Shoppingstopp - snart en månad!
Nu undrar ni kanske - hur går det med det där shoppingstoppet egentligen?
Ja, min omgivning IRL (In Real Life) har hört talas om detta till leda. Särskilt C måste nästan dagligen berömma mig när jag berättar om olika fynd och köp-frestelser som jag motstått. Han tar dock det hela med stoiskt lugn och ger bara stöd och glada tillrop.
Min kollega Uffe uttryckte sig däremot lite mer rakt på sak när jag hade spenderat en hel lunch med att diskutera saker som jag INTE köpt: "Det var ett jävla tjat om detta. Sluta tjata eller köp det du vill ha.".
Ja, ni förstår att det tar upp en stor del av min tankar. Jag utsätter mig dock icke för frestelse, dvs jag går inte ens in i affärer utan uträttar bara mina ärenden på stan och åker raka vägen hem. Inget strosande, inget nypande, inga rådslag med Mig Själv om jag verkligen behöver den där vita blusen... inte ens ett läppglans (känd inkörsport för större shoppingattacker) har slunkit ner i väskan.
Och jag tycker det går ganska bra, har nu strax klarat av en hel månad med shoppingstopp, jag ha endast köpt en liten bunt svarta hårsnoddar för 10 spänn på Maxi, eftersom jag hade slarvat bort nästan alla mina andra snoddar. Det räknas till förbrukningsvaror. Men inga tidningar, inga kläder, inga skor, inget smink...
Det känns onekligen VÄLDIGT tråkigt när man står där och glor in i sin garderob på morgonen och tycker att ALLT är fult och/eller använt 100 gånger. Men jag brukar fundera på om jag minns var alla andra hade på sig dagen innan på jobbet och det är faktiskt ganska sällan som jag minns det. Det är mer folk som alltid har samma kläder på sig dag efter dag som man minns. Jag har även stor användning för alla mina Kina-sjalar, med dem kan man piffa till sig och variera sig. Inser också att jag har vissa favoritplagg som jag förmodligen hade använt lika ofta även om jag hade köpt nytt.
Jag kan riktigt längta efter att gå in i affärerna och titta på nya fina kläder och fundera på vad jag ska ha. Framförallt kan jag sakna att FYNDA. Årets julreor pågår ju fortfarande, och enligt andra har den varit mycket bra, inte bara skräp och med rejäla nedsättningar, typ 70%. Härligt! Men icke för mig denna gång. Jag hoppas lite att det håller i sig till 1 april då mitt shoppingstopp upphör, men det är nog att hoppas på för mycket...
I förrgår kom det ett brev från Eurocard. Jag trodde först att det var för att jag inte använt kortet på länge och de kanske undrade hur det var med mig. Men det var det tyvärr inte, däremot hade det tydligen varit inbrott i någon affär som jag handlat i och tjyvarna hade snott kortläsarna. Nu befarade Eurocard att busarna kanske skulle komma över kortnummer och koder, så de ville spärra alla kort som nånsin handlat i denna butik. Jag fick dock aldrig veta vilken butik det var, men jag misstänker Stadium eller Plantagen. Nån annan som råkat ut för detta? Jag ringde och spärrade koret och frågade med darrande stämma hur länge det skulle dröja innan jag fick mitt nya kort. Insåg samtidigt att jag nog inte behöver det där kortet på ett tag och att göra sig av med kortet är ett annat sätt att sätta stopp för onödig konsumtion... Men det blir nog lite för mycket Lyxfällan över det hela och där är jag inte. Jag har inte shoppingstopp för att jag inte kan betala för mig, men naturligtvis för att strama upp min ekonomi lite, och också för att se om jag kan klara det. Och för att ändra mitt ibland inte helt eftertänksamma köpbeteende.
Jag känner mig mycket duktig. Lite som att vara med i Viktväktarna när det funkar.
Men ibland ägnar jag mig åt självplågeri och surfar runt på min favorit-shoppingsajter och suckar och stönar lite för mig själv när jag inser att man kan köpa Odd Molly nedsatt 50% på sina håll och att de fått in den där engelska hudkrämen som ska vara så bra och som är så svår att få tag i... Jaja.
Jag får dock lov att ta emot gåvor... ;-))
Barnuppfostran - nästa level
Moder håller upp en svindyr Peak Performance-jacka framför yngre tonårsson som KNAPPT tittar på henne utan har fullt upp med att pilla på dragkedjan i den lite urvuxna jackan han har på sig och mumlar något ohörbart som kan betyda både ja och nej och kanske.
