En kväll på operan
1 del kulturtanter typ 1 (grått hår, finkjol, kofta och pärlhalsband) ibland i sällskap med måttligt intresserad make i Alcantara-kavaj ("den är ju både snygg och lite tuff Lennart"),
1 del kulturtant typ 2 (rött hår, Gudrun Sjödén-jacka och röda glasögon i snodd) ibland i sällskap med mycket intresserad "livskamrat", ofta klädd i skrynklig byxa, skrynklig T-shirt, skrynklig kavaj och sandaler.
1 del medelålders par som bestämt sig för att ta tag i det där med kultur
1 del yngre par som var på dejt och mer tänkte på det som ev kunde hända efteråt...
1 del musiker och andra initierade (kollegor till C) och en och annan självutnämnd Aida-expert
1 del medelålders gay-par som tagit tag i det där med kultur för länge sen
1 del musikstudenter: flickor med långa hästsvansar och stora axelväskor med Marylin Monroe-tryck på och pinnsmala pojkar med randiga T-shirtar och lite för långa luggar och glasögon.
1 del vanligt folk som kommit med buss och tittade sig förvirrat omkring.
Det var en storståtlig föreställning, för er som inte vet utspelar sig Aida i Egypten och handlar om den etiopiska prinsessan Aida som är fånge hos Farao och dessutom kär i kille som heter Radames och är Egyptens tuffaste härförare. Naturligtvis ska han strida mot Etiopien , dvs Aidas pappa kungen av Etiopien. Svårt för Aida att veta vem hon ska hålla på i det läget. Dessutom är Faraos dotter het på Radames... Förvecklingar sker och det hela slutar med att Aida och Radames blir inmurade levande i en grav. Sorgligt. Men det finns en hel del maffiga mass-scener med 100-personerskör och dansare och flaggor och trumpeter. I like! Mycket guldlamé och krinklat tyg har det gått åt till kostymerna, även om kören nog hade fått stå för egna sandaler, för där var allt från sandaletter med klack till flipflops. I början trodde man lite att det var spexet Uarda men tittade på, eftersom de gick omkring sådär egyptiskt i profil.
Faraos dotter spelades av Susanne Resmark som är stor som ett hus, men sjunger skitbra och dessutom är riktigt rolig på scen. Hon var magnifik helt enkelt. Dessutom hade de med en svart kille som dansade, väldigt läckert och trevligt framfört.
Jag gillar opera. Det är överspel, dåliga texter och ganska stela rörelser, men det gör inget. Det är härligt och det är framför allt live. Men det ska vara kostymer och dekor, inget sparsmakat där sångarna är klädd i vanliga kläder och dekoren består av en planka på sniskan. Tal-teater däremot har jag svårt för, det blir för pretentiöst och konstlat. Jag menar: opera och musikal kan aldrig göra anspråk på att vara verklighet, för det är ju inte så ofta man brister ut i sång eller dans bara sådär. Och då funkar det på nåt märkligt sätt. Teater känns bara kryp-i-nacken-pinsamt.
I pausen åt vi laxmackor och drack vitt vin. Sen delade vi på en Center som kostade hutlösa 25 kr. Tips - ta med eget godis när ni ska på opera. Gäller även bio.
När vi var på utomhus-opera i Verona för några år sen hade folk med sig picknick, det var allt från snittar och bubbel till HappyMeal eller några pizzabitar. Föreställningen äger rum i en gammal amfiteater och börjar först kl 9 på kvällen när det börjar bli mörkt. Vid första tonen tänder alla i publiken ett litet ljus, det är flera tusen i publiken - det är magiskt! Men man får inte äta picknick när föreställningen väl har börjat.
Har ni vägarna förbi Verona i sommar kan jag verkligen rekommendera ett besök på operan.
För ni har väl också tänkt ta tag i det där med kultur - inte sant...?
Jag är inte speciellt förtjust i opera men efter ditt inlägg blev man lite sugen på en varm natt i Italien, lyssnandes på en dramatisk opera med gott vin,ost och ett härligt italienskt bröd.
Jag håller helt med ang det där med talteater. Jag klarar helt enkelt inte av det. Jobbigt och pinsamt upplever jag det som, kan inte ta det till mig. Men är det bara lite musik och sång med så blir det plötsligt annorlunda. Det kan vara opera (jag har gråtit i bänkraden mer än en gång när Folkoperan har spelat), det kan vara musikal, det kan vara konsert, det kvittar vilket, jag blir berörd och jag njuter! Men jag kan inte för mitt liv njuta när de bara snackar på scenen. Men däremot går det bra med "snacke-filmer" om jag har TV-skärmen som filter. Är det inte konstigt?
Visst var den bra? :) Jag var med mina föräldrar (som kanske går in under kategorin "kulturtant typ 1 med make" (med kavaj - dock ej Alcantara)?) för någon vecka sedan.
Ack så pampigt det var under triumfmarchen! Jag blir alltid så himla gråtig efteråt när alla ropar Bravo! och applåderar. Fick låna mammas rekordeliga bommullsnäsduk.
Mer opera - helst i maffigt fodral. (Trollflöjten i högstadieskolemiljö var så där - Nattens drottning var matbespisningstant med förkläde i Philip Zandéns tappning.)
