Sanningen om Odd-Molly-tanten
Hörde ett nytt uttryck på radion - Odd-Molly-tant.
Det är en kvinna som är 35-40+, ofta boende i villaförort. Hon har barn i skolåldern, från 7-8 och upp till gymnasiet, så dagisstressen har hon lagt bakom sig, barnen är så stora att de egentligen kan ta sig till och från aktiviteter och skola själva. Hon skjutsar barnen till träningen mest för att det är kul att hänga med och så kan hon prata lite med de andra Odd-Molly-tanterna.
Odd-Molly-tanten jobbar ofta heltid och har börjat damma av den karriär som hon lade på hyllan när hon började få barn och gick ner på 75%. Vid sin sida har hon en man som hon stylar medvetet varje gång de ska gå på fest, och som hon är lite nykär i nu när barnen börjar bli stora och man har mer tid för varandra igen. Ibland åker de på Spa tillsammans, men ibland åker hon bara med sina Odd-Molly-tant-väninnor och då blir de ofta lite fnissiga och högljudda och diskuterar bröstimplantat och skojar med den 20-årige servitören när de har druckit vin. Men hon ringer alltid och säger puss-gonatt till sin man därhemma. Till helgen köper hon färska blommor och planerar mysig söndagmiddag med dessert och allt.
Odd-Molly-tanten har ganska bra egen inkomst och kan därför unna sig Odd-Molly-kläder, nagelfixning och dyra väskor när hon känner för det. Hon är trendig och medveten, men vill ha kvalitet, och då får det kosta. Men hon är också huslig och lagar god mat och har färska örter i ett designkrus på diskbänken. Hon vill gärna vara som Leila-bakar, och baka piffiga cupcakes till fredagsfikan på jobbet. Hon går på Pilates och power-promenader eller har börjat springa igen - "det är ju så skönt att komma ut" säger hon. Samtidigt är hon glad att Odd-Molly-kläderna ofta är lite lösa så att den där förargliga valken i midjan inte syns när hon sitter ner.
Odd-Molly-tanten värnar om traditioner men anser sig samtidigt ganska frigjord och öppen. Ibland går hon på existentiella föreläsningar eller i kyrkan, eftersom hon funderar lite på livet efter detta och gick i en trevlig mammagrupp i kyrkans regi när barnen var små och gick på Öppna Förskolan i Församlingshemmet.
Odd-Molly-tanten läser böcker och inredningstidningar och följer bara nån enstaka TV-serie, det finns ju inga bra nu när varken Sex & The City eller Vänner går längre, suckar hon. Tur att hon har DVD-boxarna. Hon tycker inte om Mona Sahlin men tycker att Lars Ohly verkar lite mysig, synd att han är kommunist. Anders Borg gillar hon för han påminner lite om farliga Kenta på högstadiet, fast med hjärna. Fredrik Reinfeldt verkar torr, Filippa Reinfeldt vill Odd-Molly-tanten däremot gärna vara väninna med.
Odd Molly-tanten lyssnar gärna på hits från 80-talet, men kan också tänka sig att låna nån CD av tonåringen - Coldplay och Kent passar så bra i bilen. Hon läser minst en dagstidning och följer nyheterna, men blir det för otäckt slår hon om till en annan kanal.
Odd Molly-tanten tycker det ska vara gött att leva och håller oftast ångan och humöret uppe, men ibland gråter hon lite för sig själv på kvällen i badrummet. Sen känns det bättre igen.
Vad säger ni, tjejer? Stämmer detta?
ÄR vi Odd-molly-tanter allihopa, allihopa, du mä och ja mä...?
:-) Ha,ha,ha
Visst stämmer det, men givetvis inte på mig...
/Majsan
Jag har ju många år kvar i dagisträsket och det finns inte på världskartan att jag just nu kan uppleva ens en bråkdel av Odd-Molly-tantens dagliga liv, men när jag har fyllt 50 är dagisperioden slut och nu vet jag vad jag har att se fram emot, det låter ju ganska mysigt... :-)
Jag kände det som; skriv du ut mitt hela namn, du behöver inte kalla mig Odd Molly tanten. Scary!!!!
Attans vad pricksäkert!!!
Oj, oj, oj vad det stämmer, men givetvis inte på mig........ungarna går ju på dagis fortfarande ;o)
Hej syster !
Hörde för ett par år sedan (innan Odd Molly fanns att köpa överallt)en kommentar från en Odd Molly-tant: "Det är inget roligt att ha Odd Molly längre nu när tonåringar har börjat köpa det märket". Själv tar jag det som en komplimang när dottern vill låna mina kläder./M
Vilket bra inlägg! Träffsäkert och en god blandning av många jag känner, inklusive en liten gnutta av mig själv kanske? Härligt och lite sorgligt, men det är väl så det är helt enkelt. Tur att man kan dela med sig!
Kram
