Nattvandring
Har anmält mig som nattvandrare i vår lilla by. Gick första rundan i fredags kväll.
Det är konstigt det där, antingen tycks byborna tror att inget händer här - eller så tror man att det är rena Sodom&Gomorra med knark på toppen... Sanningen är väl nånstans mitt emellan. Att det hängs på skolan och stranden är i nog för sig inget nytt, men vi har förstått att en del Mindre Trevliga Element som Ölbilen och folk med tillgång till knark har rört sig ut till oss eftersom de blir störda i sina aktivtieter inne i stan. Lika bra att störa dem här också.
Jag bestämde mig för att bli Nattvandrare av flera skäl. Dels är jag ju själv morsa till ett äventyrligt utegångsfår och då vill jag veta lite mer om vad som egentligen händer därute. Samtidigt minns jag själv de där långa sommarkvällarna då man hängde med kompisar när man var i 13-årsåldern, det var härligt och kul och det måste väl även våra barn få göra? Men just för att han ska kunna vara ute måste jag ha lite bättre koll. För världen är annorlunda idag.
Jag inser också att ju fler vuxna vi är som vågar ta vuxenansvar desto bättre är det. Det handlar inte om att skälla eller förmana eller förbjuda, utan snarare om att finnas där och också kanske förmedla något om vad som är rätt och fel på ett bra sätt. Jag kan inte döma de 17-åringar som sitter och grillar och dricker ölbils-öl nere på stranden för att de gör det, men jag kanske kan uppmana dem att städa upp efter sig. Och vi kan kanske se om någon har fått lite för mycket i sig eller prata med nån som behöver det. De flesta ungdomar bemöter en bra och en del vill prata mycket. Om det sen är den röda jackan som gör det eller bara att det är någon vuxen som är där, det vet jag inte.
Läste en intressant artikel i Svenskan som handlade just om detta - att vi inte bara kan låta ungdomarna skapa sina egna regler och normer, vi måste våga vara vuxna och stå för våra värderingar och säga till när det blir fel och går överstyr. Vi kanske måste våga lägga oss i mer? Ibland känns det som om vi 60-talister var väldigt bra som småbarnsföräldrar men vi är inte lika vassa som tonårsföräldrar... en finnig tjurig och onåbar ungdom passar inte riktigt in i våra välordnade liv. Och vi är ju själva tonåringar typ... eller?
Ska tydligen komma en bok i ämnet till hösten, jag ska försöka läsa den då.
Jag tycker det är svårt att prata med ungdomar och känner mig inte helt bekväm i min nattvandrarjacka. Men jag kan ju inte ducka för ansvaret om jag nu är kritisk till hur vi som vuxna bemöter- eller snarare INTE bemöter ungdomar.
Och jag tror det gör skillnad.
Jag hoppas det gör skillnad.
Sen är jag absolut ingen supermamma, jag är ofta en ganska kass morsa tycker jag. Vilket även Utegångsfåret tycker trots att han har mer frihet än vad han förtjänar och egentligen borde ha.
Men jag hoppas det blir folk av honom ändå.
Det är konstigt det där, antingen tycks byborna tror att inget händer här - eller så tror man att det är rena Sodom&Gomorra med knark på toppen... Sanningen är väl nånstans mitt emellan. Att det hängs på skolan och stranden är i nog för sig inget nytt, men vi har förstått att en del Mindre Trevliga Element som Ölbilen och folk med tillgång till knark har rört sig ut till oss eftersom de blir störda i sina aktivtieter inne i stan. Lika bra att störa dem här också.
Jag bestämde mig för att bli Nattvandrare av flera skäl. Dels är jag ju själv morsa till ett äventyrligt utegångsfår och då vill jag veta lite mer om vad som egentligen händer därute. Samtidigt minns jag själv de där långa sommarkvällarna då man hängde med kompisar när man var i 13-årsåldern, det var härligt och kul och det måste väl även våra barn få göra? Men just för att han ska kunna vara ute måste jag ha lite bättre koll. För världen är annorlunda idag.
Jag inser också att ju fler vuxna vi är som vågar ta vuxenansvar desto bättre är det. Det handlar inte om att skälla eller förmana eller förbjuda, utan snarare om att finnas där och också kanske förmedla något om vad som är rätt och fel på ett bra sätt. Jag kan inte döma de 17-åringar som sitter och grillar och dricker ölbils-öl nere på stranden för att de gör det, men jag kanske kan uppmana dem att städa upp efter sig. Och vi kan kanske se om någon har fått lite för mycket i sig eller prata med nån som behöver det. De flesta ungdomar bemöter en bra och en del vill prata mycket. Om det sen är den röda jackan som gör det eller bara att det är någon vuxen som är där, det vet jag inte.
Läste en intressant artikel i Svenskan som handlade just om detta - att vi inte bara kan låta ungdomarna skapa sina egna regler och normer, vi måste våga vara vuxna och stå för våra värderingar och säga till när det blir fel och går överstyr. Vi kanske måste våga lägga oss i mer? Ibland känns det som om vi 60-talister var väldigt bra som småbarnsföräldrar men vi är inte lika vassa som tonårsföräldrar... en finnig tjurig och onåbar ungdom passar inte riktigt in i våra välordnade liv. Och vi är ju själva tonåringar typ... eller?
Ska tydligen komma en bok i ämnet till hösten, jag ska försöka läsa den då.
Jag tycker det är svårt att prata med ungdomar och känner mig inte helt bekväm i min nattvandrarjacka. Men jag kan ju inte ducka för ansvaret om jag nu är kritisk till hur vi som vuxna bemöter- eller snarare INTE bemöter ungdomar.
Och jag tror det gör skillnad.
Jag hoppas det gör skillnad.
Sen är jag absolut ingen supermamma, jag är ofta en ganska kass morsa tycker jag. Vilket även Utegångsfåret tycker trots att han har mer frihet än vad han förtjänar och egentligen borde ha.
Men jag hoppas det blir folk av honom ändå.
Kommentarer
Trackback
