Å så lite naket...
Härförleden var jag på en trevlig kräftskiva/födelsedagskalas och vi kom av någon outgrundlig anledning in på det här med nakenhet. Jag anser nog mig själv som en ganska öppen och liberal person, men i denna diskussion kände jag mig som pryd, stockkonservativ och nästan med burkan på svaj.
Det visade sig nämligen att nästan alla på kalaset sprang nakna omkring i hemmet och menade att det var ju härligt att man kunde visa sig som man är för sina barn. Vissa vittnade till med om att det var helt okej att en familjemedlem gick på toan när en annan person stod i duschen eller borstade tänderna.
Nej säger jag. Där går verkligen min gräns. I badrummet är jag själv tack så mycket, och jag är inte intresserad av att vare sig ha sällskap eller göra någon annan sällskap när det gäller själva toalettbesöket. Inte ens som små följde mina barn med på toaletten. Jag kan borsta tänderna ihop med någon annan, men jag skulle inte vara ett dugg bekväm med att mina barn kom in när jag stod i duschen. Det får vara förbehållet C faktiskt.
Det tycks alltså vara allmänt utbrett att vara nakna tillsammans i många familjer och då lägger jag INTE PÅ NÅGOT SÄTT någon sexuell aspekt i det hela. Folk kör bara au naturell när de vandrar mellan badrum och sovrum och det kan man kanske inte säga så mycket om. Det är kanske sunt. Det kanske bor en hobbynaturist i oss alla. Utom i mig.
Personligen är jag mycket sällan bekväm naken tillsammans med andra, har aldrig gillat badhus, allmän bastu eller omklädningsrum särskilt mycket. Och det handlar nog bara om att jag inte är bekväm med mig själv och tycker det är olustigt att klä av mig inför andra. Vilket säkert en terapeut gladeligen skulle vilja sätta tänderna i och analysera. Samtidigt kan jag inte säga att jag lider av det och jag är inte rädd för nakna människor, jag har bara ingen lust att visa upp mig själv i bara mässingen.
Men häromdagen skedde ett genombrott. Jag har ju bestämt mig för att börja träna på luncherna. I onsdags var det premiär och jag körde ett bodypump-pass kl 12, (vilket gav mig en grym träningsvärk, men det är gött när det tar, tycker jag). Hursomhelst, när jag tränat på Friskis har jag alltid kört hem och duschat men se det kunde jag ju inte göra nu. Så det var bara att slänga av sig paltorna och ta ett djupt andetag och stega in i duschen. Kunde konstatera att det minsann var väldigt olika skapta kroppar där inne i duschrummet, även om jag försökte att inte glo för mycket, och att jag nog inte var så illa ändå...
Känner mig stolt över mig själv att jag duschade på allmän plats, sen ska väl erkännas att jag lindade handduken ganska tätt om mig efter duschen, och klädde på mig fortfort, så det var inte precis helt fritt blås. Men ett fall framåt. Snart kanske även jag jazzar omkring spritt språngande näck och trivs med det. Man vet aldrig.