"Men älsklingen, ska vi köpa den då? Ska vi det? Ska vi köpa och så kan vi fika sen?"
Modern har något desperat i rösten och tittar bedjande på sin son som tittar åt ett annat håll.
Förmodligen har hon sett fram emot en mysig eftermiddag med lite shopping och sen en fika och kanske ett SAMTAL. Kanske kan hon lära känna den här skäggstubbige, finnige, knotige YNGLINGEN som för bara ett litet tag sen var hennes lilla mysiga bebiskille som kröp upp knät och gav blöta pussar på örsnibbarna.
Nu vet hon inte vad som hände. Eller när det hände. Nu är hon beredd att betala det skyhöga priset i form av en Peak Performance-jacka för att få en vänlig blick. Och hon är desperat och skriker Älsklingen till sin tonårsson över hela butiken. OCh hon får ingenting igen.
Denna scen utspelade sig på Stadium häromdagen när jag stod i kön till kassan (OBS-handlade födelsedagspresent till J och inget till mig själv - vill bara säga det). Jag kände igen mig ganska mycket i den där morsan, det där med att man faktiskt är beredd att köpa barnens tillgivenhet. Fast jag är ju lyckligt lottad med en mycket skötsam och vänlig tonåring som alltid gör vad man ber honom om och då är jag beredd att belöna honom med svindyra Tiger-skjortor och strumpor från Acne för 150 kr paret. Min blivande tonåring, P 12½, är jag också beredd att köpa dyra grejor till, fast där vill jag mer ha ess i rockärmen som jag kan använda längre fram i lämplig situation. "Ja men jag köpte faktiskt de där jättedyra gympaskorna, så nu kan väl du...". Eller tvärtom, "okej, du får de där jättedyra gympaskorna, men bara på villkor att..."
Hot och mutor är underskattade som uppfostringsmetoder. Läste en artikel i Svenska Dagbladet där nån hurtfrisk familjepsykolog (givetvis barnlös ung man) förespråkade att man skulle sluta tjata, hota och muta och i stället hitta på käcka alternativ för att avleda uppmärksamheten och bryta mönstret. Typ, barnet säger: "Jag vill inte gå till skolan" och då ska man säga: "Men vi ska ju titta på den roliga pinnen härutanför så klä på dig nu". Han hade testat metoden på sina syskonbarn och det funkade finemang, tyckte han.
JA DET TROR JAG DET - så klart det fungerar när Roliga Morbrorn kommer förbi! Men i den blöta-lovika-vante-verkligheten är det inte riktigt så enkelt. Fråga varje stressad förälder som langat in ett rödgråtet och tjurigt barn på dagis och sen kört till jobbet med en klump i magen. Men man orkar inte, hinner inte vara superpedagogisk alla dagar. Och som tur är kryper den där ungen upp i knät och delar ut blöta pussar på örsnibbarna på kvällen och då löser den där klumpen upp sig och blir en god och varm känslo-semla i magen. Så fiffigt och bra är livet ordnat.
Och vad gäller tonåringarna, så säger min moder, som har 40 års lärarerfarenhet av tonåringar, att de kommer tillbaka. De ska bara tjura lite först, det ingår liksom i tonårspaketet. Men de hör vad vi säger, det går in även om de tittar på oss som vi vore forntidsidioter. Och de tycker nånstans att det är mysigt att fika med oss. Bara inte för ofta.
Och så ska vi inte kalla dem Älsklingen in public. Det blir liksom pinsamt för alla.
Lycka till.
Min tatuerade bror
Idag hände det, han gick till den bästa tatueraren i stada (Stockholm Classic) och nu har han familjens släktvapen på armen för all tid och evighet. Motivet är valt till minne av vår Pappa (undrar lite vad Pappa hade tyckt, han hade förmodligen bara sagt mycket vänligt att det var fint utan att röja med en min vad han egentligen tyckte...).
The famous tattoo, klicka på bilden så blir den större.Brorsan är dock inte först i familjen - Västgöta-systern och Amerika-svågern är också märkta för livet.
C och jag har hela kvällen diskuterat OM vi skulle tatuera oss och i så fall VAD och VAR... Ingen lätt fråga och den bör läggas till listan på saker som ska funderas igenom (se tidigare inlägget Frågelådan). Man kan alltid kolla lite på Miami Inc på TV6 om man vill ha inspiration.
