Skospaning-endast för sko-intresserade. O-intresserade kan sluta läsa nu.
Besökte en skoaffär idag och nöp i lite olika glads. Bruna går ju helt bort, det blir för mycket kyrkospel/filmen Troja över det. Svarta kan vara ganska okej, men samtidigt känns det som om jag har haft ett par svarta glads en gång - och det har jag ju. Och det blir det på något sätt patetiskt och jag-vill-vara-14-igen-känsla på det. Jag har nu sett ett par snygga med lite kilklack, det skulle kunna funka, men sen har ju Sara sagt att man inte får visa tårna på jobbet och när ska jag då ha dem? Jag menar, vem orkar knäppa 400 små spännen för att bara sticka till affären?
VIlket osökt för mig in på träskor. Det är ju också hett i sommar, och många har kanske ett par gåsatofflor stående redan vid terrassdörren. Jag har sett ett par silvriga som är fina, men familjen har röstat nej, till och med G som är ett modelejon menar att träskor går fetbort. Det är hittills bara min kompis Cilla på jobbet som är helt för. Men träskor är kanske inte heller riktigt passande på jobbet. Utan mer när man åker till affären och då kanske man inte ska betala 895 kr för dem utan snarare 99 kr på Maxi...
Jag minns när man fick nya träskor som barn, ett par naturfärgade var ju ett måste, men det var också viktigt att de snabbt blev så där härligt mörknade och inte såg nya ut. Därför gick man med dem i ur och skur för att de skulle få den rätta looken. Platåträskor fick jag aldrig ha, för då kunde man tydligen vricka fötterna, enligt Modern. Hon hade själv tuffa flätade träskosandaler, som hade varit helt rätt sommaren 2009. Undrar om hon har dem kvar?
Däremot har jag helt tappat kontakten med högklackat. Jag har flera klackskor som är snygga i garderoben, men på något sätt känner jag mig utklädd i dem. Men det är kanske något man får komma över. Såg SUPERhöga platåsandaletter också idag, det är lite FÖR mycket för min smak. Men en snygg kilklack gör under för benen, det har Trinny och Susanna sagt. Och kilklacksskor har jag ju några par. Får testa nästa vecka.
Jag har i alla fall fallit för en trend och köpt mig ett par höga vita Converse. Grämer mig fortfarande för att jag inte köpte ett par i USA förra året, men då var jag inte mogen för det. Vet inte om det är helt okej att en 44-åring med lätt övervikt går i Converse på jobbet, men det struntar jag faktiskt i, de är snygga och sköna och passar bra till jeans och en vit tunika. Och tårna är väl dolda.
Återkommer med funderingar kring Birkenstock och allmän skoetikett, men oavsett allting annat - FIXA ER FÖTTER NU.
Så vi andra slipper se förhårdnader och spruckna hälar i sommar.
Gäller både herrar och damer.
Okej? Okej.
Väggmålning
Dagen har gått åt till målning och P grundmålade och maskerade som ett proffs. IKEA har tjänat både en och två hackor på oss redan och vi ska tillbaka på söndag för att komplettera.
I morgon ska vi piffa i värsta Roomservice-stajl. Vi hade tänkt göra schabloner på fondväggen, men den trevlige killen på Colorama avrådde. Det är lite bra när de inte säljer grejor till en. Då vill man åka tillbaka och köpa mer nästa gång. Så paradoxalt är det faktiskt. Colorama i Helsingborg -yes I like.
P i målartagen.
Smyginvigning av rummet blir på söndag, fast färdigt blir det först när vi har fått upp den där COOOLA klädhängaren som vi ska beställa på nätet...
Helt ute
C och jag tittar förfärat på varandra.
Är det Cykelfest idag?
Är vi inte bjudna?
Är vi gamla tråkiga och ute?
Ja det är vi tydligen.
Fast det där med gamla håller inte, för våra grannar är ungefär jämnåriga, alltså är det något personligt.
VI är alltså tråkiga och ute.
Vi som är så himla trevliga??
Vi blir sura.
Hoppas det börjar regna, säger C och blandar tröstgrogg.
Jag funderar fortfarande
Igår var jag i alla fall i Manchester, eller i alla fall i Warrington som ligger en bit utanför. Levandes grant landskap med böljande fält och Jane Austen-hus-och murar och häckar utmed vägen. Och mitt i alltihop ligger en kemifabrik, mycket märkligt. Jag åkte förbi huset där Lewis Carroll, som har skrivit Alice i Underlandet, är född. Han hette egentligen Charles Dodgson, men valde Lewis Caroll som artistnamn. Jag tycker Charles Dodgson hade fungerat lika bra.
I kyrkan i Warrington finns tydligen ett fint mosaikfönster med Jesus och änglarna och Maria och allt det där, och längst ner i kanten ser man också alla figurerna i från Alice-boken, berättade Sam som körde mig från flygplatsen. Hoppas jag får se det nån gång.
Gjorde följande iakttagelser: på businessflygen är kvinnor i klar minoritet. 90% är män av skiftande ålder, stil och karaktär. Vi har affärsresenären i kostym och carry-on-bag som PRECIS passar in i hatthyllan. (om man pressar på riktigt riktigt mycket. För vem orkar checka in bagaget?).
Sen är det de lite mer slafsiga männen (resemontörer?) som alltid kommenterar alla kvinnor som går förbi - tror de inte vi hör? eller är det det som är meningen kanske? We are NOT amused OR flattered! Ofta är en eller fler i sällskapet lite på lyset. De somnar på planet och inte sällan snarkas det också.
Vi har de yngre killarna som är iförda låga jeans opch kavaj och I-pod och jobbar kanske med marknadsföring. Eller vill se ut som om de gjorde det i alla fall.
Man kan se äldre farbröder som av skrynklorna på byxorna att döma ser ut som de lever och bor på flygplatserna och förmodligen har mer bonuspoäng än vad nånsin kommer att hinna göra av med.
Jag undrar - VAR ÄR ALLA KVINNOR? Är det generellt sett så att kvinnor inte reser lika mycket och varför är det så? Är det så att tävlingen Den-Som-Har-Flest-Resdagar-När-Han-Dör-Vinner endast är öppen för män? Teori, någon?
******
I tisdags hade C och jag 4-årig bröllopsdag. Känns som om det var igår vi gifte oss. Tiden går fort när man har roligt. Jag gav honom en gullig liten bok om kärlek och Eddie Izzard-biljetter (som han i och för sig är med och betalar) och jag fick ett fint armband som jag hade önskat mig. Lovely.
Jag gillar verkligen att vara gift med C. Det är mitt bästa.
Slutbloggat?
Detta är dessutom inlägg nr 287 sen augusti 2007.
Jag får fundera på saken.
