Magdas Blogg

Här är ytterligare ett inlägg som tidigare publicerats i HD på JustNu-sidan där jag medverkar ibland. För er som inte läst det tidigare...

Jag är inte känd för att vara den som alltid kommer i tid. Inte så att jag jämt missar tåget och på jobbet är jag noga med att passa tider och deadlines. Visserligen med små marginaler, men det räcker väl? Privat skulle nog många kalla mig tidsoptimist, men jag är snarare tidsREALIST. Det är ett begrepp som jag själv har hittat på. Skilllnaden är att en Tidsoptimist tror att man ska hinna med en massa saker på kort tid, medan en Tidsrealist inser med en gång att man inte kommer att hinna det man tänkt sig och är därför mästare på att prioritera bort saker från Att-Göra-listan. Jag är till exempel duktig på att inse att jag inte hinner städa, ringa till tandläkaren, bada hunden och träna. Jag vet att det inte kommer att gå ihop om jag ska hinna fika, ta en lur och titta färdigt på reprisavsnittet av Vänner. Jag bär inte klocka utan litar på mobiltelefonen, klockan i bilen och människor med klocka. Mikrougns-klockor litar jag inte på, de är omöjliga att ställa in och visar därför oftast 00.03 hela tiden. Det är så sällan man ska passa just den tiden.

Det är helt okej att vara Tidsrealist så länge det inte går ut över vänner och familj och jag jobbar därför på att inte komma sent till bjudningar och kalas. Men inte för tidigt heller, för det är störigt med gäster som kommer PRICK den tid man bjudit in dem. Det blir alltid lite stressigt när man ska ha gäster och de där extra 10 minuterna behövs för att lägga på läppstift och blanda sallad. En gång kom några vänner till oss över en timme för tidigt. De fick en drink i näven och fick blanda salladen själva, ingen fara sa vi. Men de tyckte det var grymt pinsamt och vi har faktiskt inte setts sen dess. Se där vådan av att vara ute i alltför god tid!

Om man nu ändå skulle komma för sent så gäller det att ha en bra ursäkt. Det finns bra och dåliga ursäkter har jag märkt. Dåliga ursäkter är att man tittat på TV, somnat eller helt enkelt glömt bort kalaset. Sådana ursäkter kan lätt sprida dålig stämning. Man bör inte heller säga att man bara skulle äta, det kan funka på cocktailpartyn där det brukar vara snålt med födan, men kan annars resultera i gråtande värdinna/värd senare på kvällen. Man kan också anta en tokrolig förvirrad image, men denna image måste byggas upp under en längre tid, och innebär att du måste komma för sent till allt och alla hela tiden, du måste gå vilse och dyka upp på fel dag och sådär. Kan bli lite besvärligt i längden, kanske. Särskilt på jobbet.

Det är däremot helt okej att skylla på att man har jobbat sent för då framstår man som ambitiös. Trafiken är en annan bra grej -"Det var helt kaos på E6an, världens kö". Har man småbarn är det en toppenursäkt. Det fungerar dock bara tills de blir stora nog att opponera sig på ett avslöjande vis: "Men mamma, det var ju DU som inte kunde bestämma vad du skulle ha på dig!".

Den finaste ursäkten av alla är ändå "Jag kommer direkt från träningen". Då blir alla imponerade och får dåligt samvete och tittar beundrande på den nyduschade samtidigt som de avstår det chips de just tänkt ta.

Nån friskvårdshjälte lär jag aldrig bli. Men jag kan berätta hur det senaste avsnittet av Vänner slutade, för visst vill ni veta? Jojo, det bor nog en Tidsrealist i oss alla.

Eller heter det latmask?