Intressant är också att jag faktiskt inte vet om någon av er kära läsare eller andra vänner och släktingar och kollegor och körkamrater kanske går omkring med en hemlig tatta nånstans på kroppen. På Friskis ser man dock en del kinesiska tecken, tribals och annat. Men inget lika snyggt som Brorsans.
Hade en kollega en gång som var mycket strikt och korrekt, alltid kostym och vit skjorta och slips. En dag stod han före mig i en kaffekö, det var en varm sommardag och han hade tagit av sig kavajen. Solen lyste rakt på ryggen på honom och då ser jag att han har en STOR drake tatuerad över hela ryggen. Rätt så otippat, i de lugnaste vatten och allt det där.
Så hjärtligt välkomna att komma ut ur tatueringsgarderoben. Skicka gärna bilder.
Ny design!
London-Anna hade denna design tidigare, men hon har inte bloggat på ett halvår så jag tyckte jag kunde sno formatet utan att skämmas.
Tycker själv det är ganska snyggt. Hoppas Janne fortfarande kan läsa den från mobilen!
Håll till godo everyhopa.
Frågelådan
Ibland läser man såna där spalter i tidningen där folk blivit stoppade på stan för att svara på olika frågor, det kan gälla allt från Palestina till lokala trafikomläggningar till åsikter om kläderna i Lets Dance till sopsortering...
C anser att man ska förbereda sig på detta så att man när man blir stoppad på gatan inte står och stammar och säger saker man senare ångrar, eller önskar fel låt när man får chansen. (han tänker då närmast på att jag önskade Last Christmas med George Michael i Musikhjälpen, vilket han tyckte var ett mesigt och pinsamt val... men det var ju NÄRA JUL JU!)
Följande kan man alltså fundera på:
- Vad stör du dig mest på i din omgivning?
- Om du bara fick äta en enda rätt i resten av ditt liv, vilken skulle du välja?
- Vem är enligt din åsikt den bästa svenska skådisen genom tiderna?
- Vilka fyra personer, döda eller levande skulle du bjuda på middag?
- Vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?
- För eller emot vintertid? (Här gäller det mest att lära sig vilket som är vilket, alltså när det nu är man ställer klockan framåt och bakåt...)
- Om du fick önska en låt, vilken skulle du önska?
Fundera på detta nästa gång ni sitter på tråkigt möte eller på bussen eller så.
Apropå konstiga namn
Hittade följande artikel på Aftonbladet.se idag (min ständiga källa till sanning och visdom). Jag har ju bloggat om konstiga namn tidigare men detta tar priset och jag MÅSTE bara publicera artikeln som är flyhänt skriven av Maria Hellström (skulle väl aldrig ta åt mig äran för någon annans arbete ju). Ganska tråkig historia på många sätt, men slutklämmen ger en festlig touche åt det hela.
Adolf Hitler, 3, omhändertogs - Föräldrarna kan förlora vårdnaden
Socialen i USA har omhändertagit en 3-årig pojke.
Anledningen: Han heter Adolf Hitler.
Aftonbladet berättade om familjen Campell för en månad sedan. När föräldrarna ville ha en tårta till lille Adolf Hitlers födelsedag vägrade butiken att ta ta emot beställningen.
Värnar barnets säkerhet
Nu har 3-åringen och hans två yngre systrar Joycelynn Aryan Nation och Honszlynn Hinler Jeannie omhändertagits från sitt hem i New Jersey i USA, rapporterar Fox News.
- Beslutet att flytta ett barn grundas på dess säkerhet och välmående. Det är fattat i enighet med familjedomstolen, säger socialarbetaren Kate Bernyk till nyhetskanalen.
Hon kan på grund av sekretessen inte uttala sig om det enskilda fallet men konstaterar att "ett barn aldrig kan omplaceras enbart på grund av sitt namn".
"Jämförbart med misshandel"
Enligt psykologen N.G. Berrill är det jämförbart med misshandel att döpa ett barn till Adolf Hitler.
- Det här är ett barnsligt beteende från föräldrarna. De tycker att de gör ett modigt ställningstagande, men de tar inte hänsyn till att barnet har ett eget liv och att folk kommer att titta snett på honom så länge han har det här namnet.
