Teknisk isolering
Jag har varit en nobody. Jag har förflyttats tillbaka till andra sidan sekelskiftet. Jag har varit bortkopplad, urloggad och nästan lite isolerad. Varför VARFÖR undrar ni.
Jo, jag har varit på väg från ett jobb till ett annat. Och när man slutar på ett jobb måste man ju lämna sin bärbara dator, sin mobiltelefon och mitt fall även sin bil. Alltså har jag varit helt i händerna på fast telefoni och har endast haft tillgång till bil när C inte behövde den. Och han har första tjing på helgen för då jobbar han.
Att lämna datorn kändes inte så jobbig, dock var jag noga med att radera alla privata dokument och sådär, även om jag vet att IT-killarna - om de skulle vilja - hur lätt som helst kan hitta alla dokument jag någonsin varit i närheten av. Ja, gör de sig det besväret så bjussar jag på det. LITE pinsamt vore det ju att de skulle se hur mycket jag spelat spel av typen Hidden Objects (man glor på en bild och ska inom en viss tid hitta en massa föremål som är klurigt gömda i bilden. Jag tycker det är lite kul), men det kanske skapar spänning kring min person, who knows. Datorer finnes ju också i hemmet, närmare bestämt 3 stycken för närvarande så jag hade kunnat fixa den värsta IT-abstinensen.
Men telefonen var lite mer traumatiskt. Det känns som om man inte finns när man inte har en telefon i väskan. Jag tänkte tankar som: "Nu kan jag försvinna och då vet INGEN var jag är." Eller: "Tänk om nån försöker få tag på mig just nu och då kan jag inte svara!". Fast enligt K är jag ju omöjlig att få tag i även MED mobiltelefon så skillnaden var väl marginell kan jag tro.
Läste en krönika om någon som bara hade en fast telefon i sommarstugan, den var alltså kopplad med SLADD i väggen och gick inte att bära om kring. Först var de tveksamma men sen insåg de hur skönt det var att alltid veta var telefonen var när det ringde, de slapp springa runt och leta och ropa: Var är telefonen? Var är telefonen? och känna att "snart är det för sent..." Det ligger ju något i det också.
Konstigt att man kan bli så teknikberoende. Det fanns en sketch med Galenskaparna & After Shave där det är en som säger "Jag har aldrig gått på stan och tänkt att nu skulle det va´ gött å ringa nån..."
Jag tyckte det var SÅ på kornet och skrattade jättemycket då, men inte nu. För det ÄR gött att gå på stan och bara kunna ringa nån.
Att inte ha mobil känns ungefär lika out-of-date som Galenskaparna.
Nu har jag fått både dator och en telefon som nästan är som en dator och ganska knepig att komma underfund med PLUS att jag har fått låna en gammal automatväxlad SAAB som jag kör omkring i, i väntan på min nya fina bil. Jag är tillbaka i matchen. Jag överlevde de fyra dagarna. Skönt!
Jo, jag har varit på väg från ett jobb till ett annat. Och när man slutar på ett jobb måste man ju lämna sin bärbara dator, sin mobiltelefon och mitt fall även sin bil. Alltså har jag varit helt i händerna på fast telefoni och har endast haft tillgång till bil när C inte behövde den. Och han har första tjing på helgen för då jobbar han.
Att lämna datorn kändes inte så jobbig, dock var jag noga med att radera alla privata dokument och sådär, även om jag vet att IT-killarna - om de skulle vilja - hur lätt som helst kan hitta alla dokument jag någonsin varit i närheten av. Ja, gör de sig det besväret så bjussar jag på det. LITE pinsamt vore det ju att de skulle se hur mycket jag spelat spel av typen Hidden Objects (man glor på en bild och ska inom en viss tid hitta en massa föremål som är klurigt gömda i bilden. Jag tycker det är lite kul), men det kanske skapar spänning kring min person, who knows. Datorer finnes ju också i hemmet, närmare bestämt 3 stycken för närvarande så jag hade kunnat fixa den värsta IT-abstinensen.
Men telefonen var lite mer traumatiskt. Det känns som om man inte finns när man inte har en telefon i väskan. Jag tänkte tankar som: "Nu kan jag försvinna och då vet INGEN var jag är." Eller: "Tänk om nån försöker få tag på mig just nu och då kan jag inte svara!". Fast enligt K är jag ju omöjlig att få tag i även MED mobiltelefon så skillnaden var väl marginell kan jag tro.
Läste en krönika om någon som bara hade en fast telefon i sommarstugan, den var alltså kopplad med SLADD i väggen och gick inte att bära om kring. Först var de tveksamma men sen insåg de hur skönt det var att alltid veta var telefonen var när det ringde, de slapp springa runt och leta och ropa: Var är telefonen? Var är telefonen? och känna att "snart är det för sent..." Det ligger ju något i det också.
Konstigt att man kan bli så teknikberoende. Det fanns en sketch med Galenskaparna & After Shave där det är en som säger "Jag har aldrig gått på stan och tänkt att nu skulle det va´ gött å ringa nån..."
Jag tyckte det var SÅ på kornet och skrattade jättemycket då, men inte nu. För det ÄR gött att gå på stan och bara kunna ringa nån.
Att inte ha mobil känns ungefär lika out-of-date som Galenskaparna.
Nu har jag fått både dator och en telefon som nästan är som en dator och ganska knepig att komma underfund med PLUS att jag har fått låna en gammal automatväxlad SAAB som jag kör omkring i, i väntan på min nya fina bil. Jag är tillbaka i matchen. Jag överlevde de fyra dagarna. Skönt!
Kommentarer
Trackback
