man aldrig gjorde när man var typ 22.
Det hela började med att en bekant undrade vad vi skulle göra på semestern.
"Vi ska bila ner till Nice, åka via Alcsace och köpa lite vin" sa vi glatt.
"Jahaja, ja lite medelålders får det ju vara" sa hon glatt.
Oh snap.
Detta satte igång en mindre lavin av åldersfunderingar hos både mig och C.
ÄR vi medelålders? Ja, tittar man i passen och på kroppen så får vi väl tillstå att det är så det ligger till, men i huvudet känns det ju inte riktigt så. Och ändå märker man mer och mer att medelåldern kryper in under skinnet.
Mina fd svärföräldrar reste ofta på bilsemester i Europa, med förkärlek till olika vindistrikt. Jag tyckte då att det var lite mossigt och oäventyrligt, men nu gör jag det själv. Och gillar det. Medelålders - check!
Men det är också så att man blir bekväm när man blir medelålders. När vi hade legat i bilkö utanför Hamburg i två timmar, så sa vi : "NÄÄ nästa gång flyger vi bannemej, detta är för drygt. Vi vet ju vilka viner vi vill ha, då kan man ju bara kontakta vingården och be dem skicka några lådor, det kan det ju vara värt."
Inte så äventyrligt och synnerligen medelålders. Och bara det att köpa hela lådor med vin...
Vi var alltså inte så intresserade av att upptäcka nya vinställen, utan körde till dem vi känner till. Vill ni provsmaka? frågades det. Merci, men nej tack, svarade vi. OM vi någon gång provsmakade så SPOTTADE vi ut vinet. Båda två. Vi skulle ju köra och man blir så tung i huvudet.
På hotellet i Eze kryllade det av barn i poolen. Vi suckade och kände att nästa gång får det bli ett barnfritt hotell. Har inte Ving såna resor? Gud vad de skriker!! Jag sa till på skarpen när några barn hade hoppat kanonkulan framför min solstol 20 gånger och skvätt vatten på mig, min handduk och min bok. Surtant, tänkte de fast på franska. Kan de inte hålla reda på sin barn?? tänkte jag och blängde på föräldrarna. Klimakteriekossa, tänkte föräldrarna, på franska (La Vache Qui Riet eller nåt sånt).
Samtidigt som man är bekväm och lite tjurig - så vill man vara frän och cool och avslappnad. Kanske tatuera sig. Kanske sluta klä upp sig när man går på kalas - ja alla kläder man har är ju av god kvalitet så de funkar i alla sammanhang. Kanske slutar med trerätters och bjuder hem på lite enkel spontanpasta på stående fot. Silver och linneduk och det där formella känns inte så fräscht längre. Blir gympaledare.
Är då medelåldern en slags trotsålder där man trotsar på alla fronter? Håller man (dvs jag) på att bli kärring och tittar snett på folk som inte gör som man tycker, men vill samtidigt ställa sig vid sidan om det som är gängse och göra lite som man vill? Fast med stil? För att man kan och har råd? Because you're worth it?
---
Sista övernattningen i Tyskland var lite jobbig. Alla som övernattat på tyskt Gasthaus vet att kuddarna, som ser så inbjudande fluffiga ut, oftast sjunker ihop till en grytlapps tjocklek när man lägger huvudet på dem och man sover inte så gott på dem.
På morgonen efter sa C:
"Ja det må vara som det vill, men på nästa resa - då ska jag ta med EGEN KUDDE!!"
Lite medelålders får det ju vara.
Det hela började med att en bekant undrade vad vi skulle göra på semestern.
"Vi ska bila ner till Nice, åka via Alcsace och köpa lite vin" sa vi glatt.
"Jahaja, ja lite medelålders får det ju vara" sa hon glatt.
Oh snap.
Detta satte igång en mindre lavin av åldersfunderingar hos både mig och C.
ÄR vi medelålders? Ja, tittar man i passen och på kroppen så får vi väl tillstå att det är så det ligger till, men i huvudet känns det ju inte riktigt så. Och ändå märker man mer och mer att medelåldern kryper in under skinnet.
