Min tatuerade bror

Vid snart 46 års ålder beslöt sig brorsan att göra slag i saken, nu skulle det ske. Han hade längtat efter en tatuering sen han var 17 år men alla hade sagt "du kommer bara att ångra dig när du är 45". Nu har han passerat 45 och vill fortfarande ha en tatuering. "Om jag ångrar mig vid 70 kan ju vara strunt detsamma" tänkte han nog.

Idag hände det, han gick till den bästa tatueraren i stada  (Stockholm Classic) och nu har han familjens släktvapen på armen för all tid och evighet. Motivet är valt till minne av vår Pappa (undrar lite vad Pappa hade tyckt, han hade förmodligen bara sagt mycket vänligt att det var fint utan att röja med en min vad han egentligen tyckte...).
The famous tattoo, klicka på bilden så blir den större.

Brorsan är dock inte först i familjen - Västgöta-systern och Amerika-svågern är också märkta för livet.

C och jag har hela kvällen diskuterat OM vi skulle tatuera oss och i så fall VAD och VAR... Ingen lätt fråga och den bör läggas till listan på saker som ska funderas igenom (se tidigare inlägget Frågelådan). Man kan alltid kolla lite på Miami Inc på TV6 om man vill ha inspiration.

Intressant är också att jag faktiskt inte vet om någon av er kära läsare eller andra vänner och släktingar och kollegor och körkamrater kanske går omkring med en hemlig tatta nånstans på kroppen. På Friskis ser man dock en del kinesiska tecken, tribals och annat. Men inget lika snyggt som Brorsans.

Hade en kollega en gång som var mycket strikt och korrekt, alltid kostym och vit skjorta och slips. En dag stod han före mig i en kaffekö, det var en varm sommardag och han hade tagit av sig kavajen. Solen lyste rakt på ryggen på honom och då ser jag att han har en STOR drake tatuerad över hela ryggen. Rätt så otippat, i de lugnaste vatten och allt det där.

Så hjärtligt välkomna att komma ut ur tatueringsgarderoben. Skicka gärna bilder.

Kommentarer
Postat av: Ulrika

Kan inte skryta med någon tatuering, men jag tycker det är rätt fräckt att många som har deltagit i ett OS har satt de olympiska ringarna på ankeln eller liknande. Det är helt rätt, det ska man vara stolt över.

2009-01-24 @ 18:26:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0