Min stora feta grekiska resa
Nu har vi kommit hem från Lefkas. Från ett Grekland som nästan var svalare än Sverige, men det också bero på att jag sitter instängd i ett kontor med jobbkläder och hör min granne prata sin jobbiga päron-skånska, istället för att ligga på en brygga och höra Medelhavet klucka...
Förra måndagen gav vi oss av, C och jag, efter en stressig men rolig helg som innefattade ett traditionellt midsommarfirande, ett 50-årskalas, en 18-håls golfrunda med vidhängande lunch samt en grillkväll för 8 vuxna och 5 barn senare samma dag. För att inte tala om en turbulent vår på alla sätt...
Så det var ganska skönt att äntligen komma till Kastrup... bara för att konstatera att kön till incheckningen var jättelång trots att det var en halvtimme kvar innan den skulle öppna ( det gick fortare att köra än vi tänkt, annars skulle vi väl aldrig varit så tidiga.. eller JAG ska jag kanske säga). Men eftersom vi anser oss vara Vana Resenärer gick vi och checkade in på automaterna och slapp därmed de långa köerna. En dansk farbror följde efter oss och vi log lite i hemligt samförstånd men avstod från att göra Losers-tecknet när vi gick förbi alla de andra.
Jag tror vi båda somnade innan planet hann lyfta och sov nästan hela vägen sådär snyggt med öppen mun och liten dregelsträng ner på axeln... Väl landade i Grekland föstes vi upp på buss av käcka guider. Charterresor är som boskapstransporter i vissa delar, i alla fall på flygplatserna. På vår buss fanns bl a den danska familjen bestående av mormor som var en skinntorr liten rökhes tant som styrde och ställde, en morfar som verkade helt borta samt tunn blek hunsad mamma till tre rödhåriga barn och en tjock, kepsprydd fader till barnen som hette BO. Det hörde vi för hans svärmor skrek hela tiden på honom "BO nu ska du bara komme og sidde her" " BO kom saa", "Hvad laver du BO".
Det var mörkt så vi såg knappt nånting och busschauffören körde som om han hade en pistol i nacken - varför kör de alltid buss som vettvillingar på såna ställen? Alla greker kör som vettvillingar förresten, kör gärna om i uppförsbacke och kurva samtidigt som barnen står och hänger ut genom fönstren medan pappan kör, röker och pratar mobil samtidigt. Det fattar vi inte alls, vi ordentliga svenskar. De kan väl spänna fast barnen i alla fall.
Plötsligt stannade bussen och vi hoppade av in the middle of nowhere (som tur var skulle inte BO och hans familj av där). In klev vi i vad som såg ut som en oansenlig byggnad och WOW världens glaspanorama och ett superflott hotell låg framför oss. Jag måste säga att det är inte ofta ett hotell lever upp till förväntningarna jämfört med de bilder som finns på hemsidor eller hos resebyrån, men detta var verkligen läckert och överträffade på sätt och vis bilderna. Ni kan själv kolla på hemsidan http://www.ionianblue.gr/en/. Rummen var stora och fina med sköna sängar och en liten terrass med havsutsikt, ja alla rum har havsutsikt på detta hotell. På terrassen fanns inte de vanliga plaststolarna som klibbar fast vid låren utan en slags divan med en skön tjock madrass och där kunde man ligga och läsa eller bara titta på havet och bergen. Hotellet är byggt i nivåer i en brant sluttning vilket ger en makalös utsikt från översta planet- näst längst ner ligger en eternity-pool som är säkert 40 meter lång och längst ner vid havet har de byggt en liten träkaj med solstolar och stege ner i havet. Toppen!
Frukosten var stor och bra och jag som i vanliga fall inte äter youghurt proppade i mig FET grekisk youghurt med honung och valnötter. I matsalen pågick en maktkamp mellan tjejen som var hovmästare och en äldre man som nog tyckte att han egentligen borde fått bestämma. Vi brukade avsluta frukosten med en croissant som vi doppade i Nutella... MEN sen ska sägas att vi faktiskt tränade på gymmet en förmiddag när det regnade och fyra kvällar promenerade vi 5 km in till Nidri som är närmsta stad... så det gick väl på ett ut.