Mina fd svärföräldrar reste ofta på bilsemester i Europa, med förkärlek till olika vindistrikt. Jag tyckte då att det var lite mossigt och oäventyrligt, men nu gör jag det själv. Och gillar det. Medelålders - check!
Men det är också så att man blir bekväm när man blir medelålders. När vi hade legat i bilkö utanför Hamburg i två timmar, så sa vi : "NÄÄ nästa gång flyger vi bannemej, detta är för drygt. Vi vet ju vilka viner vi vill ha, då kan man ju bara kontakta vingården och be dem skicka några lådor, det kan det ju vara värt."
Inte så äventyrligt och synnerligen medelålders. Och bara det att köpa hela lådor med vin...
Vi var alltså inte så intresserade av att upptäcka nya vinställen, utan körde till dem vi känner till. Vill ni provsmaka? frågades det. Merci, men nej tack, svarade vi. OM vi någon gång provsmakade så SPOTTADE vi ut vinet. Båda två. Vi skulle ju köra och man blir så tung i huvudet.
På hotellet i Eze kryllade det av barn i poolen. Vi suckade och kände att nästa gång får det bli ett barnfritt hotell. Har inte Ving såna resor? Gud vad de skriker!! Jag sa till på skarpen när några barn hade hoppat kanonkulan framför min solstol 20 gånger och skvätt vatten på mig, min handduk och min bok. Surtant, tänkte de fast på franska. Kan de inte hålla reda på sin barn?? tänkte jag och blängde på föräldrarna. Klimakteriekossa, tänkte föräldrarna, på franska (La Vache Qui Riet eller nåt sånt).
Samtidigt som man är bekväm och lite tjurig - så vill man vara frän och cool och avslappnad. Kanske tatuera sig. Kanske sluta klä upp sig när man går på kalas - ja alla kläder man har är ju av god kvalitet så de funkar i alla sammanhang. Kanske slutar med trerätters och bjuder hem på lite enkel spontanpasta på stående fot. Silver och linneduk och det där formella känns inte så fräscht längre. Blir gympaledare.
Är då medelåldern en slags trotsålder där man trotsar på alla fronter? Håller man (dvs jag) på att bli kärring och tittar snett på folk som inte gör som man tycker, men vill samtidigt ställa sig vid sidan om det som är gängse och göra lite som man vill? Fast med stil? För att man kan och har råd? Because you're worth it?
---
Sista övernattningen i Tyskland var lite jobbig. Alla som övernattat på tyskt Gasthaus vet att kuddarna, som ser så inbjudande fluffiga ut, oftast sjunker ihop till en grytlapps tjocklek när man lägger huvudet på dem och man sover inte så gott på dem.
På morgonen efter sa C:
"Ja det må vara som det vill, men på nästa resa - då ska jag ta med EGEN KUDDE!!"
Lite medelålders får det ju vara.
Kommentarer
Postat av: Anneli H
Jo, det är nog så.. medelålders - hur gärna vi än inte vill. Kanonbra inlägg!!
Postat av: Cristofer
Asch då. Vi har bilat ner i flera år. Vi var ju bara 32 när vi gjorde det första gången. Medelålders är nog mer att strunta i saker som faktiskt är bra. Som silvret, linneduken. Ta MC-kort istf att köra bil. Hela den där rebellgrejen som är en slags uppdatering av tonårs-frigörelsen. Jag ska fan inte vara som alla andra. Och så gör man som precis alla andra. I tonåren färgar man håret svart och lyssnar på samma alternativa musik som alla andra. I 40-årsåldern tar man mc-kort, köper sportbil, klär sig "annorlunda" (typ som 20-åringarna, fast utan deras koll) och ser precis ut som alla andra som också ändrat stil.
Själv kommer jag naturligtvis inte bli sån. Fast MC-kort vore ju kul..
Postat av: Ulrika
Nu förstår jag varför M vill skaffa MC-kort... :)
Trackback