Förra året omplacerades en 9-årig flicka på Nya Zeeland. Flickan hade döpts till Talula Does The Hula From Hawaii.
Talula Does The Hula From Hawaii.
Kunde de inte nöja sig med Talula, det heter ju till och med ett prinsessbarn i Norge? Men det är i alla fall roligt.
Adolf Hitler var och är INTE roligt. Han får helt enkelt ta och byta till Albert.
Sanningen om Odd-Molly-tanten
Hörde ett nytt uttryck på radion - Odd-Molly-tant.
Det är en kvinna som är 35-40+, ofta boende i villaförort. Hon har barn i skolåldern, från 7-8 och upp till gymnasiet, så dagisstressen har hon lagt bakom sig, barnen är så stora att de egentligen kan ta sig till och från aktiviteter och skola själva. Hon skjutsar barnen till träningen mest för att det är kul att hänga med och så kan hon prata lite med de andra Odd-Molly-tanterna.
Odd-Molly-tanten jobbar ofta heltid och har börjat damma av den karriär som hon lade på hyllan när hon började få barn och gick ner på 75%. Vid sin sida har hon en man som hon stylar medvetet varje gång de ska gå på fest, och som hon är lite nykär i nu när barnen börjar bli stora och man har mer tid för varandra igen. Ibland åker de på Spa tillsammans, men ibland åker hon bara med sina Odd-Molly-tant-väninnor och då blir de ofta lite fnissiga och högljudda och diskuterar bröstimplantat och skojar med den 20-årige servitören när de har druckit vin. Men hon ringer alltid och säger puss-gonatt till sin man därhemma. Till helgen köper hon färska blommor och planerar mysig söndagmiddag med dessert och allt.
Odd-Molly-tanten har ganska bra egen inkomst och kan därför unna sig Odd-Molly-kläder, nagelfixning och dyra väskor när hon känner för det. Hon är trendig och medveten, men vill ha kvalitet, och då får det kosta. Men hon är också huslig och lagar god mat och har färska örter i ett designkrus på diskbänken. Hon vill gärna vara som Leila-bakar, och baka piffiga cupcakes till fredagsfikan på jobbet. Hon går på Pilates och power-promenader eller har börjat springa igen - "det är ju så skönt att komma ut" säger hon. Samtidigt är hon glad att Odd-Molly-kläderna ofta är lite lösa så att den där förargliga valken i midjan inte syns när hon sitter ner.
Odd-Molly-tanten värnar om traditioner men anser sig samtidigt ganska frigjord och öppen. Ibland går hon på existentiella föreläsningar eller i kyrkan, eftersom hon funderar lite på livet efter detta och gick i en trevlig mammagrupp i kyrkans regi när barnen var små och gick på Öppna Förskolan i Församlingshemmet.
Odd-Molly-tanten läser böcker och inredningstidningar och följer bara nån enstaka TV-serie, det finns ju inga bra nu när varken Sex & The City eller Vänner går längre, suckar hon. Tur att hon har DVD-boxarna. Hon tycker inte om Mona Sahlin men tycker att Lars Ohly verkar lite mysig, synd att han är kommunist. Anders Borg gillar hon för han påminner lite om farliga Kenta på högstadiet, fast med hjärna. Fredrik Reinfeldt verkar torr, Filippa Reinfeldt vill Odd-Molly-tanten däremot gärna vara väninna med.
Odd Molly-tanten lyssnar gärna på hits från 80-talet, men kan också tänka sig att låna nån CD av tonåringen - Coldplay och Kent passar så bra i bilen. Hon läser minst en dagstidning och följer nyheterna, men blir det för otäckt slår hon om till en annan kanal.
Odd Molly-tanten tycker det ska vara gött att leva och håller oftast ångan och humöret uppe, men ibland gråter hon lite för sig själv på kvällen i badrummet. Sen känns det bättre igen.
Vad säger ni, tjejer? Stämmer detta?
ÄR vi Odd-molly-tanter allihopa, allihopa, du mä och ja mä...?
Jobbigt läge
Kl 20.00 i kväll är det Top Model på 3:an och SAMTIDIGT är det Shear Genius på 5:an.
Shear Genius är en realityserie där frisörer tävlar i frisering och blir utröstade och bor i ett hus i Los Angeles och bråkar och allt det där som de brukar göra i såna serier.
