Obama-Day
Ja, man ju inte låta denna dagen passera utan att kommentera presidentvalet i USA.
Jag är glad och lättad även om jag inte följt valkampanjen sådär supernoga. Men lite sådär som de flesta. McCain har jag aldrig gillat och när Sarah Palin kom in bilden så tänkte man att finns det ingen ände på stolligheterna i detta tokiga land?!? Tur att amerikanerna tog sitt förnuft tillfånga, släppte greppet om puffrorna, tog trucker-kepsen på huvudet och körde iväg och röstade.
I de där lägena önskar jag lite att jag vore amerikan så att jag också kunde få stå och vifta med en flagga och gråta lite när min idol, presidenten, håller sitt tal. Och ropa "Yes We Can" jag också.
Det är ju onekligen en viss skillnad mellan de amerikanska och de svenska politiska valmötena: en ensam politiker talandes i raspig högtalare från ABF på ett torg i Sunne alltmedan regnet öser ner, publik bestående av tre tanter i regnkappa, en alkis och en torghandlare från Iran... Det blir liksom inte lika häftigt som 100 000 pers i Chicago med Bruce Springsteen live och storbilds-TV och nån som verkligen verkligen kan hålla tal.
Jag tycker det är häftigt att ha varit med om den dagen då USA vågade välja en svart man till president. Vi får väl se när de vågar välja en kvinna, kanske rentav en svart kvinna! DET vore något det.
Men nu applåderar vi Obama och hoppas att det ska gå bra.
Och som Ulrika skrev på Facebook:
"Please watch over him."
Om de ändå va han som skrev talen, då skulle också jag vara imponerad av den nya presidentens retorik. Men man kan ju alltid vara lite impad av hans spökskrivare istället ;)
Men det är härligt att USA skapat ny historia. Go Obama!!
Ännu häftigare blir det när de väljer en "native american", då får kanske urbefolkningen äntligen upprättelse.
Hmmm - han har snott: - Can we fix it? - Yes, we can! från Byggare Bob...
:)