Det bodde inte så många svenskar på vårt hotell, men vi hade ganska bra koll på de flesta. Glada Killen - en alldaglig killen med kulmage och lite för stora glasögon, var där med sin mycket söta flickvän, vilket gjorde att han såg själaglad ut från morgon till kväll och inte visste hur väl han ville sin flickvän.Göteborgarna -en familj med föräldrar i vår ålder och två tonårskillar, där mammans första replik var: "Vilken fin pool! Då går jag upp och jobbar lite". De pratade mycket i telefon och hade matchande Foppa-tofflor. Sen var det Stekarna, ett killgäng i 20-årsåldern från Stockholm som nog egentligen hade velat hamna lite närmare Nidri där man kunde festa hela natten, men som när de väl orkat masa sig ner till poolen brukade tävla i vem som kunde dyka längst när de inte rökte eller sov eller berättade historier som de höhöhö-killskrattade åt. Vi hade Fotbollskillen och hans sura tjej - en kille som C trodde var en känd fotbollsspelare från Allsvenskan. Sista dan frågade C honom men det var inte den han trodde. Tvillingarna - två systrar i 30-årsåldern, bleka och lika som bär och liksom så där osunt ihopkopplade, delade all mat exakt lika och satt mest och läste under en parasoll. Sen hade vi Mystiska Familjen - pappa som gick klädd i svarta långbyxor och skjorta de första dagarna och såg mycket proper och stel ut, mamma som rörde sig långsamtlångsamt och aldrig badade och dottern, kanske 12, som var lite knubbig men simmade som en glad säl i poolen. Jag hade stort bry med varifrån de kom och vad de jobbade med och vad som var felet med mamman, men jag lär aldrig få svar på detta.Sen hade vi de tjocka finnarna som låg som två stora vita vetedegar i solen hela dagen men som på sin höjd blev lite rosiga om kinderna. Ryssarna där mamman hade silikonbröst vilket hon gärna exponerade genom att sola topless medan pappan läste ryska tidningar under parasollen. Där var också en del greker, amerikaner, australiensare, tyskar, engelsmän, italienare...
Personalen var vänlig men kass på engelska, i receptionen fick de nåt panikartat i blicken så fort vi närmade oss för de kunde verkligen inte svara på engelska även om de till viss del förstod vad vi sa. Om man sa Thank You kunde man få svar som How are you tillbaka...
Dagarna tillbringade vi med att titta på folk, bada, läsa - jag läste Obamas självbiografi - LÄS DEN!! och Fallen av Joyce Carol Oates, bra men inte så lättsmält precis. C klämde inte mindre än 5 böcker, bra jobbat! Vi solade och solade och C ser mer sydländsk ut än någonsin och jag är själv osedvanligt nöjd med min bränna. På kvällarna promenerade vi in till Nidri där Aristoteles Onassis står staty. Jag försökte lokalisera Skorpios varje kväll, men jag pekade ut olika öar varje gång och C bara skakade på huvudet. Han tyckte inte det var så viktigt trots att Jackie O gifte sig med Onassis på den ön. I övrigt är Nidri en typisk turistort med krimskrams och badleksaker och flipflops i all världens färger och mönster utanför varje affär, bil- och moppeuthyrningsfirmor och dammiga spritbutiker och sen ett band av restauranger med Typical Greek Food nere vid hamnen. På stället där Ving hade välkomstmöte (som vi inte gick på) satt varje kväll massor med skandinaver och såg rädda ut, de vågade kanske inte gå någon annanstans.
En dag hyrde vi bil och körde runt ön och besökte bland annat en fantastisk vit stenstrand, som hade fått Fideli i Vita Stenen att löpa amok totalt. Man fick klättra ner några hundra trappsteg och sen var man där, liksom en utgrävd halv jättegrotta med turkost vatten. Fullt med folk och solstolar och gamla övervintrade hippisar som sålde dricka, men väldigt fint ändå. Många grekiska familjer var där och badade. Jag noterade att grekiska mammor är mycket coola med barnen när de badar: de snyter dem, ger dem en örfil, förmanar dem och sen får vilken 5-åring som helst ge sig ut i vågorna trots att de inte bottnar, medan mammorna sätter sig och röker och pratar med sina väninnor en bit upp.