Top Model är OCKSÅ en realityserie där modeller tävlar i modellande och blir utröstade och bor i ett hus i Los Angeles och bråkar och allt det där som de brukar göra i såna serier.
Men jag är svag för såna serier, och det är alltid kul med Gör-Om -Mig-aktiga inslag.
Vad ska jag välja? Kanske ska jag i stället se KG-Bergströms intervju med Ingrid Betancourt, hon som var kidnappad i Sydamerika i flera år. JAg BORDE förstår välja det, men Top Model blir man ju aldrig besviken på...
Jag får fundera på saken.
Antwerpen
Jag fryser. Men det är inget mot vad jag frös i helgen. Vi var i Antwerpen på en konsert med en riktigt cool flickkör eller ett projekt eller vad man ska säga... ja, kolla själva på http://www.scalachoir.com/.
Hursomhelst, Antwerpen ligger ju i Belgien och man skulle kunna tro att vi mötte våren där men ICKE. Det var så kallt att man nästan började gråta, sådär så att det faktiskt går genom märg och ben på riktigt, inte bara på ett halvfjöntigt Skåne-aktigt vis.
Det var C, jag och två tjejor från C:s kör, som heter Vega-kören och är duktigt inspirerade av Scala-kören. (Det var jag som hittade på namnet Vega, jag känner mig därmed lite som deras gudmor).
Vi körde som galningar genom Tyskland och hade riktigt mysigt i bilen, som en liten familj kan man säga. Audin gick LÄTT i 160 på Autobahn, man kunde prata obehindrat och behövde inte höja ljudet på bilradion för att överrösta motorn. Men vi var inte snabbast, det verkar som om man kan köra hur fort som helst på Autobahn och ändå bli omkörd.
Antwerpen verkade annars vara en ganska fin stad med många butiker som sålde choklad och snygga designkläder. Jag kan tänka mig att det är ganska trevligt där på sommaren med många uteserveringar så det blir nog till att återvända när det är lite varmare. Då kan man nog göra sig en och annan glad afton. 
Så här ser det ut i Antwerpen...
Men vi åt i alla fall handskurna pommes med majonnäs, det är ju alltid lika härligt och gott och känns på något sätt mer okej än hemma, där man skulle dra sig för att sätta fram majonnäsburken när det vankades pommes till middag. Så det gäller att passa på när man besöker Benelux-länderna, och köpa majo-indränkta pommes i strut i gatuköken och gå och gnaska i sig på gatan. Nästan lika gott som varmkorv om ni frågar mig.
De små belgiska barnen hade inga mössor eller vantar, men verkade glada ändå. De hade i alla fall inte kortbyxor som i England. Vi tyckte dock ganska synd om uteliggarna, de hade det nog tufft på nätterna nu när det var så bitande isande obeskrivligt kallt och fuktigt.
Portieren på vårt hotell hade bott i Målilla i Småland ett år. Varför undrar man, men vi vågade inte fråga. Han hade dock enligt egen utsago "glömt alla svenskar". Förmodar att han menade att han glömt all svenska, men man vet ju aldrig, de var kanske så lea mot honom i Målilla att han hade förträngt hela sin vistelse där, skäms på er i så fall. Han verkade komma från Indonesien eller så från början och satt mest och tittade på roliga YouTube-klipp från Asien.
På vägen hem stannade vi som vanligt i Lübeck och köpte vin och läsk och tvättmedel och godis, det är bara lite billigare men roligare. Tjejerna - de är 22-23 år! - köpte massor med öl och cider och fulsprit, (typ likör som hette Barneys i stället för Baileys) medan vi köpte äkta päronkonjak och finvin. Alla voro glada när vi körde den sista biten på fälgarna, blev nästan stoppade i tullen vid brofästet, men klarade oss. Inte för att vi hade för mycket - det är ju knappt fysiskt möjligt om man inte kör långtradare - men det är ju ändå inte kul att bli stannad och kollad. En gång när jag varit på skidresa till Österrike blev bussen stoppad i tullen i Helsingborg, och eftersom alla på bussen var gymnasister fick ju ingen ta in nånting. Naturligtvis hade något ljushuvud köpt en flaska Stråhruhm och i panik gömt den i bussen. Tullarna hittade omgående flaskan och sen blev vi alla avfösta från bussen och fick sitta i en stor hangar och frysa tills den skyldige hade erkänt. Kollektiv bestraffning i dess ädlaste form.
