Magdas Blogg

Jag har ju blivit en inbiten golfare under denna sommar. Jag har spelat kanske 10 18-hålsrundor och lika många kortare rundor, typ 9-10 hål. Och jag hyser en enorm hatkärlek till sporten. För när man går ut har man ingen aning om hur det ska gå. Det kan börja bra och man börjar drömma om att sänka sig... sen kan man plötsligt inte spela längre ALLS.
Jag tycker det borde vara som att cykla, har man en gång lärt sig så kan man. Men ICKE och det är enormt frustrerande. Så när det går dåligt HATAR man golf. OCh så går det plötsligt bra och man ÄLSKAR golf igen.

Golf är känslornas spel. Aldrig hör man så mycket svordomar och ser obehärskade raseriutubrott och så många sura miner som på en golfbana. På parkeringen kan man möta sammanbitna människor med tom blick och man ser riktigt hur de formulerar texten i Blocket-annonsen: "Golfset säljes till lägstbjudande". Men bredvid dessa människor går ofta en annan som är glad och räknar ivrigt på sitt score-kort och säger saker som: "Äsch skit i det, det är ju bara på skoj" och då vet man att för just den personen har det varit en kanonrunda.

                            

Före rundan....                             .... och efter...




Jag ska erkänna att jag är en stor materialspelare. Jag har i sommar köpt:
1 bag
1 set järnklubbor
1 rutig golfkjol (golfkjolar har liksom inbyggda byxor, väldigt fiffigt)
1 par knäkorta golfbyxor
2 tenniströjor
1 vindtät tröja
4 par korta sockar (dock utan bollar i hälen)
1 svindyrt golfparaply

Jag har även som synes brutit mot golfetiketten och spelat i T-shirt utan krage... Ajabaja.

Men har jag sänkt mitt handicap från anspråkslösa 36? Nej. Så man kan ju verkligen undra varför jag håller på. C är uppmuntrande och tycker det går bättre och bättre, och ibland får jag till det riktigt bra men oftast håller det inte hela vägen och jag slår för många slag eller missar en putt.
Nåja, säsongen är lång.

Men golf är trots alla individuella utbrott och nederlag en väldigt vänlig sport. Alla hälsar, spelar man ihop med andra så är alla väldigt uppmuntrande och berömmer och peppar. "FIINT slag" "Kanonputt!" "Det fixar du!" "Du spelar ju jättebra!" "VIlken snygg sving du har" och så vidare. Man bjuder varandra på kaffe i kiosken på 9:e hålet, alla hjälps åt att leta efter bollar som landat snett, kexchokladbitar delas storsint ut till alla som vill ha och behöver man bollar eller peggar får man nävavis. Det är trevligt tycker jag. Och att vara ute i 4 timmar och gå i rask takt tillsammans med goda vänner - det är också himla trevligt. 14000 steg kan det bli på en runda.

Och hoppet är det sista som överger en... vi ska ut på lördag igen och då kanske, kanske, kanske jag går mitt livs runda, vem vet?


Måste bara länka till en rolig golf-krönika skriven av Jenny Östergren som på pricken beskriver min känsla för golf! Mycket nöje!  (scrolla ner om krönikan inte syns på skärmen när ni klickat på länken)

www.expressen.se/kronikorer/sommarkronikorer/1.1663928/jenny-ostergren-en-avancerad-ovning-i-fornedring