Gloria Tua!!
Jag är en lycklig människa.
Jag har i helgen fått förmånen att vara med om två fantastiska konserter, med underbara musiker och musik som sitter kvar i kroppen fortfarande! Att få se och höra fullblodsproffs musicera och dessutom bli förälskad i en genre som jag normalt sett inte är så förtjust i (modern jazz) - ja hur ofta får man uppleva nåt sånt? C var som vanligt suverän (och snygg) som dirigent men jag tror även han lyfte några centimeter från marken vid några tillfällen.
C och jag tog en promenad med vovven igår efter konserten och pratade om upplevelsen. Och det är som jag sa till C, vilken grej det är för oss amatör-körsångare att få vara med om en konsert som går rakt in i hjärtat. Tänk att en ny dimension öppnar sig lite på glänt och man inser att oj, det finns mer att hämta, det finns NYA saker att uppleva!
Nästan lite utomjordiskt.
Jag tänker att alla kanske borde öppna sig lite mer för nya saker och upplevelser, flytta ut sina gränser och gå utanför sin "comfort zone". Som vuxen blir man ju ganska bekväm och går mest runt och gör det som man alltid har gjort och lyssnar på på samma musik och ser samma typ av filmer och läser samma typ av böcker. Ofta har man bestämt sig (särskilt jag) att DEToch DET gillar jag inte och så väljer man bort det bara för att man har bestämt sig och utan att egentligen veta mer. Ger det aldrig en chans ens en gång, vågar inte testa. Och det är ju inte så utvecklande. Tricket är väl att våga.
(OBS detta resonemang gäller i huvudsak kultur, inte knark eller grottforskning.)
Så därför känns det fantastiskt att ha varit med om en sån här helg och utvecklas och bli så himla glad och uppfylld.
Hade precis en diskussion med "Hasse" och jag lyckades övertyga honom om att jag hade rätt, hela tiden med musiken ringande i öronen som en theme-song a la Ally McBeal. Tänk om han anat!
Hosanna in excelsis på dig Hasse!
Jag har i helgen fått förmånen att vara med om två fantastiska konserter, med underbara musiker och musik som sitter kvar i kroppen fortfarande! Att få se och höra fullblodsproffs musicera och dessutom bli förälskad i en genre som jag normalt sett inte är så förtjust i (modern jazz) - ja hur ofta får man uppleva nåt sånt? C var som vanligt suverän (och snygg) som dirigent men jag tror även han lyfte några centimeter från marken vid några tillfällen.
C och jag tog en promenad med vovven igår efter konserten och pratade om upplevelsen. Och det är som jag sa till C, vilken grej det är för oss amatör-körsångare att få vara med om en konsert som går rakt in i hjärtat. Tänk att en ny dimension öppnar sig lite på glänt och man inser att oj, det finns mer att hämta, det finns NYA saker att uppleva!
Nästan lite utomjordiskt.
Jag tänker att alla kanske borde öppna sig lite mer för nya saker och upplevelser, flytta ut sina gränser och gå utanför sin "comfort zone". Som vuxen blir man ju ganska bekväm och går mest runt och gör det som man alltid har gjort och lyssnar på på samma musik och ser samma typ av filmer och läser samma typ av böcker. Ofta har man bestämt sig (särskilt jag) att DEToch DET gillar jag inte och så väljer man bort det bara för att man har bestämt sig och utan att egentligen veta mer. Ger det aldrig en chans ens en gång, vågar inte testa. Och det är ju inte så utvecklande. Tricket är väl att våga.
(OBS detta resonemang gäller i huvudsak kultur, inte knark eller grottforskning.)
Så därför känns det fantastiskt att ha varit med om en sån här helg och utvecklas och bli så himla glad och uppfylld.
Hade precis en diskussion med "Hasse" och jag lyckades övertyga honom om att jag hade rätt, hela tiden med musiken ringande i öronen som en theme-song a la Ally McBeal. Tänk om han anat!
Hosanna in excelsis på dig Hasse!
Kommentarer
Trackback
