Magdas Blogg

Nu undrar ni kanske - hur går det med det där shoppingstoppet egentligen?

Ja, min omgivning IRL (In Real Life) har hört talas om detta till leda. Särskilt C måste nästan dagligen berömma mig när jag berättar om olika fynd och köp-frestelser som jag motstått. Han tar dock det hela med stoiskt lugn och ger bara stöd och glada tillrop.

Min kollega Uffe uttryckte sig däremot lite mer rakt på sak när jag hade spenderat en hel lunch med att diskutera saker som jag INTE köpt: "Det var ett jävla tjat om detta. Sluta tjata eller köp det du vill ha.".

Ja, ni förstår att det tar upp en stor del av min tankar. Jag utsätter mig dock icke för frestelse, dvs jag går inte ens in i affärer utan uträttar bara mina ärenden på stan och åker raka vägen hem. Inget strosande, inget nypande, inga rådslag med Mig Själv om jag verkligen behöver den där vita blusen... inte ens ett läppglans (känd inkörsport för större shoppingattacker) har slunkit ner i väskan.

Och jag tycker det går ganska bra, har nu strax klarat av en hel månad med shoppingstopp, jag ha endast köpt en liten bunt svarta hårsnoddar för 10 spänn på Maxi, eftersom jag hade slarvat bort nästan alla mina andra snoddar. Det räknas till förbrukningsvaror. Men inga tidningar, inga kläder, inga skor, inget smink...

Det känns onekligen VÄLDIGT tråkigt när man står där och glor in i sin garderob på morgonen och tycker att ALLT är fult och/eller använt 100 gånger. Men jag brukar fundera på om jag minns var alla andra hade på sig dagen innan på jobbet och det är faktiskt ganska sällan som jag minns det. Det är mer folk som alltid har samma kläder på sig dag efter dag som man minns. Jag har även stor användning för alla mina Kina-sjalar, med dem kan man piffa till sig och variera sig. Inser också att jag har vissa favoritplagg som jag förmodligen hade använt lika ofta även om jag hade köpt nytt.

Jag kan riktigt längta efter att gå in i affärerna och titta på nya fina kläder och fundera på vad jag ska ha.  Framförallt kan jag sakna att FYNDA. Årets julreor pågår ju fortfarande, och enligt andra har den varit mycket bra, inte bara skräp och med rejäla nedsättningar, typ 70%. Härligt! Men icke för mig denna gång. Jag hoppas lite att det håller i sig till 1 april då mitt shoppingstopp upphör, men det är nog att hoppas på för mycket...

I förrgår kom det ett brev från Eurocard. Jag trodde först att det var för att jag inte använt kortet på länge och de kanske undrade hur det var med mig. Men det var det tyvärr inte, däremot hade det tydligen varit inbrott i någon affär som jag handlat i och tjyvarna hade snott kortläsarna. Nu befarade Eurocard att busarna kanske skulle komma över kortnummer och koder, så de ville spärra alla kort som nånsin handlat i denna butik. Jag fick dock aldrig veta vilken butik det var, men jag misstänker Stadium eller Plantagen. Nån annan som råkat ut för detta? Jag ringde och spärrade koret och  frågade med darrande stämma hur länge det skulle dröja innan jag fick mitt nya kort. Insåg samtidigt att jag nog inte behöver det där kortet på ett tag och att göra sig av med kortet är ett annat sätt att sätta stopp för onödig konsumtion... Men det blir nog lite för mycket Lyxfällan över det hela och där är jag inte. Jag har inte shoppingstopp för att jag inte kan betala för mig, men naturligtvis för att strama upp min ekonomi lite, och också för att se om jag kan klara det. Och för att ändra mitt ibland inte helt eftertänksamma köpbeteende.

Jag känner mig mycket duktig. Lite som att vara med i Viktväktarna när det funkar.

Men ibland ägnar jag mig åt självplågeri och surfar runt på min favorit-shoppingsajter och suckar och stönar lite för mig själv när jag inser att man kan köpa Odd Molly nedsatt 50% på sina håll och att de fått in den där engelska hudkrämen som ska vara så bra och som är så svår att få tag i... Jaja.

Jag får dock lov att  ta emot gåvor... ;-))