Tears get in my eyes...
Undrar om det har med åldern att göra, men jag känner att jag på senare tid blir alltmer lättrörd.
Jag har fått "ytliga tårkanaler" som en gammal skådis sa på min morbrors begravning. (Han sa faktiskt såhär i sitt lilla tal: "Ursäkta att jag grinar, men jag har fått så ytliga tårkanaler. Men det här var fantamej den finaste begravning jag varit på" och så torkade han bort en tår ur mustaschen).
Jag gråter ju ibland för att jag är ledsen, men det passar sig inte att ta upp på min tjosanhejsan-blogg. Därmot kan jag berätta vad jag skäms lite för att jag blir rörd av:
1. Blåsorkestrar. När jag ser en marschorkester får jag en klump i halsen och tårarna börjar trilla. Särskilt om det är en blåsorkester med barn. Vet inte varför, det är antagligen för att det är så himla rörande och fint att tänka på hur de har övat och övat och de är så allvarliga.
2. Detsamma gäller även när jag hör barn sjunga Scoutsången "Vi äro svenska scouter vi..." Nu var det dock ett tag sen eftersom killarna slutat i scouterna.
3. Extreme Home Makeover - jag vet att jag går rätt i TV-producenternas fälla men jag blir alltid lite blöt i ögat på slutet när det handikappade, fattiga, föräldralösa barnet som fått sitt hem bortspolat av orkanen Katrina tackar för det nya fina huset... Oss emellan är det ganska förfärliga och groteska hus som de där stackars människorna får, och man kan ana att huset nog inte är tipptopp-färdigställt, men ändå. Jag grinar varje gång.
4. Mass-scener som denna: (klicka på länken eller kopiera och klistra in i din webbläsare)
www.youtube.com/watch?v=VQ3d3KigPQM
Visst önskar man att livet vore en musikal och att om alla bara dansade lite mer så ordnar det sig? Har aldrig varit med om en flashmob, men skulle jag hamna i en skulle jag väl börja stortjuta.
5. Och pinsammast av allt - ibland blir jag lite rörd när jag själv sjunger. Inte i kören eller i offentliga sammanhang men ibland i bilen eller i duschen... Men bara när jag är ensam. Undrar vad det beror på, för det är minsann inte för att det är så vackert. Men rörd blir jag. Av mig själv.
Ja jösses... Måste snyta mig.
Jag har fått "ytliga tårkanaler" som en gammal skådis sa på min morbrors begravning. (Han sa faktiskt såhär i sitt lilla tal: "Ursäkta att jag grinar, men jag har fått så ytliga tårkanaler. Men det här var fantamej den finaste begravning jag varit på" och så torkade han bort en tår ur mustaschen).
Jag gråter ju ibland för att jag är ledsen, men det passar sig inte att ta upp på min tjosanhejsan-blogg. Därmot kan jag berätta vad jag skäms lite för att jag blir rörd av:
1. Blåsorkestrar. När jag ser en marschorkester får jag en klump i halsen och tårarna börjar trilla. Särskilt om det är en blåsorkester med barn. Vet inte varför, det är antagligen för att det är så himla rörande och fint att tänka på hur de har övat och övat och de är så allvarliga.
2. Detsamma gäller även när jag hör barn sjunga Scoutsången "Vi äro svenska scouter vi..." Nu var det dock ett tag sen eftersom killarna slutat i scouterna.
3. Extreme Home Makeover - jag vet att jag går rätt i TV-producenternas fälla men jag blir alltid lite blöt i ögat på slutet när det handikappade, fattiga, föräldralösa barnet som fått sitt hem bortspolat av orkanen Katrina tackar för det nya fina huset... Oss emellan är det ganska förfärliga och groteska hus som de där stackars människorna får, och man kan ana att huset nog inte är tipptopp-färdigställt, men ändå. Jag grinar varje gång.
4. Mass-scener som denna: (klicka på länken eller kopiera och klistra in i din webbläsare)
www.youtube.com/watch?v=VQ3d3KigPQM
Visst önskar man att livet vore en musikal och att om alla bara dansade lite mer så ordnar det sig? Har aldrig varit med om en flashmob, men skulle jag hamna i en skulle jag väl börja stortjuta.
5. Och pinsammast av allt - ibland blir jag lite rörd när jag själv sjunger. Inte i kören eller i offentliga sammanhang men ibland i bilen eller i duschen... Men bara när jag är ensam. Undrar vad det beror på, för det är minsann inte för att det är så vackert. Men rörd blir jag. Av mig själv.
Ja jösses... Måste snyta mig.
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Nu på morgonen kom tårarna när jag såg Sven "Plex" Pettersson live introducera sändningen av årets Vasalopp, det måste vara åldern...
Trackback
