Strumpornas krig
Detta inlägg publicerades i något redigerad form på JustNu-sidan i HD den 16 oktober. Här är originalet.
Hösten är här. Det börjar med att man måste knäppa jackan på morgonen och en halsduk känns rätt på kvällskvisten. Snart kommer den oundvikliga dag då man måste börja ha strumpor på sig igen efter att ha levt ett glatt barfotaliv i fyra månader. Först en kort socka innan det är dags att gå över till den praktiska men ack så fula nylonknästrumpan, så kallad Catchysock i vissa kretsar. (som borde förbjudas i lag om ni frågar mig. I alla fall till kjol) Nästa steg är den hela strumpbyxan, även känd som kalasbyxa.
Jag lägger en halv förmögenhet på strumpbyxor varje år och jag kan inte FATTA varför de så ofta går sönder när man ska ta dem på sig första gången! Jag har köpt svindyra strumpor som gått sönder när man tagit upp dem ur förpackningen. Jag har köpt billiga storpacksstrumpor som gått sönder efter första steget. Då går nämligen den där retliga maskan under foten som man kan ignorera först, men som tittar upp lite retligt ur skon fram på förmiddagen. Vid lunchtid har den utvecklats till en lång rackare hela vägen upp på låret så att man ser både bedagad och luggsliten ut. Som en polsk dam med tveksam sysselsättning.
Maskors framfart kan tillfälligt stoppas med nagellack men det är ingen garanti eftersom maskor alltid hittar nya vägar. De är lite som mördarsniglar. Ha alltid ett extra par strumpor i byrålådan på jobbet, det säger jag er medsystrar (och eventuellt bröder vad vet jag...)
Kanske kan någon forskare jobba lite mer med hållbarheten för strumpbyxor? Eller handlar det helt enkelt om en konspiration i strumpindustrin - en kartell som har bestämt att kvalitén ska vara så dålig att vi måste köpa nya strumpor hela tiden?
Förr i tiden lagade man strumporna, jag har faktiskt ett gammalt syskrin som jag ärvt av min Farmor och där finns fortfarande silkestråd för detta ändamål. Jag försökte laga mina strumpbyxor en gång men det blev en liten ful trådkorv som jag fick skoskav av och jag såg inte bara luggsliten utan även halt ut. En halt polsk dam med tveksam sysselsättning. Strumpstoppning är en konstart på utdöende. Jag lagar inte ens vanliga sockor, blir det hål på tån så åker de i soporna.
Strumpor som försvinner i tvätten är ett annat olöst mysterium. Hur kan det komma sig att det nästan alltid finns en ensam strumpa över efter tvätt? Jag har läst nånstans att strumporna tydligen fastnar inuti tvättmaskinen, alltså innanför själva trumman, och då uppstår genast frågan: hur många strumpor får egentligen plats i en tvättmaskin innan den brakar ihop? Och varför fastnar aldrig ett helt par?
En av våra grabbar köpte strumpor märkta med veckodagarna. Men med tanke på tvättmaskinens förmåga att käka strumpor så måste han numera gå med Tisdag på höger fot och Torsdag på vänster fot - på en måndag. Oerhört förvirrande. Men det kanske också är en konspiration: vitvaruföretagen och strumpföretagen har en hemlig överenskommelse så att alla måste båda köpa nya strumpor och en ny tvättmaskin. Och de har i sin tur kommit överens med bankerna så att alla måste ta dyra lån för att kunna köpa nya grejor.
Och då kan man ju fundera på hur bankkrisen i USA egentligen uppstod?
Jag tycker vi alla ska titta noga på George Bush nästa gång han framträder i TV, kanske står han där med en Wednesday-strumpa och en Sunday-strumpa. Eller en blå och en röd, AndyPAndy!!
Plötsligt förstår man hur det hela hänger ihop.
Allt beror på strumporna.
Komihåg var ni läste det först!
