Magdas Blogg

Varför känner man till Flagstaff, Arizona? Var det där Zeb Macahan bunkrade upp för vintern eller är det nån halvtaskig Westernfilm som utspelar sig där? Vi vet fortfarande inte, men vi lunchade hursomhelst i denna stad idag. Väldigt trevligt och skönt att se skog och berg eftersom man börjar bli lite trött på prärien vid det här laget.
Nu började vi närma oss Grand Canyon och Betsy, den lilla GPS-tanten, lurade oss återigen att köra fel väg så att vi blev tvungna att betala inträde och köra hela vägen igenom nationalparken för att komma till vårt hotell. Det hade i och för sig inte gjort något – utsikten ska vara fantastisk, men eftersom det regnade hela vägen såg vi ingenting! Samma sak hände när C och jag skulle köra upp till den bästa utsiktsplatsen i Schwarzwald – det var så dimmigt att vi missade utsiktsplatsen.

Hotellet är i alla fall en hit – bästa hittills! Jag är ju ganska petig med hotell i vanliga fall, men har hållit god min och det har också varit lite av vår idé att bo på alla typer av hotell och motell. Detta är fräscht och stort och rent och snyggt och har en alldeles utmärkt tvättstuga, även om en holländsk tant plockade ut min vittvätt innan den var riktigt klar. Jag har en liten hangup på ren tvätt och vill inte ha smutstvätt i packningen så därför känns det bra att vi nu har rena kläder allihop.
Jag ska söka hjälp för det nån gång.

Det klarnade upp så småningom och vi bestämde oss för att köra in i nationalparken igen när vi nu hade betalt 25$ för inträde i 7 dagar. Och det var värt det! Vi såg solen gå ner över bergen och den fantastiska dalgången. Svårt att beskriva, men världen känns plötsligt väldigt stor och magnifik som en gammal jättesköldpadda och själv känner man sig som en liten liten myra… I morgon kommer den stora upplevelsen – helikopterturen över Grand Canyon. Känns lite läskigt med tanke på att jag är en smula höjdrädd, men det ska jag nog kunna övervinna.

Vi har alla varit lite upplevelsetrötta men nu har vi kommit i andra andningen och vant oss vid en tillvaro på resande fot. I morgon drar vi upp tempot – då är målet, förutom helikopterturen, Las Vegas!

Amerikanerna – vad kan man säga om dem? Otroligt vänliga – i alla fall här ute, alltid med en kommentar eller nån trevlig fråga. ”So how was your dinner” frågade en okänd dam i Denver. ”Where are you all from” frågar nästan alla och berättar gärna om de varit i Europa eller om någon svensk passerat på sistone. Alla ler vänligt när man möts i hotellkorridoren – där har vi mycket att lära. Just detta att fråga och vara intresserad – det är många kassa på i Sverige. Sen kanske man kan tycka att det är påklistrat och ytligt, men so what! Tänk vad mycket de får veta om människor de möter. Däremot är de väldigt höggljudda – på resturangerna går det knappt att föra en normal konversation och bordsskick as we know it existerar inte här. Det beror förmodligen på att de äter så mycket socker.

Jag är dock ganska förvånad över TV-utbudet. Samma serier som hemma, och många gamla filmer i repris - vi har sett både Pretty Women och Titanic. Annars FRUKTANSVÄRT mycket reklam hela tiden. Det finns också kanaler som är helt reklamsponsrade, häromkvällen såg jag en entimmes reklamfilm för en gigantisk CD-samling med sk Soft Rock, där det visades festliga snubbar från 70- och 80-talet som sjöng olika hits. Väldigt underhållande och jag skrattade högt flera gånger vid åsynen av stora afrofrisyrer eller tajta mysoveraller i brun plysch, vilket verkar ha varit en popluär scen-klädsel på den tiden.

Och så ha vi ju väderkanalerna där de pratar väder hela dagen lång. Tur att vi inte har det hemma, då skulle nog vissa väderfantaster aldrig komma utanför dörren...