Magdas Blogg

Förra veckan var jag i Shanghai med Helsingborgs Kammarkör, vilket idag känns helt overkligt med undantag för den lätta jetlag-yrsel som inte vill släppa taget. Eller är det bara vanlig sömnbrist?

Hade ju egentligen tänkt blogga varje dag därifrån men vi fick inte till uppkopplingen på hotellet – vet inte om jag är svartlistad av de kinesiska myndigheterna sen jag var där senast och bloggade, men änyways, här kommer en komprimerad reseberättelse:

Tisdag
Upp i ottan, jag är sent på det, spänd stämning i bilen som dock lättar på Kastrup. Alla är där, alla kommer med, alla är glada. Byte i Zürich – bildskärm i varje säte och bara halvfullt på planet, vilket gör att vi kan sitta/ligga/krypa ihop och sova eller glo på vilka filmer vi vill. Filmerna börjar när man själv vill, inte som på SAS där allt börjar samtidigt och man får hoppa in i handlingen eller vänta till nästa start. Maten är god och mitt i natten får man Mövenpick-glass, oj vad gott. C och jag spelar Vem Vill Bli Miljonär och vinner nästan…

Onsdag
Bagaget är med – utom för Lars som flugit med ett annat plan. Han håller god min och hoppas det kommer på kvällen. Agge möter med buss och enda minus är att C glömt sin I-Touch på flyget och att Doktor Per har vätskebrist. Av med väskorna på hotellet och sen tunnelbana till en utställning som visar Shanghai förr och nu i 3D och modell och jag vet inte allt. Den som byggde modellen av denna JÄÄÄTTEstora stad (25 miljoner) har förmodligen lite för mycket fritid. Alla Märklin-entusiaster hade dock svimmat av lycka.

Kaoslunch där notan blir dubbelt så dyr och alla trötta människor har bälgat i sig öl utan att tänka på att det inte är gratis. Efter att ha kollat av fejk-marknaden utan att handla (utom Ingrid, resans okrönta shoppingdrottning) åker vi hem till hotellet, hårda sängar men bra tryck i duschen, lite vila och uppfräschning och sen blir det drink på ett ställe och kinesiskt middag på ett annat. Vi får trycka in oss alla 28 i ett litet rum men det går bra. När vi börjar sjunga ser personalen förskräckt ut och stänger dörren om oss. Efter promenad till hotellet där vi bara går lite vilse somnar vi som stockar.

Torsdag
Upp tidigt, härlig frukostbuffe med French Toast och färska omeletter som steks av en kock med munskydd. Buss hämtar och vi åker till Tong Li, en vattenstad utanför Shanghai. Guiden autopratar i en och en halv timme i bussen och snart sover halva kören med öppna munnar och liten dregelsträng i mungipan. Guiden berättar stolt om Shanghai och ställer hela tiden frågor som hon själv besvarar: ”You know why? Because…”

Vi får åka ett litet tivoli-tåg in till själva staden och vandrar sen runt i Tong Li och tittar på gamla hus och kanaler och trädgårdar där söta små kines-barn klär ut sig i folkdräkter och blir fotade av föräldrarna – och oss. I dammarna simmar 1000 karpar, det luktar fisk och spelas kinesisk musik i högtalarna. Ett litet Kina-Skansen kan man säga. Vi hittar en scen och sjunger En Vänlig Grönska, en absurd upplevelse både för oss och kineserna som tittar på och tar bilder på oss som omväxling. God och billig lunch (här kostar ölen bara 10 spänn) innan det blir lite promenad på egen hand. Ingrid shoppar vidare i de små affärerna, nu i sällskap av Katarina som inte ligger långt efter i shoppingens ädla konst. Jag är rörd. Bussen tar oss till en silkesfabrik och där finns levande silkesmaskar och tursitfällan slår igen och kören köper täcken och blusar och skjortor av hjärtans lust.

När vi kommer tillbaka går Monica och jag och får fotmassage, vi blir även knådade på axlarna och ryggen och fötterna får sig en omgång de sent ska glömma. Sötont, som Monica säger. Fötterna blir rena och lena som barnrumpor och då ska man komma ihåg att massörerna inte hade några handskar på sig eller använda verktyg… Dr Per, Tord och Lars H går på helkroppsmassage och blir även erbjudna andra tjänster vilket väcker stor munterhet med lite besk eftersmak… Även C får frågan på hotellet – ”You want sex-massage, sir?”.

På kvällen äter vi grillbuffe på Sashas som är ett västerländskt ställe och har Free Flow på ölen i två timmar. Lars har fortfarande inte fått sitt bagage men lurar av en full engelsman hans smokingjacka och fluga. Jag dricker min första Cosmopolitan. Tenorerna kör Tequila-race i baren och på damtoan träffar vi några lyx-call-girls som är där tillsammans med de fulla och tjocka engelsmännen. Är det såhär att vara expat??

Fredag
Vi tar tunnelbanan för att promenera genom de gamla kvarteren under förmiddagen. En kvinna tycker att vi är för högljudda i tunnelbanan, vi tror inte de gillar västerlänningar så mycket längre. Inte så konstigt kanske med tanke på de tjocka engelsmännen… De gamla kvarteren myllrar av folk och vi ser både fiskrensning, tvätt på trottoar och de berömda pyjamasklädda morgonritualerna. Det verkar fattigt men vi vet inte om det verkligen är det eller om vi bara tycker det. Magdalena och jag diskuterar livet en stor del av promenaden. Det luktar Kina och vi känner oss väldigt härliga men också lite skamsna som klampar in och tar bilder på folks vardagsliv som om de vore utställningsföremål… Tänk om det kom 20 kineser och ville ta bilder när vi rensade rabatter eller tvättade bilen eller gick på stan...