Och vän av ordning undrar säkert hur det gick med mitt shoppingstopp - det gick alldeles utmärkt, jag kved bara en gång när jag såg hur mycket reor det var i Antwerpen, men jag köpte INGET. Tvättmedel kan knappast räknas som shopping eller? Är stolt över mig själv!
Första dagen...
Ja, jag tänker fortfarande i terminer och blir fortfarande förvånad över att det inte förekommer jullov, sportlov och sommarlov på arbetsplatser. Jag borde kanske jobba i skolvärlden egentligen, men jag är inte så förtjust i ungdomar. Får väl satsa på att återinföra skurlov och potatislov på arbetsplatsen i stället. På förra jobbet genomförde jag faktiskt en arbetstidsförkortning som innebar 6 extra lediga BETALDA dagar per år för alla! Är jag inte världens bästa HR-chef så säg?
Idag har det varit segt, själv tycker jag att jag varit grusig i ögonen hela dagen och funderar på om jag kanske behöver glasögon 24/7 i stället för bara framför datorn. Idag hade jag dessutom glömt mina datorglasögon hemma så nu är jag ännu grusigare och har lite ont i nacken, eftersom jag suttit som en liten gam framför skärmen hela dagen. När jag inte fikat och skvallrat med mina kollegor då alltså. Vi stängde in oss i ett rum med kaffekopparna så att alla skulle tro att vi pratade om viktiga saker, när vi i själva verket debriefade jul och nyårshelgerna. I like.
Har också haft stor sockerabstinens och tryckte precis i mig en dammsugare, en sån där grön kaka som egentligen inte är särskilt god och består av arraks-essens och kaksmulor som bageriet sopat upp från golvet... men nöden har ingen lag och den gröna marsipanen smakade helt okej.
I morgon blir det heldagsmöte i vår konferenslokal, där brukar det finnas en stor godisskål som skickas runt hela tiden, så det bådar ganska gott för blodsockret.
Samtidigt som jag åt dammsugaren kollade jag in Friskis-schemat för våren. Än är det inte för sent för Beach 2009. Men jag kan inte helt sluta med godis, både godisstopp och shopingstopp, nä det blir för deppigt.
Ska utsätta mig för första prövningen idag då jag ska iväg och köpa fotbollsskor till P, då gäller det att inte slinka in i någon affär och blir frestad. "Men jag kan handla åt dig, mamma" erbjöd sig P tjänstvilligt.
12-åring langar rea-fynd till moder, jojo, det vore något det. Jag tackade nej, men det var en fin gest tycker jag.
Det kan nog bli folk av honom också.
Mitt P3
Jag är som ni vet en en trogen P3-lyssnare, i alla fall på mornarna i bilen, men även på kvällar och helger står radion på. Jag är uppvuxen i ett hem där det stod minst en radio på i varje rum, alla kanaler gick bra, men ofta var det P3. Det var väl inte bara jag och Brorsan som spelade in låtar från Lördagsbiten och Tracks på 70-talet, Paus-Rec-Play ni vet. Fina minnen.
Nu är det nyordning bland radioprogrammen som alltid efter årsskiftet och ingenstans hittar man information om var programledarna tagit vägen. Det är ju mina kompisar! De kan väl inte bara sluta så där hipp som happ utan att meddela sig?
Men får förlita sig på TV. På fredag börjar Lets Dance, det känns ändå bra.
Men då är jag på konsert i Antwerpen.
Det stora tabberaset
Sillarna sjunger på sista versen men funkar fint på Mormors grovbröd som ALDRIG möglar. Kycklingklubborna från glöggfesten var inte riktigt lika roliga idag men ost och korv slank ner utan större problem. Efter lunch skedde allmän köks-utrensning då diverse röror och annat oigenkänneligt åkte direkt i soporna. Jag tror att en liten förskrämd Janssons Frestelse-rest gömmer sig ute i garaget och den får också gå vidare till de sälla matmarkerna.
Men kvar i skåpen finns nu rätt mycket nötter av diverse slag samt en del torkad frukt. (ja lite annat också förstås men kvar från julen menar jag). Umgås nu med tanken på att baka ett bröd med nötter och frukt, det är trevligt med en god ost. C fick en 2 kilos Västerbotten-ost i julklapp av sitt jobb, den kräver tillbehör med lite karaktär.
