Alla lika, ingen olika

Besökte Odd Mollys egen butik i Stockholm i helgen. Måste säga att jag blev besviken, dels var det ett halvtaskigt utbud - jag förväntar mig att de har hela sortimentet i alla storlekar i konceptbutiker. Dessutom gick vi oavsiktligt förbi butiken TVÅ gånger dels pga den dåliga skyltningen som gjorde att vi först inte ens såg den och dels för att de hade så dålig belysning inne i butiken att vi trodde att den var stängd! Mycket märkligt. Men de hade ganska schyssta provhytter som var stora. C röstade ner den klänning jag hade spetsat in mig på, och jag får väl ge honom rätt. Börjar dessutom tröttna lite på Odd Molly när ALLA ALLA ALLA ALLA har det.

Och det är onekligen trist att alla butiker är likadana i hela Sverige. Man kan inte längre hitta det där speciella-och-annorlunda-som-ingen-annan-har för det finns verkligen överallt. Alla centrala delar av större orter med självaktning har HM och Lindex och så en lite dyrare butik vid sidan om. Skoaffärer likadant. Även små boutiqer säljer kollektioner från samma dyrare märken och det unika är verkligen svårt att hitta om man inte har bamseplånboken med sig.
Jag blir mer och mer inne på nätshopping för där kan man om man anstränger sig hitta lite mer speciella grejor.

Jag ser samma sak när jag är ute och går med hunden och spanar in i husen. Samma beige soffa, samma kaffelatte-färgade fondvägg, samma panelgardiner...  Man undrar om det är för att det är snyggt ( för det är det ju) eller för att ingen vågar sticka ut. Eller är det vår uppväxt med noppiga brunoranga soffa i furupanelklädd gillestuga som gör att vi inte klarar av mer färg?

C var duktig i helgen och shoppade Kangol-keps, ni vet sån där bakochvänd keps som Samuel L Jackson har. Det är Cs eget trademark och faktiskt något som inte går att få tag på mer än på tre fyra ställen i Sverige. Så han är lite mer olik än alla vi andra.
Själv tog jag på mig en av mina fem Odd-blusar och gick till jobbet idag,. Jag är inte ett skvatt mindre mainstream än någon annan. Jag känner mig fin men nånstans skulle jag vilja vara lite mer annorlunda utan att för den skull få en Bad  Taste-stämpel.

Men det är väl ändå insidan som räknas.

Och vi har dessutom oranga soffor.

Kommentarer
Postat av: Brorsan

Som en musikalisk fortsättning på detta inlägga rekommenderas en lyssning på Willie Crafoords låta "Samma typ av annorlunda saker".

2009-04-23 @ 15:19:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0