Svenska mammor står i vattenbrynet och ropar akta dig och intesålångt ut! hela dagen, alltid beredd med solcremen (solskyddsfaktor 60+) i handen och har fullt sjå med att hålla in magen, trots att hon detta året köpte den breda bikinibyxan, och släpper aldrig barnet med blicken. Grekiska mammor har minimala trekantsbikinis oavsett hur de ser ut och tittar knappt upp när barnen kommer upp ur vattnet för att äta lite popcorn.
Igår reste vi hem och fick återigen finna oss i att bli fösta som kossor hit och dit av beskäftiga guider i gabardinkjol och obekväma pumps. Flygplatsen var ganska liten och folk satt tätt packade i avgångshallen och jag hade stor lust att ställa till nån slags spontan-flashmob där vi alla skulle utbryta i dans och sång och sen skulle det hamna som en sån där lyckopillerfilm på Youtube... men vi hade ju inte övat och C tyckte jag var lite pinsam. Vi åt sötsöt choklad och tittade på en farbror som oavbrutet stirrade på TV-skärmen för att inte missa boardingen. Vi som ju är Vana Resenärer insåg att vi nog skulle se med blotta ögat när det var dags att gå ombord eftersom det fanns 3 utgångar och alla var i samma hall som vi satt i.
Hem kom vi och nu är det jobbjobb i tre veckor innan vi blir lediga igen. Nu ska vi ta tag i Projekt Terrass och spela golf och jag har bestämt mig för att det inte behöver hända tusen saker eller fixas och donas - vi ska fortsätta ha en skön sommar bara oavsett om vi jobbar eller ej.
Och lite bloggning blir det också tror jag bestämt. See ya!
Vid poolen. Mina fötter till höger!
Förra måndagen gav vi oss av, C och jag, efter en stressig men rolig helg som innefattade ett traditionellt midsommarfirande, ett 50-årskalas, en 18-håls golfrunda med vidhängande lunch samt en grillkväll för 8 vuxna och 5 barn senare samma dag. För att inte tala om en turbulent vår på alla sätt...
Så det var ganska skönt att äntligen komma till Kastrup... bara för att konstatera att kön till incheckningen var jättelång trots att det var en halvtimme kvar innan den skulle öppna ( det gick fortare att köra än vi tänkt, annars skulle vi väl aldrig varit så tidiga.. eller JAG ska jag kanske säga). Men eftersom vi anser oss vara Vana Resenärer gick vi och checkade in på automaterna och slapp därmed de långa köerna. En dansk farbror följde efter oss och vi log lite i hemligt samförstånd men avstod från att göra Losers-tecknet när vi gick förbi alla de andra.
Jag tror vi båda somnade innan planet hann lyfta och sov nästan hela vägen sådär snyggt med öppen mun och liten dregelsträng ner på axeln... Väl landade i Grekland föstes vi upp på buss av käcka guider. Charterresor är som boskapstransporter i vissa delar, i alla fall på flygplatserna. På vår buss fanns bl a den danska familjen bestående av mormor som var en skinntorr liten rökhes tant som styrde och ställde, en morfar som verkade helt borta samt tunn blek hunsad mamma till tre rödhåriga barn och en tjock, kepsprydd fader till barnen som hette BO. Det hörde vi för hans svärmor skrek hela tiden på honom "BO nu ska du bara komme og sidde her" " BO kom saa", "Hvad laver du BO".
Det var mörkt så vi såg knappt nånting och busschauffören körde som om han hade en pistol i nacken - varför kör de alltid buss som vettvillingar på såna ställen? Alla greker kör som vettvillingar förresten, kör gärna om i uppförsbacke och kurva samtidigt som barnen står och hänger ut genom fönstren medan pappan kör, röker och pratar mobil samtidigt. Det fattar vi inte alls, vi ordentliga svenskar. De kan väl spänna fast barnen i alla fall.
