En strut karameller
Jag har infört en ny grej på mitt kontor. En stor skål full med M&M står på mitt lilla sidebord. Gissa om man får många kompisar när folk väl har insett att det finns en skål bjudgodis!
När blodsockerhalten faller framåt tre-tiden är det både en och annan som sticker in huvudet och frågar: Får man ta? Ofta stannar de kvar och småsnackar lite också och det tycker ju übersociala jag är väldigt trevligt.
Hittills har jag själv lyckats hålla mig ifrån skålen ganska bra - den står ju en bit ifrån mig och jag vill ju inte att godiset ska ta slut när nu mitt rum blivit en sån härlig träffpunkt och jag har blivit populära karamelltjejen.
Det är väldigt olika hur många M&Ms folk tar. Någon tar en grabbnäve lite hipp som happ, Cilla tar en i taget och en person plockar nogsamt ut en av varje färg. En kollega med lätt bacillskräck avstår och tycker det är lite äckligt att folk går och krafsar i skålen med sina tangentbordssvettiga fingrar. Men häromdagen kom självaste koncernchefen och stack in huvudet för att -som han sa - "kolla läget". Jag såg dock att blickarna drogs mot den härliga skålen och han var inte sen att plocka åt sig några stycken när erbjudandet kom. Jag tror han tog två gånger rentutav.
Så om inte annat har jag nu finbaciller i karamellskålen!
När blodsockerhalten faller framåt tre-tiden är det både en och annan som sticker in huvudet och frågar: Får man ta? Ofta stannar de kvar och småsnackar lite också och det tycker ju übersociala jag är väldigt trevligt.
Hittills har jag själv lyckats hålla mig ifrån skålen ganska bra - den står ju en bit ifrån mig och jag vill ju inte att godiset ska ta slut när nu mitt rum blivit en sån härlig träffpunkt och jag har blivit populära karamelltjejen.
Det är väldigt olika hur många M&Ms folk tar. Någon tar en grabbnäve lite hipp som happ, Cilla tar en i taget och en person plockar nogsamt ut en av varje färg. En kollega med lätt bacillskräck avstår och tycker det är lite äckligt att folk går och krafsar i skålen med sina tangentbordssvettiga fingrar. Men häromdagen kom självaste koncernchefen och stack in huvudet för att -som han sa - "kolla läget". Jag såg dock att blickarna drogs mot den härliga skålen och han var inte sen att plocka åt sig några stycken när erbjudandet kom. Jag tror han tog två gånger rentutav.
Så om inte annat har jag nu finbaciller i karamellskålen!
Kommentarer
Postat av: Ullisen
Hmm, känns lite mellanstadieaktigt, som när man ( ja inte jag då) bjöd på godis för att få kompisar. Du är ju populära tjejen redan utan godis :-)
Trackback
