Snart konfirmation
G är på konfirmationsläger - har varit borta en vecka och kommer hem på fredag. Det ömma modershjärtat har bultat ganska nervöst, för de får inte ha telefon med sig på lägret. Alltså kan man inte kontakta sin unge när andan faller på.
Det var väl inget tyckte jag när detta meddelades på föräldramötet, men att gå en vecka utan att kunna ens få det sedvanliga OK-smset när man har skickat ett långt mamma-meddelande, det har varit lite småjobbigt. Jag är innerst inne en hönsmamma. (Och rätt mycket utanpå också enligt mina söner och maken.)
Igår var vi och hälsade på på lägret, det var en ganska butter yngling som tog emot, förmodligen kändes det fel och knasigt att träffa oss där, men vi beskådade rum och matsal och liturgisk dans ihop med de andra föräldrarna och sen fick vi åka hem med en laddning smutstvätt och ett något lättare hjärta i bagage. Men det ska bli gott att få hem honom igen.
Då ska han ta på sin första kostym. Min lilla mini-bebis!!! Har kostym och är över 1.80! Man kan inte fatta att han har vägt strax över 2 kilo och varit 45 cm lång en gång i världen. Naturen är märklig.
Nu håller vi mest på att förbereda mat och kakor och annat. Det blir ingen rulltårta, det är i alla fall klart. Ej heller smörgåstårta.
Present ska det också bli, jag vacklar mellan digitalkamera och en riktigt fin plånbok. Smycken och kors och klocka kommer från annat håll.
Åsikt eller tips någon?
Det var väl inget tyckte jag när detta meddelades på föräldramötet, men att gå en vecka utan att kunna ens få det sedvanliga OK-smset när man har skickat ett långt mamma-meddelande, det har varit lite småjobbigt. Jag är innerst inne en hönsmamma. (Och rätt mycket utanpå också enligt mina söner och maken.)
Igår var vi och hälsade på på lägret, det var en ganska butter yngling som tog emot, förmodligen kändes det fel och knasigt att träffa oss där, men vi beskådade rum och matsal och liturgisk dans ihop med de andra föräldrarna och sen fick vi åka hem med en laddning smutstvätt och ett något lättare hjärta i bagage. Men det ska bli gott att få hem honom igen.
Då ska han ta på sin första kostym. Min lilla mini-bebis!!! Har kostym och är över 1.80! Man kan inte fatta att han har vägt strax över 2 kilo och varit 45 cm lång en gång i världen. Naturen är märklig.
Nu håller vi mest på att förbereda mat och kakor och annat. Det blir ingen rulltårta, det är i alla fall klart. Ej heller smörgåstårta.
Present ska det också bli, jag vacklar mellan digitalkamera och en riktigt fin plånbok. Smycken och kors och klocka kommer från annat håll.
Åsikt eller tips någon?
Kommentarer
Postat av: Ingrid
Hej !
Jag skulle satsa på digitalkamera.
Postat av: Ulrika
Håller med, det kommer att dröja ett antal år innan han blir gladare över plånboken än digitalkameran, tror jag.
Trackback
