Cirkus Michael Jackson
Med risk för att få alla bloggare och sur-kommenterare efter mig MÅSTE jag bara få citera en kompis syrra (tror jag?) som skrev följande inlägg på Facebook, apropå minnesceremonin för Michael Jackson:
"Har sett minnesceremonin och funderar på helt andra saker som exempelvis:
*Hur kan man trycka fram en traumatiserad 11-åring i direktsändning över hela världen för att prata om sin döda pappa?
*Om man måste sjunga med solglasögon på så kan man väl skita i det överhuvudtaget, Usher? (Stevie undantaget...)
*Hur kan man avsluta en minnesstund med citatet (ungefär) "I am still alive and here forever"? Kristuskomplex, någon?
*Varför envisas Jermaine Jackson att föra familjens talan när det var uppenbart att Marlon är den som kan prata?...
* Hur kan talare efter talare stå och hylla den "fantastiska " familjen Jackson när alla medlemmarna är mer eller mindre uppfuckade efter att ha fått stryk med sågblad av den käre Joseph?
*Osv, osv, osv.................."
Så himla gött att någon vågar ifrågasätta hela den hypade cirkusen kring stackars Michael Jacksons död. Visst, Michael Jackson var en stor artist som var banbrytande på många sätt, framför allt genom sina videos och album på 80- och 90-talet. (Jag gissar dock att Quincy Jones hade ett och annat finger med i spelet.) Och visst är det tråkigt att han dog när han bara var 50.
Men håll med om att han var ganska konstig. Den vita sminkningen och damfrisyren, de stackars barnen som inte fått träffa sin mamma, om de nu ens vet vem det är... så GÖR man inte. Och just i nuläget känns det väl som en ännu sämre idé. Har dessutom svårt att tro att barnen är hans biologiska eftersom de är ljusa och blåögda och mig veterligen är bruna ögon en dominant gen. Spelar i och för sig ingen roll eftersom de är uppvuxna med honom och såg honom som sin pappa, men ändå. Och så hela pedofil-historien. Och så alla plastikoperationer.
Snubben mådde inte bra, det kan vi väl vara överens om, och visst var det kanske synd om honom många gånger.
Men att kabla ut en regisserad minneshögtid med kistan på scenen över hela världen, som en slags makaber freakshow-konsert.... nej jag vet inte.
Jag gillade MJ mycket som artist när han var som störst, det är allt det där andra jag har problem med.
Här kommer en lista med några av mina Michael Jackson favorit-låtar.
1. Man in the Mirror
2. Black or White
3. They Way You Make Me Feel
4. Blame It On the Boogie
5. Thriller - för då kan man göra roliga zombie-steg!
Kom så dansar vi i stället!
"Har sett minnesceremonin och funderar på helt andra saker som exempelvis:
*Hur kan man trycka fram en traumatiserad 11-åring i direktsändning över hela världen för att prata om sin döda pappa?
*Om man måste sjunga med solglasögon på så kan man väl skita i det överhuvudtaget, Usher? (Stevie undantaget...)
*Hur kan man avsluta en minnesstund med citatet (ungefär) "I am still alive and here forever"? Kristuskomplex, någon?
*Varför envisas Jermaine Jackson att föra familjens talan när det var uppenbart att Marlon är den som kan prata?...
* Hur kan talare efter talare stå och hylla den "fantastiska " familjen Jackson när alla medlemmarna är mer eller mindre uppfuckade efter att ha fått stryk med sågblad av den käre Joseph?
*Osv, osv, osv.................."
Så himla gött att någon vågar ifrågasätta hela den hypade cirkusen kring stackars Michael Jacksons död. Visst, Michael Jackson var en stor artist som var banbrytande på många sätt, framför allt genom sina videos och album på 80- och 90-talet. (Jag gissar dock att Quincy Jones hade ett och annat finger med i spelet.) Och visst är det tråkigt att han dog när han bara var 50.
Men håll med om att han var ganska konstig. Den vita sminkningen och damfrisyren, de stackars barnen som inte fått träffa sin mamma, om de nu ens vet vem det är... så GÖR man inte. Och just i nuläget känns det väl som en ännu sämre idé. Har dessutom svårt att tro att barnen är hans biologiska eftersom de är ljusa och blåögda och mig veterligen är bruna ögon en dominant gen. Spelar i och för sig ingen roll eftersom de är uppvuxna med honom och såg honom som sin pappa, men ändå. Och så hela pedofil-historien. Och så alla plastikoperationer.
Snubben mådde inte bra, det kan vi väl vara överens om, och visst var det kanske synd om honom många gånger.
Men att kabla ut en regisserad minneshögtid med kistan på scenen över hela världen, som en slags makaber freakshow-konsert.... nej jag vet inte.
Jag gillade MJ mycket som artist när han var som störst, det är allt det där andra jag har problem med.
Här kommer en lista med några av mina Michael Jackson favorit-låtar.
1. Man in the Mirror
2. Black or White
3. They Way You Make Me Feel
4. Blame It On the Boogie
5. Thriller - för då kan man göra roliga zombie-steg!
Kom så dansar vi i stället!
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Jodå, det var allt syrran det... ;)
Själv har jag flest och bäst minnen från dansgolvet med på 70-talet: Can't Stop Til You Get Enough och 80-talet: Bad
Can you feel it, can you feel it, can you feel it?
Postat av: Ulrika
Kolla det här, maa offentlig dans... http://www.expressen.tv/noje/1.1634192/hundratals-dansade-till-beat-it
Postat av: Kristina
Kul att bli citerad!
Här kommer min Michael Jackson topp-5:
1. Rock with you (Off the wall)
2. Don't stop til you get enough (Off the wall)
3. Lady in my life (Thriller)
4. Remember the time (Dangerous)
5. P.Y.T. (Thriller)
Trackback