Plötsligt stannade bussen och vi hoppade av in the middle of nowhere (som tur var skulle inte BO och hans familj av där). In klev vi i vad som såg ut som en oansenlig byggnad och WOW världens glaspanorama och ett superflott hotell låg framför oss. Jag måste säga att det är inte ofta ett hotell lever upp till förväntningarna jämfört med de bilder som finns på hemsidor eller hos resebyrån, men detta var verkligen läckert och överträffade på sätt och vis bilderna. Ni kan själv kolla på hemsidan http://www.ionianblue.gr/en/. Rummen var stora och fina med sköna sängar och en liten terrass med havsutsikt, ja alla rum har havsutsikt på detta hotell. På terrassen fanns inte de vanliga plaststolarna som klibbar fast vid låren utan en slags divan med en skön tjock madrass och där kunde man ligga och läsa eller bara titta på havet och bergen. Hotellet är byggt i nivåer i en brant sluttning vilket ger en makalös utsikt från översta planet- näst längst ner ligger en eternity-pool som är säkert 40 meter lång och längst ner vid havet har de byggt en liten träkaj med solstolar och stege ner i havet. Toppen!
Frukosten var stor och bra och jag som i vanliga fall inte äter youghurt proppade i mig FET grekisk youghurt med honung och valnötter. I matsalen pågick en maktkamp mellan tjejen som var hovmästare och en äldre man som nog tyckte att han egentligen borde fått bestämma. Vi brukade avsluta frukosten med en croissant som vi doppade i Nutella... MEN sen ska sägas att vi faktiskt tränade på gymmet en förmiddag när det regnade och fyra kvällar promenerade vi 5 km in till Nidri som är närmsta stad... så det gick väl på ett ut.
Det bodde inte så många svenskar på vårt hotell, men vi hade ganska bra koll på de flesta. Glada Killen - en alldaglig killen med kulmage och lite för stora glasögon, var där med sin mycket söta flickvän, vilket gjorde att han såg själaglad ut från morgon till kväll och inte visste hur väl han ville sin flickvän.Göteborgarna -en familj med föräldrar i vår ålder och två tonårskillar, där mammans första replik var: "Vilken fin pool! Då går jag upp och jobbar lite". De pratade mycket i telefon och hade matchande Foppa-tofflor. Sen var det Stekarna, ett killgäng i 20-årsåldern från Stockholm som nog egentligen hade velat hamna lite närmare Nidri där man kunde festa hela natten, men som när de väl orkat masa sig ner till poolen brukade tävla i vem som kunde dyka längst när de inte rökte eller sov eller berättade historier som de höhöhö-killskrattade åt. Vi hade Fotbollskillen och hans sura tjej - en kille som C trodde var en känd fotbollsspelare från Allsvenskan. Sista dan frågade C honom men det var inte den han trodde. Tvillingarna - två systrar i 30-årsåldern, bleka och lika som bär och liksom så där osunt ihopkopplade, delade all mat exakt lika och satt mest och läste under en parasoll. Sen hade vi Mystiska Familjen - pappa som gick klädd i svarta långbyxor och skjorta de första dagarna och såg mycket proper och stel ut, mamma som rörde sig långsamtlångsamt och aldrig badade och dottern, kanske 12, som var lite knubbig men simmade som en glad säl i poolen. Jag hade stort bry med varifrån de kom och vad de jobbade med och vad som var felet med mamman, men jag lär aldrig få svar på detta.Sen hade vi de tjocka finnarna som låg som två stora vita vetedegar i solen hela dagen men som på sin höjd blev lite rosiga om kinderna. Ryssarna där mamman hade silikonbröst vilket hon gärna exponerade genom att sola topless medan pappan läste ryska tidningar under parasollen. Där var också en del greker, amerikaner, australiensare, tyskar, engelsmän, italienare...
Personalen var vänlig men kass på engelska, i receptionen fick de nåt panikartat i blicken så fort vi närmade oss för de kunde verkligen inte svara på engelska även om de till viss del förstod vad vi sa. Om man sa Thank You kunde man få svar som How are you tillbaka...