En del julgodis finns också kvar oväntat nog, hallontryffeln och chokladkolan är slut men det finns lite knäck och en del annat kvar, bland annat en halvlyckad hasselnötskola med citrontopping som måste förvaras i kylskåp för att inte rinna bort alldeles, men då är den så kall att den inte smakar något alls när man väl ska äta den. Moment 22 i julgodis-tappning. Den kolan ska jag inte göra igen.
Vi har dessutom massor med mandariner eller clementiner eller satsumas eller vad det heter kvar. Har letat efter recept på mandarinmarmelad på nätet men inte hittat nåt. Någon som kan bistå med recept eller andra idéer om vad man gör med 2 kg clementiner?
Sen återstår som alltid några julöl och några glöggflaskor (vi har också 2 08:or kvar). Men åtminstone glöggen håller till nästa år.
Apropå det - till Brorsan - det var 67 flaskor ÖL som gick åt på glöggfesten - inte glögg.
Att dricka 67 flaskor glögg vore faktiskt ganska vedervärdigt. Men kanske värt ett försök nån gång.
Ett miljövidrigt tips
Om man ska ha 45 personer hemma på mat så är det väldigt käckt med engångs. IKEA har riktigt snygga tallrikar som visserligen blir lite mjuka när de blir uppblötta av sås men det gör inte så mycket. När gästerna har gått hem kan man slänga alltihop i en sopsäck och ställa ut den i garaget i väntan på vidare transport till sopstationen där säcken samvetslöst kastas i Brännbart. Vi brukar åka till tippen i Landskrona, för i Helsingborg är de så himla sura och har synpunkter på vad man kastar. De är till och med så luriga att de väntar med att säga till att man har kastat saker i fel container tills EFTER att man har kastat det och då får man själv klättra ner och plocka upp det med livet och sin jacka som insats. Mycket obehagligt och något som lockar fram dåliga sidor och svordomar hos mig.
Jag tycker faktiskt att de ska vara glada att jag kommer dit och slänger skräpet och inte dumpar det i skogen!
Men i Landskrona säger de ingenting, nån gång har de frågar var vi bor och då har vi noga övat in att säga Glumslöv på ett obesvärat sätt, så det brukar gå bra. Alltså - tummen upp för engångs.
Vi hade just 45 personer hemma på glöggfest i fredags, det gick hur bra som helst på alla sätt och städningen har aldrig gått så bra som denna gång, i ett nafs var det rensat och klart. Inte minst eftersom det fanns 7 tonårskillar med på kalaset så det fanns just inga matrester kvar att tala om. Och 23 ej bilburna vuxna lämnade endast lättsorterade tomglas efter sig (vi hade köpt 67 flaskor...).
Nu är det snart Trettonhelg och sen är det slut på sötebrödsdagarna...
Happy New Year 2009!
De har också ett väldigt snajsigt hem eftersom de jobbar med inredning och det är liksom top notch på hela stället men ändå avslappnat och väldans trevligt. Det grillades dagen till ära och T sabrerade skumpan (högg av korken med sabel) till allas skräckblandade förtjusning. Mellan rätterna spelades en tuff pingis-turnering på övervåningen. Jag vill påstå att spelet ägdes av den enda tjejen (förutom jag och Marie som inte deltog utan drack päronkonjak i stället). Bra jobbat. Hon slog såväl sin far som sina bröder och våra killar, men C försvarade dock sin gamla mästartitel från Åstorp 1974 och gick obesegrad ur turneringen.
Vi hade för året bestämt oss för att skippa fyrverkerierna, trots stark lobbying från främst P och E, och i stället satsa på ett sk tyst fyrverkeri, dvs stora asiatiaska papperslyktor. Under stor dramatik tändes lyktorna runt 12-slaget och när de väl fyllts av varmluft svävade de iväg så fint rakt upp i himlen. Vid ett tillfälle kom en vindpust och tog tag i en lykta så att den snurrade runt och höll på att fastna på taket på ett hus... men som tur var fick den ny fart och for vidare. Kunde slutat med förskräckelse och brandkårsutryckning, förmodligen blåste det lite för mycket egentligen. Men vi hade skoj och rökte cigarr och skålade in det nya året i champagne.
Idag är vi lite trötta men försöker ladda om för det stora Glöggpartajet som inträffar i morgon. Just nu ligger 9 kilo kycklingklubbor och tinas i tvättstugan...
