Gottgottigottgott
Godis är gott. Och frukt är INTE godis, frukt är frukt.
Man ska icke jämföra äpplen och skumbananer (kan det vara 12:e budet?)
Min pappa var en riktig godisgris, och tackade aldrig nej till en godisbit, särskilt inte mörk choklad eller marsipan. Även engelsk lakritskonfekt låg högt på listan. När vi letade efter något i hans arbetsrum häromdagen hittade vi lite Anton Berg-marsipan gömd i bokhyllan. Typiskt pappa. Den hade han nog tänkt snaska i sig själv när han satt och jobbade. Fast han bjöd gärna om man kom på honom. Han brukade skära upp den lilla marsipanlimpan i munsbitar med sin pennkniv och äta en bit i taget, inget ohämmat glufsande här inte! Han tillhörde också den sällsynta del av mänskligheten som helt på allvar använde fruktkniv för att skala frukt med.
Någonting säger mig att vi kommer att hitta choklad och marsipan under en tid framöver. Känns bra.
Jag (och även C) är själv mycket förtjust i godis, och kan inte ha det hemma utan att äta upp det. Jag tror jag har skrivit det förr, men jag fattar inte hur folk kan säga: "Jag tror jag har lite choklad nånstans" TROR?? Jag har full koll på allt snask i mina skåp och det som finns i skåpen blir inte liggande länge. Ibland köper vi finchoklad för att bjuda på när vi har gäster (tunga vuxenpoäng) men en tråkig tisdagkväll så känns finchokladen som mer ämnad för att pigga upp oss med än att trugas på bugastinna gäster och vi slukar den raskt och utan betänkligheter. Dock har vi blivit lite kräsna och vill inte gärna köpa billig Lidl-choklad eller dålig kvalitet. Bäst är praliner från Peter Bayer eller nån annan chokladbutik, men samtidigt tackar man inte nej till Djungelvrål eller skumkantareller - om det nu bara är det som bjudes.
Mitt lågvattenmärke vad gäller sockerintag har varit rostad macka med Oboy-pulver. Eller med brun farin. Inte särskilt gott med farin, men Oboy var helt okej. Jag gillar också danskt chokladpålägg, men är inte lika förtjust i Nutella. Men det går också. På knäckebröd som då blir ett nyttighets-alibi.
Och godis hjälper mot allt! Är man ledsen - pigga upp dig med choklad (Fazer Blå säger min gode vän MW som jobbat i branschen men Frukt&Mandel går lika bra). Är man glad - fira med choklad, varför inte nån lyxig pralin smaksatt med hallon eller kakaobönor. Har man tråkigt - köp en påse Matador-mix och tiden går mycket fortare. Ska man köra bil en längre sträcka - lösgodis i alla former eller en påse Polly. Kexchoklad smular för mycket och karameller med papper är bara jobbiga att öppna när man kör bil. Men funkar annars till det mesta.
Och det finns en motsvarighet till det Johan Glans kallar för Gubbagodis (alltså Kungen av Danmark-karameller), nämligen Käringablandning, dvs Bridge-blandning. Jag minns att jag som barn ibland träffade tanter som bjöd på Bridge-blandning ur en kartong som de hade i handväskan, gärna med gummiband om kartongen så att inte godisbitarna skulle ramla ur. Det var tider det.
När jag bli gammal ska jag alltid ha godis i handväskan. Och jag ska nog gömma lite marsipan i bokhyllan också, så att mina barn och barnbarn kan hitta det när jag är borta.
För det är om inte annat lite tröst.
Och dessutom är det gott.
Skumbananer. Det är grejjer för vuxna karlar.
Och marsipan.
Jag fick också lite flasback från barndomen när du nämnde Bridgeblandningen. Engelsk konfekt - hughhh jag får rysnigar bara jag tänkte på det. Men det sattes fram i en blå skål när det var fest hemma hos oss. Nej tacka vet jag lögodis ur självplock blandat med massa bakterier ( läste jag nånstans(.
Engelsk konfekt - är det den där i en vit plåtlåda med damer och herrar i kläder från sent 1800-tal och en kvinna i lila med parasoll syns extra tydligt?
Å vad det är gott med godis! Men jag kan faktiskt spara, ibland för länge så chokladen är lite vit, det är dumt. Den vita plåtlådan heter Quality Street - otroligt gott. Anders brukar få köpa det när han flyger. Jag älskar skumbananer, och min bästa blandning en punschpralin och två lakritsbåtar - samtidigt. Jättegott!!!!!!!!