Dagarna tillbringade vi med att titta på folk, bada, läsa - jag läste Obamas självbiografi - LÄS DEN!! och Fallen av Joyce Carol Oates, bra men inte så lättsmält precis. C klämde inte mindre än 5 böcker, bra jobbat! Vi solade och solade och C ser mer sydländsk ut än någonsin och jag är själv osedvanligt nöjd med min bränna. På kvällarna promenerade vi in till Nidri där Aristoteles Onassis står staty. Jag försökte lokalisera Skorpios varje kväll, men jag pekade ut olika öar varje gång och C bara skakade på huvudet. Han tyckte inte det var så viktigt trots att Jackie O gifte sig med Onassis på den ön. I övrigt är Nidri en typisk turistort med krimskrams och badleksaker och flipflops i all världens färger och mönster utanför varje affär, bil- och moppeuthyrningsfirmor och dammiga spritbutiker och sen ett band av restauranger med Typical Greek Food nere vid hamnen. På stället där Ving hade välkomstmöte (som vi inte gick på) satt varje kväll massor med skandinaver och såg rädda ut, de vågade kanske inte gå någon annanstans.
En dag hyrde vi bil och körde runt ön och besökte bland annat en fantastisk vit stenstrand, som hade fått Fideli i Vita Stenen att löpa amok totalt. Man fick klättra ner några hundra trappsteg och sen var man där, liksom en utgrävd halv jättegrotta med turkost vatten. Fullt med folk och solstolar och gamla övervintrade hippisar som sålde dricka, men väldigt fint ändå. Många grekiska familjer var där och badade. Jag noterade att grekiska mammor är mycket coola med barnen när de badar: de snyter dem, ger dem en örfil, förmanar dem och sen får vilken 5-åring som helst ge sig ut i vågorna trots att de inte bottnar, medan mammorna sätter sig och röker och pratar med sina väninnor en bit upp.
Svenska mammor står i vattenbrynet och ropar akta dig och intesålångt ut! hela dagen, alltid beredd med solcremen (solskyddsfaktor 60+) i handen och har fullt sjå med att hålla in magen, trots att hon detta året köpte den breda bikinibyxan, och släpper aldrig barnet med blicken. Grekiska mammor har minimala trekantsbikinis oavsett hur de ser ut och tittar knappt upp när barnen kommer upp ur vattnet för att äta lite popcorn.
Igår reste vi hem och fick återigen finna oss i att bli fösta som kossor hit och dit av beskäftiga guider i gabardinkjol och obekväma pumps. Flygplatsen var ganska liten och folk satt tätt packade i avgångshallen och jag hade stor lust att ställa till nån slags spontan-flashmob där vi alla skulle utbryta i dans och sång och sen skulle det hamna som en sån där lyckopillerfilm på Youtube... men vi hade ju inte övat och C tyckte jag var lite pinsam. Vi åt sötsöt choklad och tittade på en farbror som oavbrutet stirrade på TV-skärmen för att inte missa boardingen. Vi som ju är Vana Resenärer insåg att vi nog skulle se med blotta ögat när det var dags att gå ombord eftersom det fanns 3 utgångar och alla var i samma hall som vi satt i.
Hem kom vi och nu är det jobbjobb i tre veckor innan vi blir lediga igen. Nu ska vi ta tag i Projekt Terrass och spela golf och jag har bestämt mig för att det inte behöver hända tusen saker eller fixas och donas - vi ska fortsätta ha en skön sommar bara oavsett om vi jobbar eller ej.
Och lite bloggning blir det också tror jag bestämt. See ya!
Vid poolen. Mina fötter till höger!
Dagens tokiga fakta
VI minns väl alla Famljen Macahan? Och jag var väl inte ensam om att vara hemligt kär i Luke och ha en stor plansch på honom i mitt flickrum? Jag tillhörde då inte Vargtass's hängivna fanskara. Luke var ju så mycket härligare.
När man fick veta att Bruce Boxleitner, som spelade Luke, i verkligheten var gift med tjejen som spelade hans syster (vad hette hon? Har glömt men hon blev alltid ihop med psykopat-mormoner och sånt) ja då tog det ett tag innan man hämtade sig. Men vi kom över det.
En annan toppenserie var ju Lilla Huset på Prärien. Jag kan skryta med att jag läste alla Laura Ingalls böcker innan serien kom, men det var ju jättebra och sorgligt även på TV. Minns ännu hur jag satt i soffan hemma hos Gunilla Lundströms mormor och tittade och vi tjöt allihop och Gunillas mormor sa: "Dä ä så en kan VRÖLA åt'et" och snöt sig så det brakade.
Nu läser jag i dag på Aftonbladet.se följande:
Melissa Gilbert, som spelade Laura Ingalls i Lilla Huset är numera gift med - BRUCE BOXLEITNER!