Ett gäng fortsätter ner till The Bund, en strandpromenad vid vattnet där man har utsikt över det nya Shanghai med en massa utomjordiska byggnader på andra sidan floden. Det är varmt och disigt och vi blir erbjudna all slags krimskrams på vägen. ”You wanna watch, Lolex? Lady lady, Vuitton-bags come look” Vi äter svindyr men god glass innan vi tar taxi till lunchen. Restaurangen ligger i en gammal lagerlokal och ägs av en rödhårig norska – man undrar hur hon hamnade där egentligen.

Lars bagage ska komma till lunch, men är inte där när vi kommer till hotellet. Han lånar ihop byxor och skor av andra och smokingjackan har han ju redan…

Taxi till Hilton där vi ska ha Nationaldags-konsert anordnad av Svenska Konsulatet och Svenska Handelskammaren. Vi repar i en liten fönsterlös lokal med heltäckningsmatta, svetten lackar. Kristina får plötsligt en allergi-chock av sina myggbett och stress och vätskebrist, men Dr Per och Dr Johanna rycker ut och ger henne cortison och hon repar sig så småningom. Vad hade vi gjort utan våra doktorer? Lars får äntligen sitt bagage och hinner precis byta om innan konserten börjar.

Han ska åka hem samma kväll.

Nästa gång ska han resa i smoking.

Konsertpubliken består av svenskar och kineser och vi genomför den så bra vi kan trots värme och lätt hjärnsläpp på några sånger. Flera svenskar gråter när vi sjunger Uti Vår Hage och Sommarpsalm. Jag är konferencier på engelska och det går så bra att jag blir erbjuden att komma tillbaka och vara ceremoni-mästare när Svenska Handelskammaren firar 10-årsjubileum i november. Kul – vi får se om det verkligen blir av. Efter konserten är det cocktail och vi vräker i oss fingerfood. Träffar bl a Andreas Ravelli som är där i egenskap av exportchef på KostaBoda, ett av de få företag som exporterar TILL Kina i stället för tvärtom… Kören visar sig vara duktiga minglare och vi är mäkta populära allihop.

Vi tar taxi vidare till Jing Mao Tower, världens fjärde högsta byggnad och dricker Cosmopolitan på 87:e våningen. Det är molnigt utanför så vi ser inte så mycket och i själva baren är det så dämpad belysning att vi måste använda mobiltelefonerna för att kunna läsa menyn. Vid halv ett drar några vidare till en annan bar medan resten åker hem. Jag åker hem men ångrar mig när jag får höra att det varit spontandans till halvfyra på det andra stället.

Lördag
En liten skara orkar upp och tar sig till en park där vi tittar på pensionärer som sjunger, dansar, diskuterar, spelar maraccas och badminton, stretchar och skriver vackra tecken med vatten på cementplattorna på marken. Alla enas om att detta är en höjdpunkt och väl värt att släpa sig upp för att se. Sen blir det taxi till marknaden och vi går loss hela gänget och köper tenniströjor i allsköns märken, väskor, halsband, solglasögon, skor och pashminasjalar. Vi prutar och skäller och tjatar och får ganska bra priser och "good fake". Helt slut i rutan och med famnen full av svarta kassar med grejor tar vi taxi till hotellet för lite vila.

C och jag går och äter lunch på en liten restaurang, billigt och gott. Servitören vill gärna träna sin engelska och undrar var vi kommer ifrån. Han ser väldigt skeptisk ut när vi berättar att Sverige har 9 miljoner invånare. ” The city or the country” undrar han.

Vi tar sista shoppingrycket på Pearl Market, inte lika bra marknad men bättre pärlutbud, skulle kanske ha hejdat mig lite på förra stället. Vi hittar också en bra DVD-affär och köper på oss MASH-boxen och ett gäng filmer. Oron för övervikt på bagaget sprider sig i gruppen men vi försöker hålla hoppet uppe. Steven sprider skrönor om att det kostar 7000 kr kilot, men vi slår dövörat till.

På vår sista kinesmiddag äter vi ludna musslor och stekt orm som smakar ungefär som kyckling. Kvällen slutar på Blue Frog som visar sig ha bästa Cosmopolitan i stada, precis som K har sagt, men även groteskt stora Daquiris som vi dricker med sugrör och blir ganska fnissiga.

Söndag
Bussen ska gå till flygplatsen kl 06.00, men ingen buss finns där när vi kommer ut. Vi hittar däremot en annan buss med svenskar och – hör och häpna – den kinesiska guiden är Anna som var vår guide när vi var i Peking för två år sen! Vad är oddsen för det? Vi pratar lite med henne men vi tror inte hon känner igen oss. Efter lite ringande dyker vår buss upp och vi kommer till flygplatsen. Alla klarar övervikten, ingen behöver i alla fall betala. Flygresan tar 12 timmar och vi hinner se minst 4 filmer och spela Tetris och få rejält med träsmak. Bebismammorna längtar hem. Malena mår lite illa efter landningen men Dr Per rycker som vanligt ut och lägger sval våtservett på hennes panna. Vi luktar illa när vi landar i Köpenhamn men det hindrar inte det stora kramkalaset som alltid utbryter när en kör har varit på resa. Jag hittar bilnycklarna men inte p-biljetten. Det löser sig och snart är vi hemma i Rydebäck och kan börja dela ut presenter. Vi är så trötta att vi inte kan somna.

Jag längtar lite tillbaka till Kina, som vanligt.

Imorgon är det jobbedag som vanligt.