Lookalike 2
Man kan konstatera att min svarta outfit inte ger samma Filippa-associationer till alla.
Jag kilade över till lunchrestaurangen i huset intill. Blev plötsligt knackad på axeln när jag stod och spanade in menyn, trendriktigt skriven på griffeltavla på väggen.
"ursäkta, vi hade bokat för 12 personer och blir bara 11" sa en människa (av palestinasjalen att döma på konferens på Lärarhögskolan).
"Jaha?" sa jag. Varför berättar hon detta för mig?
"Jaså, du jobbar inte här, förlåt" sa den lilla makrobiotiska människan.
Beställde min mat, intog min vanliga fönsterplats och gick bort till salladsbuffén.
Knackknack på axeln.
"Ursäkta, vattnet är slut". En annan människa (av kritstreckskavajen att döma från någon advokatbyrå i huset)
"Ja, det ser jag, du får säga till personalen" svarade jag.
"Men - jaha, du jobbar inte här" sa den strikta människan.
På väg tillbaka till min plats.
"Hallå, mina köttbullar har inte kommit" ropade en människa (av de svarta glasögonbågarna att döma arkitekt).
"Ja det vet jag inget om, för jag JOBBAR INTE här" sa jag.
Sen NÄR blev helsvart den nya servitris-uniformen? Önskar jag hade sagt något kvickt och slapstick-aktigt och börjat servera helt fel saker, men så snabb i huvudet var jag inte. Lågt blodsocker.
Jag vill nu starkt plädera för den gamla sortens VITA servitrisjackor, de där med slag på axlarna.
Smaklig måltid.
Jag kilade över till lunchrestaurangen i huset intill. Blev plötsligt knackad på axeln när jag stod och spanade in menyn, trendriktigt skriven på griffeltavla på väggen.
"ursäkta, vi hade bokat för 12 personer och blir bara 11" sa en människa (av palestinasjalen att döma på konferens på Lärarhögskolan).
"Jaha?" sa jag. Varför berättar hon detta för mig?
"Jaså, du jobbar inte här, förlåt" sa den lilla makrobiotiska människan.
Beställde min mat, intog min vanliga fönsterplats och gick bort till salladsbuffén.
Knackknack på axeln.
"Ursäkta, vattnet är slut". En annan människa (av kritstreckskavajen att döma från någon advokatbyrå i huset)
"Ja, det ser jag, du får säga till personalen" svarade jag.
"Men - jaha, du jobbar inte här" sa den strikta människan.
På väg tillbaka till min plats.
"Hallå, mina köttbullar har inte kommit" ropade en människa (av de svarta glasögonbågarna att döma arkitekt).
"Ja det vet jag inget om, för jag JOBBAR INTE här" sa jag.
Sen NÄR blev helsvart den nya servitris-uniformen? Önskar jag hade sagt något kvickt och slapstick-aktigt och börjat servera helt fel saker, men så snabb i huvudet var jag inte. Lågt blodsocker.
Jag vill nu starkt plädera för den gamla sortens VITA servitrisjackor, de där med slag på axlarna.
Smaklig måltid.
Kommentarer
Trackback