DET känns ju heltokigt. Undrar om Zeb tittar förbi nån gång...
Laura + Luke = sant.
När man fick veta att Bruce Boxleitner, som spelade Luke, i verkligheten var gift med tjejen som spelade hans syster (vad hette hon? Har glömt men hon blev alltid ihop med psykopat-mormoner och sånt) ja då tog det ett tag innan man hämtade sig. Men vi kom över det.
En annan toppenserie var ju Lilla Huset på Prärien. Jag kan skryta med att jag läste alla Laura Ingalls böcker innan serien kom, men det var ju jättebra och sorgligt även på TV. Minns ännu hur jag satt i soffan hemma hos Gunilla Lundströms mormor och tittade och vi tjöt allihop och Gunillas mormor sa: "Dä ä så en kan VRÖLA åt'et" och snöt sig så det brakade.
Nu läser jag i dag på Aftonbladet.se följande:
Melissa Gilbert, som spelade Laura Ingalls i Lilla Huset är numera gift med - BRUCE BOXLEITNER!
DET känns ju heltokigt. Undrar om Zeb tittar förbi nån gång...
Laura + Luke = sant.
KAM-markören
För er som inte kunnat sova av nyfikenhet, så kan jag berätta att jag köpte KAMMAR på Ö&B.
Jag var på sommarfest med Kammarkören i lördags och hade helgen innan varit på annan fest där det sjöngs och spelades på kam. Sången var dessutom på danska så det passade ju som hand i handske när det var KAMmarkörens tur att ha fest i Danmark.
18 kammar köpte jag. Två 9-pack a 19.90. Smörpapper hade jag själv, men annars fanns det garanterat också.
Kamspelning är ganska underskattat, det kittlar på läppen men låter starkt och bra. C är musikdirektör och spelade snyggt och seriöst.
Calle jobbade bara med pappret.
Roligt värre var det i alla fulla fall.
Jag skrattar mig fördärvad åt Calles buskis-keps. Agge gör en rolig min alt rensar tänderna. Eller både och. Vi lär aldrig få veta.
Jag var på sommarfest med Kammarkören i lördags och hade helgen innan varit på annan fest där det sjöngs och spelades på kam. Sången var dessutom på danska så det passade ju som hand i handske när det var KAMmarkörens tur att ha fest i Danmark.
18 kammar köpte jag. Två 9-pack a 19.90. Smörpapper hade jag själv, men annars fanns det garanterat också.
Kamspelning är ganska underskattat, det kittlar på läppen men låter starkt och bra. C är musikdirektör och spelade snyggt och seriöst.
Calle jobbade bara med pappret.
Roligt värre var det i alla fulla fall.
Jag skrattar mig fördärvad åt Calles buskis-keps. Agge gör en rolig min alt rensar tänderna. Eller både och. Vi lär aldrig få veta.
1-0 till Gud
Humanisterna är ett gäng som inte tror på Gud. Man skulle kunna säga att de är ateister.
Nu har de startat en kampanj som heter "Gud finns nog inte".
NOG?!
De vågar inte gå hela vägen utan garderar sig. För tänk om...
Med andra ord: dagens största brasklapp.
Nu har de startat en kampanj som heter "Gud finns nog inte".
NOG?!
De vågar inte gå hela vägen utan garderar sig. För tänk om...
Med andra ord: dagens största brasklapp.
Ett besök på Ö&B
Jag har idag besökt Ö&B på jakt efter en speciell sak, som jag ska berätta mer om under helgen.
Det är ju ett helt vansinnigt ställe. Det befolkas till största delen av folk med lustiga huvudbonader, varav alla inte luktar jättegott. Men det är kanske just därför de är där, det finns ju gott om AfterShave att köpa. Den står precis vid sidan om hundmaten.
Det finns nog ingen annan affär där man kan hitta julknäckebröd i juni, parfymen Date (den blå, som alla tuffa tjejer hade), kroatiska konserver, sticksågar, ridstövlar och Jiffy-pärmar i en salig blandning.
Minns ni när det hette Försvarets Överskottslager och man kunde fynda snuskburkar, skepparkavajer som stod emot både blåst och väta bättre än regnställ, nödkonserver och avlagda militärcyklar. Jag vet inte om det var så mycket bättre förr, men det luktar i alla fall likadant på Ö&B som det gjorde på Överskottslagret. Och man köper, nu som då, alltid saker man inte behöver. Jag köpte - förutom det jag verkligen skulle ha - klädnypor och flingor.
Det kändes lite som att handla på... IKEA?
Det är ju ett helt vansinnigt ställe. Det befolkas till största delen av folk med lustiga huvudbonader, varav alla inte luktar jättegott. Men det är kanske just därför de är där, det finns ju gott om AfterShave att köpa. Den står precis vid sidan om hundmaten.
Det finns nog ingen annan affär där man kan hitta julknäckebröd i juni, parfymen Date (den blå, som alla tuffa tjejer hade), kroatiska konserver, sticksågar, ridstövlar och Jiffy-pärmar i en salig blandning.
Minns ni när det hette Försvarets Överskottslager och man kunde fynda snuskburkar, skepparkavajer som stod emot både blåst och väta bättre än regnställ, nödkonserver och avlagda militärcyklar. Jag vet inte om det var så mycket bättre förr, men det luktar i alla fall likadant på Ö&B som det gjorde på Överskottslagret. Och man köper, nu som då, alltid saker man inte behöver. Jag köpte - förutom det jag verkligen skulle ha - klädnypor och flingor.
Det kändes lite som att handla på... IKEA?
Komihåg-lappar
Egentligen borde man spara sina gamla komihåg-lappar. Hittade en skrynklig gammal lapp i en väska där det stod:
- Bauhaus
- Bruna sandaletter - höga?
- Fotcreme
- Komihåg att hämta boken!
- Ring K
Och det stämmer ganska precis med den lapp jag just var i färd med att skriva!
Vad säger detta oss.
Att jag är en vanemänniska som alltid gör samma saker?
Att jag glömmer det jag ska göra trots lappen?
Eller att jag aldrig blir färdig?
Nu kunde jag bara enkelt lägga till "hämta G:s byxor på Brothers" och återanvända samma lapp. Recycling när den är som bäst.
Jag har kanske en affärsidé här? Förtryckta lappar, kan ju även funka på temat inköpslistorm, typ Mjölk, Bröd, Smör, Ost och sen fyller man på själv med resten. Har ni förslag på andra saker som ofta förekommer på era lappar så kanske jag jobbar vidare med min affärsidé? Komihåg var ni läste det först!
Eller så använder jag min kära svärfars koncept. När han går och handlar säger familjesägnen att han har en inköpslapp med sig och på den står det:
MIDDAG
That´s it. Genialt i sin enkelhet.
Ute i kylan och värmen
Helsingborgs Dagblad har gjort slut med mig.
Jag hoppas det beror på att de ska spara och lägga om tidningens upplägg, så som de själva sa, men det kan ju också bero på att de inte tycker jag platsar längre. Hursomhelst så känner jag att den lilla bloggkramp som jag haft under våren faktiskt har släppt lite i och med detta. Som jag skrev på Twitter, tur att man inte försörjer sig som skribent. Jag har lite svårt att skriva på kommando.
En sommarspaning:
promenerade genom vårt lilla fiskeläge i söndags (typ en gata med strandnära gamla låga fiskarhus) och kastade en blick in ett av husen. I köket stod en kvinna, iklädd bikini och med farligt malignt rödbrända axlar och SLET för att få upp en bag-in-box.
Det är väl ett sommartecken som heter duga?
Jag hoppas det beror på att de ska spara och lägga om tidningens upplägg, så som de själva sa, men det kan ju också bero på att de inte tycker jag platsar längre. Hursomhelst så känner jag att den lilla bloggkramp som jag haft under våren faktiskt har släppt lite i och med detta. Som jag skrev på Twitter, tur att man inte försörjer sig som skribent. Jag har lite svårt att skriva på kommando.
En sommarspaning:
promenerade genom vårt lilla fiskeläge i söndags (typ en gata med strandnära gamla låga fiskarhus) och kastade en blick in ett av husen. I köket stod en kvinna, iklädd bikini och med farligt malignt rödbrända axlar och SLET för att få upp en bag-in-box.
Det är väl ett sommartecken som heter duga?
